Fotograf: Wikimedia Commons

10 000 mått ger snabba cash - till skyhög ränta

Den förre Google-chefen Douglas Merrill och hans kreditbolag använder tiotusentals mått för att kolla sina kunder. Det ger fler och säkrare lån. Kruxet är att räntan är skyhög.

Med sitt långa hår, sina tatueringar och sin t-tröja är Douglas Merrill inte sinnebilden av en bankman. Han ser sig också mycket riktigt som en rebell i finansbranschen. I sitt cv har han en doktorsexamen från Princeton och en avslutad tjänst som ansvarig för det interna informationssystemet på techinstitutionen framför andra: Google.

I dag leder han det amerikanska kreditföretaget Zestfinance som har fört samman big data med gammal kreditbedömning och sedan starten 2009 har utfärdat över 100 000 lån.

Målet är att sortera pålitliga och opålitliga låntagare effektivare än vad äldre och mindre förfinade modeller gör.

Ju större precision en kreditgivare har i riskbedömningen desto större precision kan den ha när lånet ska prissättas. Traditionella företag använder sig av ett drygt dussintal mått. Zestfinance använder sig av tiotusentals.

"Vi tror att all data är kreditdata. Vi vet bara inte hur vi ska använda den ännu", har Douglas Merrill sagt till New York Times.

Algoritmerna ska göra det enklare för låginkomsttagare att låna. Men de får betala. Dyrt. Den effektiva årsräntan ligger på nära 400 procent.

Zestfinance liknar det hårt kritiserade brittiska Wonga, en helt digital utlånare med algoritmbaserad riskbedömning som erbjuder kortsiktiga lån till skyhöga räntor. Att ge snabba lån till kunder som kanske inte kvalificerar sig för andra typer av lån är givetvis högriskabelt. Wonga har gått knackigt på sistone och fick i höstas skriva av 330 000 dåliga lån till en summa av totalt drygt 2,8 miljarder kronor.

Men Zestfinance gräver djupare än Wonga, och menar att deras metoder både ökar andelen beviljade lån, och sänker andelen dåliga lån.

Förutom inkomst, ålder, civilstånd och dylikt skärskådar Zestfinance den lånesökandes beteende under själva ansökningsprocessen. Algoritmerna spårar bland annat hur lång tid kunden tar på sig att fylla i den tresidiga låneblanketten. Den som inte läst igenom villkoren får minuspoäng. Fyller man i låneansökan med endast stora bokstäver klassas man av algoritmen som mindre pålitlig än om man använder versaler och gemener korrekt.

Zestfinance tittar bland annat även på hur låntagarens påstådda lön jämförs med kolleger i samma bransch samt antalet adresser och telefonnummer den sökande haft de senaste åren. Data som samlas in sorteras och analyseras av en självlärande artificiell intelligens.

Ur kakofonin försöker man få fram en tydlig signal på om kunden är pålitlig eller inte.

Sedan 2011 har Zestfinance tagit in drygt 100 miljoner dollar i kapital till den egna verksamheten.

Den välfinansierade kreditgivaren står därmed i bjärt kontrast till kundgruppen man riktar sig till. De finns nämligen framför allt i den nedre kvartilen av den amerikanska inkomstpyramiden och många har tidigare gått i personlig konkurs. Men enligt Zestfinance är bara 15 procent av de beviljade lånen dåliga, jämfört med de närmaste konkurrenternas, så kallade payday-lenders (ungefär SMS-lånare), 30 procent.

Två tredjedelar av de sökande nekas. De som godkänns får ett snittlån på 600 dollar. För ett sexmånaderslån betalar kunden sedan 400 dollar i ränta, alltså betydligt mer än motsvarande banklån.

Än så länge naggar Zestfinance bara bankernas och kreditkortföretagens business lite försiktigt i kanterna. Men det långsiktiga uttalade målet är att licensera modellerna till institutioner som vänder sig till medelklassen. Det är en betydligt större marknad än snabblåneträsket.


För dig som prenumerant

VA KVINNA PODCAST