Fotograf: Stocksnap

Larmet: Här hamnar din gamla mobil - soptipparna som förgiftar barnarbetare

Vår hets att vart och vartannat år byta till en nyare mobiltelefon innebär stora hälsorisker för barnarbetare. 

Byt mobil varje år. Var alltid först med det senaste. Budskapet från mobiloperatörsjättarna finns överallt. Swedwatch ifrågasätter nu deras affärsmodell i en ny rapport – yttersta konsekvensen är att barnarbetare på världens soptippar löper stora hälsorisker.

”Gemene man i Sverige känner inte till riskerna och det verkliga priset med elektronikprodukter”, säger Théo Jaekel, jurist på Swedwatch med fokus på FN:s vägledande principer för företag och mänskliga rättigheter.

Organisationen har i en ny rapport specialstuderat de svenska mobiloperatörernas marknadsföring och insamling av gamla mobiler. Målet har varit att undersöka om det bygger på ett hållbarhetstänk eller om det bara handlar om att sälja fler mobiler.

Rapporten är ingen rolig läsning för miljömedvetna.

Allra mest illavarslande är att svenska mobiloperatörer sällan har koll på vad som händer med uttjänta mobiler.

En Interpolrapport visar att endast 35 procent av allt elektronikskrot går den lagliga vägen. Resterande hamnar ofta i Kina eller på en ökända soptippen Agbogbloshie utanför Ghanas huvudstad Accra.

LÄS ÄVEN: Mer plast än fisk i haven innan 2050

Det är en av världens största soptippar. Där kryllar det av barn som samlar ihop elektronikskrot och bränner bort plasten för att komma åt kopparkablar och metaller från kretskorten.

Delarna säljare vidare för småsummor, enligt Swedwatch.

”Bränner du produkter direkt på marken riskerar du att andas in giftiga ångor från plasterna och få metallförgiftningar i blodet. Soptipparna ligger också ofta längs med floder, vilket gör att kemikalier riskerar att rinna ut i grundvattnet”, säger Théo Jaekel.

Swedwatchkritiken mot svenska mobiloperatörer gäller inte bara att de saknar tillräcklig koll på var metallskroten hamnar, utan att de också brister i sin information till kunderna om hur man jobbar gentemot andrahandsmarknader.

Sveriges fyra största mobiloperatörer Telia, Tele2, Telenor och Tre erbjuder privatkunder möjlighet att byta in mobilen mot en ny under abonnemangsperioden.

LÄS ÄVEN: Digitalt + cirkulärt = hållbart

Betrodda företag återställer och reparerar telefonerna för att sälja dem till försäkringsbolag och andrahandsmarknader utomlands. Går mobilen inte att reparera återvinns den – oftast på ett korrekt och miljövänligt sätt.

Problemet är att operatörerna brister i att informera kunderna om sina initiativ.

”Det klassiska är att lägga mobilen i byrålådan. Mobiloperatörernas initiativ går ut på att man inte ska göra det, utan snarare återvinna mobilen. Det är dock inte det vi ser att de kommunicerar till kunderna”, säger Théo Jaekel.

Budskapen kan snarare vara ”Byt mobil varje år”, ”Var alltid först med det senaste” och ”Byt mobil så ofta du vill”.

Swedwatch menar att operatörerna måste bli bättre på att informera kunderna att mobilen faktiskt kan användas längre än ett år eller ett halvår.

Det är inte bara avfallshanteringen som innebär stora risker i och med nuvarande affärsmodeller. Detsamma gäller produktionen.

Beräkningar från IVL, Svenska Miljöinstitutet och Avfall Sverige visar att produktionen av en mobiltelefon genererar 86 kilo avfall.

Swedwatch menar att tillverkarna har ett ansvar att likt finska Puzzlephone och holländska Fairphone få fram mobiler som håller längre genom att det går att byta ut olika delar på ett smidigt sätt.

LÄS MER OM PUZZLEPHONE: Deras telefon ska du behålla i 10 år - den cirkulära mobilen är snart här

Organisationen anser också att mobiloperatörerna bör erbjuda privatkunder möjlighet att köpa återställda andrahandsmobiler.

”Det finns många konsumenter som inte måste ha det senaste eller allra bästa”, säger Théo Jaekel.

Han kan ändå skönja vissa positiva signaler.

I Swedwatchs dialog med operatörerna visar de förståelse för problematiken. Ett annat positivt tecken är också att flera av dem endast köper in begagnade mobiler till personalen. Ett tredje är att de har färdiga system för att återanvända uttjänta produkter från företagskunder.

Men mörkertalen kan vara stora. Även om en svensk operatör har ett fungerande system för att exportera mobiler till andrahandsmarknader riskerar kontrollen att försvinna efter det. Då kan det lätt sluta med att mobilen hamnar i den illegala handeln.

Skulle man kunna skapa ett system där mobiler miljömärks, som Svanen eller Kravmärkt?

”Det blir svårt. Det är mycket lättare att identifiera bananer från en specifik plantage. Mineral och metaller som används i mobiler blandas ofta samman i smältverk i Kina. Då blir det svårt att spåra ursprunget”, säger Théo Jaekel. 


Med vårt NYHETSBREV missar du inget viktigt!

Kalendarium

För dig som prenumerant