Fotograf: Jonas Hubbe

Ung och utbränd - men knappast uträknad

Vd vid 19, utbränd vid 21, tillbaka vid 23. I en gästkrönika berättar Emanuel Nilsson om stressen, prestationskraven och utbrändheten - och hur han tog sig tillbaka.

Läsarresponsen på VA.se:s artikel om Emanuel Nilsson som blev vd vid 19, utbränd vid 21 var översvallande. Artikeln delades hundratals gånger på Facebook och många läsare kände igen sig i Emanuels situation. Expressen plockade upp artikeln och till och med en viralsajt skrev om Emanuel.

Uppenbarligen är utbrändhet ett ämne som engagerar. Därför är Emanuel Nilsson tillbaka på VA.se, den här gången med en gästkrönika där han berättar mer om utbrändheten - och vägen framåt.

"MAN MÅSTE LÄRA SIG SÄGA NEJ"
Att bli utbränd är det värsta jag varit med om, men insikterna har ändå gjort att det varit värt det.

Klockan ringer precis så sent så att jag hinner sova maximalt för att precis hinna till kontoret om jag stressar. För det är ju viktigt att fokusera på sin sömn? Jag är 21 år har drivit företag i några år och även idag ska jag pressa mig själv maximalt för att nå mina högt uppsatta mål.

Det är väl inget konstigt att vara yr ibland, eller att gå veckor utan att sova ordentligt. Det hör ju till livet, något man måste vara beredd på om man ska vara framgångsrik? Några "hundår". Det är väl inget att gnälla över intalar jag mig själv hela tiden.

Men jag lägger mer och mer energi på att utåt verka alert men samtidigt funderar över ifall golvet i mötesrummet faktiskt kommer ge vika eller om det bara är i mitt huvud det snurrar.

Stressen växer över småsaker, huvudet gnager av smärta. Jag ser svajigt, är trött i hela kroppen, kan inte sova trots att det är det enda kroppen skriker efter, hjärtat slår hårdare. Jag tar en månad, en dag, ett möte, en timme i taget för att ta mig fram.

Jag stretar emot länge men tillslut känner jag att det inte är värt det längre. Inte en dag till. När jag nu inser mig besegrad av min egen kropp är det som att allt brakar loss, allt jag lyckats hålla på plats faller.

Jag kan inte ta fram frukost på morgonen, jag kan inte skriva ett sms, jag orkar inte träffa någon. Små saker blir gigantiska utmaningar.

Så här dåligt har jag aldrig mått tidigare, varken fysiskt eller psykiskt. Jag har misslyckats, entreprenörskapet rann mellan fingrarna, jag hade ingen energi att finnas till för varken mina vänner eller min flickvän. Vd vid 19, utbränd vid 21. Jag ville ju bara göra det jag älskar och må bra. Hur kunde det gå så fel.

Under ett halvårs tid försöker jag komma tillbaka till företaget. Men jag orkar inte. Jag känner att jag behöver ett break där jag själv kan styra min återhämtning, jag gör en deal med min kollega och lämnar företaget.

Vid 22 års ålder har jag hoppat av företaget och vet inte vad jag ska göra härnäst, jag vet bara att jag måste fokusera på min hälsa för att någon gång kunna komma tillbaka och må bra igen.

Vissa tycker att jag är stark, vissa tycker att jag är en mes. Det spelar ingen roll. Jag är jag. Det är när jag försöker vara någon annan det går snett.

Min optimism och vilja att fokusera på det positiva och se möjligheter räddade mig. Jag började intala mig att den här erfarenheten är något jag kommer ha nytta av trots att allt för stunden var kaos. Jag sa till mig själv att detta är en enorm lärdom som kommer förändra mitt liv till det bättre på många sätt. Det är bara ett hack i kurvan. Ett hack där jag måste investera i min personliga utveckling. Jag fick tid att lära känna mig själv bättre och verkligen möjlighet att reflektera över mitt liv och över vårt samhälle.

Jag insåg även att mina insikter, lärdomar och tankeställare är något som många kan ha nytta av både yngre och äldre. Jag fokuserade på att jag skulle hjälpa andra och det gav mig energi och beslutsamhet att ta mig igenom. Det är fortfarande en källa som ger mig energi och motivation trots att utbrändheten satt sina spår.

Jag började succesivt sätta ihop en föreläsning, jobbade med en regissör som hjälpte mig att bolla materialet för att få fram min berättelse och mina lärdomar på bästa sätt. Nu jobbar jag med att föreläsa på företag, skolor, kommuner och organisationer. Jag berättar om min resa in i utbrändheten och fokuserar på alla insikter, lärdomar och tankeställare.

Idag har jag även ett företag i Tanzania där jag investerar i egna idéer och även andras projekt. Jag jobbar med det jag älskar, fast i ett lugnare tempo och med mer realistiska krav, där hälsan och välmåendet är prioriterat högst.

Det finns något som kallas låtsasstress i vårt samhälle. Stress som inte tar oss någonvart, inte ger oss bättre resultat, kanske till och med enbart bryter ner oss själva. När man låtsasstressar känner man sig produktiv men man i själva verket tar ogenomtänkta beslut och kanske gör mer skada än nytta.

Att prioritera det som är viktigast istället för att göra många saker eller att göra saker snabbt är en nyckel för mig och många andra för att få livet att gå ihop.

Dwight D. Eisenhower sa såhär: "Det som är viktigt är sällan bråttom, och det som är bråttom är sällan viktigt."

Det handlar också om att lära sig säga nej, för när man gör det så öppnar man upp för möjligheten att säga ja till något annat som kan vara mycket bättre för just dig. Det handlar om en sund egoism, för mår inte du bra då mår inte din omgivning bra.

Jag är 23 år nu och har tagit mig igenom två år av återhämtning, och trots att utbrändheten gör sig påmind varje dag ser jag väldigt positivt på alla möjligheter som ligger framför. Jag har lärt mig en läxa och fått en ny chans.

Jag har hittat ett produktivt lugn. Nu gör jag det mesta lugnare och märker att jag får bättre resultat av det i kombination med att jag prioriterar bättre. Så min upplevelse är inte att vi behöver prestera sämre för att vi tar det lugnare utan med rätt tankar och rutiner kan vi få det bästa av både prestationer och hälsa.

För vad spelar alla våra ansträngningar och mål för roll om vi inte lär oss att njuta och glädjas på vägen?

--
Om du vill veta mer om Emanuel Nilsson kan du besöka hans hemsida.

Relaterade artiklar


NYHETSBREV


Kalendarium

LYSSNA PÅ VA:S PODDAR

SENASTE VA

VA Karriär