Otålighet och brist på koncentration gör att vi vill ha allt snabbt och samtidigt – men drömmer vi egentligen om något helt annat?

Vi vill inte bara processa flera historier parallellt, vara en del av ett konstant flöde och ha tillgång till allt vad världen har att erbjuda. Vi vill också ha det nu, menar Johan Åkesson, trendanalytiker på Sprillo.

Under två veckor i södra Italien läser jag två spion­thrillrar på raken och bestämmer mig för att det är ett kvitto på att jag äntligen lyckats slappna av. Jag har redan hunnit korka upp när jag synar min egen bluff.

Två böcker är ingenting jämfört med de tusentals Instagrambilder, korkade videoklipp och krogrecensioner jag hunnit skrolla igenom under samma tid. Två sidor yrkesmördare i Los Angeles, tjugo minuter semesterbilder på Instagram. Tre minuter inlåst i en fraktcontainer, 30 gillatryckningar på diverse havsbad.

Det började ungefär samtidigt som vi i Sverige skiftade över från tablå-tv och tagliatelle till HBO Nordic och hemleveransappar – dubbelskärmsbeteendet inleddes på allvar. Men knappast med högre effektivitet som drivkraft. Snarare kan det liknas vid min cigarill i munnen när jag belönar mig själv för väl utfört semestrande, samtidigt smuttande på ett glas primitivo och ena näven i jordnötsskålen med Adriatiska havet som kuliss. Allt gott på en och samma gång. Allt gott på en gång.

Jag ser två parallella utvecklingar.

Det ena: jag, liksom jämnåriga runt mig, börjar tappa koncentrationen. Samtalen blir inte kortare men ämnen som hinner behandlas desto fler och spretigare. Vi börjar tappa ord men i stället lära oss nya emojisymboler. Vi slutar se långfilmer, men plöjer desto fler tv-serier – ju kortare avsnitt desto bättre. Böcker byts mot artiklar.

SCB har till och med siffror på det senare. Från 2008 till 2015 minskade andelen män som varje vecka läser böcker, i åldersgruppen 25–34 år, från 30 till 23 procent. För kvinnor i samma åldersgrupp minskade bokläsandet från 45 till 36 procent. Visserligen hade ”Emojifilmen” premiär på bio för ett tag sedan och varje symbol i vårt nya språk har nu fått djupare mening. Tror jag. Eftersom filmen är 92 minuter lång kan jag som representant för millenniegenerationen meddela att ingen av oss har mottagit det eventuella budskapet.

Det andra: Vi vill inte bara processa flera historier parallellt, vara en del av ett konstant flöde och ha tillgång till allt vad världen har att erbjuda. Vi vill också ha det nu. Just precis nu, tack.

I den så kallade ettklicksekonomin är detta också möjligt. Inte tillräckligt spännande? Svajpa vänster. Förseningar på tunnelbanan? Din Uber anländer om två minuter. Sugen på ett glas rosé? I London, dit jag flög från Italiensemestern, levererar Amazon Prime vin till picknicken inom en timme. Amerikanerna kallar konsumentbehovet för ”instant gratification”.

Allt gott på en gång, som sagt.

En utveckling av dalande koncentrationsförmåga och stigande otålighet kommer att fortsätta påverka och förändra hur vi konsumerar, inhämtar information och interagerar med varandra.

Berättelser måste anpassas för att nå fram, marknadskommunikation optimeras och tjänster utvecklas för att tillfredsställa sin målgrupp. Men jag förstår att det är en hård nöt att knäcka för människor och företag som kämpar med utmaningen, inte minst när ett reaktivt beteende redan märks tydligt inom samma generation av konsumenter.

Frihet, balans, enkelhet. Lovprisande av långsamhet. Även detta står på agendan om vi tar oss tid att lyssna och läsa. Drömmen om livet på landet, lägga trall och syra grönsaker från den egna trädgården. Tvåtimmarsyoga och digital detox. Allt det där som vi låtsas ägna oss åt på Instagram är ofta uttryck för raka motsatsen till dubbelskärmens och ettklicksekonomins utveckling.

Det är en sak vad vi är. En annan vad vi vill vara. Vilka vi faktiskt blir kräver dessvärre en aning tålamod för att ta reda på.  


Med vårt NYHETSBREV missar du inget viktigt!

Kalendarium

För dig som prenumerant