Fotograf: VA

Hon vet allt om hur du undviker att bli rekryterad som agent

”Det hände inte bara under kalla kriget – det händer just nu på sociala medier”, säger Carolina Angelis som jobbat i svensk underrättelseverksamhet i två decennier och nu startat eget säkerhetsbolag.   

Jackie Philipsson har lämnat sitt liv i Stockholm bakom sig och tillsammans med det en 20 år lång karriär inom den militära underrättelsetjänsten. Riskerna hon tog för att få fram hemligstämplad information från andra sidan Östersjön hade med tiden ökat markant och känslan av att hon levde på lånad tid hade blivit allt mer påtaglig.

Hennes farhågor bekräftas när en av hennes tidigare ryska källor söker kontakt igen och Jackie inser att hon måste utföra ett sista, avslutande uppdrag som underrättelseofficer."

Jackie Philipsson är huvudkaraktären i Carolina Angelis spionroman ”Tunn is” som just lanserats. Inspiration till boken har hon hämtat från sin egen karriär i svensk underrättelseverksamhet som precis som för Jackie Philipsson pågick under 20 års tid.

Läs även: Årets samhällsbyggare: ”Dags att skapa en schysstare gigekonomi”

Det var när hon som 21-åring halkade in på Försvarets radioanstalt på Lovön som hon för första gången fick insyn i en verksamhet som få får tillträde till och där kvinnor är i minoritet.

”Jag hade läst ryska på gymnasiet och fortsatte sedan med det på Stockholms universitet. En dag kom två personer till SU och förklarade att de sökte personer med kunskap i ryska och jag började där utan att det fanns i mina planer sedan tidigare.”

Tio år senare blev hon erbjuden ett jobb på Must, Militära underrättelse- och säkerhetstjänsten, som har ansvar för att ta fram militärt relevant information om främmande makter och som ansvarar för militär säkerhetstjänst.

Läs även: De är Näringslivets 125 mäktigaste kvinnor 2019

Där blev hon kvar nästan lika länge för att sedan byta till det privata, först på Saabs säkerhetsavdelning och därefter på säkerhetsföretaget Seccredo. Men när Seccredo förvärvades av amerikanska Pinkerton för snart tre år sedan åkte Carolina Angelis på en smäll.

”De gjorde sig av med hälften av alla anställda. Jag gick hem och grät. Jag hade en bostadsrätt och tre barn att försörja.”

Efter att ha brutit ihop tog hon sig samman, bryggde en kanna kaffe och bestämde sig för att starta eget.

”Det var den spark jag behövde för att våga.”

Yobany blev namnet på hennes första egna verksamhet.

Läs även: ”Jag ska spotta ur mig nya varumärken de kommande åren” – Löwengrip siktar mot börsen

”Det är en rysk svordom. Det var en liten blinkning till det språk som har hängt med mig under hela mitt yrkesverksamma liv. Jag ville ha något unikt och inte ett namn med security i.”

Till skillnad från många andra aktörer på säkerhetsmarknaden så jobbar Carolina Angelis inte med IT och tekniska lösningar utan fokuserar på människan som den svagaste länken.

"Företagen satsar ju jättemycket på IT-säkerhet, men det hjälper inte med jättehöga staket om det finns någon på insidan."

Hon menar att hennes uppdrag är viktigare nu än någonsin mot bakgrund hur aktivt främmande makt agerar gällande olaglig informationsinhämtning, såväl teknisk som personbaserad, det vill säga en källa eller insider som bidrar med information.

”Kan man kombinera dessa två inhämtar man både på bredden och på djupet. Om du till exempel ska genomföra en cyberattack så underlättar det oerhört om du har hjälp av en person som vet vilka säkerhetslösningar och operativsystem som finns.”

En person på insidan underlättar också när informationen väl inhämtats.

"Säg att en cyberattack lyckas. Utan någon på insidan står man där i ett höghus av information, kanske står allt på svenska och angriparen kommer från ett annat land. Man står där på våning sju där löneutbetalningarna finns, men det man letar efter finns på bottenvåningen i högra hörnet."

 

Att bli personen på insidan är inte så långt borta som många tror, menar Carolina Angelis.

"Folk tror att det var sådant som hände under kalla kriget eller i Bond-filmerna. Dessutom spelar många ned sin betydelse och resonerar att de inte är någon nyckelperson så de kommer inte att drabbas. Men då missar man en eventuell kontakttagning som ofta känns slumpmässig och naturlig."

Sociala medier är till stor hjälp för länders underrättelseverksamheter, menar Carolina Angelis.

"Om man till exempel går in på Linkedin och skriver in ett företag så får man upp en massa namn. Dessa sållas sedan ut mot bakgrund av hur troligt det är att de sitter på den information man vill åt. I nästa steg kollar man om de har Facebook, Instagram och kanske en blogg. Där får de fram intressen, livssituation, familj, nätverk och åsikter. Sociala medier är som ett smörgåsbord för den som vill ta kontakt och kunna spegla den personen så att man blir någon som personen kommer att tycka om och vilja ha kontakt med."

Hon tar upp ett aktuellt exempel från den tyska säkerhetstjänsten som gick och berättade att de hittat ett antal konton på Linkedin som var falska.

”Det visade sig vara den kinesiska underrättelsetjänsten som låg bakom. De hade skapat personer med falska bilder och påstod att de var headhunters eller representerade en tankesmedja.”

Kontakten kan börja helt oskyldigt och kommuniceras som att ”vi har en kund som är jätteintresserad av din profil” för att därefter bli ett konsultuppdrag där man får pengar för information som inte är ett dugg känslig.

”Det blir som en inskolning med någon man sticker ut och fiskar med över helgen. Sedan börjar de leta efter motiv. Det finns en massa sårbarheter i en människas liv eller så kan de försätta personen i en dålig situation, att de till exempel berusade hamnar i säng med någon. Med bildbevis kan de sedan utöva påtryckning.”

Det som började som något oskyldigt blir snart något den rekryterade inte vill prata högt om. Samtidigt försöker personen intala sig själv att hen gör rätt saker.

”Jag tror att de flesta förstår att de förr eller senare åker fast.”

Läs även: Fyrabarnsmamman ville inte bli entreprenör - nu säljer hon sitt företag för 10 miljarder