Så skulle en framtid utan BNP-tillväxt kunna se ut

Fyra alternativa scenarion för hur Sverige skulle kunna leva hållbart och ändå behålla en rimlig levnadsstandard målas upp i rapporten "Framtider bortom BNP-tillväxt", som är resultatet av en mångårig svensk studie.

Hur kan ett framtida hållbart samhälle som inte bygger på oändlig ekonomisk tillväxt på en planet med ändliga resurser se ut?


Den frågan har en svensk forskargrupp från bland annat KTH och Lunds universitet djupdykt i under våren 2014 till hösten 2018.
 Det mångåriga arbetet har resulterat i rapporten Framtider bortom BNP-tillväxt.

Gruppen konstaterar att vårt sätt att leva och konsumera i Sverige inte är hållbart för framtiden och att även OECD:s mest optimistiska tillväxtprognoser talar om en framtid där tillväxten ligger långt längre än vad det "normala" under stora delar av 1900-talet.


Problemet är bara att minskad ekonomisk tillväxt dramatiskt ökar riskerna för sociala klyftor och arbetslöshet. 
Så knäckfrågan handlar om hur Sverige kan skapa ett samhälle där alla får ett ganska bra liv, men vi inte tär för mycket på jordens resurser.


Gruppen menar att det stora problemet är att dagens visioner om hållbar utveckling alltjämt bygger på vår redan ohållbara samhällsstruktur och livsstil och att vi därmed måste planera alternativa scenarion som ger ett "säkert och rättvist handlingsutrymme för mänskligheten inom planetens gränser."


För att nå dithän konstaterar forskargruppen att det kommer att krävas en omvandling av historiska mått och att förändringen måste börja omedelbart.


Det mångåriga forskningsarbetet har därmed resulterat i fyra hållbara strategier för Sverige fram till 2050:

1. Kollaborativ ekonomi

Svenskarna är väl medvetna om riskerna med miljöförstöring medan digitaliseringen ger goda möjligheter att dela resurser.
 Tillgång till varor och tjänster är viktigare än enskilt ägande samtidigt som produktionsmedel och materiella resurser har flyttat från privat till offentlig regi och därmed övergått till ett delat ägande.


Merparten av det betalda arbetet har ersatts med obetalt och ideellt arbete i form av insatser för olika slags kollektiv. 
Tidsbanker och tidskonton bygger buffertar för perioder med föga arbetstid och varukonsumtion är behovsstyrd.


Produktionsenheter fungerar som en utvidgad familj med service som tillsyn av barn och omsorg.
 Människor är digitalt sammanlänkande, bor utspritt över landet och samlas i kluster och mellanstora städer för att utbyta tjänster och låna saker av varandra.
Staten har fullt fokus på att stöda den ekonomiska modellen.


2. Lokal självförsörjning
Globalisering och urbanisering har stannat av, medan lokala marknader blomstrar.
Kommuner och medborgare ges alltmer makt och inflytande över lokala resurser.
Människor har minskat konsumtionen och samhället präglas av ett öppet kunskapsutbyte, gör-det-själv-lösningar och självorganisering.


Arbetsinsatsen är hög, men drygt hälften av arbetstiden är oavlönad och arbetstidens fördelning varierar rejält under året.
 Få medborgare reser. Många bor på landsbygden samt i mindre och utglesade städer med möjlighet till odling och produktion.
 Släkt, föräldrar och vänner bor i utökade familjekonstellationer med jämn fördelning av boytor. 


Mark används på ett mångsidigt sätt, vilket gör att dieter kan variera rejält mellan olika delar av landet.
 Lokala beslutsarenor har en framträdande roll, medan statens roll minskar i betydelse. 
Styrning sker via direktdemokrati enligt modellen en person – en röst. 
Produktion är inriktad på lokal konsumtion, men handel förekommer mellan regioner.


3. Automatisering för livskvalitet

Snabb teknikutveckling med robotar där människan får ta hand om sådant som kreativa uppgifter och administration krymper arbetsveckan till tio timmar.
 Digitalisering och möjligheten att arbeta mindre har spritt medborgarna över landet, men tyngdpunkten ligger ändå på städer med gott om parker och lekplatser, men också centrala samlingsplatser som torg.
 Spårbunden automatiserad kollektivtrafik utgör ryggraden i transportsystemet.


4. Cirkulär ekonomi i välfärdsstaten

Produkter har i sin utformning utformats optimerats för att smidigt kunna demonteras och återanvändas och därmed göra avfall till ett minne blott.
 Den ekonomiska modellen bygger på tjänstekonsumtion i form av välfärd, kultur och naturupplevelser.
 Staten står som garant för effektiv resursanvändning och storsakliga lösningar för hållbar design och innovation.

Arbetsveckor på 40 timmar är norm, men social status markeras genom fritidsaktiviteter och konsumtion av exklusiva tjänster snarare än materiell konsumtion. 
Befolkningen är koncentrerad till små, men effektiva lägenheter i Stockholm, Göteborg och Malmö, men det finns aktivitetsnoder i stora centralorter och då främst med nära anslutning till universitet och högskolor. 


Många väljer bort aktiviteter och destinationer som inte kan nås annat än med bil och det är vanligt med bilpooler.
 I spåren av hårdare resurskontroll och en utveckling mot "köparnas marknad" till "producenternas marknad" har staten och företagen stärkt sin makt.
 Styrningen ger god materiell tillgång trots minskade resursuttag och Sverige exporterar exempelvis skogsprodukter.


Forskargruppen konstaterar att samtliga scenarion innebär stor förändringar jämfört med dagens samhälle, men har också funnit en längtan bland svenskarna efter självhushållning, regionala uppsving och en syn att befolkningen är viktigare än BNP. Gruppen konstaterar att Sverige behöver arbeta med många bilder av hållbara framtider, men att deras fyra scenariona kan fungera som verktyg för analys och diskussion inför planeringen av en hållbar framtid bortom BNP-tillväxt.

Om studien:


- Med utgångspunkt i kommunerna Övertorneå, Alingsås och Malmö har en forskargrupp från bland annat KTH, Lunds Universitet och IVL Svenska Miljöinstitutet utformat fyra alternativa strategier för ett Sverige utan BNP-tillväxt fram tills 2050: Kollaborativ ekonomi, lokal självförsörjning, automatisering för livskvalitet samt cirkulär ekonomi i välfärdsstaten.


- Gruppen har även specificerat fyra mål för att utvecklingen ska betraktas som hållbar. 
Dels rena miljömål kopplade till klimat- och markanvändning, dels två sociala mål där det ena rör makt, inflytande och delaktighet och det andra tillgång till resurser och välfärd.


- Gemensamt för samtliga strategier är drastisk minskning av flygresor, varu- och köttkonsumtion och byggande av bostäder och vägar, medan hur exempelvis välfärdssystemen är organiserade samt hur mycket infrastruktur som krävs skiljer sig åt väsentligt.


Kalendarium

För dig som prenumerant

VA KVINNA PODCAST

BLOGG

Följ chefredaktören på klimatresan

Under 2019 utmanar Veckans Affärer sina läsare att minska sina affärsresor med flyg med hälften. Chefredaktör Åsa Uhlin håller koll på hur det går med det och sitt eget mål att flyga mindre på bloggen VA:s klimatresa.