"Svenska bolag måste ta ett helt nytt grepp om sina leverantörsled"

Svenska bolag måste se över sin leverantörsled och göra både praktiska och juridiska förändringar, skriver Nina Farrahi och Parul Sharma på Vinge. Annars riskerar bolagen att den nya redovisningslagstiftningen blir ett hårt slag.

Istället för att utföra de juridiska och praktiska insatserna som krävs för att kontrollera sina leverantörsled sätter svenska bolag sin tilltro till uppförandekoden. Det krävs att media ska granska leden och peka ut tydliga problem för att svenska bolag till sist ska agera. Nu måste detta mönster förändras.

Den kommande redovisningslagstiftningen för så kallade icke-finansiella aspekter avkräver en konkretisering och en beskrivning av den uppförandekod som bolaget följer och hur företaget granskar sina leverantörer för att identifiera, förebygga och mildra negativa hållbarhetskonsekvenser. En sådan granskning kräver inte bara en expertis inom ämnen som mänskliga rättigheter, anti-korruption, arbetsrätt och miljö men också en ordentlig juridisk satsning rent avtalsmässigt och för varje rättsområde som omfattas av en hållbarhetspolicy.

Den 1 oktober i år trädde den brittiska lagen The Modern Slavery Act i kraft för första gången. Den nya lagen ställer ett antal tuffa krav på bolag kring hur de hanterar frågor som exploaterad arbetskraft, människosmuggling och trafficking även i sina leverantörsled. Lagen föreskriver en hög grad av transparens i arbetet som rör just ansvarsfulla leverantörsled. De svenska bolagen med verksamhet i Storbritannien måste nu bredda sitt arbete med mänskliga rättigheter för att också få med de stora riskerna med modernt slaveri.

Det handlar ofta om att granska situationen för de lägsta skikten i tillverkningskedjorna och här mäta slaveririskerna. Processer och rutiner bör nu etableras mot bakgrund av tillämpliga regelverk som också kräver legal rådgivning.

Den nya lagstiftningen kommer att tillämpas första gången under det räkenskapsår som inleds närmast efter den 31 december 2016 och kommer att omfatta ungefär 2000 svenska bolag.

Det är viktigt att ha en kartläggning och riskprioritering av sina leverantörer i länder som exempelvis Indien och Kina. Kartläggningen blir nödvändig för att avgöra framtida sociala och miljömässiga investeringar i förhållande till bolagets leverantörsled samt den faktiska riskexponeringen.

De grundläggande momenten i ett uppföljningsprogram är:

  • Tydlighet gentemot högriskleverantörer genom systematisk information och utbildning kring avsikt med sin uppförandekod och dess uppföljning. Här måste tydligt understrykas varför och hur detta avses göras.
  • Annonserade och oannonserade (bör stå i kontraktsklausuler) revisioner utförda av sakkunniga inom sociala & miljöfrågor, och hög landsmässig kunskap speciellt i förhållande till ovan angivna länder.
  • Handhållningsprogram/förbättringsprogram tillsammans med leverantören där bolaget som köpare tillsammans med leverantören försäkrar sig om stegvis förbättring inom områden som avviker.

FNs Global Compact, som över 200 svenska bolag anslutit sig till, har de senaste två åren med diverse stickprov av några tusen av sina anslutna bolag dragit slutsatsen att konkreta åtgärder fortfarande är en bristvara och gapet mellan uppförandekoder och praktiska åtgärder alldeles för stort. Vi vill se att detta gap nu minskar och att så många svenska bolag som möjligt investerar i praktik och juridik för sina leverantörsled och istället för att släcka bränder arbetar förebyggande.

Nina Farrahi och Parul Sharma
Advokatfriman Vinge


För dig som prenumerant

VA KVINNA PODCAST