Conny Sillén/Scanpix

Borg har EMU-anpassat fullt ut

Efter sex år vid makten har Anders Borg EMU-anpassat sin finanspolitik fullt ut. En euroanslutning är bara en formalitet.

Anders Borgs roll som finansminister har beskrivits på olika sätt under de snart sex år som gått sedan alliansen vann valet 2010. Han anklagas av sina kritiker för att vara mer ekonom än politiker och alltför kameral i sitt synsätt på samhällsekonomin. Hans beundrare tycker att han är den mest kompetenta finansminister Sverige någonsin haft.

Det vanligaste omdömet är att det är han som bestämmer, ett tillmäle som också Göran Persson åtnjöt när han hade samma jobb på 90-talet. Alla små och stora beslut i regeringen sägs börja och sluta hos Borg.

Småpartierna har inte en chans att driva igenom några kostnadsdrivande käpphästar så länge Borg vakar över rikets kassa.

Enligt denna beskrivning är finansdepartementet regeringens ideologiska centrum och därmed blir det också lätt att kritisera regeringen för en viss tomhet finansen bestämmer visserligen men har inte några större framtidsvisioner än att statsbudgeten bör gå med ett litet överskott under nästa tioårsperiod.

Men det finns ett annat sätt att förstå Anders Borgs gärning han är en mycket EU-anpassad finansminister. Detta förhållande döljs av att vi inte är EMU-medlemmar men kommer i dagen då och då, till exempel när Financial Times utser Anders Borg till European finance minister of the year.

I alla viktiga avseenden följer Sverige det finanspolitiska ramverk som EU-länderna förhandlade fram inför introduktionen av euron 1999 och som adlades till den så kallade stabilitetspakten. Statsskulden ska ner, budgetunderskottet får inte vara för stort och inflationen ska hållas kort.

Med hänvisning till Sveriges utsatta ekonomiska läge som ett litet exportberoende land skärpte Persson-regeringen kraven med utgiftstak och överskottsmål. Varje svensk finansminister har sedan dess hållit sig inom dessa ramar, bland annat för att oppositionen oavsett politisk färg hela tiden ser till att det politiska priset för att avvika är mycket högt.

Den samlade effekten är att Sverige liksom på nästan alla politikområden inom EU också är EMU-områdets mest skötsamma land. Anders Borgs stora bidrag är egentligen att han är den första svenska finansminister som har klätt denna politik i ord.  I hans retorik är det europeiska perspektivet alltid starkt och närvarande.

Han kan inte kommentera ett enda utgiftsområde, det må gälla järnvägar eller åtgärder mot arbetslösheten, utan att jämföra med andra länder och vad andra länder planerar att göra. I hans tankevärld har Sverige självklart en relation med den stora världen men framför allt en relation med EU-länderna, i stort och smått.

Han ständiga uppläxningar av EU-kollegorna är också en europeisering av finansministerjobbet. Borg har ansvar för att implementera den europeiska finanspolitiken i Sverige men också att utforma gemensamma regler och se till att medlemsländerna följer dem.

Han tycks också klara av att använda finanspolitiken som regulator för ekonomin, vilket många menar är politiskt svårt. Statsbudgeten går faktiskt med överskott i goda tider och med underskott i dåliga, kraftigt under krisen 2009 med 176 miljarder och med lindriga 13 miljarder minus i år.

I den svenska debatten om EMU hävdar motståndarsidan att den ekonomiska och monetära unionen innebär en att den offentliga sektorn ofrånkomligen bantas, vilket för övrigt även den statliga EMU-utredningen konstaterade. EMU-medlemskapet trycker tillbaka staten och det ser vi även i Borgs budgetar där den offentliga sektorns andel av BNP är fallande sedan mitten av 90-talet och fortsätter att falla framöver.

Fördelarna med att ha stått utanför EMU under krisåren är både kända och erkända, men finansministerns utgångspunkt är att vi av politiska skäl ska gå med. Om vi vill att Sverige ska vara del av ett europeiskt samarbete där länderna strävar mot samma mål bör vi gå med i EMU och om man läser Borgs budgetar genom åren med de ögonen är det en snart sex år lång förberedelse vi ser.

Och i väntan på ett formellt medlemskap är det den svenska Nato-linjen som gäller: full anpassning och bäst i klassen ger makt och inflytande och stärker Sveriges intressen.


För dig som prenumerant

VA KVINNA PODCAST