Fotograf: TT

Kraftjättarna som gjort precis allt fel

Kraftjättar som svenska Vattenfall, tyska Eon och franska EDF har gjort allt fel. De har satsat på fossil- och kärnkraft, rört sig för lite och för sent och tappat både marknad och i värdering. Men räkna inte ut dem riktigt än.

"Kraftbolag hotar med självmord", löd en rubrik i Die Zeit i juli. Den syftade särskilt på Eon som hotade med att stänga sitt alldeles nya gaskraftverk Irsching 5 i Bayern.

I andra änden av utsläppsskalan finns Vattenfalls Jänschwalde, ett östtyskt brunkolskraftverk från 1979.

En kilowattimme från Jänschwalde betyder fyra gånger mer koldioxidutsläpp än en från Irsching 5, plus mycket mer av andra föroreningar. Utsläppen från Vattenfalls Jänschwalde var drygt 24 miljoner ton koldioxid 2012, hälften av vad hela Sverige släppte ut.

Brunkolskraften går för fullt medan gaskraften mest står stilla. Det hade ingen förutsett.

LÄS ÄVEN: "Lösningen på ett hundraårigt teknikpussel"

"För fem år sedan var det självklart att Europa skulle gå från kol till gas", säger Andreas Regnell, strategichef vid Vattenfall.

Resonemanget var inte alls fel, menar han. Gas ger mycket mindre utsläpp än kol. Det är också mer flexibelt och passar bra för att matcha en växande andel solkraft och vindkraft, eftersom man snabbt kan sänka och höja effekten.

Det var bland annat övertygelsen om gasens framtid som fick Vattenfall att ge sig in i den katastrofala Nuonaffären. Nuon har två kolkraftverk, men också en stor gas-verksamhet. Det var också bland annat därför som Eon har satsat så stort på gas.

I USA har gasen tillsammans med vind och sol slagit ut en hel del kolkraft.

Planen sprack dock i Europa, av en lång rad skäl.

Gaskraft är mest lönsamt om el och koldioxid är dyrt och särskilt om kol är dyrt. Men elpriset har rasat, koldioxidutsläpp kostar en bråkdel av vad som förväntades och kol är billigt. Gaspriset ligger däremot kvar på samma nivå som för fem sex år sedan.

 

Något självmord blev det inte. I stället lyckades Eon få Tennet (motsvarar Svenska Kraftnät) att ta över driften av Irsching 5, och få 100 miljoner euro per år i ersättning, enligt Die Zeit.

Bakom det taktiska agerandet fanns ett visst mått av desperation. Eonaktien har tappat tre fjärdedelar av sitt värde sedan 2008.

Det är ungefär så det ser ut för alla europeiska kraftjättar: EDF, RWE, Eon, ENEL, Iberdrola, GDF Suez och CEZ.

Och gasen är inte hela problemet. Det är problem med nästan allting som är storskaligt, den affärsmodell som kraftbolag har kört överallt i hundra år.

Förutom gas har kraftjättarna satsat på kol, brunkol och kärnkraft - och där ser det inte ljust ut någonstans.

Kolkraften går bra på väldigt kort sikt. Men förutsättningarna är inte stabila. Skälet till att importerat stenkol är billigt är att USA har minskat sin kolanvändning de senaste åren, men priset kan stiga igen när fler gruvor stängs.

Det är billigt att släppa ut koldioxid just nu. Men alla nya dagbrott och alla nya kol-kraftverk bekämpas av miljörörelsen, på marken, i politiken och i domstolar.

Ibland tvingas bolagen backa. Eons projekt i Kingsnorth i södra England föll, och andra projekt har försenats och fördyrats, till exempel Vattenfalls Moorburg i Hamburg, som nu ska stå klart 2014.

All kolkraft, och särskilt brunkolskraftverk, är känsligt för höga koldioxidpriser.

"Någonstans över 30 euro per ton blir de äldsta olönsamma, i det ögonblick det händer. Framtiden beror på vad som händer med koldioxidfrågan", säger Andreas Regnell.

I USA har miljörörelsen lyckats stoppa över 160 kolkraftverk. Och denna höst har det amerikanska naturvårdsverket EPA lagt fram ett förslag som i praktiken förbjuder ny kolkraft. Världsbanken har i det närmaste stoppat finansiering av kolkraft, och det har också USA:s Export-Import Bank och Europeiska investeringsbanken EIB gjort.

För tio år sedan skulle kolet tvättas vitt med koldioxidrening, men denna vision är lika långt borta nu som då.

"Kol är inte ett alternativ för framtiden", säger Arne Mogren, expert på energiscenarier och tidigare hög chef på Vattenfall. Nu arbetar han i Haag på tankesmedjan European Climate Foundation med att minska utsläpp från kraftsektorn.

Fallet Moorburg visar också något annat. I september folkomröstade Hamburg om Vattenfalls ägande av det tidigare kommunala kraft- och värmeverket. Trots att Vattenfall hade stöd av båda de stora partierna, sade folket nej. Det var en snyting både mot kolkraftverket och mot Vattenfall i allmänhet.

"Folk tycker illa om kraftföretag i alla länder", kommenterar Arne Mogren.

Detta är inte så bra för en bransch som är så beroende av politiken. Det visade sig i september när den brittiske oppositionsledaren Ed Miliband lovade ett tvåårigt prisstopp för el om han vinner valet 2015. De två största brittiska kraftbolagen förlorade nästan 20 miljarder i börsvärde dagen därpå.

Kärnkraften är också i kris. Allt ska bort i Tyskland till 2022. Det är bara nio år dit, en kort tid för kraftbranschen som är van att tänka i flera decennier.

I Japan är all kärnkraft just nu stängd -ingen vet när, eller om, någon av de femtio reaktorerna kommer att starta igen. I USA har fyra reaktorer stängt i år, av ekonomiska skäl och helt oväntat.

 

Belgien och Frankrike ska börja avveckla reaktorer inom några år. Spanien har nyss stängt ytterligare en reaktor, och Storbritannien har stängt tjugonio reaktorer, med fler på gång. Britterna gillar kärnkraft och vill gärna bygga fler, men investerarnas intresse är mycket svalt. Bland annat har Eon och RWE, en annan tysk kraftjätte, dragit sig ur ett projekt. Det byggs en reaktor i Finland och en i Frankrike, båda extremt försenade och fördyrade.

Även projekt för att förlänga livstid och höja effekt på reaktorer har stött på mycket problem, särskilt i Sverige. Trots mycket stora investeringar står svenska reaktorer stilla mycket mer än andra länders.

Konkurrenterna till fossil och kärnkraft är dels effektivisering, dels vind och sol. Det är en väldigt asymmetrisk konkurrens. En miljon hustak med solceller mot ett jättekraftverk.

Kraftjättarna har också försökt att ge sig in på marknaden för energitjänster.

"Vi tror att den kundnära affären kommer att bli mycket större", säger Vattenfalls Andreas Regnell och erinrar om att kunderna för inte så länge sedan betecknades som "belastningspunkter", och konstaterar att det är en "liten resa" därifrån "till att se på kunder som Apple ser på kunder".

Han ger ett exempel: En bonde har tre lador med solceller och vill säkra priset och kanske också ha en batteripack för att kunna sälja elen till ett bättre pris. Det klarar han eller hon inte själv, så där uppstår en ny typ av tjänst.

Effektiviseringen kommer i små, små steg: ett nytt kylskåp drar hälften så mycket el som det gamla, närvarostyrning av ljus, värmepumpar, led-lampor och led-tv ... I början märks ingenting, men efter en tid är ketchupeffekten där.

I Sverige, ett av hävd extremt elektriskt land, har elförbrukningen fallit med 5 procent sedan toppåret 2001. Även Tyskland, Storbritannien, Japan och USA använder mindre el än för några år sedan.

Vindkraft och solceller kom också i små steg. Men de tog inte bara några procent marknad från kraftjättarna. De tog den bästa marknaden. På kontinenten var elpriserna höga mitt på dagen. Men om det är någorlunda soligt så ger solen nu så mycket el att priset i stället sjunker. De timmar då de stora kraftverken skulle tjäna mest pengar för att kanske ta lite förluster när efterfrågan är som lägst.

Vindkraften gnager också på vinsten eftersom det blåser mer under vinterhalvåret när priserna är högre.

Kol- och kärnkraftverken ska helst gå för fullt hela tiden, utom när de är planerat stängda för underhåll. Det är både av ekonomiska och tekniska skäl. Det är stora fasta kostnader och det sliter på utrustningen att gå upp och ner mycket i effekt.

Men nu är det dags att tänka om. Mer och mer sol och vind kommer i systemet, i Tyskland, Danmark Storbritannien, Frankrike, Italien, Tjeckien, Belgien, nästan överallt. Och det är samma sak i USA, i Japan och på en del håll i Kina.

Inte heller brunkolet kommer undan. Vattenfall förbereder sig för att i framtiden kunna köra sina brunkolsverk mer flexibelt, säger Andreas Regnell på Vattenfall.

"Brunkol innehåller mycket vatten, och om man sänker effekten till lägre än kanske 80 procent så slocknar pannan", säger han.

En av de teknologier man tittar på är att torka brunkolen innan eldning för då kan man gå ner till kanske 60 procents effekt, förklarar Andreas Regnell.

Han vill också se mycket mer kraftledningar mellan och inom länder, för att lättare kunna integrera sol och vind.

Vindkraften är en blandad välsignelse för kraftjättarna. Å ena sidan har en stor del av utbyggnaden gått dem förbi. Å andra sidan tror många att offshore är framtiden, och det passar mer in i deras struktur: det är väldigt stora projekt, upp till kärnkraftsskala för en stor park, och där är till exempel Vattenfall och Eon väl framme.

Vidare kommer fossil kraft att finnas kvar länge.

"Även om vi får 50 procent förnybar kraft 2030 så återstår 50 procent", säger Arne Mogren.

Om man tittar på ett kraftbolags webbplats så finner man alltid påståendet att de har en "balanserad produktionsmix", som i regel mest består av kärnkraft, brunkol, stenkol och gaskraft i olika proportioner. Sol och vind finns alltid som bilder på webbplatsen, men nästan bara där.

Men det finns skillnader. Vattenkraften är värdefull i dag, och blir ännu mer värdefull med mer förnybar kraft och mer ledningar till kontinenten. Vattenfall har mycket vattenkraft.

En ganska säker post är också elnäten. Eftersom de är monopol så bestäms nätavgifterna av myndigheter. Nätoperatörerna i Sverige är just nu inne i en rättslig tvist med Energimarknadsinspektionen om värderingen av elnäten.

Om de vinner får de dela på 28 miljarder, så det är väl värt att lägga en slant på dyra jurister.

LÄS ÄVEN: "Ny rapport: Energidinosaurierna tvingas till evolution"

Relaterade artiklar


NYHETSBREV


Kalendarium

SENASTE VA

VA Karriär