1 av 4
Bildspel: "Det är livskvalitet att inte ha några andra aktieägare att ta hänsyn till. Mycket, mycket stor livskvalitet." Fotograf: Francois Wavre / ALL OVER PRESS

Den hemlige pillermiljardären

Frederik Paulsen är mångmiljardär och en av Sveriges allra rikaste - men samtidigt nästan okänd. I en exklusiv och frispråkig intervju sågar han både Wallenbergarna och Sverige.

Hitler har just tagit makten och högervindarna blåser allt starkare. Nu ska Tyskland "räddas undan kommunistisk terror och en annalkande revolution". På gatorna i universitets- och hamnstaden Kiel står vänsteranhängare och delar ut litteratur. De protesterar mot mordet på en ledande socialdemokrat.

En av de protesterande - en lång man med stolt hållning, en stark politisk övertygelse och en läkarexamen inom räckhåll - kommer inom kort att gripas av Gestapo och avtjäna ett två år långt fängelsestraff.

Strax efter frigivningen lyckas han, med hjälp av sin familj och turen på sin sida, fly ut ur landet. På sin 26:e födelsedag når Friederich Paulsen sin slutdestination. Malmö.

Ett antal decennier senare skulle familjen befinna sig på flykt igen, men en flykt av ett helt annat slag. En flykt undan ett företagarovänligt Sverige.

"Det fanns en direkt fientlighet mot företagsamhet på den tiden. Det var ju därför Tetra Pak lämnade, Ikea lämnade och lilla Ferring också. Det var en fråga om överlevnad. Vi hade inte kunnat överleva ett generationsskifte i Sverige. Det var helt omöjligt", säger sonen Frederik Paulsen Jr när jag träffar honom på läkemedelsbolaget Ferrings huvudkontor för en intervju. En av de få han gett under sitt 63-åriga liv. En av de verkliga doldisarna bland Sveriges mångmiljardärer. Frederik Paulsen Jr kvalar in på tio-i-topp på Veckans Affärers lista över Sveriges rikaste med en uppskattad förmögenhet omkring 35 miljarder kronor.

Spänd av förväntan inför detta unika möte kliver jag av planet i Genève. En nästan olidlig hetta slår emot mig. Men på insidan av den enorma svarta glasbyggnaden, vid vägen mellan Genève och Lausanne, är det svalt, öppet och luftigt.

Utanför glasväggens ena långsida tornar de snöklädda bergen upp sig och utanför andra sidan glittrar Genèvesjön.

Långsidorna förbinds av en smal vattenväg en bit ovanför golvet som förstärker det svala intrycket. Längs ena kortsidan står ett trettiotal konstverk i varierande storlek och utformning som Frederik Paulsen Jr, i samband med invigningen av det nya huvudkontoret, samlat in från cheferna i de länder där Ferring verkar. Som så många andra förmögna är han konstsamlare.

När vi senare, i samband med fotograferingen, vandrar längs konstverken är det uppenbart att han gillar dem olika mycket. Han stannar vid ett av dem, rynkar lite på näsan och berättar att personen som skickat in det inte längre finns kvar i bolaget. Han får det att låta som om den dåliga konstsmaken haft en viss inverkan på beslutet.

När han kliver in över tröskeln ser jag snabbt likheterna med fadern. Lång och ståtlig och ett ansikte med lite kantiga drag. Han bär en grå kostym och verkar minst lika spänd som jag. När vi hälsar tittar han mig inte i ögonen. Hans blick har fastnat vid min namnskylt. Isen är bruten och vi börjar prata om Ryssland. Efter intervjun får jag en bok från hans ryska förlag som handlar om tsarfamiljens sista tid.

"När jag växte upp i 60-talets Sverige var allting som hade med Ryssland att göra negativt. Om vädret var dåligt kom det från Ryssland och om ekonomin var svag var det ryssarnas fel. Med låga förväntningar är det lätt att bli positivt överraskad", konstaterar han med ett förtjust leende.

Han har inte bara byggt upp världens femtionde största läkemedelsföretag. Han är också den första som besökt jordens alla åtta poler (geografiska-, magnetiska-, geomagnetiska- och otillgänglighetspolerna). Det tog honom tretton år, den sista expeditionen avslutades i januari i år.

"Det är mycket svårt att genomföra polarexpeditioner, särskilt i norr, utan att arbeta med ryssarna. Jag började bygga ett nätverk där och i dag har jag ett antal filantropiska aktiviteter i landet."

Bland annat ger han vartannat år en fertilitetsklinik till en rysk stad för att "ändra den katastrofala demografiska situationen som finns i Ryssland där befolkningen kontrakterar mycket snabbt".

Han är också rysk honorärkonsul i schweiziska Canton de Veud, där han och cirka 5 000 rysktalande bor.

Det finns mycket lite, på gränsen till inget, skrivet om Frederik Paulsen Jr. En av de få gånger han uppmärksammats i medierna var när han 2007 med 20 miljoner kronor finansierade den ryska miniubåten Mir 2 för att som medorganisatör följa med till havsbotten under Nordpolen där en rysk flagga i titan skulle placeras. På väg upp tappade ubåten kontakt med moderfartyget. I nittio minuter svävade de fritt.

"Det var bara att gå och lägga sig. Fanns inte så mycket annat att göra", berättar han med lugn röst.

Han drivs av utmaningar och hatar att misslyckas. Det var bland annat därför han den 1 januari 1983 valde att ta över som vd för Ferring Sverige. Men mest av allt var det för att bevisa för sin pappa - den person som han hyser allra störst respekt för här i världen - att han, den yngsta av de sex syskonen, kunde klara av att föra arvet vidare.

"Ingen av mina äldre syskon hade något som helst intresse eller motivation av att ta över i den allmänt negativa inställning kring företagande som rådde då", förklarar han.

Då hade han redan lämnat Sverige sedan länge, först för kemistudier i Tyskland och därefter några år i USA. En vistelse som radikalt förändrade hans syn på affärer.

"I slutet av 1960-talet när jag var 17 år frågade min far mig vad jag tyckte att han skulle göra med företaget i framtiden. Då svarade jag: Ge det till de anställda."

"Det låg i tiden då. Jag var inte alls intresserad att ta över då. Jag visste också att jag aldrig ville bo i Schweiz, som var symbolen för småborgerlighet", säger han och skrattar.

I dag anser han att schweizare är som folk är mest och han är imponerad av landets ekonomiska framgångar. Han ångrar inte att han flyttade från Frankrike, där han an-ser att skatterna är mer än konfiskatoriska, till Schweiz för att rädda företagets framtid.

Han blickar längre tillbaka, till luciadagen 1950 när hans pappa och mamma startade Ferring. Namnet hämtades från familjen ursprung från den nordfrisiska ön Föhr där invånarna kallas "ferringar". Samtidigt som Ferring, föddes också Frederik Paulsen Jr.

Bakom Ferring fanns en utvecklad och patenterad metod att framställa peptider, det vill säga små proteiner. I början växte Ferring långsamt. "Min far var ju ingen affärsman. Han var forskare och tyckte det var oetiskt att marknadsföra läkemedel. Han ville inte låna några pengar och att arbeta med budget var slöseri med tid. Om alla höll igen så mycket de kunde på kostnadssidan och sålde så mycket som möjligt skulle det ju lösa sig självt."

Han tror att Ferring hade kunnat vara tio gånger större i dag om idén utvecklats fullt ut från start.

"Mina föräldrar satt på något som ännu inte hade definierats och det var ett av de första bioteknikbolagen i världen. Men deras inställning var naiv."

Socialdemokraternas mycket tydliga ambition att förstatliga läkemedelsindustrin och bankerna på 1960-talet inverkade i hög grad på besluten och nya bolag sattes upp utanför Sverige.

"Min mor, som var dansk medborgare, blev majoritetsägare i det danska bolaget, och min tyske farbror i det tyska bolaget. Sedan satte vi upp försäljningsbolag i England, Kanada och USA där cheferna blev aktieägare", berättar han.

Men strukturen blev inte bara för komplicerad, den blev också ineffektiv och konfliktskapande. Parallella projekt startades, ingen visste riktigt vad som pågick och det saknades avtal mellan bolagen. Från det att Frederik Paulsen Jr tog över Ferring Sverige i januari 1983 arbetade han i nästan tjugo år med att samla upp allt under ett holländskt holdingbolag. I processen blev familjen och de övriga delägarna utlösta. Kvar blev han själv som ensam ägare. "När jag satte mig i vd-fåtöljen den 2 januari hade jag helt klart för mig vad som behövde göras. För det första var Sverige en för liten marknad och vi behövde expandera med egen representation i så många länder som möjligt och så snabbt som möjligt. Det andra var att fokusera på nischmarknader med specialistläkare som kunder och relativt höga priser. Det tredje var att jag beslutat mig för att vara helt ensam ägare."

Han betonar det sistnämnda extra tydligt och tillägger:

"Det är livskvalitet för mig att inte ha några andra aktieägare att ta hänsyn till. Mycket, mycket stor livskvalitet."

När Frederik Paulsen Jr som 32-åring tog över som vd i Ferring Sverige, det största av de tre bolagen, fanns 120 anställda och en omsättning på cirka 100 miljoner kronor. Femton år var han vd i den nybildade koncernen, en koncern som i dag omsätter cirka 1,5 miljarder euro och har siktet inställt på en dubblering om fem år. Framför allt genom att växa i USA.

"Vi försöker gå emot cyklerna. När alla gick in i tillväxtländerna gick vi in i USA. Vår plan där är att vi ska ha en miljard dollar i omsättning om tre fyra år. I dag har vi kanske hälften men vi har nått lönsamhet. Efter sjutton år", berättar han stolt och passar på att vädra sina kritiska synpunkter kring den svenska läkemedelsindustri vars ägare varit alldeles för kortsiktiga.

"På 1980-talet var ju Sverige en strålande stjärna med Kabi in i bioteknik, Astra med Losec och Pharmacia som var ett väldigt väl ansett företag. På andra sidan sundet fanns de dammiga danska stiftelseägda företagen som svenskarna skrattade åt. I dag när allt är slaktat och utsålt och de danska bolagen berättigar enorma börsvärden är det ingen som skrattar längre."

Familjen Wallenberg får en rejäl släng av sleven.

"Det är en fråga om filosofi. Den tidigare generationen som startade företag hade den svenska industrin som ledstjärna, inte aktieägarna. Det måste ha skiftat för nu är de mer intresserade av att köpa och sälja företag än att bygga upp dem långfristigt. Wallenbergarna är en sak men att den svenska staten blandade sig i det här kasinospelet genom utförsäljningen av Kabi Pharmacia är helt otroligt."

"När man blir äldre tittar man mycket på det förflutna. Den potential som fanns i den svenska läkemedelsindustrin var enorm. Den kunde ha blivit väldigt betydelsefull, inte bara för Sverige utan för läkemedelsforskningen i allmänhet", säger Frederik Paulsen Jr.

Tror du inte att det går att bygga upp en stark svensk läkemedelsindustri igen?

"Nej. Det är för sent." Fokus på kortsiktig lönsamhet framför långsiktiga investeringar, som borde vara avgörande i en bransch där det tar femton år att utveckla ett nytt läkemedel, har lett till att branschens extremt höga marginaler har kunnat upprätthållas trots bristen på tillväxt.

"Idén om att företaget måste växa varje år, framför allt i lönsamhet, är helt befängd. Det krävs manipulation av siffrorna för att åstadkomma det, en katalysator för att blanda bort korten. Som ett förvärv."

Vad anser du är en uthållig lönsamhet för läkemedelsindustrin?

"Om Ferring kan hålla en nettovinstmarginal på mellan 10 och 15 procent, kanske närmare 15 procent, är jag mycket nöjd. Det är viktigt att stoppa in tillräckligt med resurser i forskning och utveckling och i nya marknader."

Men inte heller Ferring har varit förskonat från besparingsåtgärder.

"Det stod helt klart att om vi skulle över-leva var vi tvungna att rationalisera. Vi hade flera gamla anläggningar i Sverige, Tyskland och Danmark så vi stängde i Danmark, flyttade den svenska produktionen till Kiel och hyrde ut den svenska fabriken till ett kinesiskt företag. Men vi lämnade kvar en del kontraktstillverkning så att de kunde överleva. Sedan byggde vi en ny fabrik för torrfyllnad här", säger han och pekar mot den delen av byggnaden.

Dessvärre har Ferrings successiva utflyttning från Sverige lämnat ett minst sagt surt eftermäle. Om Ferring inte är så bekant hos svenskar i allmänhet är det desto mer bekant i juristkretsar där bolagets process mot Skatteverket pågått från 2005 fram till att Ferrings försök att få prövningstillstånd av Högsta förvaltningsdomstolen nyligen avslogs.

I botten finns skillnader i synen på värdering av immateriella tillgångar som överläts inom koncernen. Skatteverket ansåg att Ferring värderat dem för lågt och upptaxerade bolaget rejält. Men under processen har det också tillkommit misstankar om att Skatteverket utövat påtryckningar på revisionsfirman KPMG i uppdraget att göra en värdering av dessa tillgångar och att KPMG å sin sida låtit sig påverkas och därmed inte agerat oberoende. En anmälan mot KPMG är nu inlämnad till Revisorsnämnden och Ferrings advokater har inte gett upp hoppet.

"Kritiken att vi skulle ha stängt fabriken i Sverige irriterar mig våldsamt eftersom vi ansträngde oss för att hitta ett företag att ta över verksamheten och låta dem bli kontraktstillverkare. Dessutom har vi ju kvar andra delar av företaget i Malmö som vi byggt ut och utvecklat, även om de inte går under namnet Ferring, ", säger han och syftar bland annat på Nordic Pharma, som omsätter 135 miljoner euro, Euro-Diagnostica som omsätter 10 miljoner euro och Polypeptide Laboratories med en omsättning på 90 miljoner euro. Sammantaget har den här gruppen av svenska företag, som bröts ut från Ferring för snart tio år sedan, nått en omsättning på cirka 250 miljoner euro år 2013.

"Från Skatteverket i Malmö är synen på oss som förrädare kanske en förklaring till att de bar sig åt som de gjorde - men ingen ursäkt", menar Frederik Paulsen Jr.

Minirin är Ferrings Losec. Medlet, som används för att hindra sängvätning hos barn, är själva hjärtat, livsnerven. Senare när vi vandrar runt bland glasmontrarna i entrén visar han stolt upp de karakteristiska blåvita förpackningarna. Minirin har liksom många av Ferrings andra produkter haft en enastående förmåga att likt en ödla byta skepnad flera gånger under sin långa livstid, från injektion till en tablett som snabbt löser upp sig under tungan. I själva verket är Ferring experter på så kallad "life cycle management".

"Om du tittar på Ferrings portfölj i dag är det häpnadsväckande hur gamla våra molekyler är. Ofta kommenterar läkemedelsbolagen stolt i sina årsredovisningar hur många av produkterna som är mindre än fem år gamla. För oss är det sannolikt tvärtom. Tre fjärdedelar av våra produkter är mer än trettio år gamla."

Degalerix, för behandling av prostatacancer, är ett av Ferrings två helt egenutvecklade läkemedel. Ett läkemedel som Frederik Paulsen Jr hoppas kunna göra stort, vilket för Ferrings del betyder ett par hundra miljoner euro i försäljning.

Men allt har självklart inte gått som på räls för arvtagaren. När hans pappa dog år 1997 skakade det till ordentligt i tillvaron och han hade långt gångna planer på att ta bolaget publikt. Hans gode vän Allen McClay på Nordirland ägde ett annat läkemedelsbolag, Galen Pharmaceuticals.

"Allen hade inga barn och ville väldigt generöst donera sitt ägande till mig vid ett samgående."

Men finanskrisen kom i vägen och fusionen blev aldrig verklighet.

"Det var ju tur med tanke på hur väl Ferring utvecklats på egen hand senare", säger han och ler.

Finansiering har aldrig varit ett stort problem för Ferring och hans pappas devis, att den som står i skuld är inte fri, har säkert haft en viss inverkan på strategin att så långt som möjligt klara sig på egen hand.

Idag har Frederik Paulsen Jr dragit sig tillbaka från de dagliga besluten och intagit en roll som styrelseordförande. Han håller koll på att företagets grundläggande värderingar bibehålls samtidigt som han kan ägna stor tid åt andra projekt som en läkemedelsfabrik i Ryssland, leta efter ett whiskeydestilleri i Skottland, öppna och dessvärre stänga en georgisk restaurang i Paris, "kunde inte få fransmännen att uppskatta den", filantropi och inte minst fortsatta polaräventyr.

I sommar ska han ta sig över Bajkalsjön med en Ultra Light flygmaskin och om några år är det tänkt att han och några andra äventyrare ska flyga i en zeppelinare och landa på Nordpolen, något som kräver planering och en uppsjö av olika tillstånd.

Den dagliga verksamheten i Ferring sköts i stället av Michel Pettigrew tillsammans med en jurist, en forskningschef och en finanschef.

"Om dessa fyra är överens då blandar jag mig inte i."

Och om de inte är överens?

"Då blir jag inte särskilt glad, det har jag sagt till dem. Men det har hittills aldrig inträffat", säger han och skrattar. "Ferring är alldeles för stort för mig nu. Besluten handlar om organisatoriska strukturer. De har till och med infört något slags gradering av de anställda som jag får huvudvärk bara av att höra om."

Han har två söner och en dotter. Den äldste sonen har nyss avslutat ett traineeprogram på den amerikanska konsumentvarujätten Mars och den andre har efter studier vid Sciences Po i Paris startat ett eget IT-företag. På beskrivningen han ger av sina barn - välklädda, talar fem språk flytande och allmänt väluppfostrade - är det lätt att tro att åtminstone en av dem kommer att gå i pappas fotspår. Men skenet kan bedra. Själv var han en slarver i ungdomsåren.

"Vem hade trott att just du av alla mina barn skulle lyckas med det här, sade min pappa när han låg på dödsbädden. Jag vet inte om jag ska tolka det som en komplimang eller inte", säger Frederik Paulsen Jr och skrattar.

Oavsett vilket fick han visa sin pappa att han kunde.

FREDERIK PAULSEN JR

FÖDD: 1950 i Malmö.
FAMILJ: Två söner 26 respektive 25 år och en dotter 20 år.
BOR: I Canton de Vaud i Schweiz.
UTBILDNING: Kemi vid Christian Albrecht-universitetet i Kiel. Ekonomi vid Lunds universitet.
KARRIÄR: Vd för Ferring Sverige 1983, vd för koncernen 1988. I dag är han styrelseordförande och ensam ägare av Ferring via stiftelsen Dr Frederik Paulsen Foundation.
FÖRMÖGENHET: Runt 35 miljarder kronor.
UTMÄRKELSER: Rysk honorärkonsul i kantonen Vaud i Schweiz, hedersdoktor vid Lunds universitet, Christian Albrechts universitet i Kiel samt vid Mgimouniversitetet i Moskva. Hedersprofessor vid University of Dundee, ryska vänskapsorden, riddare av Dannebrogsorden samt en rad andra utmärkelser från bl a Tyskland, Frankrike och Bhutan.
INTRESSEN: Polarexpeditioner.


Nyhetsbrevet för det nya näringslivet:

Kalendarium

För dig som prenumerant

VA KVINNA PODCAST

BLOGG

Följ chefredaktören på klimatresan

Under 2019 utmanar Veckans Affärer sina läsare att minska sina affärsresor med flyg med hälften. Chefredaktör Åsa Uhlin håller koll på hur det går med det och sitt eget mål att flyga mindre på bloggen VA:s klimatresa.