Fotograf: Micke Lundström

VA Profil: Dan Olofsson

Efter framgångsrika företagsbyggen på hemmaplan har it-miljardären Dan Olofsson under det senaste decenniet investerat över en halv miljard kronor i Sydafrika. Och nu fortsätter han plöja ned pengar i andra afrikanska länder. (Publicerad i VA nr. 7 -11)

Siktet var inställt på bytet, fingret låg på avtryckaren och så smällde skottet av. I ett hängande eko över buskstäppen segnade ett blödande buffeldjur ned till den rödguldammiga marken.

Jägaren, it-entreprenören och miljardären Dan Olofsson, var i Sydafrika och jagade antilop och buffel. Året var 1999 och han var på semester från jobbet som verkställande direktör för Sigma, företaget han byggt upp, börsnoterat och där han fortfarande var storägare.

Dan Olofsson var stormförtjust.

Av naturen, vildmarken och att vara omgiven av några av världens farligaste djur i en sådan storslagen miljö. Även om Ernest Hemingway, hans favoritförfattare, fällde sina byten i Kenya var det inte långt ifrån en liknande känsla: bo vid en camp om nätterna, jaga på dagarna och på kvällarna samlas framför en eld och under södra hemisfärens stjärnhimmel dricka rödvin.

Sin första jaktresa i regionen hade han gjort året innan, till Zimbabwe. Men där Robert Mugabes järnhand smet åt sitt diktatoriska skamgrepp om folket var Sydafrika ett betydligt säkrare land.

Dan Olofssons jaktsemester tog slut och han vände hem till vardagen som direktör i Malmö igen. Men ett litet frö hade såtts.

Året efter millennieskiftet var Dan Olofsson it-branschens stjärnskott. 2001 var på toppen av it-hysterin och han hade fyllt femtio, och hans förmögenhet uppgick till 4,2 miljarder kronor, enligt VA:s beräkningar. Då avvecklade han sitt arbete som operativ chef.

"Jag gick in i en ny fas", säger Dan Olofsson, när vi träffas i Stockholm ett decennium senare.

"Det var dags att lämna ansvaret vidare."

Han motiverar sitt beslut med att ingen bör sitta för länge som verkställande direktör, han satt i sjutton år. Den nya fasen innebar, förutom att trappa ner, också att hitta ett land där han kunde bo på deltid. Valet stod mellan Karibien och Sydafrika.

Han och hustrun Christin var efter resan till Afrika något år tidigare bekanta med Sydafrika. De hittade mark inte långt från jaktmarkerna där Dan Olofsson fällt sitt byte, i regionen Kwazu-Natal norr om den stora hamnstaden Durban. Det ena ledde till det andra: jakten, Sydafrika och markerbjudandet. Allt var tillfälligheter, konstaterar han såhär i efterhand.

"Vi skulle egentligen bara köpa mark för att bygga ett hus med jaktmarker. Men jakt gillas främst av en begränsad grupp män. Barn, kvinnor och män gillar safari, så vi tänkte om", säger han när vi dricker bryggkaffe i den stora Svenskt Tenn-inredda våningen på Östermalm i Stockholm, som han kallar övernattningslägenhet.

Dan Olofsson med frun Christin bredvid ett nedsövt lejon på deras safarilodge i Sydafrika som utnämnts till världens bästa. Foto: Micke Lundström

Efter att ha synat världens allra bästa safarilodger anlitades en arkitekt, mer mark köptes och det första spadtaget togs för att bygga en lyxig safarilodge med nio villor och safaritält uppställda på trädäck, med kapacitet för trettio gäster. En investering på 250 miljoner kronor.

Snart fem år efter invigningen av Thanda, som på zuluspråket betyder kärlek, har Dan Olofssons safarilodge prisats som världens bästa två år i rad av den svårövertygade resebranschen. Men det tog inte slut där.

I dag, över tio år sedan han först besökte Afrika, har han gjort investeringar för åtminstone en halv miljard kronor och han står nu inför en stor expansion, inte bara i Sydafrika där han redan etablerat sig med ett antal rörelser, utan även till andra länder i Afrika. I Tanzania ska han exploatera tre obebodda öar nära ön Zanzibar, som han leasar fram till slutet på detta århundrade. Och några veckor efter det ska han till Namibia för ett annat projekt. Inget av allt detta var riktigt meningen från första början.

I Afrika finns en vidunderlig natur med fuktigt gröna berg, soldallrande stäpp och mördande bush. Med naturen och dess djurliv följer lika stora utmaningar: sol, fukt och torka, som fört både kolonisatörer, romantiker och nostalgiker till Afrika i ett försök att tämja natur och överkomma sina egna begränsningar ofta utan någon större eftertanke.

Nu kommer även svenska företagare. Dan Olofsson återvände inte till Afrika med någon större plan eller efter att ha gjort en ekonomisk analys. Det bara blev så.

"Det föll sig naturligt med Sydafrika", säger han efter att han visat bilder på sin Macbook från sina resor i Afrika.

"Så här i efterhand, det var ett klokt val."

Sydafrika är Afrikas mest utvecklade ekonomi. Bruttonationalprodukten per capita ligger runt världssnittet, cirka 10 000 dollar per år och ungefär på samma nivå som hos befolkningen i Serbien, men något sämre än hos de boende i Brasilien. Men orättvisorna är många, med en befolkning på femtio miljoner invånare är var fjärde arbetslös och lever under FN:s fattigdomsgräns, 10 kronor om dagen. Bara var tredje invånare har ett jobb.

Samtidigt är delar av ekonomin välutvecklad, gruvindustrin är särskilt stark och betydelsefull. Landet är världens största producent av guld, platina och krom. En annan betydelsefull och snabbväxande sektor är just den som Dan Olofsson slagit sig in på. Turism bidrar till cirka 10 procent av landets bruttonationalprodukt, eller 50 miljarder dollar.

"Jag har i grunden en positiv syn på landet", säger Dan Olofsson och fortsätter:

"Tillväxten ligger på 4 procent per år. Det har goda statsfinanser, stabila banker, lägre statsskuld än Sverige som brukar lyftas fram som ett gott exempel. Det drabbades av nedgången i gruvindustrin, men nu är det full fart igen."

De politiska ledarna har han många åsikter om. Före den sittande presidenten och ANC-ledaren Jacob Zuma, satt Thabo Mbeki vid makten i nästan tio år, fram till 2008.

"Mbeki sågs som en elitist med engelsk universitetsutbildning. Under hans ledning skapades mycket splittring inom ANC. Den ekonomiska utvecklingen var sammantaget bra, men inte mycket hände för de fattiga och arbetslösa. Föregångaren Nelson Mandela var den store förlikaren, 'the reconciler', utan vilken Sydafrika sannolikt skulle haft inbördeskrig."

Jacob Zumas främsta gärningar, menar Dan Olofsson, har varit att ena folket.

"Sedan har han agerat kraftfullt mot hiv och aids, och han balanserar den stora koalitionen ANC bra. Det gäller nu att han kan leverera jobb till de arbetslösa."

Ett viktigt politiskt program i Sydafrika har varit det så kallade Black Economic Empowerment (BEE), som initierades för att råda bot på de orättvisor som skapades under apartheid, genom att ge tidigare missgynnade grupper möjlighet att ta sig fram. Till gruppen svarta räknas sedan 2007 medborgare som är svarta, färgade, indier och kineser med sydafrikanskt medborgarskap. Programmet omfattar bland annat positiv särbehandling, kvotering, kompetensutveckling, ägande, förvaltning och särbehandling i upphandlingar. Efter kritik, och ändringar i programmet, kvarstår det faktum att BEE under den första tiden gynnade bara ett fåtal.

"Det är lite tveksamt. Många har utan något risktagande kunnat bli mycket förmögna", säger Dan Olofsson.

"Men det nyare, breda BEE har haft en del effekt."

Sydafrika har också problem granngårds. I Zimbabwe har tyrannen Robert Mugabe gått från att vara en frihetskämpe jämbördig de andra stora under apartheidåren, såsom Nelson Mandela till att diktatoriskt driva landet in ett ekonomiskt haveri och gått hårt åt, och i en del fall, dödat sin befolkning.

"3 4 miljoner zimbabwier bor illegalt i Sydafrika, utan uppehållstillstånd. Det är personer som inte kommer in i systemet, många är lösdrivare och för att överleva skapar en del kriminalitet", säger Dan Olofsson som för att vara företagare i regionen är ovanligt frispråkig:

"Mugabe har blivit en gangster. Sydafrika har agerat för att få bort honom, men inte lyckats."

I Zimbabwe tvingades vita lantbrukare att lämna sina gårdar till jordlösa svarta. Även sättet som det genomfördes på kan diskuteras, är det en idé om egenmakt förvisso på steroider som resulterade i arbetslöshet för svarta lantbrukare när zimbabwier utan erfarenhet eller kunnande om lantbruk fick ta över gårdar. Mugabes restriktioner har för varje år utökats, vita får i dag inte äga frisersalonger och företag värda mer än 3,2 miljoner kronor måste ägas av infödda något som vidare slagit mot företag ägda av utlänningar och vita zimbabwier. Rasmotsättningarna är stora.

Sydafrika har en stor inkomstskillnad mellan svarta och vita, samtidigt finns BEE, så kan man ledas att tro att det är hudfärgen som lett till ett allt högre uppskruvat tonläge. Men några kraftigt ökande rasmotsättningar i Sydafrika tror inte Dan Olofsson på.

"Zimbabwe är ett avskräckande exempel", säger han.

Foto: Micke Lundström

Men det är ändå påtagligt. Våga dig ut på en promenad i Durban, storstaden närmast Dan Olofssons safarilodge, så är bevisen uppenbara. I centrum av staden håller de svarta till, inga vita syns på gatorna. Över huvud taget. Åk sedan en halvtimme norrut, exempelvis till Umhlanga, så hamnar du i ett havsnära, lyxigt bostadsområde med Beverly Hills-ideal. Tidiga morgnar ser du vita surfarkillar och -tjejer hoppa på vågorna före jobbet. Vita sydafrikaner bor i vita områden, svarta i svarta och aldrig blandas dessa två.

"Så är det. Går du på gatorna i centrala Johannesburg på nätterna tar du en risk. I Sverige är det mer subtilt. Men jag har mött mer rasmotstånd i Malmö än i Kwazu-Natal och vi i Sverige gör i stort sett inget åt det. I Rosengård finns det områden med 90 procents arbetslöshet", säger Dan Olofsson.

Rasmotsättningar kan också tolkas kulturellt, att svarta skulle uppfattas som att bete sig mer underlägsna kan ha att göra med att man visar mer respekt för den andra, menar Dan Olofsson.

"Inför en byhövding eller chief skulle ingen visa ryggen och man skulle böja sig ner för att hälsa. Men det är inte så olikt oss i Sverige: förre S-ledaren Ingvar Carlsson har berättat hur svårt han hade för dåvarande Moderat-ledaren Carl Bildt, som är adlig. Att han, som kom från en arbetarklassfamilj, kände sig underlägsen mot överklassen, det sitter så djupt."

Förenklingar baserad på okunskap eller ofullständiga fakta visar på omvärldens ointresse för Afrika. Alla kan vara intresserade av det allmänna Afrika, men inte av något specifikt land. Trots att Afrikas areal är tre gånger större än Europa. När det gäller Afrika görs det mycket generaliseringar, konstaterar Dan Olofsson.

"Händer det något i Elfenbenskusten, så säger folk att det är oroligt i Afrika. Men händer det något i Kosovo eller Baskien så är det inte oroligt i Sverige. Sydafrika är ett stabilt land på alla sätt", säger han och tillägger:

"För en journalist är det lätt att hitta enskildheter, som förvisso är korrekta, men som förstoras upp och generaliseras."

Utvecklingsländer med stora naturtillgångar, och stor spridning av inkomster, och en historia av förtryck är nästan alltid en bördig jordmån för korruption, oavsett var i världen. Korruptionen i Sydafrika är relativt hög, landet listas på 54:e plats i Transparency Internationals korruptionsindex (Sverige har en delad fjärdeplats). Sydafrika hamnar efter Saudiarabien och Kuwait, men före EU-länderna Lettland, Italien och Slovakien. Dan Olofsson har märkt av korruptionen, men hävdar att han vägrat spela med.

"Korruption finns, men vi har inte betalat några mutor", säger han och ger ett exempel:

"Ibland har det varit myndighetsbeslut som tagit väldigt lång tid och jag har fått höra av andra att det borde gått fortare, där det antytts att det beror på att jag inte har betalat."

Efter att Dan Olofsson med sina kompisar, Sven-Göran "Svennis" Göransson och finansmannen Mats O Sundqvist köpte en fotbollsklubb, Thanda Royal Zulu FC, kom han närmare den typen av smutsiga affärer.

"Där kände jag att vi befann oss i en gråzon. Det var ett antal konstiga domslut, spelare som inte gjorde som de blivit tillsagda, det fanns skäl att misstänka mutor. Men vi kunde aldrig bevisa något. I ett sådant läge, då kan du inte ge dig in i den verksamheten. Du smittar också ner ditt rykte", säger Dan Olofsson och klargör att fotbollsklubben såldes 2009.

Förutom misstankarna om korruption är företagandet inte särskilt annorlunda mot Sverige, menar han.

"Det finns en snarlik lagstiftning och fackföreningarna är starka. Det går inte att avskeda någon hur som helst", säger Dan Olofsson.

Trots att de storstilade planerna för fotbollsklubben gick i stöpet har han redan gett sig in i nästa projekt. Efter safarilodgen har han tagit sig an ett nytt fastighetsprojekt i Empangeni, tjugo mil norr om Durban, i samma region, Kwazu-Natal.

Där ska en stadsdel byggas med 2 900 tomter. Arkitekter har ritat, mark har köpts 450 hektar. Han uppskattar att han har alla tillstånd klara inom några månader. Då kan exploateringen sätta i gång.

"Det finns ett starkt tryck på att det ska bli bostäder. Hela skalan ska det finnas, från enkla bostäder till villor på 150 kvadratmeter."

I utvecklingsländer när mark ska exploateras, uppstår ofta problem med boende i närområdet som gör anspråk på marken. Oftast finns det ingen dokumentation, vilket försvårar utredning - även det är kostsamt och tidsödande.

"Allt vad gäller markanspråk har vi löst", säger Dan Olofsson, och berättar vidare att det rör sig om en investering på 800 miljoner kronor, men mycket pekar på att han kommer sälja tomter.

Allt tar lite längre tid i Sydafrika, men allt verkar ha gått vägen för Dan Olofsson. Han är etablerad i samhällslivet och har omvittnat goda kontakter med det politiska etablissemanget. Han känner premiärministern i Kwazu-Natal, har träffat Jacob Zuma och hörs ofta med parlamentarikern Mandla Mandela, sonson till Nelson.

"Jag har inte använt de kanalerna", säger han.

"Men det är alltid en fördel att du uppfattas som seriös och legitim."

På Nelson Mandels nittioårsdag var han den ende europé som var bjuden. Av det "internationella jetsetet", som Dan Olofsson kallar dem, syntes varken Bill Clinton eller Richard Branson. Det var en fest för familj och nära vänner och dit räknas Dan Olofsson.

"Men jag lyfter inte precis på luren och ringer Nelson. Han är gammal och skör. Jag har däremot mycket kontakt med hans sonson, han sitter i parlamentet och är ledare i familjen."

Dan Olofssons mest betydelsefulla, personliga engagemang är Star for Life, som syftar till att utbilda skolelever i preventiv kunskap om hiv och aids. Helt och hållet ett välgörenhetsprojekt, poängterar han.

"Det är mitt absolut viktigaste engagemang. För att det betyder mycket för så många människor. De riskerar att förlora en hel föräldrageneration."

70 000 ungdomar deltar, och det finansieras av honom själv, H&M-storägaren Stefan Persson och Volvo, för lastbilstillverkaren är det deras största csr-projekt. Johan Hansen, den skadeskjutne finansmannen, finansierade en expansion av projektet också till Namibia där han har lyxjaktparker där man denna månad expanderar med fler skolor.

Dan Olofsson gillar sitt nya liv utan operativt ansvar. Han kontrollerar sina innehav genom holdingbolaget Danir och är fortfarande ordförande i en några portföljbolag, exempelvis börsnoterade Sigma. Ett bolag han för övrigt försökte köpa ut från börsen, men misslyckades efter kritik om att han skulle ha tryckt ner värdet på bolaget för att kunna köpa ut bolaget till lägre värdering. Han jobbar från hemmet i Malmö och en dag i veckan är han i Stockholm och jobbar från våningen som vi befinner oss i. Besöker Sydafrika gör han någon gång per kvartal. Han ska dit snart, men först, helgen efter att vi träffas ska han åka till Tanzania, för att titta på tre obebyggda öar som han ska leasa i sjuttio år. Till två av öarna har han bygg- och exploateringsrättigheter.

"Det blir nog ett hotell som jag ska sälja rättigheterna till", säger han och låter förstå att det finns många affärer kvar att göra.

Tanken är att fortsätta med sina engagemang i flera år framöver, affärerna i Afrika har bara börjat och han motiverar med ett synsätt förmodligen få skulle hålla med om.

"Mark och fastigheter är motsatsen till it, det är bra riskspridning. Även om det är i Afrika."

Relaterade artiklar


Nyhetsbrevet för det nya näringslivet:

Kalendarium

MEST LÄST PÅ VA.SE

Senaste dygnet I veckan
  1. Rusning till Leif GW:s och Göran Perssons bolag som laddar för börspremiär
  2. Sveriges doldis-techstjärna sålde just sitt bolag till Uber för 29 miljarder – allt började med en hjärnblödning
  3. Paret satsade sina bröllopspengar och hackade Ikea – idag säljer de sina soffben i 30 länder
  4. Aktierna som ska upp 40% eller mer – enligt proffsen
  5. Fondens floppår drabbade 300 000 sparare – nu lämnar förvaltaren
  1. Därför blir så många inkompetenta män ledare – och så kan det förhindras
  2. Då: Kickad från Ericsson – Nu: Han är bäst betalde svenske chefen någonsin
  3. Aktien rasade 26% – sen stoppades all handel i forskningsbolaget
  4. Forna världsartisten går mot sitt andra stora genombrott – som vd för familjeföretaget
  5. Nästa vecka tar hon över Handelsbanken – bryter 150 år av gubbvälde

För dig som prenumerant

BLOGG

Följ chefredaktören på klimatresan

Under 2019 utmanar Veckans Affärer sina läsare att minska sina affärsresor med flyg med hälften. Chefredaktör Åsa Uhlin håller koll på hur det går med det och sitt eget mål att flyga mindre på bloggen VA:s klimatresa.