Fotograf: Philip Nelson, Flickr/ Kiichiro Sato,TT/Rustam Allyev/Flickr

Därför jobbar dagens superrika bara hårdare och hårdare

”Den här sortens oro har jag aldrig tidigare hört från superrika”, säger hedgefondveteranen James Rickards.

”Miljardärer borde inte finnas” och gapet mellan fattiga och rika i USA är en ”moralisk och ekonomisk skymf”.

Den sortens budskap från demokraternas presidentkandidat Bernie Sanders oroar världens superrika och får dem att bara jobba än hårdare för att stärka sin ställning och påverkan i världen. Det skriver New York Times.

Ett exempel är att Apple-chefen Tim Cook stiger upp kvart i fyra på morgonen. Ett annat att Tesla-grundaren Elon Musk jobbar 90-timmarsveckor.

Popstjärnor som Lady Gaga ligger heller inte på latsidan precis, utan vill med filmer som ”A Star is Born” även lägga filmvärlden för sina fötter.

Att de har mycket att försvara råder inga tvivel om.

Medan rikaste procenten har lyckats knyta 85 procent av förmögenheten till värdefulla investeringar i alltifrån aktier och obligationer till guld, klockor och fastigheter har de fattigaste 50 procenten i USA fått se kapitalet krympa med genomsnitt 32 procent sedan 2003.

Antonio García Martínez som bland annat sålde sitt startup-bolag till Twitter hävdar att medan man under Dotcom-eran talade om vilka pengar som krävs för att dra sig tillbaka existerar inte den diskussionen idag.

Han ligger även bakom boken ”Chaos Monkey: Obscene Fortune and Random Failure in Silicon Valley” 2016.

Och medan dåtidens välbärgade ägnade en massa tid åt förströelser kan dagens superrika inte låta bli att bygga vidare på sina förmögenheter.

Så fort man har nått det som den forne affärsängeln i Silicon Valley Tim Ferris kallar ett ”postekonomiskt stadium” växlar man snarare upp ännu mer.

Då bör man ändå komma ihåg att en Harvard-undersökning av 4 000 dollarmiljonärer visar att de som är goda för 8 miljoner dollar eller mer ytterst sällan är lyckligare än de som ”bara” äger 1 miljon dollar.

Margaret O´Mara som är historieprofessor vid University of Washington säger till New York Times att en starkt bidragande orsak till att rika inte drar ned på tempot är rädslan att förlora det man redan har byggt upp.
Värst är rädslan bland nyrika.

Sociologers hypotes kring relativa inkomster som innebär att man når materiell tillfredsställelse genom andras bekräftelse ger ytterligare en förklaring till fenomenet.

CNN:s förmögenhetsredaktör Robert Frank tillika författare till ”Richistan: A Journey Through the American Wealth Boom and Lives of the New Rich” kallar gruppen som aldrig slutar sträva hur mycket de än skrapar ihop för ”scorekeepers”.

Det är också en grupp som präglas av att vara extremt tävlingsinriktad.

Och handlar det inte om en kapplöpning till rymden är ett mer jordnära exempel när Oracle-grundaren Larry Ellison valde att avvakta med att bygga sin lyxjakt tills han visste hur lång Microsoft-höjdaren Paul Allens jakt skulle bli och han kunde försäkra sig om att göra sin 15 meter längre.

Precis på samma sätt har exempelvis Microsofts förre vd Steve Ballmer inte bara nöjt sig med att köpa Los Angeles Clippers i amerikanska proffsbasketligan National Basketball Association, NBA, utan tävlar även med köparen av laget Golden State Warriors, Silicon Valley-kapitalisten Joe Lacob om att bygga den flashigaste arenan till sitt lag.

Just Joe Lacob har nämligen köpt Golden State Warriors för rekordsumman 450 miljoner dollar.

Socialt urval i kombination med att 20 procent av alla individer med tillgångar på minst 30 miljoner dollar är spritt över 10 städer i världen, varav 6 i USA, komplicerar ytterligare problemet i det att superrika lever i en illusion om att övriga i samhället har det bättre än vad man i själva verket har.

Det här bidrar också till att man i stället för att ägna sig en hobby som filantropi bara arbetar hårdare och hårdare.

Men att superrika börjar bli allt oroligare över världens och olika politikers inställningar till miljardärskapet styrks också av när hedgefond-veteranen James Rickards brukade prata om att den förra finanskrisen 2008 endast kan vara förspelet till en kommande ekonomisk kollaps.

För medan den sortens påståenden tidigare bemöttes med ett artigt, men bristfälligt intresse har han på senare tid fått frågor som ”hur kan man behålla det som man redan har skrapat ihop.”

”Den här sortens oro har jag aldrig tidigare hört från superrika”, säger James Rickards till New York Times.

Ett ytterligare exempel på oron är att superrika bygger stora underjordiska skyddsrum med allsköns bekvämligheter för att ”rida ut” exempelvis en ekonomisk kollaps, en miljökatastrof eller våldsamma uppror.

Ett ytterligare tecken i tiden är att Paul Singer som styr över fondbjässen Elliot Management samlar en ”krigskassa” via olika investerare som en slags förberedelse på en eventuell marknadsimplosion.

Och enligt James Rickards handlar superrikas oro inte främst om en skakig börs, utan snarare existentiell oro i det att man miljardär och därmed också som en av de som har profiterat allt mest på den långa högkonjunkturen inte riktigt vågar tro på fortsatt goda tider framöver.

Extra orolig är man inför om Bernie Sanders skulle bli USA:s näste president i samband med valet i början av november 2020.

Läs även: Pikettys nya bok: ”Ingen får bli miljardär”


För dig som prenumerant

VA Superkarriär:

VA KVINNA PODCAST

BLOGG

Följ chefredaktören på klimatresan

Under 2019 utmanar Veckans Affärer sina läsare att minska sina affärsresor med flyg med hälften. Chefredaktör Åsa Uhlin håller koll på hur det går med det och sitt eget mål att flyga mindre på bloggen VA:s klimatresa.