Fotograf: University of Oxford

Svenska säkerhetsnätet är i ryska händer

Det svenska mobilnätet, som används av polis, räddningstjänst, kustbevakning och kärnkrafts- och elnätsövervakning, kontrolleras av en oligark med kopplingar till Rysslands president Vladimir Putin. VA:s Emanuel Sidea avslöjar hur Sveriges strategiskt viktiga basnät hamnade i utländska händer.

Det har en hög driftsäkerhet och täcker största delen av Sveriges yta. Det är också därför som stora delar av de samhällskritiska funktionerna och organisationerna i landet som polis, räddningstjänst och el- och kärnkraftsövervakning använder sig av det gamla 450 Mhz-bandet för sin mobilkommunikation.

Men okänt för de flesta är att Sveriges strategiskt mest viktiga basnät ägs och kontrolleras av Leonard Blavatnik, en rysk oligark med kopplingar till Rysslands president Vladimir Putin.

Så här gick det till när kampen om licensen för det som i dag är det som kan kallas det svenska säkerhetsnätet stod mellan oligarker och en rysk minister. I början på 2005 fick investerare lägga bud på en licens för svensk mobiltelefoni. Det handlade om att driva en mobiloperatör i frekvensbandet på 450 MHz. När Telia skulle släcka det analoga nätet i slutet på 2007, skulle man få möjlighet att ta över hela 450 MHz-bandet. Anbud från fem företag inkom till Postoch telestyrelsen (PTS) som sköter auktionen. Marianne Treschow som var generaldirektör på PTS vid tiden drar sig till minnes att man diskuterade ägarna bakom bolagen som lade anbud.

"Jag kommer ihåg att det var diskussioner, men att alla företag var godkända", säger hon i dag.

Det högsta budet visar sig vara på hela 86 miljoner kronor och kommer från Nordisk Mobiltelefon (NMT). Året innan har samma företag fått licens för att driva 450 MHz-bandet i Norge.

Bakom NMT står en riktig veteran i branschen Arnfinn Röste som jobbat för Ericsson i Kina och sedermera startat upp olika bolag inom mobiltelefoni. NMT är hans senaste och planerna är inriktade på expansion i Norden, vilket namnet också antyder. Mobiloperatören NMT:s plan är att digitalisera 450 MHz-bandet till 3g-standard. De stora mobiloperatörerna är vid den här tiden sedan tidigare i gång med att rulla ut sina 3g-nät, men eftersom de lägre frekvensbanden redan är upptagna av gsm (2g) och föregångaren NMT har licenser i höga frekvenser på 2 100 MHz.

Det höga frekvensbandet har vissa fördelar: kapaciteten är större. En mast kan hantera många samtal och mycket data samtidigt, nackdelen är räckvidden. För att täcka in en liten areal krävs många basstationer som i snitt kostar en miljon kronor. 

I det lägre frekvensbandet täcker signalerna större ytor. 450 MHz-bandet kan nå över 90 procent av Sveriges yta med färre än 500 basstationer. 3g-näten i 2 100 MHz-bandet har hela 8 000 9 000 basstationer och då täcker man ändå endast upp till 50 procent av landytan. 450 MHz-bandet har dessutom en hög driftsäkerhet och används därför av samhällsviktiga funktioner, bland dessa finns polisen, svenska kärnkraftverk, kustbevakning och räddningstjänst. 

Vattenfall använder det för att fjärrkontrollera det svenska elnätet.

Robert Lindmark är kommunikationsansvarig inom eldistribution hos Vattenfall. "Fördelen med 450-nätet är att det har täckning på ställen där ingen annan har täckning. Det gör att vi kan få kontakt med personal vi har ute i fält och vi kan hämta hem en mätserie från anläggningar, till exempel om hur mycket ström som har gått genom, med vilken spänning och ampere", säger Robert Lindmark.

I mitten på 2006, efter att Regeringsrätten har dömt till NMT:s fördel om licensauktionen är etableringen i full gång och stora investeringar genomförs. Genom sitt lågfrekvensband täcker man nästan hela Sverige vilket gör det till den enda mobiloperatören som klarar av 90 procent av landytan och hela kustremsan. NMT samarbetar med den statliga nätoperatören Teracom om att använda deras master för att bygga sitt mobilnät. 

Johan Jobér, som drev NMT tillsammans med Arnfinn Röste, uppger att ett bolag vid namn Access Industries var intresserat av att förvärva NMT vid årsskiftet 2007 08. "De lade ett indikativt bud, men de drog sig ur", säger Johan Jobér.

När NMT stänger sina böcker för 2007 uppgår bolagets skulder till en halv miljard kronor. Förlusten hamnar på nästan 103 miljoner kronor, samtidigt som omsättningen bara når upp till 41 miljoner kronor. Våren 2008 konstaterar bolagets revisor i sitt utlåtande i årsredovisningen för 2007 att det finns en viss osäkerhet för den framtida verksamheten då bolaget är i behov av finansiering.

Några månader senare, i september 2008 går investmentbanken Lehman Brothers i konkurs och den globala finanskrisen är ett faktum. Det resulterar i att även den nordiska kreditmarknaden kraschar och panik sprider sig. Bankerna litar inte på att låna av varandra ens över natten. Företag som blivit utlovade krediter får se dessa dras in. I november 2008 är NMT till slut tvunget att ställa in betalningarna och bolaget går in i rekonstruktion. Följande månad, i december 2008, bildas en firma kallad AINMT Holdings AB, som ägs av bolaget Access Industries, registrerat i den amerikanska delstaten Delaware.

Johan Jobér som deltog i diskussionerna beskriver att det vid den tiden fanns flera intressenter i förhandlingarna. "Teracom hotade att stänga av nätet om det inte blev Access Industries. Jag antar att man såg dem som kapitalstarka", säger Johan Jobér. 

Hos Teracom är finanschefen Inge Lindberg pådrivande i förhandlingar och enligt uppgift ska han ha sagt "det är lika bra att sätta NMT i konkurs". Inge Lindberg har avböjt intervju med VA med motivet att han inte längre arbetar på Teracom. I februari 2009 försätts således NMT:s norska bolag i konkurs. Kort därefter även NMT:s svenska bolag. 

För att de 37 000 kunderna ändå ska kunna fortsätta använda nätet stiger Teracom in. Teracom sköter driften av 450 MHz-nätet under två veckor. I februari 2009 förvärvas först de norska tillgångarna från Nordisk Mobiltelefon AS konkursbo. En affär som genomförs på femton minuter. Kort därefter, i mars 2009, förvärvar AINMT även de svenska tillgångarna ur NMT:s konkursbo. Den affären tar två veckor. Den nya ägaren begär hos PTS att mobillicensen som NMT hade vunnit ska föras över till AINMT Holdings AB som ägs av Access Industries, ett investmentbolag grundat av Leonard Blavatnik. PTS godkänner överföringen av licensen. 

Vem är då den nye ägaren? 

Leonard Blavatnik föddes i Odessa i dåvarande Sovjetunionen och läste vid Moskvas institut för transportingenjörer. Familjen utvandrade till USA på 1970-talet där de blev medborgare. Som 29-åring bildar Len Blavatnik, som han kallas, sitt investmentbolag Access Industries 1986. Tre år senare tar han examen från Harvard. Sovjetunionen är i upplösning och affärsmöjligheterna enorma. Victor Vekselberg, en gammal vän från Moskvainstitutet, lockar över Leonard Blavatnik till Ryssland. Tillsammans med Victor Vekselberg bildar Access Industries 1990 ett konglomerat kallat Renova Group.

De investerar i aluminium och andra råvarubolag när dessa privatiseras via ett kupongsystem. 

Pjotr Aven, Boris Jeltsins förste minister för utrikeshandel, har beskrivit delar av privatiseringsprocessen som "ren stöld av rysk egendom". Få tycks veta hur Leonard Blavatnik fick ihop sitt allra första startkapital till aktieköp vid privatiseringarna. Anders Åslund, välprofilerad ekonom vid Peterson Institute for International Economics i Washington DC, känner både Vekselberg och Blavatnik. Vekselberg känner han mycket väl. Inte heller Anders Åslund vet varifrån Blavatnik fick sitt första startkapital. "Sannolikt var det på råvaruhandel, men exakt vet jag inte", säger Anders Åslund.

Tidigare i år försökte den amerikanska tidskriften The New Yorker kartlägga den medieskygge Leonard Blavatnik. De fick inte heller någon klarhet om startkapitalet. Magasinet slog däremot fast att han på senare år har gjort allt för att ompositionera sig som allt annat än oligark som har gjort enorma pengar på råvaror och petrokemiindustri i Ryssland, bland annat genom att donera pengar till Harvard, Bill Clintons stiftelse och genom att köpa skivbolaget Warner Music. Access Industries presenterar sig som ett amerikanskt bolag registrerat i den skattevänliga delstaten Delaware.

Sanningen är den att bolaget under lång tid har hållit på med stora affärer i Ryssland. Leonard Blavatnik och Victor Vekselberg är mest kända för att tillsammans med oligarken Michail Fridmans Alfa Group, ha bildat ett konsortium kallat AAR. Med oljejätten BP stod de bakom det samägda TNK-BP. Rosneft köpte TNK-BP 2013.

Victor Vekselberg är numera baserad i Schweiz och Leonard Blavatnik sedan många år i New York och London. Enligt Anders Åslund har de numera inte särskilt mycket affärer i Ryssland. "TNK var det sista de gjorde tillsammans", säger Anders Åslund. Det bör samtidigt nämnas att i april 2011, när Vladimir Putin gjorde ett statsbesök i Stockholm hade han med sig en näringslivsdelegation under ledning av Victor Vekselberg. Och året därpå skrev Putin själv en artikel i den ryska statsägda tidningen Rossijskaja Gazeta där han personligen tackade TNK. Blavatnik, Vekselberg och Fridman hade före partnerskapet med BP skjutit till pengar år 2002 för att rusta upp en militärbas på Kamtjatkahalvön.

Att 450 MHz-nätet ägs av oligarken Leonard Blavatnik är nya uppgifter för Lars Nicander, chef för Centrum för asymmetriska hot- och terrorismstudier vid Försvarshögskolan i Stockholm. "Man bör utgå från att riskbedömningar gjorts, men det är inte helt säkert. Besluten går ofta omlott, först tittar man på vem som erbjuder den billigaste tjänsten och sedan vid ett annat tillfälle gör man en säkerhetsbedömning", säger Lars Nicander. Vattenfall är referenskund och på Net1:s webbplats intervjuas en Vattenfallchef. "Vi stod inför valet att bygga ett eget system, vilket är väldigt kostsamt, eller att vända oss till marknadens kommersiella aktörer", förklarar Vattenfallchefen.

Vattenfalls kommunikationsansvarige inom eldistribution, Robert Lindmark, uppger att man äger ett eget bredbandsnät, men att bolaget på otillgängliga platser såsom glesbefolkade områden eller i skärgården använder sig av 450 MHz-nätet.

Finns inte risker förenade med att leverantörer får insyn i Vattenfalls styrning av elnätet?

"Säkerhet är en viktig sak för oss och vi vill ha järnkoll på att ingen kan gå in i våra system och manipulera stationer", säger Robert Lindmark. "Vi ställer enormt höga krav och skriver omfattande sekretessavtal inom eldistribution som går mycket längre än i andra branscher."

Den svenska säkerhetspolisen, Säpo, slog nyligen larm om riskerna för myndigheter att outsourca tjänster till tredje part, något som även Lars Nicander på Förvarshögskolan varnar för. "Det har varit en väldig naivitet kring säkerhetsaspekter. På senare tid ser vi att det varit ett litet uppvaknande", säger Lars Nicander.

I mars offentliggjorde USA en sanktionslista riktade mot ryssar som står nära Vladimir Putin. Varken Leonard Blavatnik eller Victro Vekselberg fanns med, men USA:s utrikesminister John Kerry har hotat med att det kan bli aktuellt med fler sanktioner. Enligt brittiska The Guardian riskerar Blavatnik, Vekselberg och Fridman samt nio andra oligarker att hamna på sanktionslistan i nästa omgång. Anders Åslund, som känner Victor Vekselberg och Len Blavatnik, menar dock att de inte står president Putin särskilt nära. "Bland oligarkerna är de bland de finaste och hederligaste och har minst kontakt med Putin och kompani", säger han.

Inte ende ryske spekulanten 

Oligarken Leonard Blavatnik, som i dag kontrollerar det bolag som äger det svenska säkerhetsnätet, var inte den ende ryske intressenten i anbudsstriden om licensen. 

Green Network heter bolaget som lade det näst högsta budet. Bolaget företräds av Claus Abildström, jurist åt Jeffrey Galmond. Den senare är själv jurist, från Danmark, och storägare i det ryska telekombolaget Megafon. Green Network överklagar först till länsrätten, sedan vidare till kammarrätten och hela vägen upp till Regeringsrätten.

Vid samma tid pågår ett högt upptrissat bråk i Ryssland bland aktieägarna till den ryska mobiloperatören Megafon där Jeffrey Galmond är inblandad. Dansk affärspress skriver att "jetsetadvokaten" Jeffrey Galmond sedan början på 1990-talet investerat i Ryssland. Men många ställer sig frågande till hur en jurist från Danmark på något decennium med sitt Bermudabaserade bolag IPOC har samlat ägarandelar i telekombolag till ett värde av tiotals miljarder kronor. I en rättstvist i Schweiz 2004 konstaterar en revisor från PWC att det finns ett intrikat nätverk av IPOC-företag som sysslat med penningtvätt. Även tyska åklagare utreder Jeffrey Galmond och hans bolag med misstanke om penningtvätt. 

Den ryske oligarken Michail Fridman, även han storägare i Megafon, har ett svar på ursprunget till danskens förmögenhet han menar att Jeffrey Galmonds andel i Megafon i själva verket ägs av Rysslands telekomminister Leonid Reiman. I Zu rich i maj 2006 slår en internationell skiljedomstol fast samma sak att Leonid Reiman "var den faktiska ägaren av IPOC och att han begått kriminella handlingar enligt rysk lag". 

Leonid Reiman var en av president Vladimir Putins närmaste män allt sedan åren i S:t Petersburg i början på 1990-talet.

Familjerna var så nära att Putins hustru Ljudmila arbetade på ett telekombolag i S:t Petersburg där Reiman hade ledande positioner från 1988 tills han blev telekomminister 1999. Det finns "överväldigande bevisning" som visar att Rysslands telekomminister Leonid Reiman är den egentlige aktieägaren till IPOC i Bermuda som äger aktier i telekombolag som hans telekomdepartementet reglerar, skriver en chefsåklagare på Brittiska Jungfruöarna till amerikanska justitiedepartementet 2007. 

Det är denne Jeffrey Galmond, som det hävdas agerar bulvan åt Leonid Reiman, som står bakom Green Network i Sverige. Green Network vill åt licensen att driva mobiloperatör i 450 MHz-nätet. Regeringsrättens dom faller i juni 2006 NMT får behålla licensen. NMT har nu vunnit den sista ronden mot Green Network, men de rättsliga processerna har varit kostsamma och sinkat verksamheten.

Ett annat av företagen som lade bud på det svenska 450 MHz-nätet var Cubio Network Sweden AB. I anbudet uppgavs att man ägdes av Complus Holding via det finska dotterbolaget Cubio Communications. Det har senare framkommit att Leonid Reiman via Telecominvest stod bakom holdingbolaget Complus Holdings i Luxemburg.

Att det fanns kopplingar mellan Green Network och Cubio bekräftas av ett pressmeddelande som finska Cubio skickade den 2 september 2004, i vilket styrelseledamot Claus Abildström berättar att Cubio är redo att investera 40 miljoner euro i finska CDMA-nätet. Samme Claus Abildström företrädde alltså senare Jeffrey Galmonds Green Network i licensauktionen om svenska 450 MHz-nätet. Med andra ord är det ett fåtal personer som återkommande dyker upp i licensansökningarna och i korruptions- och pengatvättsutredningar där intrikata bolagskonstruktioner döljer de verkliga ägarna.

I maj 2008 avsätts den ryske telekomministern Leonid Reiman. Tjänstemän på den amerikanska ambassaden i Moskva skriver i en rapport från den 22 maj 2008, som Wikileaks senare kom över, att många bedömare anser att Leonid Reiman sannolikt flyttades på grund av hans tveksamma affärsuppgörelser inom telekom. Några månader senare görs ett nytt försök att ta över ägandet av det svenska 450 MHzbandet. 

---
Den här artikeln publicerades ursprungligen i magasinet. Klicka här för att utan kostnad provläsa ett nummer av Veckans Affärer.   


NYHETSBREV


Kalendarium

LYSSNA PÅ VA:S PODDAR

SENASTE VA

VA Karriär