Fotograf: Montage VA.se, Unsplash

Professorn: ”Kostymen förmedlar en auktoritet som överlever vilka ovärdiga beteenden som helst”

Vad får våra allt mer upplösta och informella klädkoder för konsekvenser för hur vi interagerar med varandra? Frågan undersöks av professor Shahidha Bari från London College of Fashion i en krönika för Financial Times.

Det senaste decenniet har en slipslös revolution satts igång, som väckt frågor om etablerade klädkoder. 

Påverkar vår allt mer informella kontorsklädsel hur vi interagerar med varandra?

Det frågar sig brittiska professorn Shahidha Bari i nya boken "Dressed: The Secret Life of Clothes". 

Faktaruta

Shahihda Bari har studerat vid Cambridge och är professor i Fashion Cultures and Histories vid London College of Fashion. Hon skriver återkommande för tidningar som Financial Times, The Guardian och The Observer.

Den här texten är ett översatt utdrag ur hennes bok "Dressed: The Secret Life of Clothes" som publicerats i Financial Times

Kanske avslöjar de återkommande debatterna om klädkoder egentligen en djupt rotad oro över att aldrig känna sig avslappnad, i kläderna vi har på oss och i oss själva. Hur vi klär oss har ju stor betydelse för att uttrycka makt, auktoritet och frihet. Det finns mer bakom våra kläder än vad ögat ser.

Kvinnor vet allt om självmedvetenhet, särskilt i förhållande till jobb. Självmedvetenheten följer som en konsekvens av hur vi behandlar kvinnliga kroppar i största allmänhet - de otaliga sätt på vilka kvinnors kroppar observeras och utvärderas, ofta mot kvinnornas egna viljor.

Det värsta är att andras åsikter kan få fäste i oss och föda självkritik. Resultatet blir att vi inbillar oss att vi är ständigt iakttagna och därför försöker hålla ordning på oss själva. Vi klär oss för att få godkännande, vara åtråvärda och respekterade, men också för att hålla kritik, avslag och förolämpningar på armlängds avstånd.

Klädkoder ger oss en air av uniformitet och defensivitet, utan att för den sakens skull innebära att vi interagerar med varandra helt platoniskt eller utan diskriminering. Är inte det en av de allra mest svårvunna insikterna efter #MeToo och det sexuella erkännande som följde därefter? Att vi möts och arbetar på våra kontor, under konferenser och i styrelserum, i marinblå kostymer och med välputsade skor, under den falska tron att vi på grund av all formalitet skulle behandla varandra med respekt - trots att det egentligen inte finns någon garanti för att formaliteten håller oss säkra.

Den stadiga, respektabla och värdiga kostymen har dominerat den manliga garderoben sedan 1666, när Karl II av England utfärdade ett påbud om skjorta och kappa för adelsmän. Kostymen förblir. Kostymen är tidlös och förmedlar en auktoritet som överlever vilka ovärdiga beteenden som helst.

Läs även: Allbrights vd listar dos and don'ts – när du vill bygga ett jämställt bolag

Hur får ett klädesplagg den typen av makt?

I den franska filosofen Michel Focaults studie "Discipline and Punish" från 1975 beskriver han laglydiga medborgare med uttrycket "fogliga kroppar". Han menar att våra fogliga kroppar är ett resultat av hur människan tränas i att vara användbar i en kapitalistisk ekonomi. Den fogliga kroppen lyder lagen, följer instruktioner och avviker aldrig. Och därför blev kostymen ett sätt för det disciplinerande samhället att manifestera sig självt. I det disciplinerade samhället tolkas minsta lilla uttryck för personlighet som en varning.

Frågan är alltjämt: Vad är det egentligen vi reglerar med våra klädkoder? Vad är det vi fruktar ska gömma sig bakom våra nyktra kostymer?

Kostymen utstrålar makt. Den bärs av chefer, bankers, advokater, poliser och politiker. Makten kan i och för sig spela ut sig själv - den kan bli osynlig, just därför att den är den så ordinär och allmänt förekommande. Men kostymen är inte osynlig.

I de mest prövande av tider, på bröllop, begravningar och på rättegångar, bär vi kostymen som om den ger oss makt som vi annars inte har. Det är kostymens största illusion - styrkan och rakheten som den kan förmedla även när det inte finns någon sådan. Ögonblicken när illusionen plötsligt spricker kan vara kraftfulla. Tänk på de skamsna traders som med ett krampaktigt grepp om papplådan med sina tillhörigheter lämnar en investment bank på fall.

Det är paradoxalt att våra uppförandekoder för jämlikhet och frihet från trakasserier sker samtidigt som klädkoder blir allt mindre betydelsefulla.

Vissa män kanske tycker att det är märkligt att behöva fråga sig vad som är lämpligt att bära på jobbet. Men kvinnor har alltid behövt reflektera över hur de ska presentera sig själva på ett lämpligt sätt och vad det innebär att vilja verka passande, proper, trygg.

Därför är det ett tecken på framsteg att alla - män och kvinnor - i dag behöver reflektera över hur vi ser ut på jobbet. Förr eller senare måste vi alla klä på oss och försöka visa oss från vår bästa sida.

Läs även: Så ska den 27-åriga kläddesignern från Ängelholm göra succé i Kina