En soldat posterad vid Yalufloden nära Kina har hittat en fläck med täckning. Fotograf: Jacky Chen/TT

Mobilen göder parallell ekonomi i världens mest slutna land

I jakten på nya, jungfruliga marknader för snabbväxande företag är Nordkorea sist ut. Mobiltelefonin i landet göder en spirande parallell ekonomi som tillåts av en regim i desperat behov av intäkter.

Sedan mobiltelefoni introducerades i Nordkorea 2008, har antalet mobiltelefonanvändare lyckats bli 2 miljoner, 8 procent av befolkningen på 24 miljoner.

Den utvecklingen parat med en omfattande underjordisk marknadskapitalism ger en insikt om ett Nordkorea som är väsensskild från den nidbild av ett hjärntvättat folk som alla klipper sig i samma frisyr som ledaren och den hemlige Disney-entusiasten Kim Jong-Un.

Mobiltelefonin i Nordkorea göder en spirande parallell ekonomi som tillåts av en regim i desperat behov av intäkter och framför allt hårdvaluta. Särskilt gränshandeln mot Kina har vunnit ny mark, och det rapporteras nu om fläckvis täckning till det kinesiska mobilnätet.

Kostnaden för en mobiltelefon ligger på cirka 300 amerikanska dollar vilket liksom startavgiften 200 dollar oftast måste betalas i utländsk valuta. Månadslönen i Nordkorea antas vara i snitt mindre än 2 dollar, extremt låg och otillräckligt för att leva på. Många skaffar sig inkomster via handel och mutor som vida överskrider lönen. Nordkorea rankas enligt Transparency International som världens näst mest korrupta land, efter Somalia.

Utländska intressen är i princip begränsade till de 120 sydkoreanska verksamheterna i den speciella zonen Kaesong plus ett och annat ryskt samarbete såsom det skakiga farmakologibolaget Python. En liten exklusiv klick som har förmånen att arbeta i något av dessa få utlandsinvesterade bolagen kan tjäna upp till 60 dollar.

"Men antalet mobilanvändare bör ses med försiktighet", säger Kim Yonho vid US-Korea Institute på Johns Hopkins-universitetet i USA.

Ett större antal abonnemang som är tilldelade statens tjänstemän antas vara passiva, då få vill använda dem i rädsla för den etablerade övervakningen. Tillväxten lär ha nått sin kulmen 2013-2014 och trappas nu av.

Regimen ser mobilkommunikation som ett erkännande av landets teknologiska utveckling och propagerar för den lokaltillverkade telefonen Arirang.

Den sydkoreanska tidningen Donga Ilbo ska enligt Kim Yonho ha fått tag på ett exemplar av den senaste Arirangmodellen, analyserat den och konstaterat att processorerna och minneskorten är tillverkade i andra länder. Det är bara slutmonteringen som görs på hemmaplan, där även det viktiga "Made in North Korea" (på lokalt språk) klistras på.

Handeln med insmugglade smarta telefoner från Kina ger lokala tjänstemän klirr i kassan genom beslagtagning, mutor och andrahandsförsäljning efter konfiskering. Marknadspriset för en muta för att behålla en otillåten telefon beräknas ligga på motsvarande drygt 3 000 kronor.

För dem som inte har råd men ändå vill visa status, går det att skaffa mobilattrapper som går utmärkt att använda som ficklampor under de frekventa strömavbrotten som plågar landet.

Mycket av svarthandeln med mobiltelefoner och abonnemang styrs av så kallade donjus, vilket betyder pengarnas mästare. De har byggt upp stora rikedomar genom handel på den informella marknaden inklusive fastighetsmarknaden - en handel som så klart är illegal enligt det socialistiska systemet, men som nu skenar.

Donjus agerar mäklare för allt som det råder brist på.

Deras makt är till den grad etablerad att statliga bolag i planekonomins Mecka blivit beroende av dem för att säkra tillgång på material, enligt Kim Yonho.

Detta spelar diktatorn Kim Jong-Un i händerna, då storskaliga byggprojekt i städerna liksom teknologi är hans signum för ledarskap och makt.

Den illegala handeln ger statens ämbetsmän en beskärd del av kakan, medan de lär vara tillräckligt klyftiga för att bibehålla kontrollen för att undvika skattemässiga bakslag. Donjus gör helt enkelt en del av statens administrativa jobb, och staten drar in hårdvalutan.

"Efterfrågan på mobiler verkar nu ha nått sin kulmen och myndigheterna ska ha tagit bort en del restriktioner genom att låta abonnenter få sina telefoner utan att behöva genomgå särskilda säkerhetskontroller", säger Kim Yonho.

Att mobilkommunikation eller den framväxande svarta marknaden skulle kunna leda till en nordkoreansk vår är föga sannolikt. Regimen har ett robust och fruktat kontrollsystem i flera skikt. Folk är vana vid det, och låter hellre bli att använda telefon än att utsätta sig för risken att anklagas för spioneri och andra brott.

Dock ska Human Rights Foundation med hjälp av nordkoreanska avhoppare försökt använda telekom för att på ett säkert sätt föra in information i landet.

I augusti 2014 genomförde de i San Francisco "Hack North Korea", för att under två dagars hackathon komma fram till sätt att utbyta information. Information sprids även via usb, dvd och kortvågsradio.

Initiativet är i ett tidigt skede, och Kim Yonho ser inga tecken på att detta eller andra intresseorganisationer har kommit framåt i sitt påverkansarbete.

Sverige upprättade diplomatiska förbindelser med Nordkorea 1975 och är en av landets största biståndsgivare efter USA, Japan och Sydkorea. 1998-2014 uppgick det totala svenska biståndet till en cirka halv miljard kronor. Genomsnittet på senare år har varit drygt 40 miljoner kronor per år som huvudsakligen betalas via olika FN-organ och internationella hjälporganisationer.

Några försök på 1980-talet att exportera Volvobilar, industrimaskiner och bastur genom svensk kreditgivning har endast renderat utestående betalningar i miljardklassen.

"USA:s sanktioner mot Nordkorea behöver lyftas och landet accepteras av ekonomiska institutioner i Asien innan västerländska affärsintressen kan göra några betydande investeringar i Nordkorea", konstaterar doktor Tat Yankong vid Europas ledande centrum för Koreastudier vid School of Oriental and African Studies i London.

Näringslivets internationella råd - en underorganisation till Svenskt Näringsliv - arbetar sedan ett antal år med ett Nordkoreaprojekt för utbildningsinsatser med syfte att öka kunskapen om bland annat företagsekonomi, internationell handel och csr. Projektet är godkänt av UD, men varken UD eller NIR har velat uttala sig för Veckans Affärer om verksamheten.


Nyhetsbrevet för det nya näringslivet:

Kalendarium

För dig som prenumerant

BLOGG

Följ chefredaktören på klimatresan

Under 2019 utmanar Veckans Affärer sina läsare att minska sina affärsresor med flyg med hälften. Chefredaktör Åsa Uhlin håller koll på hur det går med det och sitt eget mål att flyga mindre på bloggen VA:s klimatresa.