Fotograf: Sanna Sjöswärd

De så kallade "kreativa" jobbansökningarna måste stoppas!

"I jakten på arbete är vissa skyndsammare än andra med att dränka den mänskliga värdigheten i badkaret. Någon tog hjälp av Thorsten Flinck, en annan rappade, en tredje skapade ett eget land. Nej, som arbetsgivare hade jag aldrig anställt en så omständlig person om det inte vore en cirkus jag var HR-chef för", skriver Simon Strand.

Häromveckan åt jag lunch med Viggo Cavling, mångsysslare och tidigare chefredaktör på Resumé. Vi samtalade bland annat om arbetsmarknaden, och Viggo berättade att det för några decennier sedan fanns ungefär lika många lediga jobb som arbetssökande medan det i dag går fler än fem arbetslösa per vakans.

De flesta av oss har säkert hört nostalgiska anekdoter om hur man förr i tiden kunde få ett jobb genom att i stort sett bara gå utanför dörren och ned till närmsta ICA-butik. Det är gissningsvis en något romantiserad bild av hur det var förr, men visst var det enklare. I dag är det mer av en arbetsgivarnas marknad (om man inte är programmerare, förstås).

Ett resultat av dagens mer konkurrensutsatta arbetsmarknad är att allt fler går allt längre för att få ett jobb. Människor blir mer ambitiösa i sina arbetsansökningar, och det finns nu en växande grupp av arbetssökande som ägnar sig åt så kallade kreativa arbetsansökningar. Man försöker presentera sig för potentiella arbetsgivare på ett annorlunda sätt i stället för att anpassa sig till den strömlinjeformade modellen med ett cv och personligt brev.

Flera personer i kommunikationsbranschen har sökt efter ”Sveriges bästa chef” genom till exempel Instagram. Ett förmätet sätt att söka jobb på om man är student. Vad blir nästa grej? Att sitta och kasta sudd på olika chefer och sedan utse den chef som blir minst irriterad till sin nästa arbetsgivare? 

Jag läser i Resumé om andra exempel. ”Någon tog hjälp av Thorsten Flinck, en annan rappade, en tredje skapade ett eget land, en fjärde dansade salsa”. Rappa? I jakten på ett arbete är vissa skyndsammare än andra med att dränka den mänskliga värdigheten i badkaret. Nej, som arbetsgivare hade jag aldrig anställt en så omständlig person om det inte vore en cirkus jag var HR-chef för.

Det finns i själva verket en poäng med att arbetsansökningar strömlinjeformas. Det är effektivt för arbetsgivare om det finns ett format och en process som arbetssökande följer. Oftast är dessa märkliga jobbansökningar som att konstruera en trekantig dörr bara för att alla andra bygger fyrkantiga dörrar. De begriper inte att dörrar är fyrkantiga eftersom det är det bästa sättet att bygga dörrar på. Dessa ansökningar är inte verkligt kreativa, helt enkelt. Bara annorlunda på ett fullständigt meningslöst sätt. 

Sedan får strömlinjeformningen naturligtvis inte gå för långt. Carlsberg har just börjat robotisera sorteringen av arbetsansökningar. Urvalet kan göras efter kriterier som ålder, kön eller nationalitet. Även om man inte ska vara utvecklingsfientlig är detta möjligtvis ett exempel på excessiv användning av teknik. Bättre då att göra som Jan Stenbeck! Han delade enligt en gammal anekdot upp en alltför tjock bunt arbetsansökningar i två halvor. ”De här har tur och de där har inte tur” konstaterade han och kastade den andra halvan i papperskorgen. Man vill ju ändå inte anställa medarbetare med otur.

Dessvärre uppmuntras detta "kreativa" beteende från olika håll. Det finns till och med en akademisk avhandling med titeln ”Gör dig själv till en produkt – För att få din arbetsansökan sticka ut ur mängden” (från Finland, vilket säger en hel del). Ibland uppmuntrar även arbetsgivare till den här sortens akrobatik. Reklambyrånätverket Ogilvy sökte för några år sedan den som bäst kunde sälja en tegelsten genom en videopresentation. Det är inget annat än förskräckligt att man skapar incitament för detta skadliga beteende.

Så vad är då en bra arbetsansökan?

Ett gott hantverk som sticker ut, men som ändå håller sig till standardformatet för arbetsansökningar. Det handlar om rytm, ton och en förmåga att vinkla sin ansökan. Den måste vara både inifrån och ut och utifrån och in, för vem vill anställa någon som inte kan skifta perspektiv? Jag läste nyligen om en ansökan till Harvard som är alldeles utmärkt i dessa avseenden. Hunter S Thompson skrev också en bra ansökan till en tidning tidigt i sin karriär. Den är förvisso smått arrogant, men det får nog anses vara okej om man är just Hunter S Thompson.

Att kika på dylika exempel är nog ett bra sätt att utveckla sig inom jobbsökande. De karriärexperter som figurerar i svenska medier är sällan till någon större hjälp. Deras tips brukar dessvärre vara av väldigt rudimentär karaktär. ”Håll det tydligt, ha med en bild”…

I och för sig är det just vad många behöver. Flera jag har pratat med som får in många arbetsansökningar berättar att många sökande misslyckas med det allra mest grundläggande: de glömmer bifoga sitt cv, de har inte adresserat den kravställning som jobbet är förknippat med. Och så vidare. Majoriteten av ansökningarna som arbetsgivare får in, även på kvalificerade arbetsplatser, faller på dessa basala saker.

Ett problem jag ofta själv har upplevt är att folk säger att de kan göra lite vad som helst. Folk har en allt för otydlig bild av vad de vill. De flesta arbetsgivare letar efter fokuserade medarbetare, som är intresserade av något särskilt, inte efter tankspridda ointresserade. Den som säger att den kan göra allt bevisar i själva verket att den kan göra inget.

Hursomhelst.

Kalla mig tråkig. Kalla mig gammal. Jag låter mig inte tystas! De ”kreativa” arbetsansökningarna måste stoppas.

Av: Simon Strand, pr-konsult

 

LÄS MER:
"Ninas fiffiga ansökan fick bolagets vd att twittra imponerat - innan hon ens varit på intervju"

Jobben som är lättast att få i år

Tips: 10 klyschor att skippa i jobbansökan

"Om 50 år finns väldigt få jobb kvar"

Relaterade artiklar


Nyhetsbrevet för det nya näringslivet:

Kalendarium

För dig som prenumerant

BLOGG

Följ chefredaktören på klimatresan

Under 2019 utmanar Veckans Affärer sina läsare att minska sina affärsresor med flyg med hälften. Chefredaktör Åsa Uhlin håller koll på hur det går med det och sitt eget mål att flyga mindre på bloggen VA:s klimatresa.