Spegelbilden svår att hitta

En heterosexuell svenskfödd man i medelåldern utan funktionshinder är normen i det svenska arbetslivet. Men bara 4-5 procent av Sveriges befolkning stämmer med denna norm, skriver Gina Sharrro, konsult på Equals AB.

Sverige förknippas med modernitet, innovation, öppenhet, individuell frihet, jämlikhet och starkt skydd för de mänskliga rättigheterna. Svenskarna anses, men anser också sig själva vara nyfikna på andra och omvärlden.

Gina SharroVi berömmer oss för att vara vidsynta och fördomsfria. I dag kan Sverige sägas vara relativt rikt på mångfald vad gäller exempelvis ålder, kön, yrke, intressen, religion, inkomst, etnicitet, kultur, utbildning, civilstånd och social tillhörighet. Men denna rika mångfald, alltså alla de olikheter som finns mellan människor, avspeglas inte på samma sätt i samhället, på våra arbetsplatser och attityder.

I dag är förutsättningarna för att dra nytta av mångfalden i Sverige goda. 30 procent av arbetskraften kommer inom tre år att behöva ersättas eftersom de som arbetar i dag kommer att ha gått i pension. Inom den offentliga sektorn kommer hela 44 procent, eller 640 000 av de anställda att lämna arbetsmarknaden. Numera råder en akut arbetskraftsbrist inom flera branscher som till exempel it-branschen.

Företagsklimatet i Sverige tycks vara pressat, eftersom att bristen på tillgång till lämplig arbetskraft är ett stort hinder för företagens tillväxt och utveckling - enligt företagen själva. Mångfald handlar alltså om landets kompetensförsörjning, utöver att det är en viktig demokrati- och jämlikhetsfråga. Värdet av mångfald i verksamheten betraktas förutom en stark innovationskraft, som något som ger bättre och fler affärer.

Med detta i åtanke borde vår välbehövda mångfald, vidsynthet och fördomsfrihet avspegla sig i samhället, på våra arbetsplatser och på vår attityd. Men det är nu det intressanta kommer. De flesta instämmer i att de vill ha mångfald och menar att de självklart inte vill exkludera någon som kan och har något att tillföra.

Men jag vågar påstå att de egentligen tycker och gör precis det motsatta. Dagens Sverige är ett stängt Sverige. Det är första gången i vår historia som så många lämnar arbetslivet. Samtidigt har vi akut arbetsbrist kombinerat med skyhög arbetslöshet. Vi har 1 337 965 utlandsfödda, 900 000 utländsk bakgrund, 780 000 är hörselskadade, 175 000 är synskadade och 600 000 är rörelsehindrade (SCB).

Där finns också många andra som inte tillhör normen vad gäller social tillhörighet, kön eller sexualitet och som därför är utestängda från arbetslivet.  Det är en ekvation som inte går ihop. Inte heller går det ihop med att företagen inte säger sig hitta personal att anställa.

Problemet må vara komplext men förklaringen är mycket enkel. Vi letar helt enkelt efter vår egen spegelbild. En heterosexuell svenskfödd man i medelåldern utan funktionshinder är normen i det svenska arbetslivet. Då blir det svårt när bara 4-5 procent av Sveriges befolkning stämmer med denna norm (SCB). Förklaringen kan vara så enkel som att vi svenskar gillar lagom. Att Atkins går bra men Halal provocerar.

Och att mångfald är bra så länge den inte avviker nämnvärt från normen utan reflekterar mer av vår egen spegelbild. Det är då det blir enkelt att se resursen och inte bördan. Eller också är det så enkelt som att mångfalden är en fråga som omgärdas av mycket snack och lite verkstad .

Oavsett förklaring blir effekterna tuffa för dem bortom normen. Det är den som gör att min bror Sharbel, som trots att han är född och uppvuxen i Sverige, och tjänar bra som avdelningschef, vill använda min sambos helsvenska namn Johan Mattsson när han ska hyra bostad.

Eller när jag som mentor åt en invandrad kollega får höra hennes slutsats om möjligheten att få jobb i Sverige: att hon måste klona sig svensk. Eller att mitt yrkesliv som konsult på området till största delen består av hundgörat att motivera, argumentera och presentera nyttan med en mångfald som borde vara given.

Men ingen verklighet är bara mörk. I mitt arbete har jag förmånen att arbeta med alla dem från näringsliv och offentlig förvaltning som inte väljer bort motiverade och engagerade människor bara på grund av fördomar.

De vet redan nu att vår framtid och vår konkurrenskraft avgörs av vår förmåga att välkomna fler människor i arbetslivet och inte stirra oss blinda på härkomst eller andra yttre faktorer. Och de visar ett ledarskap som präglas av den öppenhet och det fördomsfria förhållningssätt som innebär att potentialen hos varje medarbetare tas till vara. Till er alla andra säger jag bara: Låt oss börja!


NYHETSBREV


Kalendarium

SENASTE VA