1 av 10
Bildspel: BILDSPEL: Riktiga riskkapitalister Fotograf: Elisabeth Ohlsson Wallin

Riktiga riskkapitalister: De nya bolagsbyggarna

De har felaktigt fått skulden för misskötta vårdbolag och räntesnurror och blivit styvmoderligt behandlade av storkapitalet. I själva verket bygger de verksamheter från grunden och har finansierat bolagssuccéer som Spotify, Klarna och Izettle. Möt de nya svenska venture capital-bolagen.

Vi har Göran Persson att tacka för att vi i Sverige i dag har bolag som Spotify, Izettle och Klarna."

Kommentaren är inte plockad ur något slags propagandaskrift för Socialdemokraterna utan kommer från en kapitalist, eller närmare bestämt en riskkapitalist.

Det är Hans Otterling, partner på riskkapitalbolaget Northzone, som skickar sin uppskattning till den före detta statsministern från sitt vackra kontor beläget högt över den svenska storstadens takåsar.

Northzone tillhör kategorin investerare som går in i nystartade entreprenörsbolag med så kallad såddfinansiering, eller venture capital, vc. Detta till skillnad från de större och mer kända svenska riskkapitalbolagen, private equity-bolagen som EQT, Nordic Capital och IK som investerar i redan väletablerade bolag i syfte att strukturera om.

Göran Persson har visserligen efter avslutat värv som politiker visat prov på lönsamt företagande. Men det är knappast därför Hans Otterling nu skänker honom sin uppskattning, utan för att han 1998 visade prov på långsiktigt, strategiskt tänkande när han införde den så kallade hem-pc-reformen.

Reformen gav alla anställda i Sverige en möjlighet att låna eller hyra en dator skattefritt. Efter avtalsperioden kunde datorn köpas till marknadspris.

"För svenskar under trettio finns i dag ingen värld utan pc och mobil. I USA saknar fortfarande var femte vuxen en dator eller använder inte internet", konstaterar Hans Otterling som en förklaring till det svenska IT-undrets comeback.

Northzone, där han är delägare, är i dag den hetaste finansiären bland entreprenörer i såväl Stockholm som i Berlin. Om entreprenörerna själva skulle få välja. Men riktigt där är vi inte ännu.

Riskkapitalet och entreprenörerna har hamnat i otakt. Vid millennieskiftet slängdes bra pengar efter dåliga idéer. I dag finns det inte ens tillräckligt med finansiering för de riktigt bra idéerna, åtminstone inte i Sverige.

Av alla de mellan femtio och tvåhundra svenska venture capital-bolag som fanns innan internetbubblan sprack (siffran varierar kraftigt beroende på vem man pratar med, ingen vet riktigt) finns bara ett fåtal kvar. Northzone, som funnits med sedan 1996, är en av överlevarna.

På venture capital-bolagen, som felaktigt buntas ihop med private equity-bolagen under samlingsnamnet riskkapital, finns inga finansnissar.

De bolagen tjänar inte pengar på att effektivisera befintliga bolag eller genom aggressiv belåning, utan på att vara med i den värdetillväxt som sker när bolag byggs från grunden. På de här bolagen finns entreprenörer. Entreprenörer som tjänat pengar på egna framgångsrika företag och nu vill hjälpa andra. Ett kretslopp där Hans Otterling är ett skolboksexempel.

"På Enskilda hjälpte jag bolag att sy ihop sina affärer, men jag insåg snabbt att de hade mycket roligare än vad jag hade på banken. Så jag sade upp mig, sålde min lägenhet och fick tillräckligt för att överleva ett år."

"Det var pirrigt", minns han.

Waymaker blev hans inträde i entreprenörskarriären. Affärsidén gick ut på att förbättra företagens kontakter med investerarna, investor relation, och helt enkelt se till att rätt personer i finansbranschen fick rätt information.

"Fermenta blev vår första kund, Volvo vår andra."

Bonnierchefen Hans Jacob "Nisse" Bonnier och Håkan Ramsin, även han långvarig chef inom Bonnierkoncernen men också grundare av ett av de första svenska venture capital-bolagen IT-Provider, blev intresserade.

År 1992 såldes Waymaker till Cision med en bra förtjänst för såväl Hans Otterling som för Bonnier, som gått in som hälftenägare.

Några år och en långresa senare sprang han ihop med ett "duktigt teknikgäng" och idén till Streamserve, programvaror som digitaliserar dokument från affärssystem, var fött. Genom Streamserve kom Hans Otterling för första gången i kontakt med riskkapitalmarknaden.

"Jag upplevde plötsligt Sverige som en ankdamm där alla läste samma tidningar, ingick i samma nätverk och var av uppfattningen att det räckte att ta ett framgångsrikt bolag i USA och starta ett likadant här. Men det var ju inte så det gick till. I regel tar den störste aktören 80 procent av marknaden och för nummer två och tre blir det inte så mycket över. Det är 'the winner takes it all' inom IT och internet. Så jag åkte till London och fick med mig Apax som finansiärer. Utländska investerare var lite ovanligt här på den tiden", berättar han.

Det är det definitivt inte längre.

I dag flockas internationella riskkapitalister i Sverige och fyller ut de hål som det svenska riskkapitalet inte förmår fylla. Hans Otterling pekar på en power point-bild som talar sitt tydliga språk. Kleiner Perkins, Greylock Partners och Sequoia Capital från Silicon Valley är här, schweiziska Index Ventures är här och DST från Ryssland är här för att plocka de svenska guldkornen.

Bränt barn skyr elden som det heter, men medan många av entreprenörerna som kraschade när ITbubblan sprack har fått nytt liv och nya idéer slickar de svenska institutionerna fortfarande sina sår.

"Sjätte AP-fonden fick i uppdrag att finansiera fonder med vc-inriktning i slutet på 1990-talet för att på så sätt skapa sig ett kunnande, en specialisering. När det sedan gick åt pipan fick de orättvist stå i skamvrån", menar Anders Lindqvist med långvarig erfarenhet som riskkapitalist och i dag på danska Via Venture Partners.

Till skillnad från det danska pensionskapitalet får de svenska AP-fondernas pengar till mycket liten del placeras i riskkapital och då är det private equityfonderna som tar den största delen av denna lilla kaka. Endast små brödsmulor spiller över på vc-fonderna.

"Pensionsbolagen förlorade stora pengar på sina investeringar i vc. Du kan ju tänka själv om du satt som förvaltare i mitten av förra decenniet och fick en miljard kronor att placera i EQT:s nästa fond, som historiskt gett en avkastning på mellan 20 och 30 procent, eller en vc-fond som gett en negativ avkastning på 4 procent. Valet var kanske inte så svårt", menar Anders Lindqvist.

Men så ser det inte ut längre. Northzone, som nu är inne på sin sjunde fond, är ett illustrativt exempel. Den tredje fonden som startade år 2000 har gett investerarna pengarna tillbaka, den fjärde fonden som startade 2003 när "IT var fult" är den sämsta medan den femte som startade 2006, där Spotify ligger och avkastar, tillsammans med den sjätte är i världsklass, enligt Hans Otterling.

"Jag skulle önska att AP-fondsdebatten tog ett djupt andetag. Vi satsar ju jättemycket pengar på vägar och annan infrastruktur i Stockholm, men inget på en ny vc-fond", konstaterar Anders Lindqvist.

Han tror inte att private equity-bolagens exempellösa avkastning, som till stora delar förklaras av det gynnsamma ränteläget, kommer att bestå. I takt med att vc-bolagen bevisar sig borde pensionskapitalet så småningom hitta tillbaka och dra fördel av det värdeskapande som de hittills missat när bolag som Spotify erövrat världen.

En annan överlevare, Creandum, som är lika het bland entreprenörerna som Northzone, har haft med sig Sjätte AP-fonden och Skandia Liv som investerare ända sedan starten.

"Tillsammans med Skandia Liv och Sjätte AP-fonden startade jag Creandum med två tomma händer", konstaterar Staffan Helgesson.

Det var försök nummer två. Det första vc-bolaget han startade, Startupfactory med fokus på mobilt internet, var för tidigt ute.

"Innan dess gjorde jag, till mina föräldrars stora glädje en klassisk karriär på Ikea, Procter & Gamble och Mckinsey."

Alla tio personer på Creandum har jobbat i entreprenörsdrivna bolag eller startat egna. Kollektivt har de varit med i sjuttio till åttio bolag, berättar Staffan Helgesson. Creandum går in tidigt i sina innehav och var den första externa investeraren i succéer som Spotify, Izettle, Wrapp och Videoplaza.

"Det finns strax under tio bolag i Norden i dag som kan nå en exitvärdering på en miljard dollar eller mer under de närmaste åren. Spotify, Klarna, Mojang och King är de svenska", säger Staffan Helgesson.

LISTA: "De blev stormrika på sina företag"

Vid sidan av Northzone och Creandum finns ytterligare en privat aktör som räknas in bland de tre stora i Sverige, danska Sunstone Capital. Sunstone grundades 2007 som en avknoppning från danska Växtfonden, och är alltså inte samma "överlevare" som de andra två. För Sunstone är det IT och life science som står i fokus, vilket i det senare fallet lett till många investeringar i södra Sverige.

"Vi har många danska pensionsfonder som investerare men även Europeiska investeringsfonden och tyska investerare, men inga svenska", berättar Peter Benson på Sunstone.

I denna samling venture capital-aktörer hör även Industrifonden hemma. Den grundades 1979 som en statliga stiftelse men ändrade inriktning mot små och medelstora företag 1996. I dag lever fonden på den egna avkastningen.

Till skillnad från private equity-bolagen som går in som helägare ligger den genomsnittliga investeringen från venture capital-bolagen på mellan 20 och 30 procent. Det innebär att aktörerna möts i samfinansieringar och betraktar varandra lika mycket som kolleger som konkurrenter.

"På sätt och vis är det bra att vara få aktörer, men konkurrensen kan inte bara ses lokalt längre. Fördelen med att vara fler är att man bygger upp ett kluster av kunskap och ett nätverk som i fallet med framgångssagan Silicon Valley och Sand Hill Road där vc-bolagen sitter på rad", menar Hans Otterling som i likhet med de andra vill se fler svenska "konkurrenter".

Faktum är att det precis nu börjar röra på sig. Behovet av ytterligare finansiering, särskilt i tidiga faser, har i kombination med stora framgångar bland våra svenska IT-entreprenörer lockat fram nya aktörer.

Ett av årets tillskott är Moor på Brunnsgatan i Stockholm.

Moor, som betyder hed på engelska, är det finurliga namnet på finländaren Kaj Heds satsning för att sondera bland de nya spännande nordiska teknikbolagen. Han är mest känd för det finländska spelbolaget Rovio och spelsuccén "Angry birds". Pengarna som investerades där kom från Trema, ett mjukvarubolag för finans- och riskhantering som 2006 såldes till Warburg Pincus.

"Det saknades en långsiktig investerare i Sverige som var villig att ta mer risk och bära bolagen genom flera investeringsrundor. Sverige är exceptionellt duktiga inom den digitala industrin, ett av de mest uppkopplade länderna i världen och early adopter", säger Katja Bergman, investeringsansvarig och en av Moors tre medarbetare vid sidan av Kaj Hed själv.

"Vi är som en hybrid mellan en affärsängel och en vc-firma. Vi har ingen fond, vi behöver inte sälja vid en viss tid och vi vill helst gå själva initialt", berättar Katja Bergman.

Sedan januari i år, när startskottet gick, har Moor gjort tre investeringar i Kiosked, Goo Technologies och ytterligare en, än så länge hemlig, investering.

Zobito är ytterligare en nykomling. Gänget bakom Zobito, eller fyra av fem av dem, har ett gemensamt förflutet på det framgångsrika beslutsstödsföretaget Qliktech som är Industrifondens främsta succé. När bolaget såldes 2011 gav det fonden fyrtio gånger pengarna eller nästan en miljard kronor.

QLIKTECH: "Vd:n bakom databolaget som erövrar världen"

"Vi har jobbat länge med mjukvarubolag och nu vill vi dela med oss av den erfarenheten, komplettera traditionella vc-aktörer genom att aktivt stödja ledningsgrupperna i de bolag vi går in i", säger Magnus Lindhe på Zobito som hittills hunnit med två investeringar, Qwaya och Inriver, båda tillsammans med Industrifonden.

Aktörerna har en relativt likartad urvalsprocess där entreprenörsteamet är det allra viktigaste att bedöma, viktigare än själva affärsidén. Det bör också vara produkter/tjänster som är skalbara, globala. Helst från dag ett.

Intresset för och valet av idéer styrs självklart av den erfarenhet venture capital-bolagen själva besitter, men generellt handlar det förstås om att hitta "nästa stora grej".

En trend som både Zobito och Creandum ser är att den revolution som varit i konsumenttjänster med appar och en stor användarvänlighet måste komma även på företagssidan.

"Vem som helst som jobbat med ekonomitjänster eller SAP-system förstår vad jag pratar om. Det kommer att bli stort. En annan sak är att en absolut majoritet av det vi gör framöver kommer att göras i mobilen", säger Staffan Helgesson.

Magnus Lindh på Zobito lyfter fram mobila betalningar och med det nya system för säkerhetslösningar men även ett bättre utnyttjande av digital information i samband med e-handel eller hur man kan dra fördel av stora databaser, big data, en erfarenhet som Magnus Lindh och hans kolleger besitter.

"E-utbildning på paddan, edutainment, är också ett område som kommer att växa. Att lära utan att det känns som lärande", menar Katja Bergman.

Att välfärdssektorn lockat till sig private equitybolag är känt men Anders Lindquist på Via Venture efterlyser fler duktiga entreprenörer på området.

Men riktigt vad som kommer att slå i framtiden är förstås inte lätt att veta, eller som Staffan Helgesson uttrycker det:

"Våra investerare frågar alltid efter nästa stora trend. Men om vi visste det då skulle vi kanske starta det bolaget i stället."

LÄS MER: "Superaffären gör svenskarna till miljardärer"

Relaterade artiklar


Med vårt NYHETSBREV missar du inget viktigt!

Kalendarium

För dig som prenumerant