Fotograf: VA

Det här betyder miljardärerna för Sverige

De många nya svenska miljardärerna visar att vi fortfarande besitter kraften att bygga succébolag. Men samtidigt sätter de fingret på en av vår tids allra ömmaste punkter: det ökande gapet mellan de som har - och de som inte har.

Det är stimmigt och fullknökat på Regeringsgatan 29 i stockholm. Det är här, mitt i smeten mittemot varuhuset NK, som SUP 46 håller till.

På bara ett år har SUP 46 - som utläst står för Start-Up People of Sweden blivit den fysiska mittpunkten för, tja, låt oss kalla det för den svenska entreprenörsrörelsen. I lokalerna jobbar närmare ett femtiotal av sveriges mest lovande startupbolag blandat med nyfikna och investeringssugna såddkapitalister. Stället sjuder av energi och om du inte varit här rekommenderar jag varmt ett besök. Om inte annat för att bli på bättre humör.

Just den här torsdagskvällen firar SUP 46 ettårsjubileum och trängseln är säkert extra stor för att Sveriges just nu mest världsberömda entreprenör är på plats.

Niklas Zennström, mannen bakom bland annat Skype, intervjuas på scen och jag slås plötsligt av hur svårt det kan vara att se skogen för alla träd. Han berättar om hur extremt duktigt sverige är som land när det gäller att bygga nya, framgångsrika bolag.

Han pratar om "unicorns", ett ord som brukar användas i techsammanhang som en etikett på bolag som lyckats bygga en omsättning på minst 1 miljard dollar. Listar man de länder i världen som spottat ur sig flest antal unicorns under senare år hamnar sverige på en tredjeplats. Efter bjässar som USA och Kina. Inte så pjåkigt. Och räknar man antalet svenska unicorns med hänsyn till antalet invånare, miljardbolag per capita, tar vi hem en andraplats. tvåa efter USA.

Det är extremt bra jobbat. Nya snabbväxande träd som sticker upp i den där skogen som man alltför ofta är för hemmablind att se.

Jag tänker på de där nya svenska miljardbolagen när vi arbetar med det här numrets bärande tema: vår årliga och klassiska granskning av Sveriges miljardärer. I år är de fler än någonsin, 147 stycken. Ibland fnyser folk över vår lista och tycker att vi är för privata. Att prata personers förmögenheter är ett av vår tids sista tabun. Ibland hör personer på listan av sig och undrar hur tusan vi räknat, att de minsann inte alls är så förmögna som vi hävdar.

På motfrågan "så hur rik är du då? " får vi förstås aldrig något svar.

Bara en gång har en person på listan - jag nämner inget namn - hört av sig med motiveringen att han (okej, det var en han) minsann är rikare än vad vi hävdade!

Den största poängen med listor och rankingar - om du frågar mig - är möjligheten att kunna ta ett steg tillbaka. Ett steg som gör det möjligt att se mönster, större och mer övergripande trender. Att vi aldrig tidigare haft så många svenska miljardärer är förstås en sådan trend. Till viss del hänger det ihop med en åtminstone hyfsat stark underliggande världskonjunktur. Det går ganska bra nu och Sveriges ekonomi har på ett positivt sätt stuckit ut i jämförelsen med många andra EU-länder, inte minst drivet av fortsatt köpglada hushåll. Samtidigt har stockholmsbörsen tuffat på med en uppgång hittills på runt 10 procent vilket förstås plussat på våra miljardärers förmögenheter.

Men den främsta förklaringen till att Sverige fått fler miljardärer är precis en effekt av vad Niklas Zennström pratade om den där torsdagskvällen på SUP 46: att svenskar skapat så många nya snabbväxande miljardbolag. Vi såg trenden redan förra året när namn som Sebastian Knutsson (King), Markus Persson (Mojang) och Martin Lorentzon (Spotify) gjorde premiär på listan över Sveriges rikaste. I år hänger de kvar och har dessutom fått sällskap av nykomlingar som Zlatan, Per Hamberg och Michael Knutsson (båda Betsson) och Karl-Axel Granlund (Volito).

Själv blir jag glad över de här nya miljardärerna.

För de innebär att vi svenskar fortfarande besitter kraften att bygga nya, starka potentiella storbolag.

Precis som vi tidigare har gjort med svenska storheter som Ikea, HM, Volvo eller SKF. Även om just Zlatan kanske handlar mer om fotboll än om företag.

Samtidigt sätter Sveriges rekordmånga miljardärer fingret på en av vår tids allra ömmaste punkter: det ökande gapet mellan de som har - och de som inte har. Årets kanske viktigaste diskussion handlade precis om det med ekonomen Thomas Pikettys bok "Kapitalet i det 21:a århundradet" som tändande debattgnista. Och det handlar inte bara om pengar, där världens inkomstskillnader ökar i snabb takt.

Det handlar också om en samhällsförändring - med digitaliseringen som starkt omvälvande kraft - som skapar helt nya möjligheter att utmana och bygga nya positioner. För de med mod, kunskap, talang och kraft att omfamna de nya möjligheterna.

För många andra innebär det i stället att halka ytterligare efter.

I år har vi valt att särskilt lyfta fram de miljardärer som väljer att dela med sig (se Veckans Affärer nummer 51-52). Bakom det som brukar kallas för filantropi ligger numera en sofistikerad strategi. En slags omvänd kapitalförvaltning, om du förstår vad jag menar. Och det är tydligt att synen på att dela med sig har förändrats med en yngre generation, till exempel hos Klarnagrundaren Sebastian Siemiatkowski som bestämt sig för att han en gång inte tänker dö med en stor påse pengar i handen.

För mig handlar den här inställningen egentligen inte alls om att vara snäll. Att dela med sig handlar lika mycket om att vara med och bygga ett samhälle som i förlängningen gynnar alla.

Relaterade artiklar


För dig som prenumerant

VA KVINNA PODCAST

BLOGG

Följ chefredaktören på klimatresan

Under 2019 utmanar Veckans Affärer sina läsare att minska sina affärsresor med flyg med hälften. Chefredaktör Åsa Uhlin håller koll på hur det går med det och sitt eget mål att flyga mindre på bloggen VA:s klimatresa.