Fotograf: Håkan Bengtsson

Professorn: Varför är lönearbete så starkt kopplat till vår självkänsla?

Lönearbete har, paradoxalt nog, blivit den främsta garanten inte bara för inkomst utan också för sammanhang, självförverkligande, tillhörighet, existensberättigande och trygghet – enligt professor Bodil Jönsson.

MINA TANKAR OM ARBETE – DEN SNABBA VERSIONEN

Lönearbete har, paradoxalt nog, blivit den främsta garanten inte bara för inkomst utan också för sammanhang, självförverkligande, tillhörighet, existensberättigande och trygghet. Det verkar vara främst genom arbete som man visar och bevisar sitt värde som människa. Men måste det verkligen vara så? Det är den frågan jag velat lyfta i min bok.

Här återfinns ett urval av mina nyckeltankar. Jämför dem gärna med dina egna understrykningar och funderingar. Troligtvis skiljer det sig åt, vilket är bra för det bidrar till att föra samtalet vidare.

1. Du arbetar mindre än du tror
Så mycket kring arbete är motsägelsefullt. Mitt i en period av hyllad arbetsreducerande teknikutveckling anstränger man sig för att hitta på så arbetsskapande processer som möjligt för att maximera arbetsmarknaden. Vi vill ju så gärna ha våra arbeten – och samtidigt inte. Det är ju så mycket annat som vi vill ägna vår tid åt. Många upplever att lönearbetet tar på tok för stor plats i tillvaron, ändå upptar det till mångas förvåning bara 15 % av livets alla vakna timmar.

Så frågan är: Varför känns det som att ditt lönearbete tar så stor plats i ditt liv jämfört med allt annat du ägnar dig åt? Därtill den ännu viktigare frågan: Vilken plats vill du ge arbetet i ditt liv?

LÄS ÄVEN: Professorn: "Vi borde bara jobba två timmar per dag"


2. Att arbeta eller inte arbeta, det är frågan
Författaren och sociologen Roland Paulsen har framgångsrikt nagelfarit myten om arbetet som kungsvägen till ett bra liv. Han säger i en av sina intervjuer: ”Med tanke på hur människor har det på jobbet, vad de gör där och vad de annars kunde ha gjort, inser nog de flesta att jobbet är meningslöst.” Det stämmer dock inte. Arbetet hamnar tvärtom högt upp i mätningar över vad som är viktigast i livet, mitt emellan ”Hälsan” och ”Familjen”.

Jag tror att orsaken till att vi tycker om att arbeta och studera i grunden handlar om att vi därmed får utlopp för en framtidstro och en önskan om att ständigt förbättra tillvaron, såväl i det egna livet som i samhället i stort. Genom arbete håller vi samhällsklyftorna i schack och livet känns tryggare. Vi tycker också om att göra saker ihop med andra. Motsatsen – att inte få vara med – gör att man snabbt hamnar utanför.

Den direkta frågan blir då: Skulle du fortsätta arbeta som du gör idag även om du inte behövde det för lönens skull?


3. Lagomarbete
Jag tycker att det är dags att byta ut det gamla slagordet Heltid åt alla mot Lagomarbete för alla. En individanpassad lagomtid som är anpassad efter vår livssituation, kompetens, effektivitet och karaktären på arbetsuppgifterna. Lagomtid kan förefalla utopisk, och det kan behövas många försöksverksamheter på vägen. En sådan kan utgöras av sextimmarsdagen.

Men skulle det verkligen gå att införa en möjlighet till lagomarbete i Sverige? Vad skulle den iskalla globala kapitalismen säga om det? Den sistnämnda frågan väcker minst lika berättigade motfrågor: Vad har vi att vinna på en anpassning till den?

Mycket talar för att vi borde ägna effektivitetsvinsterna åt annat än mer lönearbete och högre bruttonationalprodukt. Under perioden från mitten på 1950-talet till idag har vi enligt samstämmiga mätningar inte blivit lyckligare i Sverige. Däremot har BNP:n trefaldigats.

Ja, vad säger du, vad skulle ett lagomarbete innebära för dig?


4. Egenarbetets osynlighet
Utöver lönearbetet finns det egenarbete och ideellt arbete. Att ta hand om hushåll och familj tar mycket tid – 27 timmar i veckan för kvinnor, 21 timmar för män. ”Produktionen” inom egenarbetet har ekonomiskt uppskattats till att motsvara en tredjedel av den inom lönearbetet. Men den synliggörs nästan aldrig i ekonomiska sammanhang och den ingår exempelvis inte i bruttonationalprodukten.

Egenarbetet framställs ofta främst som en belastning, framför allt för kvinnorna eftersom det försvårar deras lönearbete.

Hur tänker du själv kring egenarbetet – hör du till den majoritet som synar det med lönearbetsglasögon? Vad skulle hända om du synade lönearbetet genom egenarbetets glasögon?


5. Robotisering
Mycket snart står vi inför en situation där många av de gamla jobben kommer att skötas av robotar som kommunicerar med andra maskiner, ibland med och ibland utan inblandning av människor. Denna omstöpning blir så omfattande att vi redan nu bör lägga mycket krut på att tänka igenom vårt förhållningssätt till begreppet ”arbete” och den roll vi vill att det ska spela i vår framtid. Det är ingen poäng med den framvällande robotiseringen om allt fler genom den hamnar i ett utanförskap och om vinsterna snarare underminerar än bygger upp det gemensamma. Men rätt hanterad kan den föra mycket gott med sig: öka den egna mänskliga tillväxten, minska de nuvarande utmattningseffekterna av ett alltför slimmat arbetsliv, etcetera.

Kan du föreställa dig en robot som arbetskamrat eller rentav vän? Skulle en robot, helt eller delvis, kunna utföra de arbetsuppgifter du har idag?


6. Medborgarlön
En medborgarlön kan göra det möjligt att använda en period av arbetslöshet till egenarbete, studier, omvårdnad eller frivilligarbete. Det främjar både den egna utvecklingen och omvärlden, samtidigt som den bidrar till den personliga framtidstron. En medborgarlön som en icke-villkorad basinkomst skulle ta bort mycket av den administration och kontroll som finns i dagens flora av ersättningar. Dessutom skulle den kunna medverka till att perioder mellan jobb inte skulle malas ner till i mitt tycke meningslösa jobbsökar-aktiviteter och ett instrumentellt CV-putsande. Livet är för kort för det. Många länder har kommit långt i diskussionerna kring medborgarlön. Argumenten för och emot är tämligen likartade. De handlar om huruvida medborgarlönen skulle kosta för mycket – för samhället och för alla som faktiskt arbetar. Man gör olika bedömningar av hur många som skulle välja en drönartillvaro framför ett ”arbetsslaveri”. Och man är inte heller överens om vad en medborgarlön skulle betyda för den ideella sektorn och för det konstnärliga området.

Hur tänker du själv kring riskerna och fördelarna med att införa en medborgarlön?

7. Medborgararbeten vid arbetslöshet
Det är nu länge sedan arbetslösheten var låg, och det finns inte några tecken på att det ska bli bättre i framtiden. Snarare tvärtom. Samtidigt finns det hur mycket som helst som behöver utföras. Varför ska så mycket förbli ogjort när människor samtidigt blir olyckliga genom sin arbetslöshet och när samhället skadas i grunden? Försöken att skapa fler arbetstillfällen har visat sig svårförenliga med den kortsiktiga kapitalismens avkastningskrav. Kanske är det dags för ett nygammalt grepp: medborgararbeten, samhällsnyttiga arbeten på marknadsmässiga villkor.

Med dina utgångspunkter: Vad är det för viktiga arbetsuppgifter som inte blir utförda idag eftersom ”ingen” vill betala för dem trots att de skulle kunna vara av stort värde för vår tillvaro? Tror du att det skulle kunna bli lönsamt för samhället att införa medborgararbeten? På vilka områden skulle man börja?


8. Att utveckla den mänskliga tillväxten och tilliten
När vi vill motverka det destruktiva börjar vi ofta i begrepp som antirasism, antidiskriminering och antimobbning och utvecklar system, checklistor och kontrollstationer. Det är bra, men det räcker inte hela vägen. Vi behöver också kunna börja i det positiva, i det konviviala, och satsa på att vidareutveckla det. När konvivialitet råder, kan alla komma mer till sin rätt och utveckla sina särdrag i en atmosfär av tillit och öppenhet, utan behov av försvar, utan hemlighetsmakeri, utan någon dold agenda och utan likformning. Då vill man varandras väl och framgång.

Vi behöver den samvaro och utveckling som ett arbete skänker. Det göder vår mänskliga tillväxt, både individens och samhällets. Detta har alltför länge hamnat i skuggan av den diskussion om ekonomisk tillväxt som ständigt förs mellan tillväxtivrare och tillväxttvivlare. I de bataljerna lyser den självklara tillväxtdefinitonen med sin frånvaro. Definitionen lyder: All sann tillväxt uppkommer genom att vi bättre använder gemensamma resurser. Satsningar på att bättre använda gemensamma resurser skapar en mänsklig och ekonomisk tillväxt som går hand i hand, och där konvivialitet och tillit sitter i högsätet.

Solidaritet är inte till för att vi alla ska vara identiska – då hade den ju inte behövts. Solidaritet finns till för att vi ska kunna vara så olika varandra som vi faktiskt är och ändå leva bra tillsammans.

Har du funderat över varför du inte tyckt om vissa arbetsplatser medan du trivts väldigt bra på andra? Vilken var skillnaden?


9. Olika ekonomier
Idag omsätter förväntningsekonomin betydligt mer än vad lönearbetet gör. Det omsätts alltså mer pengar utifrån vad vi tror om framtiden än utifrån vad vi faktiskt uträttar på våra arbeten. En märklig utveckling, tycker jag. Numera påverkar förväntningsekonomin också välfärdsförmögenheten, det vill säga de pengar som är avsatta för pensioner och sjukförsäkringar.

Parallellt med löneekonomin, förväntningsekonomin och samhällsekonomin finns det en gåvoekonomi inom vilken man ger utan någon förhandsöverenskommelse om ersättning. Gåvoekonomin har alltid funnits i ideella sammanhang, bland vänner, inuti familjen och i kunskapsvärlden (där man vinner mer, ju mer man ger bort). I dagens internetvärld har det blivit självklart att den som ger bort mest också kan få mest tillbaka – tänk bara på sociala medier och Wikipedia och på betydelsen av att få mest uppmärksamhet eller flest följare. Väldigt mycket på nätet har redan blivit billigt eller rentav gratis och under överskådlig framtid kommer gåvoekonomin att hitta varierande former för samexistens med de övriga ekonomiska systemen.

Vad har du själv märkt av hur förväntningsekonomin påverkar löneekonomin och vice versa? Vad bidrar du med till gåvoekonomin på nätet och vad får du av den?


10. Pensioner och pensionsålder
En pensionering kan för den ene vara en smärtsam process, för den andre ett stort lyft. För några har arbetet varit allt, för andra är det skönt att äntligen slippa ifrån det och kunna göra annat. En del får en rimlig, kanske rentav hög pension, medan andra har svårt att klara sig ekonomiskt. Kort sagt: pensioneringen slår så olika.

Själv tror jag att en individuell pensionsålder är att föredra framför en pensionering lika-för-alla. Arbetets karaktär måste få spela in, liksom individens förutsättningar och önskemål. Det finns mycket som seniorer kan bidra med på en arbetsplats utifrån sin kunskap och erfarenhet. Dagens hjärnforskning visar att äldre människor visserligen är mycket sämre på detaljer än vad yngre är men att de i gengäld är bättre på att se sammanhang, och på samspelet mellan kunskap och känslor.

Det finns idag många med låg pension. Hälften av alla pensionerade kvinnor uppbär enbart garantipension. De samtida förslagen om att alla nu ska arbeta längre, eftersom välfärdsförmögenheten annars inte täcker den längre levnadsåldern, bör ifrågasättas. Produktiviteten och kunskapen ökar faktiskt betydligt snabbare än medellivslängden. Det gör att försörjningskraften per genomförd arbetstimme växer, och den längre ålderdomen utgör därmed inget egentligt skäl till varför alla framöver skulle vara tvungna att arbeta längre. De som vill hålla sig till den gamla pensionsåldern, eller sluta arbeta ännu tidigare, bör kunna göra så, till glädje också för familj, grannskap och frivilligarbete.

När du blickar fram mot din egen framtida pensionering, vilka känslor väcker det av förhoppning, nyfikenhet och oro? Till dig som redan har gått i pension – utvecklar sig det nya livet så som du hade hoppats?

BODIL JÖNSSON

Bodil Jönsson har doktorerat i fysik och är professor emerita vid Lunds universitet och har skrivit den uppmärksammade boken "Tio tankar om tid" och uppföljaren "Tio år senare: Tio tankar om tid". I böckerna resonerade hon kring sådant som ställtid och tidstjuvar.

Hon blev rikskändis genom tv-programmet "Fråga Lund" och är expert på begreppet tid. Hon menar att den snabba teknikutvecklingen gör att vi helt och hållet måste förändra synen på arbete.

Den här texten är ett utdrag ur boken Tio tankar om arbete, utgiven på Brombergs Bokförlag.

Relaterade artiklar


Med vårt NYHETSBREV missar du inget viktigt!

Kalendarium

MEST LÄST PÅ VA.SE

Senaste dygnet I veckan
  1. FN-rapport: Marknadskrafterna dödar planeten – dags för nytt ekonomiskt system
  2. Största kursrallyt på två decennier: Så kommenterar proffsen H&M:s uppvisning
  3. Coca-Colas nya recept för att få fart på försäljningen – cannabis
  4. Hennes uppdrag: Få fart på det gamla postorderföretaget – nu ökar de med 2 miljoner i veckan
  5. Topp 10: Aktierna med starkast köpsignaler just nu
  1. Topp 10: Aktierna med starkast köpsignaler just nu
  2. Rockström: Så halverar vi klimatutsläppen till 2030 – ”Digitala revolutionen är världsekonomins joker”
  3. Supertalangen vill ge tillbaka till samhället – nu ska hon hjälpa andra unga kvinnor ta kontroll över sina öden
  4. Imorgon håller Apple årets event – här är vad vi vet om de nya prylarna
  5. Rymdlegendar försvarar Elon Musks marijuana-rökning: Han är det bästa vi haft sedan Thomas Edison

För dig som prenumerant