Fotograf: TT, Privat (montage)

FBI-agenten som fällde ”Wolf of Wall Street”: Verkligheten är mycket värre än i filmen

"Med Wall Street som arbetsområde har du så många spännande fall att du bara kan plocka ett från högen och göra film av", säger tidigare FBI-agenten Gregory Coleman och avslöjar för Veckans Affärer vad som är sant och vad som är fejk i Martin Scorseses film från 2013.

"Det du kunde se i The Wolf of Wall Street är bara en bråkdel av allt som hände. Sanningen är att det var mycket, mycket värre."

Det hävdar den forne FBI-agenten Gregory Coleman som fällde Stratton Oakmont-grundaren Jordan Belfort vars självbiografi ligger till grund för kriminalkomedin "The Wolf of Wall Street" från 2013 där Leonardo di Caprio spelar huvudrollen.

"På 90-talet var aktiemäklarfirman Stratton Oakmont väldigt mäktigt inom så kallade frimärksaktier, men då jag lämnade FBI 2015 var bedrägerifall i hundramiljonerdollarsklassen mer eller mindre rutin. Det som skedde är ingenting emot det som sker på Wall Street idag."

Jag träffar FBI-veteranen i DLA Pipers exklusiva lokaler vid Kungsgatan ett stenkast från Stureplan. Blixtvisiten till Sverige beror på att han kvällen före var huvudtalare då två av världens största revisionsfirmor Pricewaterhousecoopers och DLA Piper tillsammans med Recall Capital tog tempen på intresset att bilda ett nätverk för noterade bolag med börsvärde upp till 1,2 miljarder kronor.

"Det blev ett rungande ja", säger Björn Wallin som är vd på Recall Capital som utvecklar handels- och finansieringslösningar och arbetar med 40-talet noterade tillväxtbolag i Sverige.

Gregory Coleman ser nätverket som ett bra första steg för att bland annat få hjälp att hantera det växande problemet med bedrägerier.

"Dels kan man hjälpa varandra att navigera alla lagar där det kan vara lätt att begå misstag, dels krävs utbildning för att slippa bli offer."

Blivande Stratton Oakmont-grundaren Jordan Belfort inledde karriären på anrika Wall Street-firman L.F. Rothschild, men då börskraschen slog till Svarta Måndagen 1987 och drog med sig den anrika firman i fallet började han på Stratton Securities – långt ifrån Wall Streets glansiga fasader.

Med hög kommissionsavgift sålde Stratton Securities så kallade frimärksaktier till amerikanska småsparare. Jordan Belfort presterade så väl att han kunde köpa loss firman och tillsammans med bland andra Danny Porush bilda Stratton Oakmont.

Hans blivande och galne vd fick en framträdande roll i filmen som "Donnie Azoff". Han dömdes till fängelse, men frågan är hur mycket han lärde sig med tanke på att han senare blev djupt involverad i det Floridabaserade läkemedelsbolaget Med-Care som även det blev föremål för statliga utredningar.

Och även om Jordan Belfort försökt sona synderna genom att med föreläsningar världen över beta av de böter på drygt 110 miljoner dollar han fick när han dömdes till ett mångårigt fängelsestraff blev Stratton Oakmont mer än kanske någon annan Wall Street-firma synonym med fenomenet "pump and dump".

Metoden går ut på att med att med hjälp av missvisande och direkt lögnaktiga påståenden få upp kursen på en aktie och sälja innan marknaden inser att kursen är kraftigt övervärderad.

"Böter är en sak, men det totala bedrägeriet landade på 200 miljoner dollar", säger Gregory Coleman.

Läs även: Från Wall Street till pojkrummet i Skogås – nu byter 26-åringen bransch

Han hävdar att tiden för så kallade "boiler rooms" där Oakmont Stratton-medarbetare från alla samhällsklasser satt och ringde in affärer för länge sedan är borta, men problemet är att världen kryllar av Jordan Belfort-typer.

"Jordan Belfort är en människa som förstår den mänskliga naturen. Det i kombination med hög intelligens och stark karisma ger en farlig kombination. Driver du ett bolag med intressanta produkter och en intressant historik bör du vara extra vaksam. För det är just den sortens bolag som sådana personer vill utnyttja."

Medan Jordan Belforts informatör vid New York-polisen i filmen varnar honom för att han med FBI-agenter i hälarna har att göra med personer smycket smartare än han själv, anser Gregory Coleman tvärtom att Jordan Belfort på många sätt var smartare än honom.

"Det var snarare min uthållighet som fällde avgörande. Det spelar ingen roll hur smart en skurk är. De begår alltid misstag."

Han är övertygad om att bedrägerier är här för att stanna lika länge som det finns pengar och människor som är intresserade av att göra pengar.

"Då vd begår bedrägerier når det media, men om en kille vid en bilverkstad gör samma sak och åker fast ses det inte som nyhetsstoff. Faktum är att bedrägerier sker överallt."

Vägen till att bli FBI-agent började med att Gregory Coleman arbetade som licensierad börsmäklare i mitten av 1980-talet, men knappt hann bli varm i kläderna förrän börskraschen slog till hösten 1987.

I samma veva bildade FBI ett team som skulle jobba med bedrägerier inom alltifrån sparande till lån.

26-årige George Coleman fick jobb i konkurrens med 10 000 sökande per plats.
Våren 1990 ingick han i en grupp som arbetade med undercoverutredningar kring oljeterminer på råvarubörsen.

Året därpå orsakade Gulfkriget en stor oljekris och oljeterminer blev mindre intressant samtidigt som FBI bildade en grupp enbart inriktade på Wall Street-relaterade brott. Gregory Coleman blev en av agenterna. FBI fick upp ögonen för Stratton Oakmont eftersom den amerikanska finansinspektionen SEC redan hunnit stämma bolaget för bedrägeri.

"Det kändes uppenbart att det var ett intressant fall"

Medan sanningen är att Gregory Coleman träffade Jordan Belfort första gången då han skulle arresteras, men han hade ändå ett finger med i spelet för att göra filmscenen vid lyxjakten så underhållande och realistisk som möjligt.

"Skådespelaren Kyle Chandler låg inte i närheten av hur jag skulle prata eller agera så jag ändrade på allting för att det bättre skulle fånga min attityd och sätt att föra mig då jag närmar mig den här sortens fall."

FBI-veteranen anser att det som gör risken för bedrägerier ännu större idag är att medan mäklarna vid Stratton Oakmont använde telefoner för att lura kunderna räcker det med e-post för att kontakta miljontals människor och försöka föra dem bakom ljuset. När det gäller antalet sådana brott i USA ligger ingen stad i närheten av New York.

"Du kan ha ett Texasfall med ett bedrägeri i 100 miljonerdollarsklassen, men i New York kunde du lätt ha 50 samtidiga fall med bedrägerier på minst 50 miljoner dollar vardera."

För att dagens företag ska kunna skydda sig anser Gregory Coleman att det inte räcker med att ha koll på hygienfaktorer som IT-säkerhet, utan man får aldrig underskatta rena interna hot.

Det gör exempelvis att den som utför transaktioner – oavsett position – alltid måste kontrolleras av någon. Och likt bolag hur bolag som köper andra bolag genomför due-diligence-processer bör samma sak ske när anställda tilldelas aktier.

Trots det storskaliga bedrägeri som Jordan Belfort gjorde sig skyldig till köper ändå Gregory Coleman förklaringen som "The Wolf of Wall Street" gav i en CNN-intervju med Piers Morgan: När du väl har överskridit en gräns och det börjar kännas normal rullar det på.

"Många fall börjar smått. Det är sällan så att du vaknar upp en dag och bestämmer dig för att stjäla 50 miljoner dollar", säger Gregory Coleman.

Martin Scorsese-filmen har dragit in cirka 400 miljoner dollar vilket gör den till hans mest inkomstbringande någonsin. Gregory Coleman inte fått en dollar.

"Jag skapade fallet, inte filmen."

Missa inte: Lyxsviter, bubbel och möten med Trump – här är Håkan Guldkulas flärdfulla liv

Sanningen om Hollywood-filmen "Wolf of Wall Street"

Korrekt:
- Oakmont Stratton införde sexfria zoner eftersom prostituerade var en vanlig syn på kontoret.
- Vd:n Danny Porush blev så förgrymmad över att en medarbetare städade akvariet i samband med en IPO att han inte bara svalde dennes guldfisk, utan på stående fot gav honom sparken.
- En kvinna rakade sitt hår för att få 10 000 dollar till bröstimplantat utifrån resonemanget att hon skulle bli än snyggare när håret drygt ett halvår senare vuxit tillbaka.

Sanning med modfikation:
- Dvärgen som kastades mot en Dart-tavla för att träffa bullseye sköts fram på en skateboard.
- Jordan Belfort tog en tur till en lyxig country club för att ringa från närmaste telefonkiosk i tron att telefonerna hemma var avlyssnade, men då drogerna han tagit kickade in var det inte en Lamborghini han förstörde på väg hem utan en Mercedes-Benz.
- Det stämmer att Jordan Belfort med hjälp av fruar och bekanta förde ut 20 miljoner dollar till ett bankkonto i Schweiz, men enligt Gregory Coleman var det långtifrån alla pengar som skulle föras över.
- "Donnie" i filmen var verklighetens Danny Porush tillika vd för Stratton Oakmont, men i filmen fick han även illustrera en rad händelser andra personer var involverade i.

Direkt felaktigt:
- Då informatören vid New York-polisen i filmen säger att Jordan Belforts telefoner är avlyssnade hade FBI snarare lagt ut en dimridå för att pressa honom.
- Filmens sätt att blanda ett civilrättsligt mål med ett brottsfall ligger långt ifrån hur FBI jobbar.
- Det stämmer inte att Jordan Bermont ändrade sig och fortsatte driva Oakmont Stratton med FBI flåsande i nacken, utan myndigheterna plockade tidigt bort honom från bolaget.
- Gregory Coleman besökte aldrig lyxjakten, men däremot hade Jordan Belfort långt gångna planer på att muta FBI-agenten genom att få denne att komma till lyxjakten och locka med prostituerade och pengar.
- Därmed stämmer inte heller att Jordan Belfort slängde humrar efter Gregory Coleman och hans FBI-kollega. 

Läs även: Tidernas 15 bästa börsfilmer


Nyhetsbrevet för det nya näringslivet:

Kalendarium

För dig som prenumerant

VA Superkarriär:

VA KVINNA PODCAST

BLOGG

Följ chefredaktören på klimatresan

Under 2019 utmanar Veckans Affärer sina läsare att minska sina affärsresor med flyg med hälften. Chefredaktör Åsa Uhlin håller koll på hur det går med det och sitt eget mål att flyga mindre på bloggen VA:s klimatresa.