Fotograf: Pressbild

Debatt: 16 miljarder kronor som Vattenfall skulle betala ut är spårlöst borta

Att kasta sina sopor till en granne längre bort är inte att städa säger ett indiskt ordspråk.

Detta ordspråk får en ofta att tänka på den svenska regeringens hållbarhetsstrategier som fortfarande handlar om att hålla skylta med städning i sitt territorium. Vattenfalls försäljning av brunkolen till en mutmisstänkt affärspartner är ett ytterligare exempel på hur Sverige generellt missat ett holistiskt angreppssätt inom hållbarhetsfrågor. Sverige fortsätter att bygga sin klimatimage på att utnyttja svaga styrsystem i andra länder och med korrupta affärspartners.

TV4 kunde förra veckan avslöja att dåvarande näringsminister, nu inrikesminister, Mikael Damberg blivit informerad om misstankar om en rad oegentligheter gällande det tjeckiska bolaget EPH som köpte Vattenfalls brunkolsverksamhet i Tyskland 2016. Nu frågas nuvarande näringsminsiter Ibrahim Baylan ut av näringsutskottet.

Att köpa brunkolsverksamheten var en dålig idé, att sälja den vidare var en förkastlig idé och att sälja den till ett bolag som man kände till var tvivelaktigt är katastrofalt.

Brunkolsverksamhet är en av de smutsigaste verksamheterna en kan hålla på med. De sår brunkolsutvinning skapar i närmiljön och de enorma mängder koldioxid brunkolsförbränning släpper ut i atmosfären är omöjliga att kompensera.

Flera miljöorganisationer arbetade under flera år för att stoppa driften och sedan försäljningen av den tyska brunkolsverksamheten. Det enda korrekta hade varit en avveckling för att förhindra ytterligare klimat- och miljöskador.

Utöver den oöverskådliga påverkan på klimat och miljö som fortsatt drift av brunkolsverksamheten skulle innebära kunde Greenpeace visa att de två spekulanterna som var intresserade av att köpa verksamheten var lika smutsiga som brunkolet självt.

Greenpeace granskning visade att EPH och PPF, de bolag som var intresserade av brunkolsverksamheten, inte ens hade de mest grundläggande komponenterna för hållbart företagande på plats. Det rörde sig om företag som bland annat: Hade dömts av EU-kommissionen för förhindrande av korruptionsutredning, hade en högt uppsatt chef som misstänktes för skattebedrägeri och/eller korruption, saknade alla former av policyer och redovisningar i korruptions-, miljö- och hållbarhetsfrågor, eftersträvade en ökad användning av kol i Europa, inte uppfyllde OECD:s grundläggande riktlinjer för multinationella bolag och FN:s Global Compact, tog ut stora vinster ur dotterbolag som drog ner på återställning av mark vid kolgruvor och som ägdes av brevlådeföretag i skatteparadis.

Det handlade alltså om bolag som struntade fullständigt i de enorma utsläpp de orsakade, inte prioriterade att städa upp den åverkan på närområdet som bunkolsbrytning medför och inte tyckte att de behövde följa lagar och regler.

Det blev sedemera EPH som "vann" Vattenfalls brunkolsverksamhet och nu avslöjar alltså TV4 att vetskapen om misstänkta missförhållanden hos EPH, också klarlagda av Vattenfalls egen utredning, fanns hos näringsminister Mikael Damberg, som ändå valde att gå vidare med affären.

Under måndagen uppdagades också, från en Gransking av Greenpeace som TV4 tagit del av, att de 16 miljarder kronor som Vattenfall skulle betala ut till återställning av områden som påverkats av brunkolsverksamheten är spårlöst borta. Dessutom vill bolaget som köpte verksamheten nu expandera och riva en intilligande by. Ytterligare förödande konsekvenser för boenden i byarna.

Det finns ingen klimaträttvisa i det som skett. Brunkolet är vår tids värsta bränsle som lever kvar på grund av försäljningen till EPH. Vad har regeringen att säga om detta, nu när brunkolsaffären blivit ännu smutsigare.

Parul Sharma, Sverigechef Greenpeace


För dig som prenumerant

VA KVINNA PODCAST

BLOGG

Följ chefredaktören på klimatresan

Under 2019 utmanar Veckans Affärer sina läsare att minska sina affärsresor med flyg med hälften. Chefredaktör Åsa Uhlin håller koll på hur det går med det och sitt eget mål att flyga mindre på bloggen VA:s klimatresa.