Den köpgalna kon


Bakom den gulliga Arlakossan på mjölkpaketen döljer sig ett slipat storföretag som inte skyr några medel i jakten på dominans. Det här är berättelsen om hur mejerijätten försöker manövrera ut konkurrenten Milko.

Tisdagen den 3 maj 2011 kallades Milkos styrelseledamöter till ett informellt möte i ett konferensrum på Arlanda. Något protokoll upprättades aldrig och mötet var så hemligt att ledamöterna inte ens fick skriva reseräkning. De fackliga ledamöterna tilläts inte heller vara med. Veckan innan hade Milko haft en ordinarie föreningsstämma i Mora, men varken styrelseordförande Lars Reyier eller vd Göran Henriksson hade då yppat ett ord om sina planer till medlemmarna i Milko som är en ekonomisk förening för mjölkbönder i mellan-Sverige.

Nu skulle de driva igenom planen att låta Arla ta över Milko.

Göran har lagt i bromsen och kommer att föreslå en fusion med Arla eftersom tertialbokslutet är en katastrof , meddelade Lars Reyier i ett telefonsamtal till sin vice ordförande Lotta Wiringe, mjölkbonde i östra Värmland, redan på påskdagen.

Lotta Wiringe protesterade och ansåg att styrelsen måste träffas först, men Lars Reyier tänkte ringa till Arla direkt. Men medlemmarna skulle ännu inget få veta.

Vi måste ha stämman först och där ligger vi lågt , sade han.

Mötet på Arlanda resulterade i att en delegation från Milko åkte ner till Arlas huvudkontor i Århus i Danmark. VD Göran Henriksson hade redan varit där på egen hand.

När de träffades igen på Arlanda söndagen därpå var fusionsprocessen redan i gång. I styrelsen var det bara två ledamöter, Lotta Wiringe och Hans Cederlöf, som protesterade.

Vd Göran Henriksson motiverade fusionen med att resultatet för de första fyra månaderna visade ett minus på 50 miljoner kronor.

Tyvärr fortsätter försäljningskurvan i fel riktning , sade han. Vår försäljning av färskvaror ligger långt ifrån budget vilket skapar stora ekonomiska problem.

Att Milko skulle gå så dåligt att det var i det närmaste konkursmässigt förvånade flera i styrelsen. Under januari och februari hade tvärtom anats en ljusning, men nu målade vd allt i nattsvart. Flera i styrelsen ville därför att en oberoende konsult skulle granska Milkos räkenskaper och att en oberoende värdering skulle göras. Om Milko skulle fusioneras så fanns dessutom fler intressenter än Arla som också borde tillfrågas.

Två konsulter kontaktades, men de fick avbryta sitt uppdrag innan de ens börjat. Vd och ordföranden lyckades avstyra all utomstående granskning. På ett styrelsemöte den 8 juni togs i stället det formella beslutet att inleda fusionsförhandlingar med Arla, den marknadsledande mejerijätten med 65 procent av den svenska marknaden (och 95 procent av den danska).

Arlas styrelseordförande Åke Hantoft och Sverige-vd:n Christer Åberg väntade redan utanför styrelserummet. De hälsade på styrelseledamöterna och klargjorde förutsättningarna som gällde för samgåendet. Arla skulle överta skulder och tillgångar i Milko och samtidigt låta Milkos 636 bönder gå över och bli medlemmar i Arla. Men Arla ville inte betala något kontant. Den köpeskilling de lade ut skulle de samtidigt få tillbaka i form av böndernas kapitalinsatser. Och om Milko efter den 1 juni gjorde ytterligare förluster skulle dessa dras från böndernas mjölkavräkning och insatskapital. En lysande uppgörelse för Arla med andra ord. Utan att betala något skulle Arla komma över en stor del av marknaden i norra Sverige, få tre mejerier och stärka sitt monopol i Stockholmsområdet.

För Milkos bönder innebar uppgörelsen dock kniven mot strupen. Arlas krav på lönsamhet för Milko från den 1 juni 2011 tvingade Milkostyrelsen att sänka ersättningen till bönderna med 40 öre per kilo mjölk (från 3,40 till 3 kr). För många skuldsatta lantbrukare skulle den sänkningen inom några månader leda till konkurshot. Fortsatta förluster i Milko skulle dessutom leda till ett sämre mjölkpris för alla Milkobönder under flera år framåt. Villkoren var så hårt satta att man kunde räkna med en utslagning av mjölkbönder redan från start. Många ifrågasatte också Arlas intresse att ta över bönder med små volymer och långa avstånd i svensk glesbygd.

Under kaffepausen efter styrelsemötet fällde Arlas styrelseordförande Åke Hantoft också sin drastiska kommentar om den nyss gjorda prissänkningen.

Sänkning med 40 öre räcker inte , sade han. Vräk till med 1.50 på en gång istället så att bönderna håller käften!

Det sägs att Åke Hantoft skäller och gormar och är så otrevlig i styrelserummen att han till slut blivit tvångsintagen på charmkurs. Sitt bolag Arla är han dock hängivet trogen. Inte ens hans femtonåriga brorsbarn, som råkat fälla en negativ kommentar om Arla på internet, undvik hans vrede. När de möttes på vägen utanför släktgården vevade Åke Hantoft ned vindrutan och gav flickan en rejäl utskällning.

Åke Hantoft och Åke Modig var de två arkitekterna när svenska Arla år 2000 fusionerades med danska MD Foods. En hemlig konsultrapport kom då fram till att Arla var 3,3 miljarder kronor mer värt än MD Foods, men de svenska bönderna övertalades att skänka bort övervärdet och fann sig i att bara få 40 procent av rösterna i Arla Foods, medan de danska bönderna fick resterande 60 procent. Därmed hade Arla i praktiken blivit ett danskt bolag ett av Danmarks största vid sidan av grisböndernas Danish Crown och Arla Foods styrs nu med järnhand från huvudkontoret i Århus på Jylland.

Åke Modig och Åke Hantoft hade vid fusionen lovats välavlönade poster i den nya koncernen. Åke Modig blev vd fram till 2005 då han tvingades sluta (med ett avgångsvederlag på fem miljoner kronor) efter ett misslyckat fusionsförsök med holländska Campina. Fusionen hade stoppats i sista stund sedan danskarna insett att de skulle hamna i minoritet i det nya bolaget. Åke Modig ersattes av dansken Peder Tuborgh som i dag enväldigt styr Arla. Åke Hantoft blev först vice styrelseordförande, men har i år fått posten som styrelseordförande, med ett årligt arvode på en dryg miljon om året. Åke Hantoft var tidigare bonde i Halland och gjorde karriär inom Lantbrukarnas riksförbund, LRF.

Alltsedan fusionen 2000 har Arlas strävan varit monopol på hemmamarknaden och internationell expansion. Arla Foods är ett danskt aktiebolag, en multinationell koncern, som formellt ägs och styrs av en dansk ekonomisk förening, en amba . Såväl danska, svenska och tyska bönder är medlemmar. En bonde kan individuellt söka medlemskap genom att betala 15 000 danska kronor. En liten del av avräkningspriset från mjölken dras sedan av för att successivt bygga upp medlemmens insats. Men insatskapitalet är ett lån från bonden till Arla och ingen ägarandel, vilket skiljer en ekonomisk förening från ett aktiebolag. Ägarandelen växer inte heller i värde i takt med att Arla Foods tillgångar ökar, den bonde som vill gå ur Arla får bara tillbaka sin ursprungliga insats.

Konstruktionen ger stor makt åt Arlas företagsledning. I praktiken är Arla, liksom andra föreningsägda bolag inom bondekooperationen, tjänstemannastyrt. Bolagen existerar utan någon egentlig ägarmakt där varje medlem har en röst oavsett insats. Den nu pågående fusionen mellan Arla och Milko ska visserligen formellt godkännas av Arlas medlemsstämma i oktober, men Åke Hantoft har försäkrat att det aldrig är några problem. Hittills har medlemmarna aldrig sagt nej till något förslag från ledningen.

I Europa finns en handfull bolag som strävar efter dominans på mejerimarknaden. Störst är franska Lactalis som precis håller på att ta över italienska Parmalat för att skapa världens största mejerijätte. Campina har efter misslyckandet med Arla i stället gått ihop med sin ärkerival Friesland. Arla Foods har förutom Danmark och Sverige även expanderat i England, Tyskland, Kina och Mellanöstern. Peder Tuborgh var mannen bakom det stora danska mjölkkriget som föregick Arlafusionen. MD Foods slogs ihop med Klövermaelk 1999 efter ett långt priskrig. Sedan dess har även Hirtshals mejeri i Danmark slagits ut. Under den striden fälldes Arla Foods av danska konkurrensmyndigheter för att ha betalat livsmedelshandlare för att slänga ut Hirtshals varor från butikshyllorna. En före detta anställd på Arla berättar att Peder Tuborgh därefter gick ut med ett direktiv som innebär att uppgörelser med handlare bara ska göras muntligen och att inga sådana avtal får finnas på papper eller i datorerna. Allt för att konkurrensmyndigheterna inte ska hitta några bevis.

I Århus har Arla en särskild avdelning, business support, som i detalj håller reda på konkurrenter och marknader. En bonde som tidigare satt med i Arlas representantskap minns hur Arlaledningen på dessa möten kunde visa detaljerade kalkyler hur en prissänkning på en viss vara skulle leda till att en konkurrent slogs ut. Men materialet delades aldrig ut på papper.

Arla är en multinationell koncern där pengar kan flyttas från en marknad till en annan utan insyn, Sverigemarknaden utgör bara 15 procent av Arlas affärer. Danmark producerar mer än dubbelt så mycket mjölk som danskarna själva dricker, en stor del går på export som mjölkpulver. Förr subventionerades den produktionen med EU-bidrag, i dag har efterfrågan från Kina höjt mjölkpulverpriset så att den ger Arla 20 procent av inkomsterna. Inkomster som sedan ger Arla muskler att dumpa priserna på exempelvis den svenska marknaden. Arlas Sverigechef Christer Åberg erkände i våras i danska Landbrugsavisen att svenska Arla trots ökad omsättning inte var tillräckligt lönsamt och därför måste spara 41 miljoner danska kronor i Sverige.

Det hårda marknadsklimatet påverkar alla, men kanske ännu mer Arlas konkurrenter , sade Christer Åberg.

Vad han däremot inte berättade var det faktum att Arla med sina 65 procent av den svenska marknaden på mjölk har urholkat lönsamheten genom att inte höja priserna. Medan Arla i vintras höjde mjölkpriset till butik med 6 procent i Danmark, lät man bli att höja i Sverige. Därmed tvingar man konkurrenterna i Sverige att sälja till alldeles för låga priser, vilket urholkar lönsamheten för alla. Skånemejerier har under våren gjort ett minus på 50 miljoner kronor, Milkos minus är 80 miljoner kronor, men även Arla Sverige har gjort en rejäl förlust. Enligt en uppgift från ett internt representantskapsmöte i Arla i slutet av augusti var förlusten hela 500 miljoner kronor.

På Skånemejerier uppskattar man att Arla sålt sin apelsinjuice i Sverige till en förlust på 50 miljoner kronor enbart för att konkurrera ut Bravojuicen som är en av Skånemejeriers lönsamma produkter.

Skånemejerier hade tidigare ett samarbete med Arla där Bravojuicen skulle legotillverkas av Arla. Men plötsligt kom ingen juice och Arla motiverade stoppet med trasiga maskiner. Skånemejeriers produktionschef, som just råkade vara i Danmark, åkte då direkt ut till fabriken för att få se maskinerna, vilket avtalet medgav. Då visade det sig att produktionen inte alls stod still, i stället producerades Arlajuice för fullt som sedan skulle erbjudas handlarna när Bravojuicen uteblev…

Hösten 2007 försökte Arla även fusionera med Skånemejerier. Vd Peder Tuborgh träffade Skånemejeriers ledning på ett hotell i Stockholm. Efter en trevlig middag började Peder Tuborgh lägga upp planerna för en fusion. När svenskarna invände att medlemmarna måste godkänna en sådan kom Peder Tuborgh plötsligt med ett förtäckt hot.

Om det så kostar oss en miljard kronor att konkurrera ut er ska vi göra det , sa han.

Eftersom en av Skånemejeriets chefer hade knäppt på inspelningen på sin mobil blev Peter Tuborghs hot inspelat på band, och så småningom översänt till Konkurrensverket i samband med att Arla försökte få Coop att ta bort Skånemejeriers produkter från hyllorna. En kupp som dock stoppades av 50 000 arga konsumenter på Facebook.

För Arla är Skånemejerier den främsta måltavlan i Sverige. Men eftersom Skånemejerier hittills stått emot attackerna från Arla, tycks man nu ha valt en annan strategi för att ta över den svenska marknaden. I stället ger man sig på den svagaste konkurrenten Milko.

Milkoland sträcker sig från Jämtland, Ångermanland och Hälsingland ner till Värmland, Dalarna och Västmanland. Den centerpartistiske riksdagsmannen Per Åsling var tidigare ordförande i Milko som styrts från Östersund där han också är hemmahörande. Flörtandet med Arla började sedan Per Åsling hämtat vd:n Erik Gumabon från Ica. En kort tid därefter inledde Gumabon hemliga förhandlingar med Arla. Han åkte till Århus och blev lovad posten som Arlas Sverige-vd om han lyckades få igenom en sammanslagning. Men när Project Sinclair läckte ut blev protesterna högljudda och Erik Gumabon fick gå. I början av år 2010 anställdes en ny vd från Centerkretsarna i Östersund Göran Henriksson som varit vd på Östersundsposten, men som saknade all erfarenhet från mejeribranschen. Nu skulle Milko göra ett nytt försök att bygga upp en självständig verksamhet. Sommaren 2010 beslutades om rationaliseringar och nedläggning av två mejerier, i Karlstad och Sundsvall. I stället skulle mjölken produceras på lego hos Gefleortens mejeri och Falköpings mejeri. Hösten 2010 bjöds Sundsvallsmejeriet ut till försäljning och eftersom det låg på attraktiv mark fanns flera anbud. Även Arla lade ett bud, men Göran Henriksson förklarade i lantbrukspressen att de absolut inte skulle sälja till Arla. Någon konkurrent skulle inte släppas in i Milkoland.

Några månader senare hade han uppenbarligen ändrat sig. Arla hade inte bara lagt ett bud på Sundsvallsmejeriet utan dessutom kommit med ett nytt erbjudande om fusion. Och det erbjudandet skulle inte gälla om någon annan fick köpa i Sundsvall. Styrelsen sålde därför mejeriet till Arla för 65 miljoner kronor plus 15 miljoner kronor i avvecklingskostnader. I slutet av 2010 hade Milko dessutom sålt Fjällbrynt för 95 miljoner och alla trodde nu att Milko hade tillräckligt med pengar i kassan för att få i gång en stabil verksamhet.

Men Arla hade andra planer. Konkurrensverket hade visserligen klargjort för Arlas ledning att deras marknadsandel i Sverige var för stor för att några fler uppköp skulle godkännas. Men som Sverige-vd:n Christer Åberg förklarade för dem som tvivlade: Konkurrensverket har vi hanterat förr och det brukar gå bra.

Enligt en förordning i EU finns möjligheten att bevilja undantag från konkurrensreglerna om det är fråga om ett räddningsförvärv (så kallad failing firm ). Tre villkor måste dock uppfyllas: företaget som ska räddas måste hotas av konkurs, andra alternativ måste ha prövats och slutligen måste det hotade företagets anläggningar försvinna från marknaden om räddningen inte genomförs.

Planen från Arla var att fusionen med Milko skulle gå igenom som en failing firm . Något som också tidigt stod klart för ledningen i Milko.

Failing firm var enda chansen att få igenom fusionen, det var alla medvetna om , säger en person inom Milko.

Göran Henriksson hade anställts som vd i februari 2010 med en årslön på 2,1 miljoner kronor. Enligt anställningsavtalet skulle han, enligt uppgifter till VA, även ha rätt till avgångsvederlag på 4,5 miljoner kronor, men först sedan han jobbat arton månader eller fram till augusti 2011.

Den andra veckan i februari 2011 tog Falköping och Gefleorten över en del av böndernas leveranser. Övergången till legotillverkning gick dock allt annat än smärtfritt. Milko sålde bra, bland annat till Coops Änglamark, men Milko hade plötsligt svårt att leverera. Leveranserna från Falköping krånglade och en stor del flyttades snabbt till Arlas mejeri i Göteborg.

Men trots att försäljningen inte höll budget gjordes ingenting åt kostnaderna. Det förbryllade flera i styrelsen: Varför genomfördes inte den personalneddragning som planerats i ett år? Varför minskade inte omkostnaderna när volymerna sjönk?

Så sent som i mars 2011 hade Göran Henriksson rapporterat på medlemsmötena att allt var frid och fröjd. Avräkningspriset till bönderna skulle under 2011 ligga på 3,56 kronor, lovade han. Det gav bönderna trygghet.

Men i april vände det plötsligt. När Göran Henriksson presenterade tertialbokslutet med ett minus på 50 miljoner kronor visade det sig att 60 procent av kostnaderna uppkommit under april.

Flera personer misstänkte att vd Henriksson använt bokföringstrick för att försämra resultatet. Bland annat hade ett ostlager skrivits ner med 12,5 miljoner kronor, en åtgärd som normalt görs i årsbokslutet, knappast i ett tertialbokslut. Och varför försämra resultatet när Milko tvärtom borde uppvisa så högt värde som möjligt inför en eventuell fusion?

I Bollnäs hade Milko haft ett ysteri. Lokalerna såldes under våren, men Milkoledningen valde inte högsta budet och förlorade därigenom närmare 5 miljoner kronor.

Så gör man inte bra affärer , säger kommunalrådet Ingvar Persson som tidigare varit Milkos styrelseordförande och som velat köpa lokalerna för en charkuterist.

Tanken har slagit mig att man ville få Milko ordentligt på rygg så att bönderna inte protesterar.

Flera i Milkos styrelse ifrågasatte de siffror som presenterades. Hur kunde situationen ha blivit så katastrofal bara på någon månad?

Trots påstötningar fick de aldrig ta del av något fullständigt siffermaterial. I stället såg vd till att företagets revisor (som även reviderar LRF) kom till mötet och läste lusen av dem som trilskades. Och när de försökta tillsätta en oberoende konsult, hotade styrelseordföranden Lars Reyier med rättsliga åtgärder .

En kväll fick Lotta Wiringe även ett anonymt mejl.

Vi är några här på Milko i Östersund som oroar oss för den uppkomna situationen , skrev de.

Det sker transaktioner som man inte vet varför, MM:s säljstatistik (Mikael Martinsson, försäljningschefen, reds. anm.) stämmer inte med de siffror som kommer ut ur ek-systemet, trots anställningsstopp så är det nu 22 pers på ek-avdelningen (9 borde vara lagom), all info går direkt till Arla, Almuth (ekonomichefen) har försagt sig att siffrorna inte får vara för bra eller dåliga inför fusionen.

Under sommaren har Milkoledningen, tillsammans med Åke Hantoft och Christer Åberg, åkt runt i Mikloland för att övertyga de hårt luttrade Milkobönderna att det inte finns någon annan utväg än att acceptera fusionen och gå in i Arla. Sänkningen av mjölkpriset med först 40 öre (och sedan 60 öre) från 1 juni har satt tumskruvar på Milkos medlemmar. De har inget val och vill att processen ska gå så fort som möjligt så att avräkningspriset åter höjs till Arlas nivå. Lantbrukarnas riksförbund, LRF, har också agerat och tryckt på Konkurrensverket för att påskynda behandlingen av ansökan för att få igenom fusionen.En grupp motsträviga bönder i Dalarna har dock presenterat ett alternativ för Dalarna. Projektledaren Dan Bäverstam vill tillsammans med ett antal investerare och bönder ta över Grådömejeriet i Hedemora och därigenom börja producera dalamjölk. För Konkurrensverket innebär förslaget att det nu finns en alternativ aktör på marknaden och att undantagsregeln om failing firm därmed faller. En förhandling med Arla väntar där Konkurrensverket antagligen kommer att be Arla att göra ett åtagande att sälja Grådömejeriet. Arla kan antingen gå med på förslaget eller också avbryta fusionen. LRF och styrelseordföranden Lars Reyier gör nu sitt bästa för att piska upp stämningen i medierna. Lars Reyier anklagar Dan Bäverstam för att vilja göra ett klipp och betonar att Grådö är medlemmarnas egendom . Och LRF, som har Arla som tung medlem, hävdar att idén med dalamjölk skulle lämna de övriga Milkobönderna i sticket. Men skulle Arla dra sig ur fusionen har alla Milkobönder möjlighet att söka individuellt medlemskap i Arla. Vid en sådan ansökan behöver de dessutom bara betala 15 000 kronor, jämfört med de 27 öre per kilo mjölk som ska betalas vid fusionen (för en bonde med hundra kor blir det omkring en kvarts miljon kronor som ska betalas). Som marknadsledare och en öppen ekonomisk förening har Arla en mottagningsskyldighet att ta emot mjölk i sitt upptagningsområde. Och upptagningsområdet har nu utvidgats genom köpet av mejeriet i Sundsvall. Frågan är därför varför Milkobönderna ska luras att betala mångdubbelt mer för att gå med i Arla än vad de behöver göra om de ansöker individuellt.

Det här är inte failing firm utan failing bonde , säger en av Milkos medlemmar lakoniskt.

Det är inte Milko som hotas av konkurs, utan Milkos bönder. I Sverige har mjölkproduktionen på tio år sjunkit med 20 procent. Arlas prispress, tillsammans med detaljhandelskedjornas önskan om billig mjölk, har effektivt tagit död på den svenske bonden. Medan konsumenterna gärna vill ha lokalproducerade mejerivaror, har Arla redan börjat blanda bort korten när det gäller vad som har svenskt och danskt ursprung. Danmarks stora överproduktion av mjölk ger Arla stora möjligheter att sälja en del av det överskottet till Sverige. Men börjar svenskarna dricka dansk mjölk leder det till en ännu kraftigare strukturomvandling av svensk landsbygd. n

Milkos medlemmar lämnar in sin inträdesansökan till Arla senast i dag torsdag den 1 september. Om Arla inte får 75 procent av Milkoböndernas mjölk kan de dra sig ur. Konkurrensverket ska lämna sitt besked om godkännande av fusionen senast den 27 oktober. Fusionen ska också godkännas på Arlas medlemsstämma i oktober.

Så knockar Arla 
konkurrenterna

Arla har ett antal metoder för att slå ut sina konkurrenter:

* Genom att kopiera konkurrenters nya produkter och sedan själva ta ett lägre pris.

* Genom att få detaljhandeln att plocka bort konkurrenters produkter. I Hirtshallsfallet fick handlaren pengar till firmafesten.

* Genom leverantörsbonusar som gynnar stora volymer och försvårar för mindre producenter att komma in i butikerna.

* Genom legoproduktion som ger insyn i konkurrenternas interna kostnader.

* Genom att betala extra personal som plockar upp varorna i butiken.

*Genom att dumpa priset under produktionskostnad på en marknad.

* Genom att ge bönderna högre avräkningspriser så att konkurrenterna tappar leverantörer.

Illustration: Ttomas Lindell

Kritisk. Lotta Wiringe, vice ordförande i Milko och själv mjölkbonde i Väse i Värmland, vill inte att Arla ska ta över Milko. gunnar lindstedt

Foto: Claus Haagensen

Göran Henriksson, vd för Milko. Foto: Fredrik Persson/Scanpix

Åke Hantoft, styrelseordförande för Arla.


Med vårt NYHETSBREV missar du inget viktigt!

Kalendarium

För dig som prenumerant