Fotograf: Luxian Productions

Skogsjätten lever inte som de lär

Teliasonerahärvan avslöjade allvarliga brister i etik och kontroll. Stora Enso är nästa svenskfinska storbolag där varningslamporna blinkar allt intensivare rött. VA:s granskning visar på ett bolag med en hållbarhetsimage som mest är ett väloljat pr-maskineri.

Korruptionsskandalen i Teliasonera är inte ett enstaka mörkt undantag i ett annars sjyst och renhårigt svenskt näringsliv. Tvärtom verkar svenska storbolags globala ambitioner ha gjort dem allt mindre ansvarsfulla och nogräknade.

Den svensk nska jätten Stora Enso har fått mycket positiv kritik, ägarberöm och na utnämningar för sitt miljöarbete och för ett ansvarsfullt företagande.

Men verkligheten visar till stora delar något annat. Därför blev också Parul Sharma, Sveriges mest in ytelserika hållbarhetspro l och en av Nordens främsta experter på mänskliga rättigheter, kortvarig som chef för globalt ansvar på den nsksvenska skogsindustrikoncernen.

Den 18 juni ifjol tillträdde hon som chef för "global responsibility" inom affärsområdet renewable packaging. Fem månader senare lämnade hon bolaget. En av de främsta anledningarna till att Stora Enso för snart ett år sedan anställde den högt ansedda CSR-experten Parul Sharma var för att om möjligt stämma i bäcken efter de avslöjanden som kommit fram kring bolagets framfart i Kina.

"De säger att nu kommer nnarna och tar vår mark . Ordet Finland skrämmer oss." Citatet är hämtat ur den nländske lmaren Mika Koskinens "Den tysta skogen" eller "The Red Forest Hotel" som den heter på engelska. Dokumentären, som bland annat visades i SVT den 20 maj ifjol, ger en skrämmande bild av hur Stora Enso agerar i Guangxiprovinsen i södra Kina gentemot de lokala markägarna.

Vittnesmålen från bybor som intervjuas i lmen talar för sig själva. De berättar hur de tvingats sälja sin mark till underpriser efter att ha blivit hotade eller utsatta för våld. Dessa så kallade "land grabs" är ett utbrett problem i Kina, särskilt i de underutvecklade provinserna i söder där de lokala myndigheterna anses vara tio gånger mer korrupta än i storstäder som Peking och Shanghai.

Men att ta "seden dit man kommer" är inget att rekommendera om man som Stora Enso vill kunna slå sig för bröstet och vara ett globalt ansvarsfullt företag. Filmen ck, trots sin tydlighet, märkligt lite genomslag i svenska medier och bland svenska investerare, och de missnöjesyttringar som följde hanterades av ett effektivt och väloljat pr-maskineri.

Förutom upprörda inlägg från privatpersoner på Stora Ensos Facebooksida, som fortsätter att rulla in, har kritiken slagit följe med skogen och tystnat. Nu kommer dock signaler om att det förbereds för ytterligare granskning och agerande från såväl myndighets- och ägarhåll som från era miljö- och människorättsorganisationer.

Dessutom kommer kritiska vittnesmål även inifrån Stora Enso. Källor inom företaget bekräftar för Veckans Affärer den bild av situationen i södra Kina som Mika Koskinens lm ger, men som också berättar om ett bolag där allt handlar om "storytelling". Ett bolag som betraktar ansvarsfullt företagande som pr och där Lauri Peltola, som anställdes år 2009 som kommunikationschef, sköter ruljangsen även när det gäller "sustainability".

Ett bolag som väljer att gå in i ett extremt komplext och underutvecklat område som Guangxi med uppenbar brist på erfarenhet och riskanalys. För trots att den svenska skogsindustrikoncernen Stora vid samgåendet med nländska Enso 1998 troligen var världens äldsta ännu verksamma aktiebolag, är det först efter millennieskiftet som Stora Enso börjat ge sig utanför Europa. Stora Enso började nämligen inse att träden växte alldeles för långsamt i Sverige.

Med begränsad erfarenhet gav sig bolaget därför av till Bahia i Brasilien, där eukalyptusträden växer tio gånger snabbare än träden i Norden, och etablerade där ett samriskbolag, Veracel, med norsk-brasilianska Aracruz. I dag har bolaget genom ett samgående bytt namn till Fibria och är världens största producent av pappersmassa.

Motsvarande etablering gjordes i Uruguay i slutet av förra decenniet. Men den tidsmässigt korta resan har varit långt ifrån problemfri. Stämningsansökningar samlas på hög där Stora Enso anklagas för brott mot arbetsrättsliga regler i de enorma pappersbruk som anlagts i anslutning till eucalyptusplantagen, skattesmitning, penningtvätt, mutor och miljöbrott.

För fyra år sedan dömdes Veracel i en federal domstol i Bahia till böter på 8 miljoner euro för avskogning. Under 2011 dömdes Veracel återigen. Denna gång för bedrägeri sedan bolaget planterat träd på mark som inte ingått i de köpekontrakt som slutits. Landområden som bolaget därefter var tvunget att lämna tillbaka.

I både Brasilien och Uruguay har de enorma eukalyptusplantagerna resulterat i vattenbrist, jorderosion och andra problem för de omkringliggande byarna. Övertrampen känns igen från situationen i Guangxi i Kina. Men varken domslut eller starka protester har hindrat Stora Enso från att driva igenom sina projekt som planerat. I Kina väntar de nu på tillstånd att börja bygga och bedriva sin verksamhet.

"Fabriken i Beihai i Guangxiprovinsen blir Stora Ensos största investering. Större än fabriken i Brasilien", säger Mika Koskinen.

Planerna i Kina daterar tillbaka till 2002 då Stora Enso började skissa på sitt nya kartong- och pappersmassabruk. För att få lönsamhet i projektet behövde Stora Enso plantera 120 000 hektar med eukalyptusträd.

De första 60 000 hektaren mark köpte Stora Enso av stora statliga skogsföretag. Men företaget behövde dubbelt så mycket.

"Ett tag talade de till och med om att de behövde 160 000 hektar för att uppfylla kinesisk lagstiftning om biologisk mångfald. Men sedan backade de tillbaka till 120 000 hektar igen."

När ytterligare 30 000 hektar skulle köpas från lokalbefolkningen började problemen.

"Priserna steg för mycket och Stora Enso ställde krav på de lokala myndigheterna att det här får ni xa. Men eftersom de inte öppet kunde agera oetiskt hyrde de in andra affärsmän med tveksamma kontakter för att med hot och våld komma över marken så billigt som möjligt", berättar Mika Koskinen.

I dag har Stora Enso enligt egna uppgifter endast kommit över 90 000 hektar.

"Det borde betyda att projektet även kan bli en nansiell katastrof. Men jag tror att de kommer att lösa det genom att importera träd från Laos där de har en testplantage, en riskabel plan", säger Mika Koskinen.

Kritiken kring Stora Ensos etablering i södra Kina började bubbla år 2009 efter uppmärksamhet i Helsingin Sanomat och året därpå när en rapport från miljöorganisationen Rights and Resources Initiative, RRI, som visade på oegentligheter kring hur marken anskaffats.

Redan år 2006 hade RRI identi erat problem och risken för kon ikter och rapporterat detta till Stora Enso.

Men när en större studie skulle genomföras valde Stora Ensos anställda i Peking och Guangxi att inte delta i fältstudierna eller låta sig intervjuas. Samma motstånd som lmaren Mika Koskinen mötte när han vid olika tillfällen besökte Guangxi för att träffa den drabbade lokalbefolkningen.

Mika Koskinen förföljdes konsekvent, personer han träffade kidnappades och misshandlades. Inte minst den advokat, Yang Zaixin, som tagit på sig uppdraget att företräda byborna i marktvisterna som uppstod i Beihai. För detta ck han på falska anklagelser sitta i husarrest under 15 månaders tid.

Stora Enso svarade dock på kritiken i rapporten från RRI och medgav att misstag hade begåtts. Enligt Lauri Peltola, som i dag bär titeln chef för "global identity" och sedan mars ifjol är medlem av koncernledningen, skulle Stora Enso nu gå igenom samtliga kontrakt med markägarna och eventuella felaktigheter skulle rättas till.

De lovade också att gå långsammare fram i processen så att inga ytterligare misstag begicks.

"I nska medier framställdes det som att de gått igenom avtalen för att komma till rätta med problemen för lokalbefolkningen. Men de gjorde det bara för sin egen del, för att få en bättre legal grund att stå på", menar Mika Koskinen.

Stora Enso hänvisar också kritiker till de rapporter som FN:s utvecklingsprogram UNDP genomfört kring bolagets verksamhet i Guangxi. Studierna som UNDP gjort ställer sig positiva till projektet.

"Stora Enso betalar för rapporterna och har rätt att lägga till tekniska detaljer. All data kommer från Stora Enso. Problemet med UNDP är att de inte har de nansiella resurserna för att göra den här typen av rapporter. I den andra rapporten gjordes inga nya fältstudier utan den hade bara referenser till de som gjordes år 2005. Det enda vettiga som fanns i rapporterna var rekommendationer att den biologiska mångfalden skulle uppmärksammas bättre", säger Mika Koskinen.

För precis som i Brasilien och Uruguay leder avskogning och de enorma eukalyptus-plantagen i Guangxiprovinsen till sjunkande vattennivåer. Tillsammans med eukalyptusbladen som faller till marken förstör det inte bara områden där träden står utan även den tidigare odlingsbara marken runtomkring.

Stora Enso har lagt stor kraft på att övertyga aktieägarna om att bolaget tar ett långsiktigt ansvar för Beihai. Och de verkar ha lyckats.

"Stora Enso är ett av bolagen i vår hållbarhetsfond och visar styrka i alla aspekter kring hållbarhet. Det är hög risk i skogen med tanke på alla myndighetskontakter. Jag vill dock påpeka att inget bolag är någon ängel i sammanhanget", säger Stina Billinger, hållbarhetschef på SPP Storebrand.

Liknande tongångar hörs från en annars ofta kritisk Carina Lundberg Markow, chef för ansvarsfullt ägande på Folksam.

"Stora Enso arbetar systematiskt i arbetet med mänskliga rättigheter och är ofta utsedda på olika hållbarhetslistor. De jobbar i en riskfylld bransch men vi tycker att de jobbar bra."

Men en viss kritik har hon dock: "De behöver förstärka sitt korruptionsarbete. Det är svårt att veri era. Vi vet inte hur många som fått utbildning och hur programmen implementerats. De tillhör ett av de bolag där vi behöver se en uppryckning."

Dagen efter att Mika Koskinens lm visades på SVT lät Stora Enso meddela att bolaget anställt en av de främsta csr-experterna i Norden med specialistkunskaper inom mänskliga rättigheter.

Parul Sharma har arbetat med csr-frågor och mänskliga rättigheter hos svenska företag verksamma i Asien sedan 2004. Närmast kom hon från Sandvik där hon sedan 2008 ansvarat för csr-kontrollen av verkstadskoncernens underleverantörer i högriskländer.

Hon har fungerat som rådgivare hos Amnesty Business Group, EU-kommissionen och European Public Law Centre. År 2011 var hon rankad som den mest in ytelserika csr-experten i Sverige. Men hennes karriär på Stora Enso varade som sagt bara i knappt ett halvår och på frågan vad Parul Sharma i dag anser om Stora Ensos "systematiska arbete med mänskliga rättigheter" svarar hon:

"Det nns inget arbete för mänskliga rättigheter på Stora Enso, därför kan jag inte kommentera systematiken." â– 

Missa inte: Stora Enso: "Vi ska föreslå en etisk kommitté"

Relaterade artiklar


För dig som prenumerant

VA Superkarriär:

VA KVINNA PODCAST

BLOGG

Följ chefredaktören på klimatresan

Under 2019 utmanar Veckans Affärer sina läsare att minska sina affärsresor med flyg med hälften. Chefredaktör Åsa Uhlin håller koll på hur det går med det och sitt eget mål att flyga mindre på bloggen VA:s klimatresa.