Fotograf: Adam Ihse/TT

"1990 var sista förluståret"

IT-företag kommer och går men bara ett fåtal består. Försiktighet, långsiktighet och undvikande av banklån är överlevnadsreceptet för veteraner som Bert-Inge Hogsved, 70, och Wigar Bartholdson, 76.

Bert-Inge Hogsved har ett speciellt leende som får honom att se barnsligt förtjust ut även när han pratar om siffror, administrativa program och organisationsboxar.

Hogias grundare, klädd i vitrutig skjorta och grå byxor, har passerat sjuttiostrecket men leder fortfarande företaget han grundade för snart 35 år sedan. Han tar emot på företagets huvudkontor i Stenungsund. Byggnaderna strax intill brofästet vid tjörnbroarna är målade i den gula färg, som företaget gjort till sitt kännemärke. sedan han startade i källaren hemma i familjens villa har företaget vuxit till 550 medarbetare och en årlig försäljning på närmare en halv miljard.

Bert-Inge Hogsved var ovanlig när han drog i gång och han är ovanlig i dag. Ytterst få av den svenska It-branschens pionjärer är ännu kvar i de verksamheter de en gång startade.

Tidiga storspelare som WM-data och Enator är uppköpta av utländska konkurrenter. Andra, som IFS och Acando, är börsnoterade efter att ha stöpts om i ett antal fusioner. Några, som Göteborgsbaserade Prosolvia, har gått i konkurs.

IT-kraschen i början på det nya millenniet blev ett blodbad på många av de företag som poppat upp under IT-yran strax före millennieskiftet.

Portalfigurer som Jonas Birgersson och Johan Staël von Holstein tvingades till sorti.

Den som vill slå sig fram i IT-branschen möter en mördande global konkurrens med jättar som Microsoft och Apple i spetsen. Förändringarna går snabbt och i ett accelererande tempo.

Trots det har några svenska familjeföretag lyckats överleva och växa.

Ett av dem är Hogia i Stenungsund.

Bert- Inge Hogsved hade nytta av att vara tidigt ute. Den dåvarande personaldirektören på Unifos Kemi var utbildad på Chalmers och köpte sin första dator på en mässa i Malmö 1978. Det var en så kallad hobbydator med modellbeteckningen IMSAI 8080. En trevlig leksak för dåtidens värsta tekniknördar.

I samma veva hade hans fru Åse Hogsved bestämt sig för att hoppa av sitt fasta jobb och starta en bok föringsbyrå hemma i villan. Då sköttes all redovisning för hand. Men Bert- Inge Hogsved såg möjligheter. "Jag tyckte att hon skulle ha en dator", säger han.

Det var bara ett litet problem. Det fanns inga program till den. Bert- Inge Hogsved började fundera på om han kunde skriva ett själv.

"Jag hade ingen erfarenhet av redo visning och hade aldrig programmerat.

Men jag var en duktig matematiker." Bert-Inge Hogsved berättar om hur han ägnade all ledig tid åt redovisningsprogrammet.

"Jag blev gripen av datadjävulen." Efter ett halvår fanns ett program som fungerade riktigt bra. Ett år senare hade Bert-Inge Hogsved lyckats sälja en kopia till en bokföringsbyrå i Boden. År 1980 hade han fyra kunder och sade upp direktörsjobbet.

Det gick över förväntan. Fyra år efter starten hade Hogia 70 anställda. Men det hade också sitt pris.

"Vi slet och jag hade inte en dag ledig på fem år. " Redan från start hade Bert-Inge Hogsved en filosofi som han hållit fast vid.

"Vi ska inte låna pengar. Vi ska inte sätta vårt hus i pant. Hela verksamheten är självfinansierad. " Det är förutsättningen för att man ska kunna driva företaget efter eget huvud, enligt Hogias grundare.

"Man behöver inte gå till banken och bocka. Vi kan tänka långsiktigt - och självständigt. " Redan från början hade Bert- Inge Hogsved en idé om att det skulle råda en jämn könsfördelning på arbetsplatsen. I en mansdominerad bransch på åttiotalet var det långtifrån självklart.

I början särbehandlades kvinnor som sökte jobb. Senare blev det lättare att rekrytera kvinnor och då blev utmaningen att motivera kvinnor för chefsjobb.

"Jag är övertygad om att det varit väldigt gynnsamt för affärerna. Men jag kan inte räkna fram det", säger Bert-Inge Hogsved.

Trivsel, självständighet och oberoende av finansiärer är viktiga ledstjärnor i Hogias företagsbygge.

"Det finns vissa grundläggande värderingar. Långsiktigheten hos ägarna är en väldigt viktig faktor. " Försiktighet i affärer är viktigt för Bert-Inge Hogsved. "Vi är inga högrisktagare", säger han. Ändå höll det på att gå riktigt illa i slutet av åttiotalet.

Hogia satsade tidigt på internationalisering och hade öppnat kontor i de nordiska grannländerna, liksom i England och Singapore. Det blev en dyr satsning och företaget gick back. På ett decennium hade företaget vuxit från noll till 150 medarbetare.

Branschen förändrades snabbt och det gick trögare att hänga med i svängarna.

Bert-Inge Hogsveds okonventionella grepp blev att dela upp Hogia i mindre bolag med större självständighet.

Nyårsdagen 1991 skrotades det gamla Hogia och sex mindre bolag såg dagens ljus.

"Människor fick ansvar och det blev tydligt vilket ansvar de hade", säger han.

Det var vad som behövdes för att komma på rätt kurs. År 1990 blev det sista förluståret för Hogia.

Sedan dess har det varit genomgående svarta siffror i boksluten.

"Vi strävar inte efter att maximera resultatet. Målet är en vinst på 4 procent av omsättningen. Resten ska satsas i verksamheten", säger han.

Bert-Inge Hogsveds grepp fick stor uppmärksamhet i början på nittiotalet när Sverige skakades av finans- och fastighetskrisen. År 1996 kom boken "Klyv företagen! " där han beskrev Hogias tillväxtmodell.

"Det var nog nittiotalets mest sålda svenska ledarskapsbok", säger han.

De sex Hogiaföretagen har i dag hunnit bli 27. Men modellen är en viktig del i Hogias framgång, enligt grundaren.

"Vi är bättre än de flesta på att anpassa oss till snabba förändringar. Det är småskaligheten som är grunden för det. " Självständigheten gav möjlighet att tänka om i grunden.

"Hade vi haft externt kapital hade vi aldrig fått göra den här klyvningen." I IT-branschen är det lätt att bli frånsprungen. Men enligt Bert-Inge Hogsved har Hogia varit tidigt ute med det mesta, inte minst datakommunikation.

"Vi var nog det första företaget som började använda mejl som ledarskapsverktyg.Vi tog bort alla bruna kuvert här 1988. Och då fanns inte internet." År 1994 var Bert- Inge Hogsved på en IT-mässa i USA och fick en demonstration av internet. Han blev fascinerad.

"Jag ägnade sommaren åt att koda fem webbsidor som var kopplade till varandra", minns han.

Målet är att ligga i frontlinjen utan att vara för våghalsig i affärerna.

"Det är inte säkert vi kommersialiserar allting." Det gäller också att inte tro blint på en viss trend. Liksom många i branschen satsar Hogia nu på att utveckla tjänster i "molnet". I Hogias fall handlar det om en halv miljard som satsas fram till 2020.

Företaget räknar med att behöva anställa 150 personer under perioden och nå upp i 700 anställda.

Redan i dag är Hogia kommunens näst största privata arbetsplats efter petrokemijätten Borealis, där Bert-Inge Hogsveds gamla arbetsplats numera ingår.

Men Hogias Grundare tänker för säkerhets skull fortsätta erbjuda kunderna tjänster i en traditionell datormiljö. Ifall inte molnet blir den revolution som branschen förväntar sig i dag. "Vi satsar på bägge", säger han.

Det försiktiga tänkandet har bidragit till att Hogia gått torrskodda genom kriser. Under IT-kraschen och finanskrisen fortsatte företaget att växa och visade vinst varje år.

IT-yrans nya företagare blev offer för det han kallar "kapitalets förbannelse".

"Det fanns i grunden vettiga entreprenörer som blev förblindade av kapitalet."

En börsnotering ser han som ett hot mot långsiktigt tänkande.

"Försök slippa ta in externt kapital så länge det går", är hans bestämda råd till andra företagare.

Bert-Inge Hogsved har haft åtskilliga chanser att kliva av sitt företag om han hade velat.

"Jag har fått extremt många propåer av folk som velat köpa in sig. Men jag har aldrig ens resonerat med dem." Skälet till att han behållit greppet är att han gillar spänningen och den snabba förändringen i branschen, säger han.

"Hade det varit ett chokladtillverkningsföretag hade jag inte varit kvar." Hans båda söner Johan och Markus Hogsved är delägare och inskolade i Hogia.

"Båda två har tillbringat tio år i företaget." Han är övertygad om att sönerna kommer att fortsätta driva familjeföretaget i samma anda den dag han lämnar över ansvaret. "De har fått det med modersmjölken", säger han.

Långväga entreprenörer av Bert-Inge Hogsveds typ är rariteter i IT-branschen. Men i Borås finns faktiskt en som varit med ännu längre.

Hösten 1964, för femtio år sedan, gick den 26-årige Elfsborgsstjärnan Wigar Bartholdson och funderade på om han skulle nappa på ett proffskontrakt i Schweiz.

Textilstaden sjöd av framtidstro och Elsborg var ett topplag i allsvenskan. Wigar Bartholdson var med i en grupp som utsetts att datorisera trikåföretaget Eiser, och hade skickats på programmeringskurs hos IBM. På den tiden var det stordatorer och hålkort som gällde.

Han nobbade proffskontraktet för att i stället starta eget med Eiser som storkund.

"Jag tänkte att fotbollen har ju ett slut", säger Wigar Bartholdson.

Men det hade inte Eiserdata, senare omdöpt till Pulsen. I dag, vid 76 års ålder, är han fortfarande vd och huvudägare. Koncernen omsätter drygt 1,7 miljarder och är Sveriges största familjeägda IT-företag, större än börsbolag som Addnode och HiQ. Företaget har varit lönsamt, med undantag för enstaka förlustår.

Trots en rad förvärv under åren har Pulsen undvikit belåning. "Vi har använt egna pengar hela tiden", säger Wigar Bartholdson.

Bland kunderna finns 150 kommuner och en rad företag inom ehandel, exempelvis Cdon, Nelly och Haléns. Pulsen bygger affärssystem och tar hand om driften. "Vi har varit företagens dataavdelning", säger han.

Trots sin storlek är Pulsen något av ett doldisföretag. Strategin bygger på försiktighet.

"Vi har följt trenderna men vi har inte alltid legat i frontlinjen." Företaget har gjort ett gästspel på börsen och låg på småföretagslistan OT mellan 1986 och 1992.

"Det var mycket kvartalsekonomi. Vi satsar hellre långsiktigt. Därför steg vi av." Filosofin är en anledning till att Pulsen klarat av att växa även i tuffa tider. Med en stor del av kunderna i den offentliga sektorn har företaget också blivit mindre konjunkturkänsligt.

Pulsen gick stärkt genom IT-kraschen, liksom finanskrisen. Under årtusendets första decennium ökade intäkterna från 900 miljoner till 1,4 miljarder.

Men de sista åren har det gått trögare för tillväxtmaskinen.

Verksamhetsåret 2011/12 krympte intäkterna något. Året därefter slog försäljningen nytt rekord men resultatet hamnade på minus.

En svag konjunktur är en förklaring tappet, enligt Wigar Bartholdson. En annan är ökade kostnader för systemutveckling och omstrukturering.

"Vi hade ett negativt resultat beroende på våra satsningar. " Nu är Pulsen tillbaka på plus, enligt Wigar Bartholdson som i dag är huvudägare i företaget. De tre sönerna sitter i styrelsen. Jesper Bartholdson, som är äldst, är vd i dotterbolaget Pedab.

En ny generation står beredd att ta över.





Nyhetsbrevet för det nya näringslivet:

Kalendarium

För dig som prenumerant

BLOGG

Följ chefredaktören på klimatresan

Under 2019 utmanar Veckans Affärer sina läsare att minska sina affärsresor med flyg med hälften. Chefredaktör Åsa Uhlin håller koll på hur det går med det och sitt eget mål att flyga mindre på bloggen VA:s klimatresa.