Fotograf: Mikkel Østergaard/TT

Vattnet har blivit den nya oljan – som startar krig och lockar investerare

För lite, för mycket, för smutsigt.

Den svåra torkan i Syrien mellan 2007 och 2011 tvingade en och en halv miljon människor att lämna landsbygden och flytta till städerna.

Nu är experterna eniga – vattenbristen var en bidragande orsak till kriget som nu tvingat hälften av Syriens befolkning, över tio miljoner människor, att fly.

Totalt är runt sextio miljoner människor på flykt i världen i dag. Den siffran riskerar att stiga ytterligare när torka, översvämningar, brist på rent vatten och extremt väder leder till fattigdom.

”Vatten är den nya oljan, men till skillnad från olja finns inget substitut”, säger Alexander Jansson, vd och förvaltare på CB Fonder, som förvaltar en av få svenska miljöfonder.

Deras satsning på vattensektorn har varit en framgångsfaktor för investeringarna.

Över 70 procent av jordens yta är täckt av vatten. Dessvärre är 97 procent odrickbart saltvatten.

Av de resterande 3 procenten är närmare 70 procent fastfruset. Och det mesta av den sista procenten finns djupt under marken.

”Om hela jorden var lika stor som Globen i Stockholm, så skulle allt tillgängligt färskvatten rymmas i en fotboll”, säger Jens Berggren, rådgivare på Stockholm International Water Institute, SIWI, en organisation som syftar till att stimulera innovativa riktlinjer och forskningsbaserade lösningar på vattenrelaterade utmaningar.

”Vattnets kretslopp fungerade jätte­bra när vi var färre människor på jorden och inte hade så avancerade livsstilar. Men nu börjar det bli ett rejält problem”, säger han.

Det är jordbruket som slukar den största delen av vattnet i dag, runt två tredjedelar, enligt statistik från OECD.

Elprodroduktion, där kylning av kraftvärmeverk utgör en stor del, står för cirka 16 procent, hushållen förbrukar cirka 10 procent medan tillverkningsindustrin ligger bakom 6 procent av världens efterfrågan på vatten i dag. 

Till följd av ekonomisk tillväxt och demografiska förändringar räknar OECD med att efterfrågan på vatten kommer att öka kraftigt de kommande decennierna för att 2050 vara 55 procent högre än den var vid millennieskiftet.

Redan i dag är vattensituationen ohållbar. Runt 1,8 miljarder människor saknar tillgång till rent vatten och 2,4 miljarder människor har inte tillgång till toalett.

Konsekvenserna är stora, exempelvis dör runt 1 000 barn varje dag till följd av svåra diarréer. Dessa brister kostar också samhället 260 miljarder dollar per år, eller 1,5 procent av BNP globalt, enligt beräkningar från investmentbanken Bank of America Merrill Lynch.

Om inget görs och OECD:s prognos slår in kommer 3,9 miljarder människor, eller cirka 40 procent av jordens befolkning, leva i avrinningsområden under svår vattenstress 2050.

Det är inte bara löneklyftorna som växer i världen. Nu har experterna för första gången konstaterat att även vattenklyftorna ökar.

Medan den övre delen av Missouri­floden, norra Amazonas, delar av Afrika och delar av tropikerna har blivit blötare har norra Afrika, Mellanöstern, delar av Kina och Indien och södra och västra USA, inte minst Kalifornien, blivit torrare.

Den nuvarande torkan i Kalifornien ger oss en inblick i en torrare framtid.

Efter tre decennier av uttorkning är vattennivåerna i alla brunnar rekordlåga. Även under år med normal nederbörd är uttaget högre och hundratals familjer har blivit av med rinnande vatten då deras brunnar inte längre är tillräckligt djupa för att komma åt grundvattnet.

”Vattenfrågan är kritisk för klimatförändringen. Om människor kallar kol för klimatförändringens valuta så är vatten dess tänder. Kampen om vatten och mat kommer att vara de tydligaste direkta effekterna av klimatförändringen under de närmaste tio åren”, konstaterade Världsbankens chef Jim Yong Kim när han talade inför bankens stormöte förra året.

Vattenfrågan är global. Även i länder som inte lider av vattenbrist är det viktigt att förstå hur allt hänger ihop. Exempelvis använder svensken i snitt 300 liter vatten per dygn. Men räknar vi med vattnet som går åt till att producera maten vi äter och prylarna vi köper rör det sig om 6 000 liter per dygn, varav hälften kommer från import.

Enligt Björn Oliviusson, vattenstrateg och industridoktorand på Kungliga Tekniska högskolan, KTH, ligger vi svenskar uselt till då vi inte ens odlar hälften av den mat vi konsumerar.

Japan är ett av de länder i världen som har det högsta externa fotavtrycket för vatten. Runt 77 procent av vattenkonsumtionen är importerad, medan Indien och Kina ligger i botten.

Även om FN i juli 2010 beslutade att rent vatten och sanitet är en mänsklig rättighet har vattenfrågan länge halkat efter i prioriteringen på den globala agendan.

Fram till i fjol.

Då placerade World Economic Forum, WEF, vatten som det främsta hotet mot mänskligheten under det kommande decenniet.

”Beslutsfattare kommer att tvingas att göra tuffa val när det tillgängliga vattnet ska fördelas. Det kommer att påverka användare i hela ekonomin”, konstaterar WEF i rapporten.

Bland de sjutton nya globala hållbarhetsmål som FN lanserade i höstas fanns också för första gången ett separat mål för vatten, nummer sex, som syftar till att det 2030 ska finnas rent och tillgängligt vatten för alla.

För att sätta tryck bakom ambitionen har FN:s generalsekreterare Ban Ki-moon och Världsbankens chef Jim Yong Kim tagit initiativ till en global högnivåpanel där bland andra Stockholm International Water Institute, SIWI ingår som partner.

”Tanken med panelen, där statsöverhuvuden från tolv olika länder kommer att ingå, är att se till att underlätta att idéer förflyttas till verkliga lösningar. Panelen kommer att mötas regelbundet fram till 2018 under ledning av presidenterna för Mexiko och Mauritius”, säger Jens Berggren på SIWI. 

Det görs mycket men ändå för lite, konstaterar han.

Ett stort hopp ställs till det privata näringslivet, inte minst innovativa entreprenörer.

”En positiv sak med att vattnet varit bortglömt är att det finns väldigt mycket lågt hängande frukt, nästan nere vid anklarna. SIWI har arbetat med fabriker i Indien, där man inte betalar något för vattnet. Genom väldigt enkla åtgärder lyckades de minska sin vattenförbrukning, som i sin tur minskade energiåtgång­en och kemikalieanvändningen vilket gav en avkastning på investerat kapital på över 750 procent första året. Samtidigt som jag är oroad över att vi är på väg åt fel håll, gör den här typen av enkla åtgärder mig otroligt hoppfull”, säger Jens Berggren.

Det finns enligt Jens Berggren tre problem med vatten – det finns för mycket, för lite eller så är det för smutsigt.

”För mycket vatten spolar ut föroreningar i vattendragen och för lite vatten gör att föroreningarna inte späds ut, så både översvämningar och torka leder till smutsigare vatten. Det är ironiskt nog så att ett av de största problemen vid översvämningar är bristen på rent vatten.”

I högen av innovationer går det att urskilja några starka strömningar som kan få stor betydelse för att kunna hantera vattenförsörjningen i framtiden.

Den tydligaste handlar om förbättrad bevattningsteknik i jordbruket, som i dag står för 70 procent av den globala förbrukningen. Droppbevattning, som med framgång använts under lång tid i Israel, är det hetaste spåret. Tekniken innebär att vattnet fördelas till plantorna eller träden via droppslangar eller droppspridare, som ger några liter i timmen.

”Droppbevattning är mycket effektiv och kan ge fyra gånger så hög avkastning per droppe vatten. Samtidigt är matsvinnet ett stort problem eftersom en tredjedel av all mat som produceras, cirka 1,8 miljarder ton, aldrig äts upp. Åtgärder för att förbättra produktionen och hanteringen av mat skulle kunna få stor positiv inverkan på den globala vattensituationen”, säger Jens Berggren.

Marknaden för förbättrad bevattningsteknik är globalt värd 115 miljarder dollar, enligt Next 10, en organisation som startats av den amerikanske riskkapitalisten och filantropen Noel Perry och som verkar för att förbättra livskvaliteten för invånarna i Kalifornien.

Att minska läckage i vattenrör, en marknad som enligt Next 10 värderas till 167 miljarder dollar, och att rena avloppsvatten tillbaka till dricksvatten är andra spår som skulle kunna göra stor skillnad. I dag är det bara runt 20 procent av avloppsvattnet i världen som renas.

”Efterfrågan på vatten har ökat i USA på grund av fracking. I den processen används stora mängder vatten som sedan kommer upp smutsigt och måste renas”, säger Alexander Jansson.

Cambrian Innovation, en avknoppning från Massachusetts Institute of Technology, MIT, utvecklar system som används av vattenintensiva industribolag för att omvandla avfallsvatten till biogas.

”Det görs redan på flera ställen i Sverige och driver bland annat många av SL:s bussar. Totalt produceras cirka 700 gigawattimmar biogas av avloppsvatten i Sverige”, säger Jens Berggren. 

Teknik för avsaltning är en annan het trend, men här står kostnaderna i vägen för ett bredare genombrott.

”Att hitta en bra, kostnadseffektiv lösning på avsaltningsproblematiken vore ett gigantiskt steg i rätt riktning. Ett sätt är ju att använda solenergi, där priserna fallit kraftigt, i stället för olja i avsaltningsanläggningarna i länder som exempelvis Saudiarabien”, säger Alexander Jansson.

Även riskkapitalet börjar hitta till vattnet. Mellan 2010 och 2014 satsades 1,4 miljarder dollar i globalt riskkapital på ny innovativ teknik i 405 bolag i vattensektorn, enligt Cleantech Group. Förra året steg investeringarna med 19 procent till 281 miljoner dollar.

Det amerikanska start­upföretaget Nebia, som utvecklat ett vattenbesparande duschhuvud, har dragit in kapital såväl via Kickstarter som från Apples vd Tim Cook och Googles ordförande Eric Schmidts familjestiftelse.

Watersmart Software, som använder big data och mjukvara för att mäta hushållens vattenförbrukning, har också dragit till sig riskkapitalisternas intresse.

Men fortfarande verkar riskapitalisterna i Silicon Valley och deras kolleger vara mer fokuserade på att hitta nya coola appar än att satsa på ny innovativ vattenteknik, trots fyra års torka i Kalifornien.

Beräkningar från konsultfirmor som McKinsey och Ernst & Young visar att det kommer att behövas 11 700 miljarder dollar i investeringar i vatten och sanitet fram till 2030. För att klara det behöver stora institutionella aktörer tänka om.

”Med tanke på att vattenindex har utvecklats bättre än globala aktier och med lägre risk samt att många av de etablerade aktörerna kan betraktas som trygga hamnar är det förvånande att vattensektorn inte dragit till sig större intresse i finanssektorn”, säger Alexander Jansson på CB Fonder. 


NYHETSBREV


Kalendarium

SENASTE VA

VA Karriär