Fotograf: Pexels/Unsplash

Jobba så lite som möjligt – för att rädda världen undan klimathotet

Oändlig tillväxt fungerar inte för en värld med ändliga resurser. Den slutsatsen drog MIT-forskare i rapporten "The Limits to Growth" för nära ett halvt sekel sedan. Nu växer Degrowth-rörelsen så det knakar, som går ut på att att jobba så lite som möjligt. 

Arbetsvecka på fyra dagar.

Det kan bli ett första viktigt steg på vägen mot att drastiskt minska utsläppen av koldioxid, enligt australiensiska the Conversation.

Genom olika uträkningar har Dénes Csala som är adjungerad professor inom energilagringssystem vid Lancaster University kommit fram till att beroende på när en så kallad "bank holiday" sker på året i Storbritannien kan en en enda sådan ledig dag för alla medborgare minska koldioxidutsläppen med 100 000 ton.

Läs även: Svenska solceller ökar stort

Ekvationen är enkel.

Dénes Csala har bland annat utgått från The Spring Bank Holiday som alltid sker den sista måndagen i maj. Genom ett tankeexperiment som i praktiken skulle innebära att Storbritannien går över till fyra dagars arbetsvecka visar professorn hur minskad mängd arbete skulle få avgörande effekter i kampen mot klimathotet.

Tanken är inte ny, utan redan 2007 genomförde den amerikanska delstaten Utah ett test där statligt anställda gick över till en fyra dagars arbetsvecka. 

Genom att detta bland annat krävde mindre körning av luftkonditionering och orsakade en minskning av trafikköerna i delstaten visade testet på stora energibesparingar.

Professorns tankeexperiment visar nu bland annat att topparna för Storbritanniens totala energikonsumtion under arbetsdagar sker strax före 8 samt på eftermiddagen.

Läs även: Tieto: Färre arbetsdagar påverkar lönsamheten

På helgen däremot tenderar människor att gå upp senare , vilket bidrar till att den totala energiförbrukningen minskar med 10 procent i förhållande till en vanlig arbetsdag.

Då det gäller just de fyra "Bank Holidays" som än så länge har skett under 2019 sjönk energikonsumtionen med ytterligare 9 procent.

Då EU kräver att rena energikällor används i första hand är tumregeln att ju större behov av elektricitet desto mer förbrukning av fossila energikällor och vice versa.

Därmed visar professorns beräkningar att den totala energiförbrukningen var 17,5 procent mindre koldioxidintensiva helgdagar än vanliga veckodagar.

Sammantaget gör det att om Storbritannien verkligen börjar med fyra dagars arbetsvecka genom att införa en extra helgdag skulle energikonsumtionen den dagen minska med 10 procent, medan koldioxidutsläppen minskar med just 17,5 procent.
Professorns slutsats är i förlängningen skulle utsläppen kunna minska lika mycket som om man får bort 1,2 miljoner bilar från vägarna.

Läs även: Teknologiska utmaningar och global jämlikhet på tapeten

Då är inte ens minskade koldioxidutsläpp genom färre trafikstockningar med i beräkningarna.

Men det finns också en allt starkare växande rörelse som tar tanken om att jobba mindre betydligt längre än professorn – Degrowth-rörelsen.

Enkelt förklarat går den ut på att krympa den ekonomiska modellen i syfte att adressera klimathotet och röra oss mot ett enligt förespråkarna mer utopiskt sätt att leva där vi slutar att hela tiden utveckla en massa modeller av produkter och tjänster samt omfördelar Jordens resurser på ett mer rättvist sätt.

Det här står i bjärt kontrast till att vi har sett tillväxt som något positivt som leder till fler jobb och ökat välstånd.

En bakomliggande orsak till den synen är att vi ända sedan Andra Världskriget har betraktat måttet Bruttonationalprodukt, BNP, som en ultimat metod för att mäta ett lands välstånd.

Läs även: Här är 6 vanor som miljardärerna har

Enligt Vice är det nu uppenbart att det ständiga fokuset på tillväxt har lett till en rad oönskade bieffekter i form av att planetens uppvärmning på grund av ökade koldioxidutsläpp har orsakat alltifrån extremväder till förluster inom såväl biologisk mångfald som jordbruk.

Dessa bieffekter har i sin tur lett till att aktivister, forskare och politiker allt mer ifrågasätter tillväxtens lov.

Den skepsisen har i sin tur banat väg för framväxten av Degrowth-rörelsen som startade i Frankrike och anser att ekonomisk tillväxt inte går att frikoppla från koldioxidutsläpp.
Det vill säga den stora frågan handlar inte längre om eventuella begränsningar för tillväxt, utan snarare hur vi kan skapa en självpåtagen begränsning samtidigt som hela ekonomin och den politiska strukturen är intimt förknippad med tillväxt.

Degrowth-rörelsens förespråkare ser framför sig en värld bortom tillväxt där vi på ett fundamentalt sätt förändrar hur vi mäter framgång och välstånd och därigenom både kan rädda Planeten samt få bukt med växande finansiella och sociala orättvisor.

Rörelsen efterlyser nu en så dramatisk nedgång av vår konsumtion när det gäller gäller förbrukningen av energi och olika material att BNP-tillväxten i världen ofrånkomligen skulle krympa.

Degrowth-rörelsen går också betydligt längre än Green New Deal-rörelsen som genom minskade utsläpp vill utöka tillväxten av förnyelsebara energikällor i det att Degrowth-rörelsen snarare anser att vi måste designa en social omvälvning som befriar oss från tanken på ekonomisk tillväxt.

Rörelsen vill lägga fokus på samhälleliga tjänster och kortare arbetsvecka för att vi ska få mer tid att leva våra liv och därmed befrias från en kultur av arbetsnarkomani där många bara får arbeta allt hårdare för att få livspusslet och ekonomin att gå runt.

Problemet är bara att när vår ekonomi har byggt på tillväxt under lång tid är det inte så lätt att bara dra i bromsen, enligt miljöforskaren, politiske ekologen och författaren till "Degrowth", Giorgios Kallis.

Läs även: Svenska vattenmagasin över historisk snittnivå

För att lyckas krävs en ökning av gratis publika tjänster i det att om vi får gratis vård, boende, utbildning och transporter behöver vi heller inte tjäna så mycket.

Dessutom förespråkar vissa inom Degrowth-rörelsen medborgarlön för att ytterligare kompensera effekterna av en kortare arbetsvecka.

Vice konstaterar att även om människor redan idag skulle kunna leva i enlighet med degrowth-tanken är det svårt att göra en verkligt dedikerad övergång till ett sådant liv, utan att redan från start ha en massa gratis publika tjänster inbyggt i modellen.

Kritiker av Degrowth-rörelsen ser den också mer som en ideologi än en praktisk väg framåt.

Argumentationen lyder att en krympning av ekonomin inte nödvändigtvis innebär att att koldioxidutsläppen sjunker till noll samtidigt som en redan orättvis fördelning av inkomster skulle riskera att beröva redan behövande energi och mat.

Ekonomiprofessor Robert Pollin vid University of Massachussetts Amherst säger till Vice att även om det är sant att en BNP-minskning skulle minska utsläppen blir förhållandet bara 1-1.

Läs även: Träningsskorna från Dalarna som konkurrerade med globala sneakersjättar

Dessutom anser han att redan en 10-procent bantning av ekonomin skulle det skapa en dubbelt så allvarlig situation som den ekonomiska härdsmälta som skedde vid finanskrisen 2007-2008.

Robert Pollin sticker inte under stol med att det krävs någon form av Degrowth-tanke för att få ned koldioxidutsläppen till noll, men tycker att det räcker att sikta in sig på att få bort konsumtionen av fossila bränslen och ersätta den med förnyelsebara energikällor.

Det vill säga i praktiken vad Green New Deal går ut.

Samtidigt visar en rapport från prestigeuniversitetet Yale att drygt hälften av alla amerikaner ser skyddet av miljön som en långt viktigare fråga än bibehållen ekonomisk tillväxt.

Dessutom har tillväxten framförallt gynnat vissa personer.
1965 tjänade en vd 20 gånger mer än en arbetare, medan motsvarande siffra för 2013 är 296 gånger mer.

Perioden 1973-2013 ökade timlönen med i genomsnitt 9 procent, medan produktivitetens ökning låg på i genomsnitt på 74 procent under samma period, enligt Vice.

Antropologen Jason Hickel vid London School of Economics slår nog huvudet på spiken när han säger till Vice att:

"Vi måste frigöra oss från den absurda inställningen att vi måste ha det system vi har och erkänna att vi måste utveckla ett bättre system."

Läs även: Från vd-position till att främja klimatkompensation

Om Degrowth-rörelsen:
Rörelsen går ut på att krympa den ekonomiska modellen i syfte att adressera klimathotet och röra oss mot ett mer utopiskt sätt att leva där vi slutar att utveckla en massa modeller av produkter och tjänster samt omfördelar resurserna mer rättvist.

  • Allt började med att Serge Latouche, som är professor i ekonomisk antropologi vid University of Paris-Sud, skrev allt mer passionerat om "décroissance" (Red:s anm. minskning) i tidskriften Le Monde Diplomatique.
  • Även om skriverierna var att betrakta som en hommage till Limits to Growth-rapporten utökades snart konceptet.
  • Den första internationella Degrowth-konferensen hölls i Paris 2008 och lockade cirka 140 människor. Därefter har ytterligare fem konferenser hållits där den senaste 2018 lockade drygt 700 personer.
  • Parallellt har antalet akademiska artiklar och böcker om degrowth vuxit så snabbt att begreppet numera är ett buzzword i alltifrån vänsterkretsar till akademiska cirklar världen över.
  • 2018 undertecknade 238 akademiker ett brev som publicerades i brittiska The Guardian där man uppmanade till att frågan om en framtid bortom tillväxt bör tas ytterst seriöst.

Läs även: 


För dig som prenumerant

VA KVINNA PODCAST

BLOGG

Följ chefredaktören på klimatresan

Under 2019 utmanar Veckans Affärer sina läsare att minska sina affärsresor med flyg med hälften. Chefredaktör Åsa Uhlin håller koll på hur det går med det och sitt eget mål att flyga mindre på bloggen VA:s klimatresa.