"Det är köpläge"

"Det är köpläge"

Konjunkturnedgång är lika med köpläge för riskkapitalet. Därför ökar Thomas Eklund och Karl Swartling på Investor Growth Capital takten – i år stoppar de in runt en halv miljard kronor i nya bolag. Men alla är inte lika lyckligt lottade


Så ser riskkapitalet ut

Venture capital investeringar tidigt i bolags utveckling, normalt uppdelad i faserna sådd, uppstart och expansion. Inom området agerar riskkapital­bolag och inkubatorer, det vill säga organisationer som handfast hjälper företagen att växa.

Private equity skuld­finansierade uppköp av mogna och etablerade företag i syfte att utveckla bolagen och på så sätt höja deras värde. Här agerar de stora, som EQT, Nordic Capital, Industri Kapital och Altor Equity Partners.

Riskkapitalfond den vanligast förekommande strukturen i branschen är att ett förvaltningsbolag administrerar en fond av pengar där externa investerare äger andelar. Investerarna får del av eventuell avkastning. Fonderna har normalt en livslängd på upp emot tio år. Många riskkapitalbolag har därför flera fonder som överlappar varandra i löptid.

Heta investeringsområden


Miljöteknik den enda sektor som i någon mening är överhettad. Röner oerhört intresse. Relativt få investeringar är dock i själva verkat gjorda i svenska miljöteknikbolag.

IT/mjukvara är och förblir en intressant sektor för det svenska riskkapitalet.

Industriella produkter och tjänster i takt med att investeringarna senareläggs blir mer traditionella branscher intressanta, dock så länge teknikinnehållet är stort.

Internet nej, internet­relaterade investeringar står inte alls högst i kurs för landets riskkapitalister.

Medicinsk teknik ett annat område som är kroniskt intressant.

Thomas Eklund och Karl Swartling på Investor Growth Capital. Foto: Micke Lundström

Under högkonjunkturen, år 2005 och 2006, sålde vi flera bolag. Det kom in mer pengar än det gick ut. Nu är vi i en expansionsfas där vi bygger upp portföljen igen.

Att konjunkturen viker är i sammanhanget inget problem, fortsätter Karl Swartling, en av två chefer för Investors riskkapitalbolag för investeringar i tidiga faser av företags utveckling, Investor Growth Capital, IGC, i Europa.

Det påverkar mindre än man kanske tror. Den typ av bolag vi investerar i skär genom svängningarna och är väsentligen mindre konjunkturkänsliga eftersom de bygger på innovationer som ska ge stora förändringar när de kommer till marknaden , säger han.

Dessutom priserna på de intressanta bolagen blir något lägre när tiderna försämras.

Det är inga jätteeffekter i prissättning, men det finns en tydlig tendens att folk generellt blir mindre riskbenägna när konjunkturen viker , förklarar Karl Swartling.

Thomas Eklund,
den andra chefen för IGC i Europa, fyller på resonemanget och poängterar att det finns tillräckligt många intressanta bolag att investera i även i en konjunkturnedgång.

I Norden ser vi samma flöde som för ett par år sedan. Det är stabilt över segmenten. Det finns tillräckligt många bra idéer, entreprenörer och ledare för bolag i tidiga faser. Faktum är att en sämre konjunktur gör det lättare att hitta folk eftersom konkurrensen om kompetensen minskar.

Men även om Thomas Eklund och Karl Swartling inte ser en försämrad ekonomi som ett jätteproblem för den egna verksamheten kan det få långtgående konsekvenser för branschen som sådan. Faktum är att åtskilliga av de riskkapitalbolag som jobbar med nystartade företag redan är pressade, inte minst de som agerar i de riktigt tidiga faserna, sådd och uppstart.

Investeringstakten har de senaste åren varit låg och lönsamheten dålig, för vissa erbarmlig. Åtskilliga har stora svårigheter att få in nytt kapital till nya fonder. I och med att ett stort antal bolag startade åren 1999 och 2000 är deras fonder på väg att löpa ut, en fond lever normalt i upp till tio år. Nytt kapital är en nödvändighet för dessa aktörer. Om investerarna vänder dem ryggen återstår bara avveckling.

Och även om en konjunkturnedgång inte påverkar riskkapitalisternas investeringar får den inverkan på möjligheterna att sälja bolag med god avkastning. Under första halvåret i år gjordes till exempel inte en enda börsnotering av riskkapitalägda bolag i USA, något liknande har inte inträffat på 30 år.
Men att det riktigt tidiga kapitalet är otillräckligt är snarast ett strukturellt problem, tror Thomas Eklund och Karl Swartling. Det handlar i grunden om villkoren för dem som är beredda att ta stor risk och vill vara uthålliga, för ju tidigare investeringar i ett företag desto större risktagande. Samtidigt är detta riskvilliga kapital avgörande för näringslivets utveckling.

I ett större perspektiv är det en helt avgörande fråga. Det är otroligt viktigt att det finns såddkapital för samhället , säger Karl Swartling.

Svårigheterna att lyckas med de tidiga satsningarna har bidragit till att branschen generellt har senarelagt sina aktiviteter och valt att stoppa in pengar i mer mogna bolag, i den så kallade expansionsfasen. Det vill säga när det finns färdiga produkter och marknadsetablering är i sikte.
Investor Growth Capital är ett exempel.

I IGC:s fall handlar det emellertid inte bara om att minska risken, det har också med modern, Investor, att göra.

Vi är ju en del av en organisation som framför allt har erfarenhet och kunskap om affärsbyggande. Dessutom skulle det krävas helt andra resurser att hantera en väldigt stor mängd bolag i tidig fas , säger Karl Swartling, som tillsammans med Thomas Eklund har etablerat de nya arbetssätten.

Kopplingen till
Investor ger för övrigt IGC en unik position. Thomas Eklund och Karl Swartling behöver aldrig resa fonder med kapital från externa investerare som pensionsfonder och försäkringsbolag, utan använder i stället Investorpengar. Det är alltså vd Börje Ekholm som ställer krav på avkastning, och det Thomas Eklund och Karl Swartling bör nå är en årlig genomsnittlig avkastning på minst 20 procent. De vill inte säga exakt hur mycket de tjänade ihop i fjol, men försäkrar att IGC totalt har klarat målet ända sedan starten.

För Investor är IGC en komponent i strategin mot en portfölj där i ett förs­ta steg 25 procent är onoterade bolag och resten publika, tillsammans med Investors andelar i private equity-­bolaget EQT, som gör skuldfinansierade uppköp av etablerade bolag, och området operativa investeringar, som äger bland annat Gambro och mobil­operatören Tre.

I dagsläget är man
engagerat i ett 90-tal bolag, varav 25 finns i Thomas Eklunds och Karl Swartlings verksamhet. I den europeiska portföljen dominerar nordiska och svenska företag. Amerikanska bolag sköts från New York och Menlo Park och asiatiska från Beijing, Hongkong och Tokyo. Den här spridningen gör Investor till Sveriges enda globala riskkapitalist.

Hela IGC investerade under fjolåret 2 miljarder kronor över hela världen, och försäljningar gjordes för 1,7 miljarder kronor. I slutet av juni värderades de 90 bolagen till 7,1 miljarder kronor. IGC och EQT tas i Investors balansräkning upp till ett sammanlagt värde av 16 miljarder kronor, motsvarande ungefär 10 procent av netto­tillgångarna på 156 miljarder kronor.

I flera år gjorde IGC ett större antal investeringar per år, men med lägre belopp och i förekommande fall i tidiga faser. Den nya strategin innebär dock mer pengar till färre bolag. Numera ligger en normalinvestering någonstans mellan 50 och uppemot 300 miljoner kronor, och totalt handlar det om investeringar på 300 till 600 miljoner kronor per år i Europa.

Thomas Eklund och Karl Swartling har hittills i år köpt andelar i fyra företag, lika mycket med magen som med hjärnan.

Människorna är avgörande, att det finns en ledare och ett team som kan åstadkomma något. Dessutom tittar vi på affärsidén och risk i förhållande till avkastning. Och så affärsmodellen, att det går att få ordentlig lönsamhet , förklarar Karl Swartling.


Serieentreprenörer står högt i kurs. Samtliga IGC:s investeringar i år är i bolag startade av personer med åtskilliga bolag på meritlistan. För 47 miljoner kronor köpte man in sig i Key­broker, som optimerar sökannonsering på internet och som drogs i gång av Fredrik Arnander, som tidigare bland annat har varit engagerad i den nätbaserade fondfirman Fondex. För 133 miljoner kronor blev IGC delägare i vårdföretaget Global Health Partner, startat av Capios tidigare vd Per Båtelson. Digital-tv-bolaget Airplus TV drogs i gång av gänget bakom tv-boxföretaget Boxer. Onephone startades av dem som stod bakom teleoperatören Spring Mobil, som såldes till Tele 2 häromåret.

Jag tror att vi kommer att investera i ytterligare ett till tre företag innan året är slut. Totalt kommer vi att hamna någonstans kring 400 500 miljoner kronor i investerat kapital under året , säger Karl Swartling.

Investeringsfokus ligger som för så många andra på sektorerna IT och hälsovård. Inom hälsovård handlar det om medicinteknik, läkemedel och diagnosprodukter. IT-investeringarna sker inom programvara, teknikstyrda tjänster, halvledare, telekom, internet­tjänster, nya medier och datakomutrustning.

Det allra hetaste riskområdet, miljöteknik, är inte ointressant. Men några investeringar har det inte blivit.

Det är väl det subsegment som hoppat till de senaste fem åren , säger Karl Swartling, och antyder att priserna på miljöbolag därmed är väl höga.

Men även om området hajpades nådde det inte alls samma proportioner som internetbubblan , fortsätter han, och bekräftar därmed att sektorn är intressant.

Men även i IGC:s expansionsfas sinar pengarna på den svenska marknaden. Enligt Riskkapitalföreningen minskade investeringarna över huvud taget i tidiga faser av bolags utveckling med 13 procent till 5,6 miljarder kronor under förra året.

Det är dessvärre en internationell trend. Eller i alla fall europeisk. I till exempel uppstartsfasen halverades mängden pengar i Europa mellan 2006 och 2007, enligt den europeiska riskkapitalorganisationen EVCA.

Alltså, det tidiga riskkapitalet har inte hämtat sig sedan den dramatiska internetkraschen i början av 2000-talet - trots en lång superkonjunktur, ett enormt flöde av riskvilligt pensionskapital på marknaden och en våldsam expansion för kollegorna som sysslar med skuldfinansierade uppköp.

Det får effekter
för IGC. Det leder till brist på partner att saminvestera med. För det är sällan ett riskkapitalbolag självt går in i ett bolag. Minst två i samverkan är det vanliga.

Det finns ett gäng i Norden som har varit med länge, som kommer att finnas kvar och som vi kommer att jobba med. Men om vi tittar på en investering på mer än 100 miljoner kronor är det inte många som kan hänga med , säger Karl Swartling, som löser problemet med utökade samarbeten med utomnordiska riskkapitalbolag.

Det betyder att ett antal aktörer förvisso har de erfarenheter och den uthållighet som krävs för att bygga bolag.

Det tar längre tid och kostar mer än många tror. Vi räknar med tre till sju år, men ibland tar det tio , konstaterar Karl Swartling.

Men i ett annat perspektiv återstår mycket för att Sverige ska få en riskkapitalindustri värd namnet.
Generellt är det fortfarande en väldigt ung bransch som har lärdomar kvar att göra. Många aktörer och fonder kommer inte att leva tillräckligt länge. Generellt har branschen bara hunnit med en generation bolag, jämfört med USA där det finns en lång historik , konstaterar Karl Swartling.


Kalendarium

För dig som prenumerant

VA KVINNA PODCAST

BLOGG

Följ chefredaktören på klimatresan

Under 2019 utmanar Veckans Affärer sina läsare att minska sina affärsresor med flyg med hälften. Chefredaktör Åsa Uhlin håller koll på hur det går med det och sitt eget mål att flyga mindre på bloggen VA:s klimatresa.