Likt lagar mot folkmord behöver vi en som skyddar jorden – från ecocide

”Vi kan debattera hur länge som helst om vi riskerar en miljökatastrof om 10 år eller 500 år. Oavsett vilket råder ingen tvekan om att vi lever över Jordens resurser.” Det hävdar Martin Lindström som är vd för ledarskapsutvecklaren Lindström & Göthberg och vid sidan av jobbet sitter i styrelsen för End Ecocide Sweden.

Likt att det inte är tillåtet med folkmord – genocide – behöver vi en lag som skyddar Jorden och där företag som ägnar sig att åt att förstöra livsmiljöer – ecocide – riskerar att dömas av International Criminal Court, ICC, i Haag. 

”Vi måste få fram bättre metoder för hur samhället och näringslivet ska kunna leva i samklang med naturen. Vi kan debattera hur länge som helst om vi riskerar en miljökatastrof om 10 år eller 500 år. Oavsett vilket råder ingen tvekan om att vi lever över Jordens resurser.”

Det hävdar Martin Lindström som är medgrundare av ledarskapskonsulten Lindström & Göthberg med verksamhet i Stockholm och Göteborg.

Sedan bolaget registrerades 2010 har han under framförallt senaste 6-7 åren sett en tydlig trend där vd:ar han möter också vill diskutera hur man kan vidareutveckla såväl bolaget som sig själv på ett miljömässigt plan.

Då han för 4 år sedan mötte den brittiske advokaten Polly Higgins som höll en föreläsning på Skeppsholmen om att det krävs en lagstiftning mot ecocide – att förstöra livsmiljöer – styrde han om sitt liv.

”Jag läste ekonomi på Handelshögskolan och bekände mig till marknadsekonomin genom att jag trodde att lagen om utbud och efterfrågan tar hand om det mesta. Idag har jag insett att man måste väva in hållbarhet och långsiktighet i de ekonomiska modellerna.”

Uppvaknandet gjorde också att han idag ägnar delar av fritiden åt att sitta som ledamot i styrelsen för End Ecocide Sweden.

Polly Higgins som bland annat har kallats för “miljörörelsens rockstjärna” efter att bland annat ha gett upp såväl hus som välbetalt jobb för att ägna all tid åt att få ecocide att bli inskrivet i Romstadgan gick efter att decenniums hård kamp nyligen bort vid 50 års ålder på grund av cancer.

I samband med dödsfallet beskrev brittiska The Guardian henne som “en av de mest inspirerande personerna inom den gröna rörelsen.”

Efter att ett tidigare förslag om att skriva in Ecocide i Romstadgan stoppats 1996 bestämde sig Polly Higgins för tio år sedan för att återigen väcka liv i tanken.

Det här tog sig bland annat uttryck genom boken ”Eradicating Ecocide,” lobbying gentemot FN-jurister, fingerade rättegångar och etableringen en förtroendefond för ”Jordens försvarare.”

Och även hon trots allt arbete inte hann få en lag mot ecocide antagen i Romstadgan ännu anser The Guardian att dels klimatkrisen, dels allt fler bevis för att storbolag har lobbat mot policys som kunde ha skyddat Jorden från miljöförstöring har gjort att momentum för att skriva en sådan lag har vuxit rejält på sistone.

Strax före sin död sade Polly Higgins till The Guardian-kolumnisten och vännen George Monbiot att arbetet med göra ecocide till ett brott fortgår även efter hennes död och att hon drömmer om att: ”...alla de miljontals människor som känner sig maktlösa inför framtiden ska börja förstå kraften i en enkel lag att skydda Jorden.”

Personer som Martin Lindström kommer naturligtvis att fortsätta att driva kampen efter hennes död.

Martin Lindström förklarar att tanken med en lagstiftning kring ecocide är att skapa ett internationellt ramverk som olika nationer och regioner kan komplettera med egen lagstiftning.

Läs även: Svensken bakom världens just nu viktigaste symboler

”De flesta är ändå överens om att det inte är tillåtet att förstöra ekosystem och får vi bara en undre gräns för vad man är skyldig att göra ger det näringslivet en annan ro som också kan stimulera fler långsiktiga satsningar som förbättrar miljön.”

Han exemplifierar med hur dagens teknik, och brist på lagstiftning, gör det möjligt för trålare att ”dammsuga” haven på fisk.

Förutom att den sortens aktiviteter gör det stört när omöjligt för andra att bedriva en mer juste konkurrerande fiskeriverksamhet riskerar hela ekosystem att förstöras.

Martin Lindström berättar också hur såväl svenska som kinesiska gruvägare efterlyser starkare regleringar för att inte de som lämnar stora sår efter sig i marken ska få kortsiktiga ekonomiska fördelar.

Läs även: Här är innovationen som ersätter plast – öppnar för mångmiljardmarknad

Redan 1972 lyfte Olof Palme frågan vid en FN-konferens i Stockholm och när Romstadgan infördes i mitten på 1990-talet för nyinstiftade International Criminal Court, ICC, som senare kom att hamna i Haag, var ecocide nära att bli inskrivet ihop med andra brott som exempelvis folkmord.

Men då ett antal länder satte in sitt veto blev det aldrig så.

Då Polly Higgins 2007 började undersöka förhandlingarna där ecocide hade försvunnit utan omröstning beslöt hon sig för att viga sitt liv åt att få ecocide infört som ett femte brott mot freden på Jorden.

Snart mötte hon dock hot om veto från länder där stora oljebolag har sina huvudsäten som exempelvis Storbritannien med British Petroleum, Nederländerna med Shell och USA med alltifrån ExxonMobil till Chevron.

”I mitt huvud handlar tydligheten och enkelheten med ecocide om att koppla ihop företagsvärlden med konkreta åtgärder för att vända Jordens negativa miljöutveckling”, säger Martin Lindström.

Han hävdar också att även om allt fler av dagens företagsledare visar ett allt större intresse för miljöfrågor har man vid sidan av ordinarie verksamhet ofta svårt att hinna med den biten.

”Jag har kommit i kontakt med många företag som vill jobba vidare med frågan i sin utvecklingsmiljö, men där det inte handlar specifikt om ecocide utan snarare om hur man kan utveckla bolaget att bli bättre.”

Martin Lindström anser att näringslivet har en viktig roll att spela när det gäller miljö- och klimatarbetet i det att företag ofta är mer handlingskraftiga än andra grupperingar.

”Näringslivet har stor makt att påverka alltifrån energiuttag till resmönster, men behöver också stöd i arbetet genom exempelvis NGO:er.”

Martin Lindström efterlyser nu att ett statsöverhuvud som Stefan Löfven lägger fram ett förslag på ecocide för att det ska tas upp av FN och därmed få möjlighet att bli en del av Romstadgan.

”Lilla Sverige har lika stor möjlighet att påverka frågan som andra medlemsländer i FN.”

På frågan hur han ser på att företag ägnar sig åt planerat åldrande av produkter för att göra dem obsoleta och öka behovet av nya svarar han.

”Den sortens agerande skulle kunna rida på en ecocide-lagstiftning genom att kalla det oåterkallelig förstörelse av miljöer.”

Skulle ecocide-frågan återigen hamna i FN är möjligheten att lämna in veto borttagen.

Nu krävs istället 2/3-majoritet.

”Redan när det skedde förra gången insåg man att det inte gick att överge idén med ecocide. Sedan dess har tankarna exempelvis fått mycket uppmärksamhet bland öriken i Stilla Havet som lever med ett ständigt hot om att bli översvämmade.”

Om Ecocide:

  • Begreppet ecocide – förstörelse av livsmiljöer - har förekommit i olika sammanhang från mitten av 1900-talet och framåt.
  • Första gången ecocide-frågan hamnade i rampljuset var när Olof Palme i samband med en FN-konferens i Stockholm 1972 öppningstalade om att vikten av att kriminalisera förstörelse av vår livsmiljö.
  • Blott fem år senare röstades Environmental Modification Convention-act igenom i FN, vilket förbjuder stater att med militär eller fientlig avsikt förändra livsmiljöer.
  • Då Romstadgan infördes i mitten på 1990-talet var ecocide nära att bli inskrivet tillsammans med folkmord och andra brott mot mänskligheten, men flera länder försvarade sin ekonomiska intressen genom att lägga in sina veton.
  • Sedan dess har flera initiativ startats som exempelvis End Ecocide on Earth år 2013 med målet att få EU att agera i frågan.
  • I mitten på anordnades en internationell konferens i ämnet, Earth Rights Conference, i Sigtuna.

Läs även: Professorn: ”Det finns flera svagheter i FN:s hållbarhetsmål”


För dig som prenumerant

VA Superkarriär:

VA KVINNA PODCAST

BLOGG

Följ chefredaktören på klimatresan

Under 2019 utmanar Veckans Affärer sina läsare att minska sina affärsresor med flyg med hälften. Chefredaktör Åsa Uhlin håller koll på hur det går med det och sitt eget mål att flyga mindre på bloggen VA:s klimatresa.