Veckans gästkrönikör är Sara Haraldsson som driver organisationen Maktsalongen. Fotograf: Pressbild.

"Kan vi börja prata mer om rädslan för pengar och ansvar?"

Sara Haraldsson är generalsekreterare för organisationen Maktsalongen. I veckans gästkrönika skriver hon om varför kvinnor måste börja prata mer om pengar och våga ha ansvar för pengar – trots att det känns "jätteläskigt".

Jag var 17 år när jag skulle signera min första årsredovisning och minns hur jag nästan började gråta. Då satt jag i styrelsen för en nationell ungdomsorganisation som hade en miljonbudget. Jag visste knappt vad en årsredovisning var eller vad de olika delarna betydde (ska erkänna att jag fortfarande har svårt att minnas vad ”upplupna kostnader” egentligen är), men jag visste att det innebar att jag tog ansvar för alla dessa pengar. Till slut svalde jag tårarna och skrev på.

Fem år senare startade jag min egna organisation. Vi fokuserade på verksamheten, fick andra att sponsra oss och hade därför en väldigt liten ekonomi på ungefär 40 000 kronor enligt första årsredovisningen. Samtidigt var jag student och rädd för ekonomi. Jag loggade sällan in på bankappen, för jag visste hur mycket ångest jag skulle få av att det var tomt. Istället inväntade jag dagen då det skulle stå ”Medges ej” när jag drog kortet i mataffären. Det hände alltid minst en gång i månaden, men det löste sig alltid med hjälp av sparade pengar eller paniklån av någon kompis.

Idag är jag chef för en organisation med en budget på över tre miljoner kronor och undrar ofta vem som tänkt att det är lämpligt att just jag ska ha ansvaret för alla våra pengar. Varje gång det är dags för bokslut känner jag ungefär som när jag mötte bilar på andra sidan vägen medan jag höll på att ta mitt körkort: jag vill blunda och hoppas att det inte blir en frontalkrock. Jag är helt enkelt, som alldeles för många andra kvinnor, rädd för pengar.

Läs även: "Nästa gång en kvinna presenterar en affärsidé. Lyssna noga! Det kan vara nästa Klarna, Skype eller Spotify"

Senaste året har jag lagt väldigt mycket energi på att arbeta bort min rädsla för pengar. Jag vet ju att jag kan – organisationen har inte gått under och jag har inte gått i personlig konkurs, utan lever i en bostadsrätt med ett sparkonto (vilket såklart i stor utsträckning beror på mina socioekonomiska förutsättningar snarare än mina ekonomiska kunskaper). Egentligen vet jag inte vart min rädsla kommer ifrån, men den har alltid funnits där.

Jag drömmer om den dag då vi ser att 50 procent av alla vd:ar i börsnoterade bolag är kvinnor, istället för dagens 6 procent. Det är mycket som krävs för att vi ska kunna komma dit, en av de sakerna tror jag är att rädslan för pengar måste försvinna.

Ingen kvinna ska tacka nej till ett chefsjobb med budgetansvar för att hon avskräcks av det ekonomiska ansvaret. Ingen kvinna ska avstå från att starta företag för att hon är rädd för ekonomi. För mig är det därför en feministisk handling att prata om pengar och att våga ha ansvar för pengar, trots att det känns jätteläskigt.

Jag undrar vad 17-åriga Sara hade tänkt om hon fick veta att hon 10 år senare, med medelmåttiga betyg i matte och en termin nationalekonomi, skulle ha ansvar för miljontals kronor. Hoppas att hon hade svalt tårarna, krävt en ordentlig genomgång av vad som egentligen stod i den där årsredovisningen och lovat sig själv att aldrig låta rädslan för pengar hindra henne. För det är precis vad jag nu har lovat mig själv.


Gästkrönika skriven av Sara Haraldsson, generalsekreterare och grundare av Maktsalongen – en organisation som arbetar för att fler unga kvinnor ska kunna ta ledarpositioner i samhället.