Fotograf: Privat

”Klimatets Dr Doom”: Därför kommer civilisationen gå under redan under vår livstid

Varför skapa hållbara lösningar för en civilisation där klimatet har nått en brytpunkt? Låt oss sakta ned samhället, lägga meningsskiljaktigheter åt sidan och låta civilisationen dö med värdighet. Det hävdar amerikanske och mångfaldigt prisbelönte författaren och klimatexperten Roy Scranton. En svensk superexpert ser dock en gnutta hopp ännu.

Roy Scranton publicerade en text om sin bok Learning to Die in the Anthropocene: Reflections on the End of a Civilization i New York Times 2013 väckte det hårdnackade budskapet – att klimatuppvärmningen får civilisationen att gå under och att vi därför bör satsa på att låta den dö med värdighet – stor uppmärksamhet.

Året därpå inkluderades texten i antologin The Best American Science and Nature Writing.

Enkelt förklarat är Antropocen ett förslag om en ny epok, efter nuvarande Holocen, där människan har påverkat jordens klimat och ekosystem.

Ray Scrantons insikter började med att han studerade vid Princeton och fick upp ögonen för en föreläsning med den mystiska rubriken ”Post-Colonial Thought in the Anthropocene”.

Han hade visserligen engagerat sig för att rädda skogarna under sin uppväxt i Oregon, men blev paff då han plöjde World Bank och IPCC-rapporter och insåg hur illa ställt det var.

Idag är han övertygad om att global uppvärmning ger en transformation av hela ekosystemet och ser inga tecken på räddning för mänskligheten.

”Vi måste börja förbereda oss på att vår civilisation kommer att gå under.”

Nu är han återigen aktuell med en bok på samma tema, We’re doomed. Now what, som ges ut i juli.

Denna gång djupdyker han bland annat i tankar om nihilism och hur man ska hitta mening i något som ändå kan vara över.

I en artikel om din nya bok i New York Times tycks du ändå ha ändrat uppfattning om när brytpunkten sker?

”Såtillvida ingen revolutionerande uppfinning sker – och jag är övertygad om att så inte blir fallet – kommer vi inte att veta med säkerhet förrän det är för sent. På vissa plan har vi passerat brytpunkten genom att atmosfären blir förändrad tusentals år. Så frågan är inte om det kommer att ske, utan hur ont det gör.”

Han har rest till Nordpolen, Grönland och Norra Kanada och med egna ögon sett hur enorma ismassor smälter bort – 2017 rapporterade New York Times att Grönland förlorar 270 miljoner ton is per år.

Docenten Victor Galaz på Stockholm Resilience Center vid Stockholms universitet säger att även om han inte har läst Ray Scrantons första bok delar han uppfattningen om en ytterst bekymmersam situation.

Men i motsats till Roy Scranton menar han dock att det fortfarande finns ett fönster på 10-20 år. Problemet är bara att världen tycks ha svårt att hålla uppvärmningen till de 1,5-2 grader länderna kom överens om vid klimatmötet i Paris.

För att lyckas måste vi dels utveckla ny teknik för energieffektivisering, dels skapa ”negativa utsläpp” genom teknik som får bort växthusgaser i atmosfären, enligt Victor Galaz.

Ett ljus i mörkret är att forskarna under det senaste året har upptäckt att konsumentbeteenden som hur vi reser och äter ger stora effekter, till skillnad från tidigare klimatmodeller som mest fokuserade på naturvetenskapliga faktorer.

Oavsett vilket delar Victor Galaz Roy Scrantons uppfattning om att det inte råder några tvivel om att planeten förändras väsentligt.

”Stora frågan handlar om förändringen sker inom en smärtgräns för vad mänskligheten klarar av eller bortom den.”, säger Victor Galaz.

Fortsätter ökningen till 4-6 grader har vi passerat den säkra gränsen och klimatet är bortom vår kontroll.

”Historiskt vet vi att människan som art inte har kunnat leva på planeten under sådana förhållanden.”

Victor Galaz hyser dock tilltro till människans innovationsförmåga och anser dessutom att vi kan förbereda oss på ett betydligt varmare och blötare klimat genom att förändra hälsosystem och anpassa städer.

”Vi vet redan hur det bör se ut. Så det handlar bara om att skala upp snabbt.”

Han ser det som högst olyckligt att en klimatskeptiker som Donald Trump tillträtt som USA:s president i ett kritiskt skede, men hyser hopp om att Trumps agerande kan mobilisera motkrafter i såväl USA som övriga världen att inrätta system som klarar påfrestningarna bättre.

På frågan vad som oroar mest svarar han utan tvekan klimatsystemets tröskeleffekter där vi riskerar att förlora kontrollen.

”Den effekten sker redan vid 3–4 grader och vi på god väg mot 2 grader”, säger Victor Galaz.

Roy Scranton berättar att han merparten av sina dagar ser ett scenario där jorden blir till rena helvetet inom bara några decennier.

Andra dagar tänker han att det kan finnas lösningar, men inser då att han har gått i en tankefälla.

”Människan har en märklig tendens att leva i villfarelsen att allt går att lösa.”

Roy Scranton tycker att det är bekymmersamt att stora delar av klimatdebatten har handlat om hur privatpersoner kan minska sina fotavtryck med koldioxidutsläpp då huvudproblemet är att i-världen drivs med bensin och naturgas.

Freoner som fick ozonhålet att växa var ett litet problem i jämförelse med att världens oljeberoende inte bara styrs av ekonomiska intressen, utan också ger makt att påverka världens politiker.

”Oljebolag kan enkelt centralisera styrningen och därigenom skaffa sig makt över politiker. Förnyelsebar energi är mer komplext och ger inte samma kontroll. Det gör kampen mot oljan till en bred uppförsbacke.”

Men trots att det på senare år har kommit fram att oljejättar som amerikanska Exxon har gjort sitt yttersta för att dölja att deras forskare redan 1959 visste om problemet är det ingen idé att peka finger, enligt Roy Scranton.

För sedan Nasa-forskaren James Hansen vittnade om samma problem inför amerikanska senaten 1988 tycker han inte att det har hänt så mycket annat än att FN:s klimatpanel IPCC instiftades året därpå.

Roy Scranton berättar att accelerationen av koldioxidutsläpp påbörjades vid uppbyggnaden efter andra världskriget. 

På den tiden fanns cirka 2,3 miljarder invånare, medan världen har passerat 7 miljarder idag.

”Alla dessa människor tömmer jordens resurser på ett så oräkneligt antal sätt och parametrar att vi ser en ras som slukar sig själv genom att äta upp sin egen värld.”

Roy Scranton är uppväxt i en militärsläkt och tjänstgjorde efter attacken mot World Trade Center den 11 september 2001 i Irak för att bättre kunna förstå det som hade skett.

Där fick han på nära håll se hur ett mångmiljonsamhälle som Bagdad trasades sönder, men lyckades med hjälp av en samurajskrift finna ett inre lugn över att varje dag kunde bli den sista.

Vid hemkomsten insåg forne college-avhopparen att det var läge att sätta sig vid skolbänken.

Han tog bland annat en filosofiedoktor-examen vid Princeton och förutom författare arbetar han idag som assisterande professor i engelska vid Notre Dame.

På frågan om tjänstgöringen i Irak kan ha bidragit till hans dystopiska världsbild menar han att händelsen fick honom att tappa tron på kraften hos nationella institutioner.

”USA gick för långt i Irak och det fick mig att inse att institutioner är så komplext uppbyggda att det inte är någon som styr bilen.”

Den synen förstärktes ytterligare efter att orkanen Katrina svepte in över New Orleans 2005 och med Sandy över New York år 2012.

I nya boken antar han en närmast filosofisk och buddhistisk approach på hur vi ska bli tillfreds med att gå mot det som riskerar att bli vår undergång.

För att undvika ett apokalyptiskt scenario anser Roy Scranton att vi inte får låta rädsla, förvirring och jakten på syndabockar ta över.

”Det är klart att vi kan skylla på bolag som Exxon, men vi är alla skyldiga eftersom vi lever i en värld som drivs med olja. Därmed är frågan om oskyldighet och skuld inte vägen framåt.”

Han anser att vi måste överge fantasier om att allt går att fixa och är i det närmaste allergisk mot pratet om hopp och finner i stället mening i livet genom att fokusera på människans kollektiva kraft.

”Frågan handlar inte om det finns eller inte finns mening, utan vad vi vill att meningen med livet ska vara.”

Han är övertygad om att dagens växande populism har att göra med klimathot och globalisering. Om vi låter skräcken ta över och peka ut vem som är orättfärdig eller ej kommer cykeln av hat bara att växa i takt med att klimatförändringarna blir allt värre, menar han.

Han tror heller inte på att AI kan bli räddningen.

”Med tanke på hur människan har behandlat mindre intelligenta varelser som kor, valar och våra närbesläktade djur apor genom att döda eller placera dem i burar hyser jag inget hopp om att en överlägsen maskinell intelligens skulle behandla oss bättre.”

Främsta rådet är att passa på att njuta av varje dag eftersom klimatet bara kommer att bli värre.

”Jag har inte sett några övertygande bevis för en annan riktning och de som säger motsatsen bedrar sig själva.”

Jag beskriver hur svenske författaren och Expressen-kolumnisten Alex Schulman noterat att det är märkligt att hägg och syrén har blommat samtidigt i år och anser att det känns som upptakten till en katastrof-film där vetenskapsmannen till slut berättar för presidenten.

”Jag delar känslan, men olyckligtvis lever vi inte i någon Hollywood-film, vi har en amerikansk president som inte bryr sig och inga Avengers som kommer och löser situationen.”


Med vårt NYHETSBREV missar du inget viktigt!

Kalendarium

MEST LÄST PÅ VA.SE

Senaste dygnet I veckan
  1. ’Genvägen’ till att bli mångmiljonär – franchisetagare för 7-Eleven, Pressbyrån och Burger King
  2. Johan Åkesson: Nu åker biltillverkarna snålskjuts på coworkingtrenden
  3. Storvinnaren på Avanzas ras: ”Kan rasa ytterligare 70 procent”
  4. 4 faktorer som bäddar för en stökig höst på bostadsmarknaden
  5. ”Vi står inför en revolution – gigekonomin är här för att stanna”
  1. Sverige fick just 2 nya miljardärer – efter att aktien rusat 300% på börsen
  2. GW:s vin sopar banan med de andra kändisvinerna – sålde för över 1,6 miljoner på fyra veckor
  3. Storvinnaren på Avanzas ras: ”Kan rasa ytterligare 70 procent”
  4. Hajpade hjälmbolaget rasar på börsen
  5. ”Vi står inför en revolution – gigekonomin är här för att stanna”

För dig som prenumerant