Hur mycket makt får banken ha?

Plötsligt sade SEB upp lånen till en av Karlskogas största fastighetsägare. Sedan satte de Mikael Sjövall i konkurs och tvångssålde fastigheterna där en tidigare anställd på banken fick köpa till underpris. VA:s Gunnar Lindstedt granskar principfallet som nu avgörs i Högsta domstolen.

Snön yrde och det blåste snålt över torget i Karlskoga. Mikael Sjövall, en av Karlskogas största fastighetsägare, skyndade in till SE-bankens lilla kontor på östra sidan, tätt åtföljd av sin advokat Lars-Erik Saltin.SEB:s kontorschef hade ringt Mikael Sjövall och kallat honom till banken.

Det var onsdagen den 16 december 2009, drygt ett år efter finanskrisens utbrott hösten 2008. De svenska bankerna hade klarat krisen med en hårsmån. Men nu väntade bistrare tider. Krav restes på bankerna att sluta med sin yviga utlåning och krympa sina balansräkningar.

Kontorschefen i Karlskoga, Eva-Klara Åkesson, hade rykte om sig som påläggskalv i banken, "hon blir Annika Falkengrens efterträdare", viskade hennes supportrar. Mikael Sjövall hade varit en av hennes favoritkunder. Det var idel kindpussar och trevliga fester som banken brukade ordna. Han hade varit "helkund" på SEB i snart två år. På sista tiden kände han dock att något höll på att gå snett.

Det lilla konferensrummet var fullsatt av bankfolk. Vid sin sida hade Eva-Klara Åkesson sina handläggare och dessutom en inrest banktjänsteman, Jan Fällman, som jobbade centralt för kreditstödsavdelningen i Stockholm.

Det var Jan Fällman som höll i yxan.

"Banken har bestämt att säga upp dina lån", sade Jan Fällman kort.

Beslutet var uppenbarligen fattat av banken centralt. Mikael Sjövall var ingen bra kund. Jan Fällman hade uppdraget att avveckla engagemanget.

Mikael Sjövall var chockad och minns inte exakt vad han sade.

"Jag kommer ihåg att Eva-Klara Åkesson satt och hånlog mot mig", säger han.

Hon hade ett tvåsidigt uppsägningsbrev som hon räckte över och uppmanade honom att underteckna.

"Det var en kalldusch på ren svenska, och jag tog inte strid direkt utan skrev på."

Mikael Sjövall hade nu tre månader på sig att betala tillbaka över 70 miljoner kronor. Men förutom sina fastigheter med 28 hyreshus, hade han inte ett öre.

Efter mötet gick de till fiket på andra sidan torget och tog en kaffe latte. "Vad fan gör vi nu?" frågade Mikael Sjövall. "Det ordnar sig nog på något sätt", tröstade Lars-Erik Saltin.

Men det gjorde det inte. I stället blev det bara värre.

Mikael Sjövall hade märkt att det blivit frostigare mellan honom och Eva-Klara Åkesson. Hon hade klagat på hans livsstil. När han hade åkt Mercedes och hyresgästerna hade sett det, hade de klagat och undrat om det var till fina bilar deras hyror gick. Hon tyckte inte om att han hade bjudit kompisarna på flott middag i Sälen för tusentals kronor, det hade hon sett när hon kontrollerade "slipparna" från hans lönekonto.

Mikael Sjövall levde på för stor fot, hon hade sagt åt honom att han måste sluta med det där lyxlivet. Vilket han också gjorde, han gick ner i lön och sålde flera av sina bilar. Men han märkte att banken kollade honom, minst en gång i månaden tog de UC på honom. Och Eva-Klara Åkesson blev arg när han privat tillsammans med en kompis hade köpt en båt och tagit leasing på Handelsbanken Finans. Men de hade bara köpt och sålt båten och tjänat 150 000 kronor var, vad var felet med det undrade han.

Problemet var nog att banken hade givit honom för vidlyftiga krediter. Då, i slutet av den makalösa högkonjunkturen, hade bankerna tävlat om att låna ut så mycket pengar som möjligt. Expansion var det enda som räknades. Och de bankchefer som ville framåt måste kunna uppvisa ständigt ökad utlåning.

Karlskoga är en småstad där Bofors tidigare varit den totalt dominerande arbetsgivaren. Mikael Sjövalls släktingar hade också jobbat där, på gjuteriet i Bofors, på nitroglycerinfabriken i Björkborn. Hans pappa Lars hade börjat som armerare och byggde sedan upp en egen byggfirma, Karlskoga Entreprenad AB, Keab. Där hade Mikael Sjövall börjat jobba när han fyllde sexton.

Han jobbade som murare och spelade hockey för Bofors. På lediga stunder hade pappa Lars byggt ett egnahem i Bråten där Mikael Sjövall växte upp. Och byggfirman gick bra. Men hans far led mer och mer av sin kärlkramp och avled i hjärtinfarkt 1990. Keab hade då tjugo anställda och Mikael Sjövall, som bara var 25 år, fick ta över.

"Mikael var duktig och han kunde räkna på jobb", säger mamma Mona Sjövall. "Och han är väldigt lik sin pappa, rak och ärlig och lika envis."

Efter några år köpte Mikael Sjövall sin första fastighet. Det var ett renoveringsobjekt som de fixade till. Så småningom blev det fler fastigheter och större affärer. Byggfirman gick inte längre lika bra och han trappade ner den successivt. De hade haft storföretagen i staden som kunder: Bofors, Astra, HSB. Och på den tiden förekom det en hel del svartjobb i byggbranschen. Många fick sina sommarstugor upprustade medan fakturan sedan gick till Bofors eller Astra.

När Mikael Sjövall byggde flott en villa åt sig själv satte han upp material-kostnader på rörelsen. Ett skattebrott som gav honom arton månaders fängelse och stora rubriker i lokaltidningarna. "Det var inte roligt", minns Mona Sjövall.

"I vår familj har problemen avlöst varandra. Ibland har jag fått skämmas och ibland har jag varit stolt."

Stolt blev hon när Mikael Sjövall trots allt kom tillbaka och redde upp sina affärer. Han köpte fler och fler fastigheter och det verkade gå bra för honom. Men på en liten ort som Karlskoga finns mycket avundsjuka, och snacket går fort. Så när SEB sade upp krediterna kom domen fort: nu måste han ha gjort något igen.

Mikael Sjövall hade Handelsbanken som bank vid sina första fastighetsaffärer. Han köpte fler och fler hus i Karlskoga och kom över ett mycket fint bestånd av radhuslägenheter i Malmhagen, men fick också köpa lägenheter i Kristinehamn. Han hade nu fastigheter för gott och väl 50 miljoner kronor, utan att belåningen var högre än de 70 procent av marknadsvärdet som Handelsbanken hade som gräns.

I slutet av 2007 fick han erbjudandet att köpa ett bestånd i Filipstad och Grythyttan. Priset var 42,5 miljoner kronor och det var nog egentligen för mycket för att han skulle klara av den munsbiten också. Filipstadsfastigheterna var redan belånade hos SE-banken. Frågan var hur han skulle klara finansieringen. Mikael Sjövall tog med sig sin revisor Torbjörn Evaldsson till en första träff med SEB. Och Eva-Klara Åkesson var positiv. Mikael Sjövall kunde få ta över lånen. Dessutom skulle SEB hjälpa honom med resten av finansieringen, men de ville då att han skulle bli "helkund" hos SEB. Sagt och gjort. Mikael Sjövall avslutade sina lån hos Handelsbanken och flyttade över till SEB. Det här var i början av 2008 och Eva-Klara Åkesson kunde nöjt rapportera till sina chefer att hon tagit marknadsandelar från sina lokala konkurrenter.

"Jag var öppen och berättade om mig själv. De tyckte det var bra att jag var rak och ärlig", minns Mikael Sjövall. "Ett och annat snedsteg är ju inget jag är stolt över."

Reportaget fortsätter här


För dig som prenumerant

VA KVINNA PODCAST

BLOGG

Följ chefredaktören på klimatresan

Under 2019 utmanar Veckans Affärer sina läsare att minska sina affärsresor med flyg med hälften. Chefredaktör Åsa Uhlin håller koll på hur det går med det och sitt eget mål att flyga mindre på bloggen VA:s klimatresa.