Bankjättarna vinnare på finanskrisen

Bankjättarna vinnare på finanskrisen

Tre år efter finanskrisen tjänar de svenska storbankerna mer pengar än någonsin. Så här gick det till när staten gav bankerna gratispengar som de sedan använde för att tjäna ännu mer pengar på sina kunder.

Välgödd 1. SEB:s 
vd Annika Falkengren erkänner att bankkunderna nu får betala högre räntemarginaler. Magnus Hjalmarson Neideman/Scanpix

Din bankchef kommer aldrig att erkänna vad alla vet. När finanskrisen drabbade Sverige var två banker nära konkurs och staten gick in för att rädda alla i nöd genom ett bankstöd.

I dag, snart tre år senare, spottar samtliga banker ut miljardvinster som är betydligt högre än under de extrema högkonjunkturåren 2006 och 2007.

SEB-vd:n Annika Falkengren konstaterade förra månaden i samband med en dragning av siffrorna för årets första kvartal att banken är i bättre skick vilket sänker finansieringskostnaderna.

När vi lånar upp oss i dag lånar vi som en bättre bank än för två år sedan, därför blir det billigare nu , sa hon då.

Men bankerna har inte låtit sina sänkta kostnader slå igenom gentemot kunderna, tvärtom har de under de senaste åren ökat sina marginaler vilket genererat goda resultat. Bara i fjol tjänade de fyra storbankerna Swedbank, SEB, Nordea och Handelsbanken nästan 100 miljarder kronor på sin utlåning räknat på räntenettot.

Annika Falkengren talade med aktieägarna i åtanke, när hon berättade vad det innebär för bankens bolånekunder.

I grund och botten handlar det om att vi lånar ut mer pengar med ökad marginal , sa hon.

Vad Annika Falkengren och de andra bankcheferna vill få alla att tro och skriver i årsrapporter som sedan rapporteras i medier är att deras skarpa affärssinne gjorde det hela möjligt.

Men den bilden stämmer inte.

Även om Sverige, till skillnad från många andra länder där staten tog förlusterna medan bankerna behöll vinsterna, har vi landat i en egen variant av bankräddningar. I Sverige har staten gett rejäla bankstöd, som man tagit betalt för och tjänat pengar på, men som bankerna också sedan kunnat konvertera om till rejäla vinster.

Med andra ord har bankerna blåst dig som skattebetalare. Och de har blåst dig som bolånekund.

För att berätta hur det gick till måste vi först rekapitulera statens hjälpåtgärder som riktades mot bank- och finanssektorn.

  • Garantiprogrammet instiftades (och ska avslutas sista juni i år) med en möjlighet för staten att låna ut 750 miljarder kronor. Här har banker, bostadsinstitut och vissa kreditmarknadsbolag kunnat få garantier från staten för en del av sin upplåning. Alltså: mot en avgift lovar staten att överta skulderna om bankerna inte kan betala sina långivare. Att ha den svenska staten i ryggen anses vara en stor trygghet för alla långivare. Som motkrav från staten åsätts deltagande banker begränsningar av bonus och löneökningar.
  • Kapitaltillskottsprogrammet med 50 miljarder kronor där banker och bostadsinstitut kan ansöka om kapitaltillskott. Vid till exempel Nordeas nyemission 2009 tecknade staten sin andel, 5,2 miljarder kronor, med pengar som togs från kapitaltillskottsprogrammet.
  • Stabilitetsfonden är obligatorisk för alla banker och är tänkt att kunna hantera banker i kris. Den finansieras med en avgift vars storlek bestäms av bankens kreditvärdighet. I början på året uppgick fondvärdet till 35 miljarder kronor. 2023 är målet att fonden ska uppgå till motsvarande 2,5 procent av BNP.
  • Vidare har det gjorts enskilda insatser där staten lånat ut pengar till Island och Lettland, Svensk Exportkredit gjorde ett kapitaltillskott till Swedbank, samt extraordinära likviditetsstöd till Kaupthing Bank och Carnegie Investmentbank (innan det övertogs av staten och såldes vidare).
  • När finansieringsmarknaden fullständigt frös ihop gick Riksbanken in och gav lån till banker. Det sammanlagda värdet på lånen uppgick till 295,3 miljarder kronor.

När alla de här åtgärderna summeras ihop framkommer det tydligt att svenska staten fått en miljardavkastning på sina åtgärder, vilket inte heller någon betvivlar. Uppskattningsvis har staten tjänat 20 25 miljarder kronor på olika räntor och avgifter till bankerna under finanskrisen.

Till skillnad från andra länder där man har socialiserat förlusterna och privatiserat vinsterna har det inte skett i Sverige, anser finansanalytikern Peter Malmqvist.

Det är min uppfattning. De svenska bankerna får betala relativt väl tilltagna avgifter, både för den löpande insättargarantin liksom för den finansiella hjälp som de i övrigt behövde. Till slut blev det ändå bara Swedbank som använde den löpande insättargarantin , säger han.

Även om staten har kunnat tillgodoräkna sig en rejäl hacka har bankerna samtidigt fått vad man i finansbranschen skulle kalla en option, det vill säga att bankerna har kunnat välja något först när det framstått som väldigt attraktivt och lönsamt.

För en privatperson skulle det till exempel kunna jämföras med en skraplott där du bara betalar för lotter med vinst, du har en option på vilka lotter du väljer efter du skrapat. Och det är precis vad de svenska bankerna har gjort. De har betalat avgifter som sedan genererat dem vinster.

Turligt nog har det här förfarandet inte belastat statens finanser, vilket Anders Borg är stolt över. Men det hade mycket väl kunnat bli en omvänd situation: bankerna har utnyttjat sin option till att betala avgifter som genererat dem vinster, men till förlust för staten. Nu blev det i stället andra som fick ta smällen.

Hos de svenska bankerna fick aktieägarna bära förlusterna, genom kursfall på aktierna och minskad utdelning. Staten har inte tvingats bära några kostnader som de inte har kunnat få betalt för , sammanfattar Peter Malmqvist och tillägger:

Det här skiljer oss från många andra länder och från vår egen bankkris 1992 93 där staten tvingades pumpa in 65 miljarder kronor.

De statliga lånemöjligheter som bankerna kunde dra nytta av Rikbankens 295,3 miljarder kronor har kunnat användas för att lägga om lån och fortsätta med utlåningen till företag, hushåll och privatpersoner.

Staten, som vid det här tillfället lånade med nära nollränta, skickade med marginal vidare lånen till bankerna som i sin tur lade på sina marginaler som i sin tur drabbade bland annat bolånekunder.

När dagspressen och kvällstidningarna ifrågasatte bankcheferna varför kostnaden för bolånen inte sjönk, dröjde det bara något år tills resultatet talade för sig självt.

I fjol blev de fyra storbankernas konsoliderade vinster (endast medräknat räntenetto) 96 miljarder kronor. Året dessförinnan 102,8 miljarder kronor. Siffrorna kan ställas i relation till räntenettot i mitten på 2000-talet: 68,8 miljarder kronor 2006 och 81,9 miljarder 2005.

Bankerna har urskuldat sig med att lånen vid den här tiden var alldeles för billiga, konkurrensen om kunder för hård och att kommande regleringar (exempelvis Basel III) nu har tvingat bankerna att höja sina marginaler. Finansinspektionen varnade bankerna för att passa på att höja sina vinstmarginaler.

Det är klart att bankerna inte ska ta ett nytt regelverk som intäkt för att höja sina vinstmarginaler , sa FI:s chefsekonom Lars Frisell hösten 2010.

När nu bankerna är tillbaka ute på den reguljära marknaden för att finansiera sig, på bankspråk kallat funding , kan de dra nytta av att staten sedan tidigare erkänt dem som too big too fail (amerikanskt finansuttryck för banker för stora för att falla). Enligt bedömningar baserade på kreditvärderingsföretaget Moody s beräkningar kan en del av bankernas vinster härledas från att investerare på marknad med denna förvissning ger billigare finansiering till motsvarande 10 15 procent av bankernas årsvinst. I fjol har statens implicita stöd motsvarat cirka 13 20 miljarder kronor i extra vinster. Räknat på perioden 2010 2008 blir det cirka 35 52 miljarder kronor som bankerna kollektivt fått i gratispengar .

Karolina Ekholm, vice riksbankschef, anser att man måste väga Riksbankens stödinsatser till bankerna, bland annat lån, mot kostnaden om man låtit bli.

Det har kommit skattebetalarna till godo och bankerna har varit villiga att betala för stödet. I takt med att svensk ekonomi har förbättrats har stödet successivt avvecklats och i dag går det bra för bankerna.

Att de svenska storbankerna pekades ut av staten som för stora för att falla, ger dem i dag en billigare finansiering när investerare vet att staten alltid räddar dem. Men Karolina Ekholm hävdar att orsaken till att det gått bra för bankerna, givet att de har överlevt krisen, inte nödvändigtvis är en konsekvens av det stöd som bankerna fick under krisen.

Det krävs en ordentlig analys av varför bankernas vinster är så höga som de är för att kunna säga vad det beror på , säger hon.

Åter upprepar jag bankernas option att fatta ett val först när det varit väldigt attraktivt och lönsamt och den uppenbara moraliska vågspelet: staten ger hjälp, bankerna betalar för det, men går allt åt skogen tar skattebetalarna notan. Går det bra får aktieägarna vinsterna.

Din analys bygger på en gangsterkalkyl, du tar inte hänsyn till kostnaden för allmänheten om bankerna inte hade fått stöd i en krissituation , säger hon.

I USA efter räddningsprogrammet TARP som VA beskrev i nummer 22/2011 har problematiken varit snarlik: bankerna räddades vilket ledde till rekordvinster och i dag skryter de om att de egentligen aldrig behövde hjälp. Inför skattebetalarna vill den amerikanska staten inte framstå som blåst av Wall Street och har i sina kalkyler lyckats få fram att TARP blev en vinst, trots att staten sanktionerade enkla vinster. Men det finns också en stor skillnad mellan hur USA och Sverige löste ut sina banker, hävdar Edward Altman, en av världens mest inflytelserika finansprofessorer som är knuten till New York university och specialiserad på storföretagskonkurser och skuldkriser.

I USA har bankerna betalat tillbaka och staten har gjort en liten vinst. Men de har också tagit en del av aktierna i bolagen de hjälpt , säger Edward Altman när Veckans Affärer träffar honom och fortsätter:

Om staten inte tar en ägarandel av bolagen, i det bästa läget blir man bara återbetald med ränta men har ingen finansiell uppsida. Att ta en ägarandel av bolaget hade nog varit klokt även i Sverige.

Anders Borg tycks vara medveten om problematiken att staten subventionerat vinster till bankerna när han i förra veckan gick till angrepp mot banksektorns girighet.

Bankerna körde fram Sverige till kanten av en vulkan. Vi åkte inte ner i den men det var inte bankernas förtjänst , sa han då och tillade att istället för utdelningar bör kapitalet behållas i bankerna genom skärpta krav på kapitaltäckning:

I det här läget finns det inte skäl att göra stora aktieutdelningar, höja styrelsearvoden eller betala ut omfattande bonusar.

Välgödd 2. Swedbanks vd Michael Wolf har all anledning att vara nöjd efter finanskrisen. Foto: Anders Wiklund/Scanpix

Starten. Missa inte förra veckans special i VA om USA efter finanskrisen.

Kritisk. Finansanalytikern Peter Malmqvist är oroad. Foto: Erja Lempinen/Scanpix

Avvisar. Karolina Ekholm, Riksbanken, tillbakavisar kritiken. Foto: Lars Epstein/Scanpix


Med vårt NYHETSBREV missar du inget viktigt!

Kalendarium

MEST LÄST PÅ VA.SE

Senaste dygnet I veckan
  1. Tesla-aktien tappar – efter Elon Musks ‘pedofil’-tweet
  2. AR-bolagets aktie rusar på börsen när Spiltan gör intåg
  3. Carl-Henric Svanberg har sålt hela innehavet i Hexagon
  4. Efter ’pedofil’-tweeten: Nu ber Elon Musk om ursäkt för kommentar om grottdykare
  5. Amazon-grundaren Jeff Bezos – nu världens rikaste i modern tid
  1. ’Genvägen’ till att bli mångmiljonär – franchisetagare för 7-Eleven, Pressbyrån och Burger King
  2. ”Vi står inför en revolution – gigekonomin är här för att stanna”
  3. Storvinnaren på Avanzas ras: ”Kan rasa ytterligare 70 procent”
  4. GW:s vin sopar banan med de andra kändisvinerna – sålde för över 1,6 miljoner på fyra veckor
  5. På bara 3 år har Kylie Jenner byggt en förmögenhet på 900 miljoner dollar – snart är 20-åringen världens yngsta ’self-made’ dollarmiljardär

För dig som prenumerant