Åsa Svenfelt Fotograf: Youtube/TV4

Forskaren: Vi behöver berätta en annan framtidshistoria – med mindre fokus på tillväxt

Behovet av att kunna förmedla en ny bild av vår framtid är överhängande menar många just nu. Åsa Svenfelt, docent på KTH, är en av dem.

”Vi behöver berätta en annan framtidshistoria. För den framtid vi ser nu ser ganska dyster ut. Vi ser inte ut att kunna leva upp till de miljömål och sociala mål som vi vill uppnå för att alla ska ha ett bra liv och för att miljön ska klara sig, säger Åsa Svenfelt, docent i hållbar utveckling och framtidsstudier på KTH.

Hennes forskning handlar om hållbar konsumtion, en hållbar framtid bortom BNP-tillväxt, rättvis fördelning och användning av ekosystemtjänster.

”Mitt huvudsakliga forskningsområde är framtidsstudier och backcasting som verktyg för att åstadkomma hållbar utveckling och för att hantera osäkerheter i miljöpolitik och långsiktig samhällsplanering.”

Åsa Svenfelt och de andra artikelförfattarna bakom den färska rapporten från KTH ”Bortom BNP-tillväxt” menar att vårt sätt att leva och konsumera i Sverige i dag inte är hållbart.

Så hur kan vi skapa ett samhälle som innebär ett bra liv för alla och som inte gör slut på jordens resurser? I ekonomiska och politiska diskussioner tas fortsatt ekonomisk tillväxt ofta som en utgångspunkt och en förutsättning för en trygg och hållbar samhällsutveckling.

Samtidigt kan en oreflekterad tilltro till och förväntningar på tillväxt utgöra ett hot mot en hållbar samhällsbyggnad om tillväxten uteblir.

I rapporten har forskarna utarbetat fyra framtidsscenarier för samhället.

Ett av framtidsscenarierna i rapporten handlar om kollaborativ ekonomi, alltså att ekonomin i högre utsträckning präglas av samarbete snarare än konkurrens. Tillgång till varor och tjänster är viktigare än enskilt ägande och produktionsmedel och materiella resurser har alltmer förflyttats från privat och offentlig regi till kollektivt ägande.

Ett annat framtidsscenario är självhushållning. Nära släkt, föräldrar eller vänner bor ofta tillsammans i en utökad familjekonstellation. Många bor på landsbygden och i mindre eller utglesade städer där det finns möjlighet för odling och annan produktion.

De andra två scenerierna handlar om automatisering för livskvalitet och cirkulär ekonomi i välfärdsstaten.

Gemensamt för alla scenarier är att varukonsumtionen såväl som konsumtionen av kött minskar. Likaså behöver flygresandet minska drastiskt för att nå klimatmålet.

I samtliga scenarier minskar också byggandet av både bostäder och väginfrastruktur om än i olika utsträckning. Andra aspekter såsom exempelvis arbetstider, hur välfärdssystem organiseras, hur bebyggelsen ser ut och hur mycket infrastruktur som behövs är däremot olika i de olika scenarierna.

John Hassler, professor i nationalekonomi på Stockholms universitet, är kritisk till rapporten.


”Jag kan inte se någon som helst realism i detta. Att vi i framtiden skulle leva i byar med delade toaletter och duschar och inte handla med varandra. Det finns ingen realism i det”, säger han till Sveriges Radio.

Men Åsa Svenfelt förklarar att det inte är tänkt att scenarierna ska vara realistiska.

”De är till för att skapa diskussion, säger hon.

Som en rolig illustration i rapporten finns en tecknad bild med citatet:


”Vissa säger att jag borde träffa någon annan men min tillväxtekonomi har sagt att allt kommer att bli annorlunda efter semestern och att jag bara måste ha lite tålamod och bli bättre på att kompromissa och att den ska sluta med fossila bränslen men just nu passar det tyvärr inte och att den faktiskt haft en jobbig barndom och kan jag för i helvete sluta tjata någon gång.”