1 av 18
Bildspel: BILDSPEL: Se förlorarna, vinnarna, snabbväxarna, styrelserna med flest kvinnor och djupdykningarna. Fotograf: Gary Breoler

Här är Sveriges största företag 2013

Svenska storbolag är gamla - fyra av de tio största på årets VA500-lista grundades redan på 1800-talet. Men just att de lyckats ligga i framkant och växa under lång tid har gjort dem till vinnare. För under ytan är många svenska storbolag bland de bästa i världen på att utnyttja förändringar och skapa nya affärsmöjligheter.


Topp 10 i VA500 (Sveriges 500 största företag) 2013:
1. Volvo
2. Ericsson
3. Vattenfall
4. Skanska
5. Volvo Cars
6. H&M 
7. TeliaSonera 
8. Electrolux 
9. Preem 
10. Sandvik

HELA LISTAN: "Sveriges 500 största företag 2013"

Klicka i bildspelet ovan för att se största vinnarna, förlorarna, snabbväxarna och för att dyka in i några utplockade godbitar från årets lista.

Eller gå direkt till hela listan där du kan lära dig allt om företagen, från plats 1 till 500: Omsättning, vinster/förluster, tillväxt, antal anställda etc.



VA Special: Är svenska företag för framgångsrika?
Det är det gamla vanliga gänget som dominerar i toppen även på årets VA 500-lista. Men det är ingen överraskning. För att slå sig in på topp tio krävs en omsättning på strax under 100 miljarder kronor. Det är ingenting man åstadkommer i en handvändning och därför är förändringarna år från år små.

Mer iögonfallande är att nästan samtliga av landets största företag har varit verksamma sedan före andra världskriget. Fyra stycken grundades faktiskt redan på 1800-talet.

I USA är motsvarande topplista, Fortune 500, mer föränderlig och toppföretagen yngre. Av USA:s 50 största företag har 9 stycken grundats de senaste 40 åren. I Kina har 41 av de 50 största bolagen inte mer än 40 år på nacken.

Vissa anser att den svenska storbolags­toppen är negativ för Sverige att bristen på nya storbolag visar på en strukturell svaghet i den svenska ekonomin. Men det finns anledning att nyansera bilden. Det går dessutom att argumentera för att de anrika bjässarna långt ifrån kan sägas vara samma företag som när de grundades. Och därmed väcks även frågan hur näringslivet kommer att se ut framöver.

Om vi flyttar linsen lite får vi nämligen ett nytt perspektiv på åldersfrågan. Ska vi exempelvis säga att Teliasonera grundades år 1853 som Kongl. Elecktriska Telegraf-Werket eller ska vi snarare hävda att företaget grundades 2003 när dåvarande Telia och finska Sonera slog ihop sina verksamheter?

Och vad har egentligen dagens Ericsson, en mobil nätverksgigant, gemensamt med det Aktiebolaget L.M. Ericsson & Co som vid förra sekelskiftet upp-förde telefonväxlar i dåtidens tillväxtländer?

På ett plan har Ericsson givetvis alltid varit Ericsson. Behovet som Ericsson tillfredsställer är i grunden det samma som vid bildandet: mänsklig kommunikation. Men all personal är utbytt och mellan dagens och dåtidens Ericsson finns det ett sekel av teknologisk och företagsekonomisk utveckling. Gemensamt för de två är att de inom sina gränser har samlat svensk talang och kapital.

Bolagen som har lyckats att bli och förbli stora är de som bäst mött näringslivets strukturomvandlingar. De har anpassat sig till teknologisk utveckling, makroekonomiska skiftningar och hållit sig i framkant samtidigt som de dragit nytta av globaliseringens möjligheter till marknadsexpansion och kostnadsbesparingar.

Det som särskilt utmärker Sverige jämfört med andra länder är inte heller nödvändigtvis åldern på våra storbolag, utan att vi har många riktigt stora bolag i förhållande till vår blygsamma befolkningsmängd­, enligt Örjan Sjöberg, professor i ekonomisk geografi vid Handelshögskolan i Stockholm.

Svenska företag har också, genom att röra sig framåt i förädlingskedjan kontinuerligt hittat nya fördelar när företag från andra ekonomier intagit marknaden för att konkurrera med huvudprodukten. Dess­utom har svenska storföretag varit särskilt öppna för att anamma nya tekniker , menar Patrick Regnér, docent i företagsstrategi vid samma högskola.

Det går inte att komma ifrån att svenska bolag har haft mer gynnsamma institutionella förutsättningar än bolag från många andra länder. Vissa bedömare menar dock att Sverige framöver i högre grad än tidigare kommer att vara beroende av före­tagens egna konkurrensfördelar snarare än landspecifika fördelar såsom god infrastruktur och en utbildad befolkning. Sam­tidigt ställer den snabbare förändringstakten nya och högre krav på företagen som vill vara kvar i toppen, eller nå dit.

Att samma bolag finns kvar i nya skepnader betyder att de är skickligare på organisationsförändringar än bolag i många andra länder. Klarar man förändringar bra så blir man också gammal.

Den svenska ekonomin klassas numera som mogen, men trots att det främst är de små och medelstora företagen som driver tillväxten är det få som lyckas växa sig stora.

En ekonomi som växer väldigt fort har förmodligen större utrymme för att se nya företag växa fram , menar Örjan Sjöberg.

För svensk del grundades många av storbolagen kring det förra sekelskiftet. Det var en tid då Sverige var ett land med snabb tillväxt och dessutom i täten av ett teknikskifte. Många av företagen byggde på svenska innovationer eller vidareutvecklingar. Ibland kallas gruppen av företag som då växte fram för geniföretagen. Till dessa hör bland andra SKF (det sfäriska kullagret), Aga (den automatiska fyren) och Asea (kraftöverföring).

En annan av hemligheterna bakom flera av de svenska storbolagssuccéerna är den fruktbara symbiosen mellan innovativa företag och en stor och engagerad kund i den svenska staten. Televerkets intima sam­arbete med Ericsson och Vattenfall och SJ:s dito med Asea under många decennier på 1900-talet förklarar en stor del av dessa företags framgångar.

Men var hittar vi framtidens kullager? Nya svenska storbolag inom industrin kan vi räkna bort. Inträdesbarriärerna är för höga och skalfördelarna för de etablerade aktörerna för stora. Sverige är dessutom ett litet land och den inhemska marknaden är begränsad. För att växa på riktigt gäller det att komma ut på världsmarknaden snabbt och då krävs kapital. I de avseendena har ett litet bolag inga fördelar jämfört med dagens bjässar med etablerade internationella nätverk och finansiella muskler.

Möjligen är det inom tjänstesektorn eller handeln som framtidens svenska storföretag finns. Klart är i alla fall att arbetskraften­ liksom i många andra mogna ekonomier skiftar om från industriell verksamhet till tjänster. Men samma sak gäller dessa företag som för industriföretagen: man blir inte storbolag i sin egen hemby. För att bli riktigt stor måste man pröva sin lycka ute i den vida världen.

Det finns två givna exempel som har gjort just det, H&M och Ikea. Båda är grundade efter andra världskriget och båda har vuxit till riktiga världsföretag med butiker världen över. Kanske förtjänar också de att kallas geniföretag. Men de bygger inte på tekniskt skarpsinne som många äldre ­svenska storbolag, utan snarare på Ingvar Kamprads och familjen Perssons näsa för affärer och geniala affärsmodeller.

Patrick Regnér på Handelshögskolan menar att det är dags att även börja hylla kapitalisterna. För riktigt lyckade entreprenörer blir ofta just kapita­lister, i bemärkelsen förmögna bolagsägare. Han menar att för mycket uppmärksamhet ägnas entreprenörskap och innovation medan väldigt lite fokus riktas på den ­aspekt som gör att entreprenörernas små bolag växer till att bli bland Sveriges största bolag. Måhända finns det hinder på institutionell nivå som gör att entreprenörerna i dag stannar i växten i stället för att bli nästa Ingvar Kamprad.

Tittar vi historiskt och internationellt är det just i tekniksprången som nya storföretag lättast växer fram. I helt nya branscher har jättarna inte samma fördelar av skalfördelar och inträdesbarriärer. Världens i dag största företag mätt i börsvärde, Apple, har bara 37 år på nacken.

När röken har lagt sig efter nästa stora oväntade teknikskifte kan där finnas nya svenska storbolag.

Men det är vanskligt att sia om huruvida det blir 3D-skrivarna, internet of things eller någonting helt annat som välter omkull spelplanen och ger utrymme för nya svenska geniföretag att växa fram. En försiktigare notering är att både svenska storbolag och svensken i gemen traditionellt har varit duktiga på att ta till sig ny teknologi. Men även om nya svenska idéer kommer att födas i nästa teknikskifte så krävs det för att de ska växa till stora bolag att de inte blir uppköpta av inhemska eller utländska jättar.

På senare år har det svenska data­spelsundret och IT- och teknikentreprenörerna fått mycket uppmärksamhet. Exemp­len är många på svenska IT-företag som skördar framgångar i världen. Det speku­leras kring att det svenska spelföretaget King är på väg mot börsen och att värdering­en kan landa på över 30 miljarder kronor. Även den svenska musiktjänsten Spotify kan vara värd över 30 miljarder kronor.

Men en faktor som inte ska förbises är att företag som vill ta sig till den absoluta omsättningstoppen måste tillfredsställa tämligen grundläggande behov. En stor del av en liten marknad ger naturligt en lägre omsättning än en liten del av en global jätte­marknad.

Jämförelsen väcker frågan om vad som är framtidens företagsform.

Patrick Regnér menar att företagen i dag i allt större utsträckning testar ny teknik, breddar verksamheten och integrerar framåt. Dilemmat är dock att satsningar­ inom forskning och utveckling ofta är knutna­ till områden eller produkter som man redan haft konkurrensfördelar i, när man i stället snarare borde ta ett bredare perspektiv och satsa på helt nya områden och konkurrensfördelar.

Är det bättre med många små företag var för sig, många tillsammans oavsett storlek, eller några få stora? Svaret på denna inom företagsekonomin länge omdebatterade fråga beror på vem man ställer den till. Men det finns fakta som talar för att fler och mindre företagsenheter i vissa avseenden är att föredra. Företag kan växa sig stora relativt ekonomin och få en systemviktig roll, ungefär som stora banker. Volvo och Ericsson har eller har delvis haft den rollen i Sverige och Nokia har den i Finland.

Nokias försäljning av mobildelen i slutändan kan vara bra för Finland. Ingenjörerna försvinner ju inte. Men de får möjlighet att verka inom nya, mindre strukturer , menar Robin Teigland, docent vid institutionen­ för marknadsföring vid Handelshögskolan i Stockholm. 

I grund och botten är det få länder som står och faller med ett enda företag, men effekterna av att ett stort företag försvinner kan ändå bli kännbara och svida ett tag , påpekar Örjan Sjöberg.

Även när det gäller lönsamhet och innovation finns det saker som talar för de små och medelstora bolagen. I dag är exempelvis bara 30 procent av de största företagen också de mest lönsamma, jämfört med cirka­ 50 procent på 1990-talet. Inte heller är det garanterat att större satsningar på forsk­ning och utveckling ger bättre avkastning. Mycket få av de företag som satsar mest på forskning och utveckling räknas bland de mest innovativa företagen.

Det kan också tilläggas att ungefär 20 bolag tillsammans står för cirka 50 procent av Sveriges export. En annan stor exportnation, Tyskland, har en större andel medelstora bolag bland sina exportörer, de så kallade mittelstand . Det ger en stabilare bas i en slagig världskonjunktur.

Möjligen är Sveriges företagshistoria hittills en anomali. Vi har fler storbolag än vi borde ha i ett så litet land och vi är mer innovativa än vi borde vara.

Kanske är det inte rimligt att vänta oss nya innovationer och världsföretag i likhet med de vi har stått för historiskt. Men, klart är att det finns gott om skickliga entreprenörer och lovande bolag kvar i landet, det visar inte minst nya innovativa och teknikinriktade bolag som Spotify, King, Mojang, Axis …

Och det är en bra grogrund för svenska mittelstand såvida de mest lovande bolagsbyggena också till största delen förblir i svensk ägo på svensk mark.

HELA LISTAN: "Sveriges 500 största företag 2013"

Relaterade artiklar


Nyhetsbrevet för det nya näringslivet:

Kalendarium

För dig som prenumerant

BLOGG

Följ chefredaktören på klimatresan

Under 2019 utmanar Veckans Affärer sina läsare att minska sina affärsresor med flyg med hälften. Chefredaktör Åsa Uhlin håller koll på hur det går med det och sitt eget mål att flyga mindre på bloggen VA:s klimatresa.