Fotograf: Marcus Agnafors

"Låt filosoferna vara djävulens advokater i näringslivet"

Det svenska näringslivet är dåligt på att ta tillvara på filosofernas unika kompetens som professionella kritiker. Att låta filosofer agera "djävulens advokat" på företag kan förbättra beslutsfattandet, menar Marcus Agnafors, själv doktor i filosofi.

Alla företag söker strategier och verktyg som kan bidra till mer konkurrenskraft på en allt tuffare marknad. Tjänster inriktade på ökad konkurrenskraft från vilka företagsledare och styrelser har att välja är omfattande: PR-byråer, managementkonsulter, personliga coacher, kickoff-företag, bonusprogram för anställda, bonusprogram för kunder, outsourca det som går, anamma österländsk produktionsfilosofi, för att nämna några.

Trots den kreativitet och bredd som står företagsledare och styrelser till buds så ignoreras konsekvent en betydande resurs för att säkerställa och förbättra företagens långsiktiga konkurrenskraft: akademiskt skolade filosofer.

Att ledare och beslutsfattare i näringslivet – eller inom statlig och kommunal förvaltning – nästan helt bortser från en av de mest underutnyttjade akademiska kompetenserna är, för att uttrycka saken milt, ett flagrant misslyckande.

Beslutsfattande och management på hårt konkurrensutsatta marknader och där stora vinster och förluster ligger i vågskålarna torde vara en av de verksamheter där analytisk förmåga och kritiskt tänkande är en närmast ovärderlig resurs. Ändå betraktas akademiskt tränade filosofer ofta med skepsis, trots åratals studier där just analys och kritiskt tänkande utgjort kärnverksamhet. Istället anses den analytiska spetskompetensen utgöras av studenter från handelshögskolorna, trots att deras utbildningar innehåller ringa eller ingen träning i kritisk analys.

I ett antal alster från 70- och 80-talet pekade Irving Janis, psykolog vid Yale University, på att beslutsfattandet i styrelser och företagsledningar försämras betydligt av det han kallade grupptänk ("groupthink"). Exempel på symptom på grupptänk är att man bortser från negativ information, har en övertro på den egna förmågan och den egna moralen, en utbredd konformitet och trångsynthet: samtliga drag som är förödande för effektivt och kvalitativt beslutsfattande.

Då Janis myntade begreppet var det ännu oklart vilka konsekvenser grupptänk hade för företagens faktiska framgångar eller motgångar på marknaden. Nu börjar bilden klarna och forskare pekar nu på en rad stora katastrofer inom finans- och företagsvärlden som resultat av just grupptänkt: det sena 90-talets IT-bubbla, Enron- skandalen och även finanskrisen 2008, då grupptänkt var utbrett inom Citigroup och dessutom förhindrade IMF från att tyda tidiga signaler som kunnat motivera preventiva åtgärder.

Fenomenet i sig har kommit att studeras extensivt och numera utpekas främst den beslutsfattande gruppens relativa isolering, dess ideologiska och sociologiska homogenitet, och avsaknad av en opartisk ledare som viktiga orsaker till grupptänk. Men just sådana drag framhålls i företagskulturen, om än inte i direkta ordalag, ofta som fördelar snarare än nackdelar. Beslutsprocesser och diskussioner inom ledningen saknar ofta transparens, styrelseledamöter och företagsledare tenderar att komma ur familjer tillhörandes samma socioekonomiska strata och bildningsnivå och inte så sällan har de en examen i företagsekonomi i bagaget, starka ledare framställs som "räddare" i såväl facktidskrifter som dagspress.

Utdelningen av förhållandevis höga bonusar förstärker självbilden av ofelbarhet och överlägsenhet.

Ett botemedel mot grupptänkt som Janis själv föreslog innehöll anlitandet av en "djävulens advokat". Det mest välkända exemplet, och termens ursprung, är katolska kyrkans användande av en kritisk granskare med uppgift att hitta brister i pläderingen för en kanonisering. Djävulens advokat – eller den professionella kritikern – har rollen som en envis motpart som målinriktat ifrågasätter och inte bara är "kritisk" i största allmänhet.

Den professionella kritikern skiljer därmed ut sig i sin roll från övriga styrelsemedlemmar och chefer inom företaget genom sin uttalat antagonistiska roll.

De fördelar som anlitandet av professionell kritiker innebär har nu börjat mätas av forskare, vilka uppskattar att beslutsfattandets kvalitet generellt förbättras med mellan 17 och 30 procent. En sådan förbättring är, återigen milt uttryckt, betydande.

Den träning som ges filosofer på våra svenska lärosäten gör dem optimala för rollen som djävulens advokat. Traditionellt sett har de som förespråkat en djävulens advokat också förslagit att rollen innehas av en ordinarie medlem i ledningsgruppen eller en ordinarie styrelseledamot. Men varför detta skulle vara att föredra är oftast oklart; snarare verkar det vara ett utslag av just en sorts grupptänk, då kompetens identifieras med de vilkas bakgrund, utbildning och sociala hemvist liknar de övriga medlemmarna i styrelsen eller ledningsgruppen.

I den svenska företagsvärlden och inom svenska myndigheter verkar den tillgång som filosofer utgör passera obemärkt. I USA och Storbritannien ser utvecklingen annorlunda ut. I början av 2000-talet ökade filosofernas utsikter till anställning markant, trots att antalet studenter som tog examen i filosofi nästan tredubblades under samma period. I amerikansk media har de senaste åren en rad artiklar publicerats där filosofer uppmärksammas som just en tillgång för framåtsträvande företag.

Filosofens kompetens består inte i att kunna framlägga alternativa och motstridiga fakta, utan i förmågan att se argumentatoriska luckor, outtalade premisser och antaganden, att dra slutsatser och att kontextualisera strategier, beslut och projekt. Som del i filosofisk träning övas även förmågan att identifiera nonsens och partiskhet.

I Sverige anses fascinerande nog en utbildning i filosofi vara en onödigt komplicerad väg till arbetslöshet och fattigdom. Förr ansågs filosofin representera bildningens krona.

Denna amnesi har som resultat att en ovärderlig resurs ligger outnyttjad, då filosofernas färdigheter anses vara av tveksamt värde i näringslivet. Ett effektivt och hållbart ledarskap, både nationellt och internationellt, skulle dock vinna på att filosoferna erkänns och används som den resurs de utgör. Företag utan den insikten faller kort om att realisera sin fulla konkurrenskraft.

Marcus Agnafors, Doktor i filosofi


Med vårt NYHETSBREV missar du inget viktigt!

Kalendarium

MEST LÄST PÅ VA.SE

Senaste dygnet I veckan
  1. FN-rapport: Marknadskrafterna dödar planeten – dags för nytt ekonomiskt system
  2. Klimatexperten: ”Vi måste börja förbereda oss på att vår civilisation kommer att gå under”
  3. Efter Afound: Nu öppnar H&M ny outlet i Stockhomsförort
  4. Hon byggde ett miljonbolag från en etta i Botkyrka – nu är hon på jakt efter kvinnliga superentreprenörer
  5. Bud på småbolaget trumfas med ännu högre premie – aktien tokrusar
  1. FN-rapport: Marknadskrafterna dödar planeten – dags för nytt ekonomiskt system
  2. Proffsens svarta lista: 5 aktier du borde sälja innan alla andra gör det
  3. Topp 10: Aktierna med starkast köpsignaler just nu
  4. Klimatexperten: ”Vi måste börja förbereda oss på att vår civilisation kommer att gå under”
  5. Rockström: Så halverar vi klimatutsläppen till 2030 – ”Digitala revolutionen är världsekonomins joker”

För dig som prenumerant