Hamlet. Att vara eller icke vara? Fotograf: Wikimedia Commons

Att vara eller bli en vara

Alla är ute efter samma sak - vår uppmärksamhet. Medieföretagen är inte längre ensamma om att berätta en historia. Men vem ska lyssna?

"Att vara - eller bli en vara? Det är frågan."

Den ställer sig ständigt flummarfiguren "Varan" i Kenneth Ahls samhällssatiriska klassiker "Grundbulten" från 70-talet. I boken handlar frågan om hur beroende, hur ägd, man är av andra människor eller droger.

I dag är det inte en fråga. I dag är vi alla varor, en publik som allt fler aktörer jagar.

I mediebranschen har människors uppmärksamhet alltid varit hårdvalutan. Nu ökar suget efter denna råvara i hela näringslivet, samtidigt som tillgången förstås blir allt sämre.

För medieföretagen är det själva "grundbulten" i den kris branschen just nu genomgår. De traditionella jättarna har svårt att nå tillräcklig publik (som de dessutom ska få att betala). Ett lysande exempel fick den som läste Veckans Affärer häromveckan: tre unga snorvalpar startar en egen humorkanal på Youtube, I just want to be cool, och får fler tittare än det väl inarbetade TV3-programmet "Lyxfällan". Publiken byter från traditionell tablåtv till framgooglade Youtubeprogram snabbare än du hinner säga "internet".

För reklamfinansierade tv-bolag betyder det att allt fler kampanjer rullar längre än planerat. Det är inte ovanligt att de rentav får betala tillbaka pengar till kunder när reklamen inte lyckats nå tillräckligt många ögonpar. Tittarna är den vara tv-kanalerna säljer till annonsörerna.

Som om inte läget vore svårt nog för mediebranschen kastar sig allt fler in i kampen om människors tid och uppmärksamhet. Jag får minst fem, oftast fler, inbjudningar i min mejlbox varje vecka (pressmeddelanden oräknade). Seminarier, prisutdelningar, debatter, middagar med prominenta talare. alla vill sprida budskap som de vill att vi ska lyssna på. En förklaring till att hela näringslivet helt plötsligt vill vara sina egna medier kan skymta i en annan trend: värderingar. Alla, även stora bolag, vill visa att de är tänkande, reflekterande organisationer. Att de "är någon", att de har en åsikt, något att säga samhället - inte bara sälja till samhället.

Men framgång i det spelet kräver förstås att någon lyssnar. Du och jag.

När min mormor var ung var det fint att läsa böcker. När min mamma var ung gav det status att äga böcker. I dag är du inte någon med mindre än att du skriver böcker.

Frågan är bara vem som ska ägna sin tid åt att läsa allt.

Jag hörde i somras en högst ovetenskaplig snittuträkning på relationen mellan antalet besökare och antalet evenemang i Almedalen. Högst ovetenskaplig, som sagt, men talande:

Om man spred ut publiken jämnt på alla arrangemang skulle det bli sju personer i varje publik. Sju!

Nästa år tror jag gotlänningarna kan göra sig en hacka genom att gå på seminarier där arrangören är rädd att inte locka tillräckligt med folk, alltså inhyrd publik. Om det inte skedde redan i somras.

För även här är det "att göra avtryck" som gäller.

Hur många som nås av budskapet är det som står på resultatraden. att vara en vara eller leverera en vara - sin egen och andras uppmärksamhet?

Frågan är när balansen i tillgång och efterfrågan väger över så pass att publiken kan ta betalt för att komma.


Med vårt NYHETSBREV missar du inget viktigt!

Kalendarium

För dig som prenumerant