Jag tog tåget till Alperna när resten av familjen flög – och är 6 byten senare beredd att göra det igen

Veckans Affärers reporter Jill Bederoff har lovat att inte flyga i år, men det hindrade inte henne från den planerade skidsemestern i Alperna. Ett stopp i Puttgarden höll på att stjälpa den noggrant planerade tågresan till schweiziska Nendaz. Samdigt blev det öppningen hon väntat på.

Centralen klockan 8.36. Tåget lämnar perrongen som ett schweiziskt urverk och jag är taggad till tänderna. Taggad för att jag inte låtit tiden och pengarna styra, taggad för att jag inte behövt avstå från att resa trots mitt löfte om ett flygfritt år och taggad på alla spännande möten som sagts mig komma som ett resultat av tågresandet.

Tåget som ska ta mig till Köpenhamn är långt ifrån fullsatt och jag börjar fundera på hur jag ska bära mig åt för att börja prata med mina medpassagerare.

Efter att ha kollat biljetterna, passet, pengarna och lite lätt rastlöst läst en stund i min bok beger jag jag mig till bistron. Där måste det ju ändå finnas andra som är sugna på att dela med sig av sina stundande äventyr.

Jag köper en kopp te, kollar på det svenska landskapet som susar förbi utanför fönstren och väntar. Jag ler lite åt mannen bredvid mig och sneglar lite försiktigt på de modeliknande skisser han skapar i sitt block. Han ser inte ut som en kläddesigner och jag blir nyfiken. Nyfikenheten är dock inte ömsesidig. Han ser mest störd ut.

Paret mitt emot är djupt inne i ett engagerat samtal och hon skrattar högt åt hans skämt. De är definitivt inte mottagliga för mina knappt märkbara inviter.

Så småningom går det upp för mig att de andra passagerarna troligen inte alls är på väg på någon långresa utan snarare på väg till moster Greta i Flen eller till barnbarnen i Lund.

Försöker bära denna smärtsamma insikt med stolt huvud och trösta mig med att jag faktiskt inte kommit utanför Sveriges gränser ännu. Alla vet ju hur svenskar är.

Återgår till min plats och kommer på att jag ska lägga ut fotot jag tog på perrongen innan jag åkte i Facebook-gruppen Tågsemester.nu.

Läs mer: Facebook-gruppen 'Tågsemester' exploderar – fler vill resa flygfritt

Plötsligt är jag inte ensam längre. Gensvaret från gruppen med över 40 000 medlemmar är översvallande. Jag får fullt upp med att svara på alla nyfikna frågor om min resa men också en underbar boost av alla uppmuntrande kommentarer om att jag valt tåget framför flyget, trots att min man och dotter valt annorlunda.

När tåget rullar in i Köpenhamn har tiden flugit iväg. Jag drar runt på mitt pick och pack på stationen, insuper den kontinentala atmosfären och känner mig som en tonåring på nytt. Bestämmer mig för att ta en promenad längs Ströget för att använda mina två timmar på något vettigt sätt.

Nästa etapp mot Hamburg startar lika punktligt som den första och jag lägger alla tidigare förbannelser över sena tåg åt sidan.

Däremot får jag en utskällning av den danska konduktrisen som hotar med att jag måste köpa en ny biljett eftersom jag inte fyllt i mitt interrailkort på rätt sätt. Jag är säker på att det stått tydligt och klart i instruktionerna som jag inte läst. I fortsättningen sköter jag mitt interrailkort med yttersta noggrannhet.

Tåget åker in på färjan mellan Rödby och Puttgarden men väl i land igen blir det stopp. Klockan tickar och jag sneglar oroligt på biljetten med nattåget mellan Hamburg och Basel. Just det här bytet var det känsligaste, bara 45 minuter tillgodo.

Efter vad som känns som en evighet får vi besked att det blivit något problem med radiokommunikationen och vi får byta till ett lokalt mjölktåg som står på andra sidan perrongen.

Där mitt i ovissheten öppnas samtalet upp. Den svenska tjejen som ska på en tre månaders resa till Ecuador och börjar med att ta sig till Amsterdam med tåg och buss. Nu är hon orolig för att hon ska missa flyget. Där finns sonen i ett danskt familjeägt investmentbolag som ska med samma nattåg som jag för att besöka en mässa i Zürich, en tysk kille som jobbar för ett vågkraftbolag och har åkt från ett möte i Norge till Hamburg där han ska besöka sitt gudbarn och två tyska studenter som varit i Sverige för en utbytestermin. Förutom oron har vi något annat gemensamt – vi vill alla minimera vårt flygande för klimatets skull.

Läs även: Bytte läkarlinjen mot kampanjen Flygfritt 2019 – "Jag är tacksam för att klimatförändringen fått mig att leva här och nu"

Trots att vi får reda på att nattåget inte väntar på oss i Hamburg är det ändå så det blir när vi åtta minuter efter avgångstid rullar in på stationen. Puh! Den trevliga konduktören tar hand om oss senkomna gäster på ett kungligt sätt. I damkupén där jag ska bo ligger en liten flaska vin, lite snacks, några galgar, ett par tofflor och en handduk. Där finns också ett formulär där jag ska fylla i vad jag önskar till frukost.

Att jag blir ensam i trebäddskupén känns lyxigt även om jag inser att jag kanske går miste om några nya spännande möten. I ärlighetens namn har jag svårt att förstå hur man kan klämma in två personer till plus bagage i detta minst sagt begränsade utrymme.

Det blir lite si och så med nattsömnen trots att jag är ganska slut efter dagens strapatser. Inte minst hoppar jag till av tryckvågen som kommer varje gång vi får ett tågmöte.

Strax efter sju morgonen därpå kliver jag av tåget i Basel, tar en fika på stationen och möter ett gäng kvinnor i vackra blomsterprydda hattar som är på väg till en festival någon timme utanför stan. På vägen söderut ser jag fler vackra hattar genom tågfönstret.

Missa inte VA-spaning: "Dags att hantera din flygskam"

Jag börjar närma mig målet och de vackra hattarna byts ut mot snöiga alptoppar. I ett sista byte i lilla Visp kan jag njuta av en klarblå himmel och andas in den kalla härliga alpluften. I Sion tar tågresan slut och den sista sträckan uppför berget till skidorten Nendaz tar jag mig med postbussen.

Slår mig ned på ett fik, äter en sallad, njuter av utsikten och inväntar resten av familjen.

På hemresan känner jag mig som ett proffs, sover som en stock på nattåget och träffar en medresenär med samma vita kuvert som jag har. Jag inser snabbt att även han beställt sin resa av Ivar Karlsson på Centralens Resebutik i Kalmar. Det blir början på ett spännande samtal som räcker hela vägen hem.

Fakta om min resa:

  • Sträcka: Stockholm till Nendaz i Schweiz
  • Resrutt: Stockholm - Köpenhamn - Hamburg - Basel - Visp - Sion - postbuss till Nendaz
  • Tidsåtgång: 27 timmar
  • Kostnad: Cirka 4 000 kronor
  • Övrigt: Tog hjälp av Ivar Karlsson på Centralens Resebutik i Kalmar. Han var otroligt hjälpsam och tipsade om ett besök i Basels gamla stad där jag tillbringade en halv dag på väg hem.

Läs mer: Flygfritt: Samtal strömmar in till den lilla tågresebyrån i Kalmar – fördubblar omsättningen på utlandsresor i år


För dig som prenumerant

VA KVINNA PODCAST

BLOGG

Följ chefredaktören på klimatresan

Under 2019 utmanar Veckans Affärer sina läsare att minska sina affärsresor med flyg med hälften. Chefredaktör Åsa Uhlin håller koll på hur det går med det och sitt eget mål att flyga mindre på bloggen VA:s klimatresa.