Fotograf: Privat / Pexels

Gants tidigare vd: ”Jag tror män vinner på att göra saker som kvinnor traditionellt gjort”

Arthur Engel är styrelseproffs, mentor/coach och tidigare vd för Gant och Björn Borg. Här berättar han om sin karriär, om att komma ut som gay och om synen på manlighet.

Följande intervju är ett utdrag ur boken ”Manlighetskoden – Ledarskapets 7 dyger” av Ulrika Sedell och Jonas Nyman (utgiven på Southside Stories 2019).

Arthur Engel

Karriär: Styrelseproffs, mentor/coach och tidigare VD för Gant och Björn Borg.
Familj: Sambo och en dotter.
Ålder: 51 år.

Boken Manlighetskoden bygger på samtal med 15 män och en kvinna, som tidigare levt som man, vilka alla på olika sätt brutit med traditionella förväntningar på vad det innebär att vara man i en ledande position. Ur deras berättelser framträder möjliga vägar för att skapa ett inkluderande arbetsklimat och ett inspirerande, medvetet och hållbart mans- och ledarskapsideal. Medverkar gör bland andra näringslivstopparna Caroline Farberger, Erik Ringertz, Arthur Engel, Håkan Samuelsson och Gerhard Bley.

Du blev chef tidigt och framställdes som framgångsrik i media. 

Det var en kliché, och just en mediabild. Vi är förstås mycket mer komplexa än vad som framställs i media. Men som allt går det upp och ner. Det var fantastiskt kul att vara en ”framgångsrik ledare”, men bakom det ligger mycket arbete och i perioder en hel del vånda.
Som ledare gäller det att hitta sin modell och sitt sätt att förhålla sig till ledarskapet. För mig har det inte alltid varit så, på grund av osäkerhet har det i perioder varit mer chefande än ledarskap. Det har utvecklats allt eftersom jag förstått mig själv och bottnat i vem jag är. Ju mer man är i balans, desto bättre är man som medmänniska och i sitt ledarskap. Då är det lättare att vara empatisk och jobba med tillit. 

För att vara i balans behöver man få möjlighet att göra det man tycker är roligt och stimulerande, få tid för reflektion (meditation), träning och nära relationer. För vissa är det här självklart, för andra är det tuffare. Jag tillhör den senare gruppen och har fått lägga mycket tid på att hitta rätt verktyg. Jag behöver dagligen inventera att jag har det jag behöver för att vara i balans. 

Kan du beskriva din bakgrund och karriär?

Jag har aldrig planerat min karriär, jag jobbade för att överleva. Jag trodde jag behövde skapa trygghet och att pengar var en trygghet och en väg till oberoende. 

Jag hade ett par bra år på Statoil, där jag var med i deras traineeprogram. Där bakades det bullar till kaffepausen och det var en bra, trygg miljö. Men när min dåvarande chef kom in på mitt kontor och sa att jag inte kunde parkera min bil så nära dörren i garaget för att jag inte varit på företaget tillräckligt länge, insåg jag att det fanns en hierarki där som jag var främmande inför och bestämde mig för att sluta. 

På Statoil hade jag jobbat en del med marknadsföring och tyckte det var kul. Jag hade en universitetskompis som jobbade på en reklambyrå och han hjälpte mig att få jobb där. Då mitt i lågkonjunkturen tyckte många, inklusive min pappa, att det var ett dåligt val. Men jag följde min egen vilja. Efter tre veckor fick vi alla sparken och pappa fick vatten på sin kvarn. 

Den byrån jag började på var inte en särskilt lovande reklambyrå. Vi satsade alla resurser på att få McDonalds reklamkontrakt som vi sedan inte fick. Men som av en händelse förvärvade vårt moderbolag byrån där McDonalds var största kund. Det blev sedan en mycket utvecklande resa under sex år och jag hade en chef som trodde på mig, vilket betydde mycket.

Det var en fantastiskt lärorik och kul tid som slutade med att jag blev chef över hela byrån. Tillfälligheter skapar möjligheter. Jag tycker det är mycket svårt att planera. Snarare gäller det att vara intresserad och engagerad i sitt arbete, då öppnas möjligheter.

Efter några år i reklamvärlden kände jag att jag inte ville jobba i den branschen resten av mitt liv. Jag började titta mig omkring och såg en annons i Svenska Dagbladet där Gant sökte någon som skulle ”ta dem in i framtiden”. Jag sökte och fick jobbet som marknadschef på Gant. Även då fick jag många kommentarer. Hur kunde jag, mitt under den rådande dotcom-boomen år 2000, börja jobba på Gant, ett gubbmärke?

LV-Capital inom LVMH (Louis Vuitton) hade precis gjort en större investering i bolaget, för att köpa varumärket från varumärkesägaren, PVH, från USA. Att ha en så välrenommerad ägare var något vi hade stor glädje av. Vi använde LV till fullo i alla lägen. Jag var stolt över att börja jobba på Gant. Jag har en viss känsla för estetik och affärssinne och hos Gant blev det en bra kombination. Efter en rätt kort tid på företaget kom en av ägarna och sa: ”Nu ska du bli VD.”

Min tid på Gant var otroligt spännande på många sätt. Det var resor över hela världen och vi skapade snabb tillväxt i medvind. Vi revitaliserade varumärket och föryngrade det, flyttade kontoret till Nacka Strand och öppnade fler butiker i USA. Vi startade Gant Woman och Gant Home och lanserade varumärket i Kina, Indien och Ryssland. Det fanns en stor nybyggaranda i teamet. Just att bygga team har betytt mycket för mig, att ge folk förtroende och få dem att växa. Jag har både givit och fått stort ansvar. 

På Gant jobbade jag med entreprenörerna, de var verksamma i bolaget och jag var deras chef. Jag hade ingen erfarenhet av det och förstod inte riktigt den utmaningen. Jag jobbade väldigt nära en av entreprenörerna och vi hittade ett oerhört effektivt sätt att jobba tillsammans även om det var krävande på många sätt. Där fick jag en erfarenhet som jag i efterhand förstått var viktig för mig på gott och ont. Det var en situation som jag fick hantera och som från min sida delvis drevs av tanken på att vara duktig. Ett exempel var inför att vi skulle börsnoteras. Bolaget skulle bli mer känt och jag minns bland annat ett tillfälle när det var en stor artikel om Gant där jag lyftes fram och som mottogs väldigt positivt. Men det mottogs negativt av styrelseordföranden. Krafter som jag var ovan vid sattes i spel och det var mycket utmanande att hantera.

Under hela Gant-äventyret var jag rätt osund. Det fanns ingen bra balans mellan arbete och vad jag själv behövde. Det blev helt enkelt dysfunktionellt. Ett par exempel där jag prioriterade fel var när jag inte gick på min gudfars begravning. Inte heller besökte jag min mormor på hennes dödsbädd, i stället åkte jag på ett styrelsemöte i London.

Efter sju år och en börsnotering var jag färdig med den utmaningen. Dessutom föddes min dotter då. Jag sa upp mig och bestämde mig för att vara hemma och ta hand om henne och reflektera över en tuff och lärorik resa. Det blev ett år i terapi. Jag har jobbat mycket med att försöka förstå mig själv.

När jag gick till Björn Borg 2008 tog jag med en av mina närmaste medarbetare vilket gjorde att vi kunde fördela ansvar och få en kortare startsträcka. När vi kom in där insåg vi vad mycket bra vi hade gjort på Gant. Björn Borg var i ett helt annat läge, underkläder med stark marknadsföring som gått som tåget. Det hade varit medvind länge, men nu började vi snabbt få motvind. Från att marknaden hade nått toppen 2008 blev det tuffare. Förmånen med Björn Borg var att det i grunden var en lönsam verksamhet, vilket gjorde det mycket lättare. Vi fick arbeta med mer grundläggande delar: att förstå vilken position vi skulle ha, vara tydliga med mål och förväntningar och sätta värderingar som vi gemensamt kunde luta oss mot för att förstå vad som är viktigt för att nå resultat. Vi startade även Björn Borg Sport. Vi blev ett bra team och jag är glad över dessa år, de blev lärorika. Jag blev återigen övertygad om betydelsen av vilka ägarna är och vilka värderingar de har.

Hur kom det sig att du lämnade vd-karriären?

Efter fem år på Björn Borg var det dags att gå vidare och göra något annat. Att arbeta med människor och skapa team har alltid varit en av mina drivkrafter, så jag sökte till en utbildning om beteendevetenskap på 1,5 år. Det var mycket givande. Tanken var att förena min praktiska ledarskapserfarenhet med en grundutbildning i beteendeförändring och med det se om jag skulle kunna stötta och utveckla ledare. 

Det har resulterat i att jag i dag har en verksamhet där jag träffar ledare, ofta entreprenörer, som inte sällan tycker att det är något som hindrar dem för att utvecklas som ledare och nå sina mål i sin yrkesroll och som människa. Utöver att träffa ledare är jag engagerad både som investerare och styrelseledamot eller ordförande i ett antal bolag. Allt från mindre bolag till börsbolag.

Hur mycket har du varit med i traditionella vd-nätverk?

Jag har inte varit särskilt intresserad av de traditionella vd-nätverk som finns i olika former. Jag har deltagit på det som varit allra viktigast för mitt uppdrag. Jag har alltid haft ett stort socialt nätverk utanför mitt jobb. Det har varit mycket mer givande att vara i andra kretsar med människor som har annan erfarenhet. Genom min uppväxt lärde jag mig de sociala koderna och träffade ofta personer med ansvar. Det kan ha gjort att jag inte behövt nätverk i samma utsträckning.

Hur blev du mottagen när du kom ut med att du var gay? 

Som gay har man en gemensam nämnare som inte är sprungen ur vad du gör eller kommer från. Det finns en samhörighet och man delar ett utanförskap. För mig har det lett till många bra möten och många nya vänner och bekanta vilket har berikat mitt liv. Dessutom har jag alltid fått stöd från min omgivning, familj och vänner. 

När jag kom ut trodde jag att det skulle bli svårt att få de jobb jag aspirerade på. I själva verket var det ingen som brydde sig särskilt mycket om det, men för mig var det jobbigt. Jag hade en bra kompis, som utmanade mig att komma ut, han sa: ”Det är ingen idé att vi umgås mer. Du är ju inte autentisk.” Det gav mig mycket. För att bygga relationer behöver jag vara autentisk. Det finns många som inte förstår vikten av det arbetet. Är du sann och trygg i dig själv kan du också bli en bra ledare.

Vad fick dig att utveckla ditt ledarskap? Och hur var det att efter en framgångsrik vd-karriär hoppa av och utbilda dig till psykoterapeut? 

Jag började intressera mig för ett mer värderingsstyrt ledarskap efter en kurs. Då sa jag till en person som jobbar med personlig utveckling: “Jag tror jag ska sluta.” Hon svarade: ”Du har ju fantastiska möjligheter där du befinner dig.” Så jag valde att verka där jag var i stället för att springa vidare. 

Jag vet att det säkert finns människor som jag trampat på tårna och sårat, vilket är oundvikligt som VD. Sakta men säkert jobbade jag mer med mig själv och blev mer autentisk. Därmed blev jag också tryggare och mer tydlig i min ledarroll. Det går faktiskt att göra förändring där man är. 
Att läsa beteendevetenskap, KBT-utbildningen, tyckte jag inte var så märkvärdigt. Däremot var det många andra i min omgivning som tyckte att jag var modig. Jag hade det rätt väl förspänt i form av en ekonomisk bas, ett kontaktnät och ett par externa uppdrag. Egentligen behövde jag rätt mycket komfort för att våga hoppa och välja en annan karriär. I viss mån hade jag både hängslen och livrem när jag tog steget och vågade tro på min egen väg. Fördelen med att jag vågade sent var att jag fick ännu mer erfarenheter med mig in i min nya roll. 

Du lever i en regnbågsfamilj som inte överensstämmer med den ”traditionella” synen på familjen. Hur tror du att det har påverkat dig?

Det har nog varit en stark drivkraft, jag har känt att jag inte alltid varit lika mycket värd som andra. Sedan har jag haft en uppväxt där jag kanske inte fick den bekräftelse som jag behövde. Jag har känt att jag behövt göra mer för att duga. Jag upplever att kvinnor ofta är bättre ledare än män. Det kan ha att göra med samma sak, att de känner att de måste prestera mer för att duga. Det finns en kraft i det som kan bli väldigt bra, men det måste också ske på ett sunt sätt. I dag är jag tacksam för att det har givit mig insikter, samhörighet och förståelse på ett sätt jag inte haft annars. 

Veckans Affärer var väldigt angelägna om att göra en grej av att jag som börs-vd var gay. Det blev en lång artikel där jag hamnade på förstasidan med rubriken ”Börsens snyggaste VD”. Det hade man nog aldrig skrivit om en straight person.

Jag har aldrig använt den sidan av mig som ett sätt för att skapa uppmärksamhet. Jag vill bli bekräftad för det jag gör och inte för det jag är. Det kan ha berott på rädsla. Jag har fått brev av personer som skrivit att jag har varit en förebild – kanske hade jag kunnat göra mer av det. Men det måste också kunna göras i harmoni med den man är. 

Sedan är jag oerhört tacksam att jag kunnat skaffa barn, vilket jag inte trodde skulle vara möjligt. Det har givit mig mer positivitet, större ödmjukhet och förståelse. 

Har din ökade sårbarhet givit en annan dynamik i de styrelser där du verkar?

Inte en helt annan dynamik, men jag tänker att man måste laga efter läge och utgå från var gruppen befinner sig. Jag är ganska bra på att läsa av en grupp så att jag kan anpassa mig. Inte för mycket, men efter vad som är rimligt. I dag är jag mycket mer värderingsstyrd. Sitter det sju personer i en styrelse får jag fundera på vad jag kan tillföra i den gruppen. Det är som i vilken allians eller samtal som helst: vad är din del och vad kan du göra? Öppna sokratiska frågor är effektivt, sedan gäller det att lyssna på vad personen egentligen säger. 

Många män vittnar om att de har få manliga vänner och få att tala känslor med. Samtidigt har ”machomannen” fått ett uppsving. Hur tänker du kring manlighet? Vad kostar det att bryta mot manliga ideal?
 
Jag tror att män vinner på att göra saker som kvinnor traditionellt gjort. Det stärker oss. Ett exempel är att vara en engagerad förälder. Att vara pappaledig tror jag har många positiva konsekvenser utöver anknytningen till barnet. Den erfarenheten skapar tryggare individer som har lättare att förstå andra. Ett exempel där vi kan göra mer är att kvotera föräldraförsäkringen. Vi hade aldrig haft så många pappalediga i Sverige om vi inte infört den ledighet som i dag erbjuds papporna. Ibland behöver beteendeförändringar komma utifrån.

Min erfarenhet är att det åren mellan 35 och 45 händer något med oss, det som skaver kommer ikapp. Har man försökt vara något man inte är kommer det ofta att sippra ut. Ju mer kontakt man har med det man känner, desto bättre är det. Stänger man inne det man känner kan det leda till osunda beteenden för att slippa känna, till exempel manisk träning, spel, jakt på pengar, sprit, dataspel och så vidare. 

Har du haft några förebilder? Vilka? Hur har du inspirerats av dem?

Ett citat som inspirerat mig är: ”Att vara chef är inte så märkvärdigt, bara man själv inte tycker det är märkvärdigt”. Att inte vara fångad av sin egen självbild gör en till bättre ledare. Boken Good to Great lyfter att de ledare som inte är intresserade av att framhäva sig själva är bättre ledare som skapar bättre värde och resultat.

Exempel på sådana ledare är för mig Fredrik Reinfeldt, Ingvar Carlsson, Hans Blixt och Leif Johansson, men det finns förstås många exempel. Jag upplever att de i första hand hade en större uppgift än att försökte bygga sina egna egon. De som lyckas med det har uppnått något bra. 

Om du vänder dig till män i karriären. Vilka tips eller reflektioner vill du ge utifrån din erfarenhet?

Att förstå sig själv. Upplever man att det är svårt kan det vara värt att lära känna sig själv bättre. God självkännedom är nyckeln till att kunna finna verktyg till de situationer man upplever som utmanande. Gott ledarskap tar sin början i god självkännedom och förstås alla andra relationer i livet – inte minst i de till familj och barn. 

En god lärdom är att det vi gör inte bara påverkar oss själva utan även vår omgivning. Det betyder att man genom att ändra sig själv också kan påverka andra, vilket för mig är en fantastisk insikt. 

Sätt av tid för egen reflektion. För mig fungerar meditation bra, men det viktiga är att finna sitt eget sätt. Jag tror att vi är del av något större. Den tanken underlättar för att släppa självcentreringen och acceptera att vissa saker är bortom min kontroll. Jag gör mitt bästa och sedan har jag tillit till att det löser sig. Vi är alla värdefulla små individer och samtidigt är vi delar av något större. Att tillbringa tid i naturen är för mig en påminnelse om just det. 

Min erfarenhet är att oavsett vad man vill förändra så handlar det om disciplin och idogt arbete. Vi behöver ”jobba upp nya vägar i hjärnan”, och det tar tid att bygga en ny väg. Det är likadant med meditation, det tar tid att finna en lugn plats där man får energi och inspiration av att bara vara med sig själv. 

Satsa på det du själv tror på, låt dig inte påverkas för mycket av andra. Både när jag gick till reklambyrå och till Gant så ifrågasattes det av min omgivning, men för mig var det rätt beslut. Ha tillit till att saker och ting löser sig, det är omöjligt att detaljplanera sitt liv. 

Om du blir förälder, spendera tid med barnen. Det är viktigt att ge barnen en trygg bas och det är enormt utvecklande också för dig, inte bara i din roll som förälder.


För dig som prenumerant

VA KVINNA PODCAST

BLOGG

Följ chefredaktören på klimatresan

Under 2019 utmanar Veckans Affärer sina läsare att minska sina affärsresor med flyg med hälften. Chefredaktör Åsa Uhlin håller koll på hur det går med det och sitt eget mål att flyga mindre på bloggen VA:s klimatresa.