1 av 6
Bildspel: BILDSPEL: Klicka vidare Fotograf: Uffe Weng

Här finns 40 procent av USA:s riskkapital

Varje dag kommer nya entreprenörer från hela världen till Silicon Valley för att utmana Google, Apple och Oracle. Veckans Affärer har mött svenskarna som antagit utmaningen.

Det har hunnit bli svensk högsommarvärme ute när det är dags för lunch. Här i Mountain View i Santa Clara County är det alltid varmare än längre uppåt bukten där San Francisco utgör den nordliga utposten för det som benämns Silicon Valley. Runtom i den ganska lummiga och oregelbundna innergården formad av de omgivande glashuskropparna sitter unga människor som ser ut att ha samlats ihop från världens alla hörn och tuggar i sig en sandwich. På en stor sandplan intill spelar ett gäng killar och tjejer beachvolleyboll.

Platsen påminner mer om en modern campus vid något amerikanskt universitet än ett av världens mest beundrade företag. Det är hit till den nya drömfabriken som världens skarpaste unga ingenjörer helst vill komma och få vill lämna.

"De flesta är runt 30 år. Den exakta siffran kommunicerar vi inte", säger Iveta Brigis, ansvarig för people development på Google, som om det vore en avgörande affärshemlighet om genomsnittet ligger på 29 eller 35 år.

Men så är det också ett företag som värderas till 5 932 miljarder kronor, femton gånger mer än H&M.

Här på Googles huvudkontor kan man förvänta sig att få uppleva det allra senaste inom informationsteknologin, om det inte vore för att det döljer sig bakom slutna rum eller bara finns i de hjärnor som har sin utkomst här.

Tyvärr får jag endast se den förarlösa bilen, Google Driverless Car, på film, men väl ett par unga män passera förbi i något som skulle kunna föreställa moderiktiga glasögon. Det är förstås Google Glass.

"Cool stuff that matters", som personalutvecklingskvinnan säger om produkterna.

Bägge är exempel på nya användarområden som Google hela tiden ger sig in på. Någon i organisationen hade anammat en av bolagets heliga principer - att tänka fritt - och just i det här fallet om vad företagets teknologiska innovationer kan användas till på för andra områden. Det landade i en bil för blinda.

Innovation ska genomsyra hela verksamheten, från botten till toppen och i alla led, och utan några särskilda utvecklingsavdelningar eller ansvariga för innovation. Glasögonens upphovsman, får jag veta, är Sergej Brin, som tillsammans med studiekamraten på Stanford, Larry Page, ju är grundare till företaget.

Men i likhet med många andra storföretag är hemlighetsmakeriet ett utmärkande drag hos Google. Mycket står ju på spel i den brutala konkurrensen.

En av de många entreprenörer som sökt lyckan i Silicon Valley är Stina Ehrensvärd, född i Seattle men uppvuxen i Lund. Tillsammans med sin make Jakob Ehrensvärd driver de företaget Yubico i vilket de utvecklat en usb-nyckel för inloggning och transaktioner på internet och som ersätter användarnamn och lösenord. Den kan jämföras med bankernas betalningsdosor med tillhörande kort men är inte större än en fem centimeters plaststicka som är bärare av innehavarens identitet. Nyckeln bygger delvis på en öppen källkod, men har flera patentinslag, och passar därför till en massa tjänster och kan fungera som en komponent i större systemleverantörers erbjudanden.

När vi träffas i San Francisco i mitten av april är Stina Ehrensvärd förbjuden av Google att säga att bolaget är storkund till Yubico.

"Vi har de fem största internetföretagen i världen som kunder, liksom Obama-administrationen och det amerikanska försvarsdepartementet", säger hon.

Några veckor senare mejlar Stina Ehrensvärd att "Google gått med på att avslöja lite mer om vårt samarbete kring en ny världsstandard för säker login".

Nu får hon berätta att en och samma betalningsnyckel, kallad Yubikey Neo, kommer att kunna fungera med obegränsat antal tjänster, och att innan året är slut ska över 100 000 sådana nycklar som stöder den nya standarden att användas inom Google och ett antal andra företag.

Det är inget dåligt kvitto för ett företag som startade för sex år sedan ur en lika grandios som vildsint idé: 1 000 miljarder kronor försvinner genom bedrägerier på nätet i världen - hur kan nätet göras säkrare?

"Jag hade ingen direkt plan, utan jag frågade mig: Vad är det för nyckel som användarna behöver? Och hur ska en och samma nyckel kunna användas på alla sajter?", säger Stina Ehrensvärd.

Jakob Ehrensvärd som hon träffat när hon gick sista året på Konstfack hade byggt säkerhetssystemet på kärnkraftverket Forsmark som 24-åring. Nu kom hans tekniska kunnande väl till pass liksom det uppenbara faktum att säkerhet var något som låg i generna. Den historiekunnige vet att anfadern Augustin Ehrensvärd låg bakom 1700-talsbygget av den länge så ointagliga fästningen Sveaborg utanför Helsingfors i Finska viken.

Visst har det funnits perioder då hon varit beredd att ge upp, men så lossnade det när de stora internetbolagen upptäckte dem. Yubico sysselsätter i dag cirka fyrtio personer runtom i världen och nådde enligt Stina Ehrensvärd lönsamhet för drygt ett år sedan. Omsättningen beräknas uppgå till drygt 6 miljoner dollar i år och ta ett språng till 20 miljoner dollar nästa år. Cirka 17 miljoner kronor har företaget tagit in i riskkapital.

"För ett par år sedan insåg jag att tiden var mogen. Vi behövde flytta till Silicon Valley för att jobba nära våra kunder, internetbolagen, och kunde inte längre sköta det från Stockholm", säger Stina Ehrensvärd.

Vad var det nu för dröm han hade, Bill Gates? En dator på varje kontorsbord och i varje hem. Stina Ehrensvärd vill inte vara sämre. Hennes vision är att nå ut till en miljard människor som använder internet.

Silicon Valley är inte bara synonymt med besjälat entreprenörskap, högt risktagande och hårt arbete. Det är också drömmarnas dal där ingen dröm är för stor.

Det sägs att på den här ytan som inte är större än halva Skåne ryms inte mindre än över 20 000 uppstartsbolag, det vill säga unga entreprenörsdrivna förhoppningsbolag. Bill Reichert, som själv har en bakgrund som entreprenör i Silicon Valley och sedan många år reser fonder inom venture capital, skrattar åt siffran:

"Det är totalt gripet ur luften. Men det är klart att om du ska räkna alla som sitter och hackar på sin dator hemma så får du en stor fet gråzon. Enbart på Stanford och Berkeley har säkert var tredje student ett projekt som de driver och som de kan kalla för en uppstart", säger han.

Samtidigt berättar en norrman som jag stöter på och som jobbar med innovation att han vid ett tillfälle frågat Google vari det största hotet mot företaget ligger. Svaret löd: från två killar som sitter någonstans därute och hackar i ett garage.

Bill Reichert träffar på dem titt som tätt och ur en investerares perspektiv har han sett hur en del, även svenskar, agerar.

"Det stora hindret som man möter som nykomling här i Silicon Valley är att skapa bra kontakter och relationer, att inte komma in ordenligt i det lokala samhället. Misstaget som många gör är att försvinna i väg några veckor för att åka hem. Men hemma ska ju vara här. Man får aldrig framstå som en besökare", säger han milt men med eftertryck.

En av nykomlingarna är Martin Bråkenhielm. I mitten av mars i år damp han ner med familjen och har sedan dess bott i närheten av San Franciscos flygplats. Efter ett första besök i Silicon Valley i november-december är han tillbaka på ett tre månaders affärsvisum tills det är dags att fara hem till Sverige igen den 12 juni.

"Jag träffar potentiella partner och kunder och siktar på ett L1-visa (flerårigt, reds. anm.) när vi drar i gång processen som nog kan ske ganska snart", säger Martin Bråkenhielm som är vd och grundare av Bizport Engage som är en plattform som hjälper företag att motivera anställda som sitter med enformiga arbetsuppgifter, helt enkelt ett sätt att göra tråkiga saker lite roligare.

Det är mycket som ska ordnas med visum, bostäder och kontor och framför allt med finansiering innan allt är på plats. Martin Bråkenhielm hör till dem som valdes ut för att få ett startstöd från svenska Innovationsbron som i sin tur anlitat US Mac, som hjälpt till med etableringen genom stöd i processen genom nätverk, feedback och bokning av möten.

Han har laddat för de stora affärerna länge.

"Min vision har inte ändrats sedan 2001. Från dag ett har jag förberett bolaget, men jag kan inte längre sitta hemma och drömma."

Det var i början av förra året som Martin Bråkenhielm bestämde sig för att han måste till USA efter att ha levt med företaget dag och natt i fjorton år.

"Samsung kom till oss och köpte hela vår vision. De scoutade oss", säger han inte utan viss stolthet i rösten.

"Jag har hela tiden tänkt internationellt, men hemma känns det som det funnits ett kunskapsglapp hos viktiga samarbetspartner, som till exempel bankerna, och många dömer väldigt fort. Om de ska sitta och döma ut din idé då måste de ju först förstå den för att kunna det. Eller hur? Jag tror att det är viktigt att vi i Sverige arbetar med detta så att vi hittar idéerna lite tidigare."

Han tycker att någon borde ha sagt åt honom: "Du ska till Silicon Valley."

"Jag skulle ha kunnat kapat fem år om jag kommit hit tidigare. Det går sju gånger snabbare här."

"Hemma kan man tycka att jag är lite framfusig. Men här funkar det. 'Ska vi göra affärer', säger de, och så är det i gång."

"Vi ska expandera rejält. Fokus ligger på att driva försäljning. Jag har hela planen klar för att rulla ut."

Det är galamiddag i San Francisco med anledning av SAS nyöppnade direktlinje mellan San Francisco och Köpenhamn. I talarstolen står stadens före detta borgmästare och drar valser som publiken tar emot med stor munterhet. En crowd-pleaser går alltid hem i USA, får med sig människor, medan det för svenskar kan kännas lite ovant.

På plats är även de svenska entreprenörerna Björn Jeffery och Emil Eifrem. Björn Jeffery berättar att han är något så ovanligt som en entreprenör som inte äger det företag som han själv grundat. Ungefär som en ryttare utan häst.

"Det kan de knappt fatta i Silicon Valley", säger han med ett svagt leende.

Så här i efterhand kan han förstås ångra att han inte äger dataspelsbolaget Toca Boca som han skapat tillsammans med kollegan Emil Ovemar och med Bonnier som stöttande ägare.

"Det är en lite annorlunda situation som har sina för- och nackdelar. Vi fick möjligheten att utforska och satsa på en rätt okonventionell idé på ett sätt som är väldigt ovanligt. Vi hade ingen erfarenhet av att göra någonting liknande, och hade inga direkta succécase att peka på. Men vi fick testa ändå. Så utan den starten hade bolaget nog aldrig kommit till."

Idén till Toca Boca föddes av de två som anställda på Bonnier R&D. De hade tidigare tittat på Ipad och gick vidare för att se vad mer de kunde göra med den här nya prylen som fanns i folks hem.

"Det var unikt att barn hade tillgång till ett interaktivt medium och skapade möjligheten att göra appar som riktade sig till familjer. Emil Ovemar tyckte att potentialen var stor med digitala leksaker - appar som man varken vinner eller förlorar med, utan bara leker med - och på den vägen är det."

Att det blev Silicon Valley var för att Toca Boca behövde en tydligare amerikansk profil då USA är bolagets största marknad och ett svenskt företag har svårt att få tillräckligt med stor uppmärksamhet här.

"Sedan var det närheten till alla partner - framför allt Apple. Det är vår viktigaste partner och den som spelar överlägset störst roll för vår synlighet i världen. En god relation till dem var också en viktig del", säger Björn Jeffery som lever med visionen att göra världens mest magiska digitala leksaker för barn.

Emil Eifrem flyttade till Silicon Valley i november 2011, ett halvår före Björn Jeffery. Men bägge har varit här tidigare vid flera tillfällen. Ja, Emil Eifrem har till och med pendlat i ett par år sedan han tillsammans med Johan Svensson och tysken Peter Neuebauer startade Neo Technology 2007.

Bolaget tillverkar en ny typ av databas, kallad grafdatabas, som lämpar sig för att strukturera stora mängder av information. I stället för att sortera informationen som brukligt är i jättelika kolumner fungerar grafdatabasen på liknande sätt som den mänskliga hjärnan där neuroner kopplar ihop med andra neuroner via synapser.

Låter det krångligt så är det nog också så. Det är i alla fall bland de mest heta områdena i Silicon Valley och går under beteckningen big data.

Finansieringen av Neo Technology kom dock inte från Silicon Valley. Hösten 2009 fick de en första grundplåt på 2,5 miljoner dollar från danska Sunstone Capital och finländska Conor Venture Partners, bägge riskkapitalbolag som investerar i företag i tidiga skeden. De fick sällskap av den Londonbaserade bjässen Fidelity Growth Partners i en så kallad A-runda två år därefter vilket tillförde ytterligare 11 miljoner dollar samtidigt som de "flippade" bolaget från ett svenskt till ett amerikanskt moderbolag. Året därpå ramlade det in lika mycket till.

"Knappt 25 miljoner dollar i riskkapital brukar jag säga. Det är vi tillsammans som äger företaget plus några små affärsänglar. Själv har jag tillräckligt mycket kvar", säger han.

Det är en imponerande samling kunder som företaget har hunnit skaffa sig på blott en handfull år, även om Emil Eifrem redan i början av 2000-talet började tänka i de banor som skulle leda fram till den produkt som Neo Technology i dag säljer till hundratals betalande kunder runtom i världen. Här märks exempelvis Cisco, HP, Accenture, Deutsche Telekom och Telenor.

Men det har inte alltid gått som på räls. Efter det första stödet från Innovationsbron hemma i Sverige började det kärva ordentligt.

"Allra svårast var att få in riskkapital första gången. Vi gjorde tre misslyckade försök. Riskkapitalfinansiering i tidiga skeden är det största problemet i Sverige och Europa. Jag tror att det har blivit lite bättre i dag, men det är förstås inte i närheten av Silicon Valley."

När Neo Technology väl fått in pengarna från den kritiska fasen med A-rundan, där många förhoppningsbolag strandar, och det konverterat till ett amerikanskt bolag kunde Emil Eifrem med hjälp av sina finansiella partner få en introduktion till Silicon Valley och få tillgång till deras nätverk där.

"Våra partner sitter i Menlo Park. Runt Sand Hill Road har du 90 procent av världens mest framgångsrika riskkapitalister", säger han och bor för säkerhets skull själv i den riskkapitaltäta staden med inte mer än drygt 30 000 invånare.

Silicon Valley är utan jämförelse världens mest riskkapitaltäta område. Av det samlade investerade riskkapitalet i USA hamnar 40 procent i Silicon Valley. Dalen har förstås haft sina svackor men anses i dag dra till sig mer riskkapital än någonsin tidigare.

"Nu är vi så pass heta att det säkert är en riskkapitalist i veckan som mejlar oss, vilket är en jäkla skillnad mot när jag började."

"Man ska också komma ihåg att vi hade en ovanligt stark och mogen produkt redan när vi kom hit. I allmänhet bygger man en produkt i sex månader och därefter anställer man säljare. Vi byggde produkten i tio år först och så många år är väldigt ovanligt här."

För Emil Eifrem är Neo Technology både hans hobby och professionella liv och som han hoppas få hålla på med länge till. En ettårig dotter kanske emellanåt ger en välbehövlig vila från jobbtankarna. Men ambitionerna finns förstås där:

"Jag har världens roligaste jobb och hoppas få vara vd för företaget minst tjugo år framöver. Men jag har ett ansvar som vd vilket innebär att jag kan komma att få ta ställning till ett eventuellt uppköp eller en börsnotering inom tre till sju år eller vad det kan bli. En börsnotering på Nasdaq är absolut vårt mål."

Och var ska det sluta, frågar man sig, om han får tillåta sig att drömma lite som den entreprenör han är.

"Om fem tio år hoppas jag att vi är ett av de mest framstående företagen inom big data. Om tjugo år är målet att vara större än Oracle är i dag."

Någon svensk blygsamhet har man inte råd med här i Silicon Valley. Ändå är det just det som kan ligga svenskarna i fatet, menar Adiba Cremonini, vd för nätverket Silicon Vikings.

"Vi svenskar har det väldigt väl förspänt eftersom vi är så bra på engelska jämfört med många andra nationaliteter här. Sedan har vi en otrolig kvalitet på det vi kommer med. Det är nästan för perfekt ibland. Vi har ingenjörsandan i oss och vi är disciplinerade och bra teknologer.

"Men vi är fortfarande för blyga. Vi tar inte för oss, borde visa lite mer kaxighet. Samtidigt måste man vara väldigt ödmjuk inför andra människors kunnande här. Det gäller att ha en kombination av ödmjukhet och kaxighet", säger Adiba Cremonini.

Många av dem som jag möter här i Silicon Valley talar väldigt snabbt, ibland till och med forcerat, men framför allt med en kolossal energi. Det är som att de har en motor i sig som hela tiden går på höga varv.

Beror det på, som det sägs, att de har sextio sekunder på sig att presentera sin idé?

"Jo, jag tror absolut att man blir smittad av sättet att vara här", säger hon.

"Man lyckas inte om man inte tar för sig. Hemma i Sverige är det inte alls samma stämning, inte alls samma positiva energi. Du märker vilken skillnad det är när du sitter i möte i ett sammanträdesrum. Väldigt få människor här är negativa, men det betyder inte att du inte ska vara realistisk. Och om du far med en lögn är du körd. Sådant sprider sig snabbt, då alla är i kontakt med varandra."

Anne Lidgard, som är den svenska statliga innovationsbyrån Vinnovas representant i Silicon Valley, tycker att svenskarna klarar sig relativt bra.

"En del förstår också genom att vara här att deras affärsidé inte håller för konkurrensen, och kan då lägga ned i tid, eller ompositionera sig", säger Anne Lidgard.

I likhet med många andra menar hon att det största problemet som man stöter på är att inte tillräckligt snabbt förstå kulturen och att de inte lyssnar på råd och frågor från lokala mentorer och kunder.

"Det är en djungel av rådgivare som kommer att vilja erbjuda sina tjänster, men långt ifrån alla är bra. Det kan vara ganska förvirrande och en del ledsnar och reser hem igen när pengarna sinar. Allt detta pekar på värdet av att erbjuda ordentlig kunskap om läget i Silicon Valley redan på hemmaplan", säger hon.

Utifrån hennes perspektiv är den största skillnaden mot Sverige att i princip alla större globala ICT-bolag (information, kommunikation och telekom) och även life science-bolag finns i Silicon Valley, vilket gör det lätt att träffa kunder eller testa av produktidén mot marknaden.

"Dessutom går allt mycket fortare än i Sverige. Det finns även en stor öppenhet hos de stora företagen att prata med det mindre, då de ser dessa som en viktig källa till både kunskap om var teknikfronten ligger, och som eventuella uppköpsobjekt."

Enligt Adiba Cremonini misslyckas närmare hälften av dem som kommer till Silicon Valley för att testa sina idéer. De klarar inte mer än två år. Annars finns det en tillåtande kultur att testa och misslyckas, vilket inte minst är ett tydligt drag hos ett företag som Google där misslyckandet utan påföljande bestraffning är upphöjt till ännu en av bolagets heliga principer.

"Investerare tycker att det är bra att ha ett misslyckande bakom sig - det gör att du vågar ta risker. Man säger fail forward but fail fast", säger Adiba Cremonini.

I genomsnitt tar hon emot två företag i veckan från Sverige.

"Det är väldigt bra om de kommer hit, även om det inte har förberett sin pitch. Det är en djungel därute, så hur ska man hitta rätt? Det gäller att ha lagt fram ditt erbjudande rätt och anpassat till den här marknaden. Du får inte så många chanser."

Nicolai Wadström är lite av veteranen i gänget då han har varit här i Silicon Valley sedan 2009 med sitt företag Bootstrap Labs. Han har en diger lista av företag och projekt bakom sig men jobbar nu med sådd- och venture capitalistinvesteringar.

"Första resan hit brukar upplevas med skräckblandad förtjusning. Det går så extremt fort här och finns sådana otroliga möjligheter", säger Nicolas Wadström.

Han har en portfölj som omfattar tio bolag i olika faser och håller som bäst på att stänga en investmentfond på 50 miljoner dollar. Han väljer och vrakar bland företag från hela Europa och har för närvarande ett par nya svenska i sitt stall och ett ungerskt företag.

"Vårt jobb är att plugga in dem i ekosystemet här och hjälpa dem att exekvera."

Nicolai Wadström ser stora skillnader i det affärslivet han känner mellan Silicon Valley och Europa.

"Venturekapitalister är själva entreprenörer här i Silicon Valley, men de flesta i Europa är det inte. Här är det fokus på talangfulla människor som kan göra skillnad. I Sverige och Europa är det bara fokus på pengar, mer av bank och mindre av entreprenörskap. Det liknar mer den amerikanska östkusten."

Han är heller inte alltid så imponerad av svenskarna:

"Jag upplever dem som väldigt duktiga på att göra projektplaner. Det är en del av den svenska kulturen. Men sådant tror jag mindre på."

Många av de entreprenörer som har något att erbjuda marknaden sugs upp av de stora företagen. Det finns onekligen några att välja bland. På en högst begränsad yta samsas jättar som HP, Intel, Cisco, Oracle, Apple, Google, Facebook, Twitter, Yahoo, Tesla Motors och hundratals fler mer eller mindre kända.

I Silicon Valley görs det ett par uppköp om dagen, berättar Nicolai Wadström.

"Google är extremt skickligt på att köpa bolag. De köper 150 till 200 bolag om året. Likadant är det med Facebook. Jag skulle tro att det bara är 50 procent av affärerna som blir offentliga, resten hamnar under radarn", säger Nicolai Wadström, trots att det finns nättidningar som hårdbevakar marknaden dygnet runt.

En stor del av affärerna ligger på runt 5-10 miljoner dollar och omfattar företag med fem anställda. För köparen handlar det oftast om att komma över talanger.

"Det sker ofta att Google betalar upp till 50 miljoner dollar för att köpa över talanger", säger han.

Ibland görs det regelrätta värvningar där pengarna hamnar direkt i fickorna hos talangerna medan köpeskillingen för företaget sätts lägre vilket förstås inte gillas av aktieägarna. Det är ingenjörerna som de stora företagen vill åt och övergångssumman brukar som regel hamna på mellan en halv miljon och två miljoner dollar per ingenjör. Resten av personalen sparkas däremot omgående.

"Alla stora företag gör på det här viset. De är otroligt skickliga och det är ett klassiskt sätt att fånga upp talanger på i Silicon Valley. Men det är förstås kontroversiellt och just nu har det lagt sig lite", säger Emil Eifrem som valt att anställa ingenjörer i Europa där konkurrensen inte är lika mördande och prislappen mer normal.

Även om han känner sig tämligen amerikaniserad - han bodde dessutom ett år i USA som utbytesstudent - så har han fortfarande kvar lite av en svensk inställning.

"Generellt sett är det mycket hårdare attityd här. Som vd ska man vara quick to hire and quick to fire. Jag är absolut inte sådan utan försöker verkligen att få det att fungera med den personal vi har, och med den svenska inställningen att det ska vara lite mer humant."

"Samtidigt kör vi bolaget i tvåhundra knyck och har nyckeltal som växer tre fyra gånger per år. Med den hastigheten hinner jag inte fundera så mycket, det finns inte så mycket tid över.


NYHETSBREV


Kalendarium

LYSSNA PÅ VA:S PODDAR

SENASTE VA

VA Karriär