Patricia Olby Kimondo

Att hylla det "svenska startup-undret" men inte satsa på kvinnliga entreprenörer är en usel affär – både för investerare och samhälle

"I Silicon Valley är det obegripligt nog numera en vedertagen sanning att 9 av 10 investeringar misslyckas. Ett inte oväntat resultat när riskkapitalister låter magkänsla få gå före sunt förnuft", menar Patricia Olby Kimondo.

Vassa talanger flyter i mitt blod. Inte bokstavligen såklart, men bildligt talat.

Att matcha människor med möjligheter är min mission. Tron på potential som kan utvecklas är den kärna jag byggt mina bolag på. Och efter mer än 20 år på talangmarknaden vet jag helt säkert att människor kan och vill - om de får rätt förutsättningar.

Precis som varje ambitiös rekryterare fick jag tidigt lära mig att framgångsrik talangjakt kräver en kombination av noggrann metodik och kreativ tänkande. Det kluriga med talang är ju att den inte syns på utsidan. Byråkratiska begrepp som standardiserade metoder och systematiska förhållningssätt ger därför utrymme åt det som är kärnan i varje rekryterares uppdrag - att få vara innovativ och vaska fram potentialen hos den som söker jobb, och ge en arbetsgivare chans att förvalta den kapaciteten vidare.

En annan viktig fråga för den som letar talanger är att minimera risken för bias. Alltså olika typer av snedvridningar och argumentationsfel som driver besluten i fel riktning och gör att man riskerar att missa talangerna. Ett resultat som förstås vore katastrofalt - för affären, för den som anställer och den som söker jobb. Det här inte svårt att begripa. Vad som är svårare att förstå, är att en professionell metodik på talangmarknaden för kvinnliga entreprenörer år 2018 ännu inte är praxis.

Bara det senaste året bekräftar en strid ström av undersökningar att kvinnors kapacitet går talangmarknaden för kvinnors entreprenörskap förbi. Av det totala riskkapitalet i USA 2017 gick bara 2 procent till kvinnors bolag. I Sverige gick bara 0,7 procent av 11,4 investerade miljarder inom tech till bolag med enbart kvinnliga grundare, trots att investeringar i kvinnors bolag enligt BCG ger 2,5 gånger mer återbäring än mäns.

En usel affär för både investerare och samhället, som trots dessa iskalla och kvinnofientliga fakta hyllar det så kallade “svenska startup-undret”.

I Silicon Valley är det obegripligt nog numera en vedertagen sanning att 9 av 10 investeringar misslyckas. Ett inte oväntat resultat när riskkapitalister låter magkänsla få gå före sunt förnuft, på samma sätt som att magkänsla är det vanligaste skälet till misslyckade rekryteringar. En svensk studie från Umeå Universitet om statligt riskkapital publicerad i Harvard Business Review bekräftar bilden.

I Sverige har vi länge varit varit kända för vår innovation och kreativitet. Men historisk prestation är inte längre en garanti för framtiden. De flesta framtidsexperter pekar på att oförmågan att acceptera nya idéer och hålla fast vid intern politik är det största hotet mot innovation och utveckling.

Tack och lov förändras världen om än långsamt. Mitt hopp står till morgondagens unga kvinnliga entreprenörer som garanterat inte kommer att ha tålamod med dagens långsamma investerare.

Här spelar bland annat initiativ som 17Nätverket och tankesmedjan Ownershift en viktig roll i att sätta strålkastarljuset på de möjligheter både kvinnor och samhället har att vinna på ett större kvinnligt ägande.

Summerat kan vi konstatera att kvinnors inflytande som entreprenörer är förbisett och undervärderat av riskkapitalet. Och en enorm konkurrensmöjlighet för Sveriges nästa regering att ta tag i.  

17 NÄTVERKET

Patricia Olby Kimondo är grundare, ägare och VD för People Productions och  medförfattare till “The People Centered Economy: The New Ecosystem For Work” av den Silicon Valley-baserade tankesmedjan “Innovation for jobs”.

Hon är även en av medlemmarna i 17 Nätverket som består av kvinnor som startat, ägt och drivit företag som omsätter minst 50 miljoner kronor. Nätverkets vision är att inspirera kvinnor med målet att lika många kvinnor som män ska äga och driva företag.