Fotograf: Wikimedia

Därför blir de rika bara rikare

Allt djupare ekonomiska klyftor mellan rika och fattiga i de flesta av världens länder är en av det senaste årets hetaste hållbarhetsfrågor som också blivit politiskt sprängstoff. Går utvecklingen att stoppa i dagens teknikdrivna och globaliserade värld? Och vill vi det?

Trots Ukraina-krisen fann USA:s president Barack Obama tid för ett besök i Vatikanstaten under sin Europaturné i slutet av mars och det är lätt att skönja konturerna av ett gemensamt korståg för påve Franciskus och president Obama.

Påven med sina rötter i Latinamerika har återupprättat den katolska kyrkan länge utfrysta befrielseteologin som kämpar mot fattigdom och socialt förtryck och som av konservativa belackare ibland beskrivits som marxistisk teologi.

LÄS ÄVEN: "Hans radikala teser om ojämlikhet säljer bäst" 

Och Barack Obama arbetade en gång i tiden som "community organizer" i socialt utsatta områden i Chicago, en sorts sekulär motsvarighet till slumpräst.

Nyligen beskrev påven Franciskus de växande ekonomiska klyftorna som hot mot människors liv och värdighet. Redan i slutet av förra året satte han tonen i sitt linjedokument "Evangelii gaudium" genom att kalla föreställningar om att välståndet i samhällstoppen till slut alltid når de breda massorna, det som på engelska kallas "trickle down economics", för primitiva, naiva och utan vetenskapligt stöd.

Barack Obama hade samma huvudtema för sitt "state of the union"-tal i början av året. Han lovade att med eller utan kongressens hjälp göra sitt bästa för att bekämpa den växande ekonomiska ojämlikheten i samhället - genom presidentdekret om det så krävdes.

Barack Obamas och Demokraternas recept är bland annat höjda minimilöner, offentligt finansierad och obligatorisk förskola samt de förändringar av sjukvårds- försäkringssystemet som redan genomförs genom Affordable Care Act (även känt som Obamacare) och som syftar till att fler amerikaner - via en blandning av subventioner och tvångsåtgärder - ska ha sjukvårdsförsäkring. 

På samtliga fronter möter Demokraternas socialliberala förslag hårt motstånd från det konservativa republikanska partiet som kontrollerar en av kongressens två kammare, representanthuset. Även andra debattörer och organisationer har gjort sitt bästa för att väcka liv i frågan. Brittiska Oxfam, en paraplyorganisation som bekämpar fattigdom och sociala orättvisor, släppte en rapport i januari som visade att den samlade förmögenheten hos världens 85 rikaste personer var lika stor som den samlade förmögenheten hos den halva av världens befolkning, 3,5 miljarder människor, som är minst bemedlad.

Det är ingen överdrift att påstå att debatten har tagit skruv.

Men därmed inte sagt att frågan någonsin skulle ha halkat bort från agendan, mycket har skrivits om de växande ekonomiska klyftorna under de senaste åren, bland de mer uppmärksammade bidragen finns OECD:s stora rapport "Divided we stand, why inequality keeps rising" från 2011 och Världsbankekonomen Branko Milanovic bok "The haves and the have-nots ..." från året innan.

Att klyftorna växer inom många (men inte alla) länder är klarlagt. Enligt Oxfams rapport bor 70 procent av världens befolkning i länder där de ekonomiska klyftorna har ökat under de senaste tre decennierna.

Ginikoefficienten är det vanligaste sättet att uttrycka ekonomisk ojämlikhet (skalan sträcker sig från till 1 där är absolut jämlikhet och 1 är absolut ojämlikhet) och den har stigit med 10 procent i OECD-området under samma period.

Till de stora syndarna hör USA (från en ginikoefficient på 0,35 till 0,45) och Kina (sämre tillgång till statistik men enligt Branko Milanovic har utvecklingen mot större klyftor till och med gått lite snabbare än i USA). Men även Sverige håller sig långt framme. Vår ökning har dock skett från mycket låga ginikoefficienter under 0,20 i början av 1980-talet upp mot cirka 0,27 i dag. Sveriges ginikoefficienter från början av 1980-talet är de lägsta nivåerna som har uppmätts i något OECD-land men enligt senaste statistiken (från 2010) ligger övriga nordiska länder och en handfull andra länder numera lägre än oss. Även de övergripande orsakerna är väl kartlagda, även om deras relativa vikt kan skilja sig åt mellan olika länder.

Man kan dela in dem i globala faktorer, som i huvudsak har med ökad handel, friare kapitalflöden och teknisk utveckling att göra, och inhemska faktorer, som ofta beror på politiska förändringar.

Globalt har den tekniska utvecklingen inom datorkraft, mobil kommunikation, automation och internet medfört stora produktivitetsökningar främst för välutbildade grupper med kvalificerade jobb, värdet av deras arbete har ökat kraftigt och därmed även deras löner.

Samtidigt har ökad handel, och möjligheten att flytta produktion från höglöneländer till låglöneländer, konkurrensutsatt lågutbildade i de rika länderna och satt press på deras löner.

Globaliseringen av ekonomin har dessutom gynnat entreprenörer och kapitalägare genom att öppna upp större marknader med fler kunder och därmed möjliggöra en bättre avkastning på kapital. Som professorn i nationalekonomi Daniel Waldenström säger, för hundra år sedan skulle en mycket framgångsrik entreprenör som Ingvar Kamprad kanske ha blivit rikast i Småland, nu blir han rikast i världen.

Nationellt har många länder genomfört avregleringar och skattesänkningar på kapital, företag och höga inkomster under samma period. Delvis kan man se det som en följd av globaliseringen eftersom konkurrensen om kapitalet, företagens etableringar och den mest kvalificerade arbetskraften har ökat. Det är en faktor som väger tungt i USA och som främst tog fart under republikanska presidenter som Ronald Reagan och George W Bush.

Forskaren Janet Gornick, som leder Luxembourg Income Study har tagit fram statistik som visar hur mycket ginikoefficienten sjunker på grund av skatter och transfereringar i olika länder. I USA är denna sänkning blott 15 punkter att jämföra med 20-25 punkter i andra västländer.

I Sverige drar skatter och transfereringar ned gini-koefficienten med 24 punkter.

Om man rensade bort skatter, transfereringar (liksom övriga delar av den offentliga välfärden) skulle Sverige och USA ha lika hög ginikoefficient enligt Janet Gornick.

Vilka vägar mot minskade klyftor står då öppna i en alltmer globaliserad värld där nationalstaterna konkurrerar med varandra?

Skattehöjningar på kapital (inklusive arv och förmögenhet) och höga inkomster är en möjlig väg, åtminstone i länder som USA med ett i utgångsläget lågt skattetryck. Demokraterna och Barack Obama lyckades rulla tillbaka en del av Bushadministrationens skattesänkningar i fjol trots republikanskt motstånd.

De resurser som skattehöjningarna ger kan sedan läggas på offentligt finansierad utbildning och sjukvård för att jämna ut livsförutsättningarna mellan barn från olika socialgrupper. Låg social mobilitet leder till samhällsekonomiska och humanitära förluster när mänsk- liga resurser går till spillo.

Höjda minimilöner är en annan väg att gå, nyligen blev en rapport om effekterna av höjda minimilöner från opartiska Congressional Budget Office ett slagträ i den amerikanska debatten. Demokraterna tog fasta på de 31 miljarder dollar som skulle tillföras låginkomsttagare genom en höjning medan Republikanerna pekade på att omkring 500 000 jobb skulle gå förlorade.

Men även om utvecklingen mot växande klyftor är möjlig och önskvärd att bromsa, går den knappast att reversera. Den teknik och den globaliserade ekonomi som ligger bakom utvecklingen ger stora fördelar - skulle mänskligheten vara beredd att skiljas från dem?

Och samtidigt som klyftorna växer inom många länder finns det en parallell utveckling där fattiga länder växer i kapp rika länder vilket får motsatt effekt. Ständigt bättre och billigare teknikprylar. Bättre avkastning på kapital, högre tillväxt och därmed högre pensioner och större resurser till den offentliga sektorn, åtminstone i de länder som kan hävda sig i konkurrensen.

En värld med stora ekonomiska klyftor får konsekvenser även för företagen.

Från USA kommer allt fler anekdotiska exempel på hur väl lyxvaror klarar sig trots den vacklande ekonomiska återhämtningen.

Hushållsmaskiner växer snabbast i lyxsegmenten. Klädkedjor som vänder sig till medelklassen som J. C. Penney och Sears har det tufft medan lyxiga Nordstrom och fyndbutiker som Dollar Tree går starkt. Samma trend syns inom hotell och restaurang.

I en värld av fattiga och rika gäller det att inte vara "stuck in the middle".

Rolex och Ferrari har kanske inte den nye påven på sin sida men Mammon kan de räkna med.

70% av världens befolkning bor i länder där de ekonomiska klyftorna har ökat under de senaste tre decennierna, enligt Oxfams rapport.


DÄRFÖR BLIR DE RIKA RIKARE

"För hundra år sedan skulle Ingvar Kamprad kanske blivit rikast i Småland. Nu är han en av de rikaste i världen", konstaterar Daniel Waldenström som forskar kring ekonomisk ojämlikhet.

LÄS ÄVEN: "Kamprad flyttar hem till Sverige"

Daniel Waldenström, professor i nationalekonomi vid Uppsala universitet, som har släppt åtskilliga forskningsrapporter inom området ekonomisk ojämlikhet, menar att med en generell välfärd behöver inte klyftor vara så negativa om de skapar morötter för arbete och entreprenörskap som vi gärna vill ha.

Vilka är de senaste rönen inom forskningen om ekonomiska klyftor?

"Att kapitalets betydelse har kommit mer i blickfånget är rätt nytt. Traditionellt har forskningen tittat mycket på löneskillnader. Men kapitalinkomster har blivit viktigare för att förklara inkomstskillnader i takt med att avkastningen på kapital har överträffat tillväxten i ekonomin. Arvsflödena ökar, även det bidrar till kapitalinkomsternas ökade betydelse. Det finns en ökande grupp rentierer (personer som kan försörja sig på kapitalavkastning) i samhället." 

I vilken utsträckning förklaras de växande klyftorna i sverige av inhemska politiska faktorer respektive globala trender inom teknologi och ökad handel?

"En oerhört svår och viktig fråga. Tvingas jag gissa skulle jag säga ungefär hälftenhälften. Den tekniska utvecklingen inom kommunikation och datorer har gynnat personer med högt kvalificerade och flexibla jobb, deras produktivitet har stigit kraftigt.

Man kan jämföra med när den industriella revolutionen slog igenom och höjde industriarbetarnas produktivitet. Samtidigt missgynnas lågutbildade i rika länder av internationaliseringen genom att de utsätts för konkurrens från lägre avlönade i fattiga länder. Men internationaliseringen är inte entydigt negativ för denna grupp eftersom den också leder till billigare varor, större utbud och en ökad handel som hjälper oss att finansiera välfärdsstaten."

"Dessa trender har inträffat ungefär samtidigt som vi fick en reaktion mot efterkrigstidens hårt reglerade politik och industristöd, denna politik fungerade allt sämre från och med 1970talet när branscher som tekoindustrin och varvs industrin gick in i strukturella kriser, delvis som en följd av ökande globalisering.Det ledde till avregleringar och lägre skatter, inte minst på kapital, som gynnade starka grupper."

"Samtidigt ledde globaliseringen till en ökad marknadsstorlek, den som blir ledande inom en marknad kan få oerhört mycket större avkastning i dag. För hundra år sedan skulle Ingvar Kamprad kanske ha blivit den rikaste personen i Småland, nu är han en av de rikaste i världen."

När blir ekonomiska klyftor skadliga för samhället och hur ser skadorna ut?

"Stora ekonomiska klyftor i kombination med avgiftsbaserade utbildningar och avgiftsbaserad sjukvård leder till långtgående generationsöverföringar av ojämlikhet. Då uppstår stora effektivitetsförluster när samhället går miste om begåvningar som gör fel livsval på grund av att deras föräldrar inte kan ge dem rätt förutsättningar i livet. Men med en generell välfärd behöver inte klyftor vara så negativa, de skapar morötter för arbete och entreprenörskap som vi gärna vill ha." 

LÄS ÄVEN: "17 nya miljarder i Sverige under 2013" 

Relaterade artiklar


Kalendarium

För dig som prenumerant

VA KVINNA PODCAST

BLOGG

Följ chefredaktören på klimatresan

Under 2019 utmanar Veckans Affärer sina läsare att minska sina affärsresor med flyg med hälften. Chefredaktör Åsa Uhlin håller koll på hur det går med det och sitt eget mål att flyga mindre på bloggen VA:s klimatresa.