3,5 miljarder 
borta på två minuter


3,5 miljarder 
borta på två minuter


Det skulle bli det stora genombrottet i kampen mot en av de riktigt stora folksjukdomarna. Skulle Anders Essen-Möllers livsverk, Diamyd, lösa en av de svåra diabetesgåtorna? Men förra veckans chockbesked gjorde aktieägarna 3,5 miljarder fattigare på ett par minuter. Här är historien om en grundare som anklagas för alltför optimistiska löften och för att omöjliggöra jobbet för vd, som till slut tvingas lämna bolaget.

Diamyds grundare, Anders Essen-Möller, hade stora förhoppningar. Inga infriades. Gunnar Lundmark/scanpix

För ett år sedan stod alla stjärnor rätt på himlen för Anders Essen-Möller. Vid en presskonferens på Strand Hotell i ett soligt Stockholm presenterade han ett av svensk bioteknikhistorias största avtal och berättade stolt sin historia.

En av hans döttrar, My, hade som liten fått typ 1-diabetes, den diabetes som främst drabbar barn och ungdomar och som snabbt leder till ett livslångt insulinberoende.

Hans starka entreprenörsinstinkt fick bränsle och med pengar i fickan från försäljningen av sitt tidigare bolag, Synectics Medical, som amerikanska Medtronic köpte för 60 miljoner dollar, gav han sig ut på jakt efter ett lämpligt forskningsprojekt. Efter avtal med några amerikanska universitet kunde han ta med sig rättigheterna till antigenet GAD65, som i djurstudier visat sig ha effekt på insulinproduktionen hos typ 1-diabetiker, hem till källaren i villan på Djurgårdsbrunnsvägen.

Med sig från tiden i Synectics hade han den medieskygge miljardären Bertil Lindkvist, som också är en av grundarna till oljeprospekteringsbolaget PA Resources. Han var den perfekta finansiären. Litade helt på Anders Essen-Möller, ställde få frågor och hade inga krav på en styrelseplats i det bolag som så småningom kom att heta Diamyd Medical, där my stod för dottern med diabetes.

Företaget växte i takt med att forskningsprojektet avancerade. Trots att det snabbt blev publikt, först genom handel på småbolagslistan SBI och så småningom på Stockholmsbörsen, bär det många drag av ett familjeföretag.

I styrelsen sitter dottern Maria-Teresa Essen-Möller, grundare av Essen-Möller Consulting och tidigare ansvarig för IR och kommunikation i Diamyd. En annan dotter, Erika Hillborg, är chef för klinisk utveckling och hennes man ansvarar för hemsidan. Sonen är IT-chef och hans sambo ansvarade för rekryteringen av patienter till den amerikanska studien. Anders fru städar kontoret och Johannes Falk, som tidigare ansvarade för bolagets kommunikation, är kusin med hans barn.

Anders Essen-Möller och Diamyd Medical kom att växa samman alltmer. Även om ambitionen var att alla i företaget skulle vara med på alla möten och känna sig delaktiga i alla beslut på ett nästan sektliknande sätt var det ändå han som grundare, vd och storägare, som till slut bestämde.

Utåt speglades det i en yvig kommunikation, pressmeddelanden i tid och otid och oövertänkta bud. Förtroendet på aktiemarknaden var lågt.

I slutet av förra decenniet startade de första testerna på människor. Efter lyckade studier i den första fasen av klinisk utveckling ville han bredda potentialen till att även omfatta personer med en viss typ av typ 2-diabetes, i vardagligt tal kallade typ 1,5-diabetes (LADA). Den marknaden var betydligt större och i något av alla pressmeddelanden fanns prognoser om en årlig försäljning på 4 miljarder kronor.

Efter att ha visat att diabetesvaccinet Diamyd kunde ha effekt även på dessa patienter drogs en större studie med 160 typ 1,5-diabetiker i gång 2004. Den skulle, om den lyckades, ligga till grund för en ansökan om godkännande hos myndigheterna.

Samtidigt testades vaccinet på 70 barn i Sverige med typ 1-diabetes. Målsättningen med studierna var att påvisa Diamydvaccinets förmåga att hindra det autoimmuna angrepp som leder till att de insulinproducerade betacellerna förstörs.

Genom att kroppen behåller en viss insulinproduktion minskar risken för allvarliga följdsjukdomar.

Men sommaren 2007 kom dråpslaget.

Studien med Diamyd på typ 1,5-diabetiker ogiltigförklarades. Orsak: Apoteket Farmaci, som samordnade läkemedelstesterna, hade blandat ihop verksam substans och placebo och nu visste man inte vem som fått vad.

Vi är extremt besvikna över att vi inte kan dra några användbara slutsatser från denna studie. Det är möjligt att Diamyd och placebo blandats ihop vid någon tidpunkt under studien , kommenterade Anders Essen-Möller i ett pressmeddelande där han också lite märkligt påpekade att bakslaget inte skulle påverka tidsplanen för ett marknadsgodkännande.

Något liknande har inte skådats varken förr eller senare. Några år senare stämde Diamyd Medical Apoteket Farmaci och fick till slut ett litet skadestånd.

Nu styrdes alla satsningar om till utvecklingen inom typ 1. Året innan hade positiva resultat rapporterats från studien på de 70 svenska barnen, både vad gäller effekt och säkerhet. Hälften av barnen hade fått vaccin och hälften placebo. Barnen hade insjuknat i typ 1-diabetes som längst 18 månader innan de inkluderades i studien.

Även om totalresultatet visade en statistisk signifikant skillnad, var den störst hos de barn som var nydebuterade, det vill säga de som fått sin diagnos upp till tre månader innan studiestart. De var endast fyra till antalet.

En av dem var Louise Gattzén från Falkenberg. Hon var 14 år och hade precis fått diagnosen när hon blev tillfrågad om att delta i studien. När Aftonbladet i fjol uppmärksammade Louise i en artikel hade hon hunnit bli 17 år och i stället för att öka mängden insulin hade hon kunnat minska den.

Det var dessa framgångar som fick Diamyd att starta större studier med den grupp av typ 1-diabetiker som svarat bäst, de nydebuterade. Hos dessa patienter fanns det störst sannolikhet att lyckas. För att minska riskerna gjordes få, om några, förändringar av studieupplägget jämfört med fas II. I såväl Europa som i USA rekryterades sammanlagt 640 barn mellan 10 och 18 år. Till skillnad från många andra små bioteknikbolag valde Diamyd att trots höga kostnader gå in i den tredje och sista utvecklingsfasen innan ett godkännande, på egen hand.

Det var nu, i planeringen av dessa stora och viktiga studier som Elisabeth Lindner kom in i bilden. Först som konsult för att sedan i december 2007 kliva in på kontoret, som nu flyttat till Karlavägen, som vd. Att få in en extern vd var viktigt för att höja aktiemarknadens förtroende. Med dubbla utbildningar, ingenjör och ekonom, och en långvarig erfarenhet från bioteknikindustrin blev hon ett viktigt tillskott.

Enorma insatser kom också att läggas på att hitta en licenspartner till diabetesprojektet. Elisabeth Lindner åkte fram och tillbaka till USA som en skottspole och kunde till slut teckna ett avtal med Ortho-McNeill-Janssen, dotterbolag till amerikanska Johnson & Johnson. Ett avtal som redan beskrivits ett av svensk bioteknikhistorias största.

Nu steg spänningen hos de nu runt 30 anställda på huvudkontoret på Karlavägen till nästan ohanterliga nivåer. Under våren 2011 var det dags för de första resultaten från den europeiska studien på 320 barn med typ 1-diabetes. Anders Essen-Möller själv var helt övertygad om att det skulle lyckas.

Aktien handlades till 130 kronor och bolaget som nu avancerat till Stockholmsbörsens Mid-cap lista var värt nästan 4 miljarder kronor.

Om studien bara visade samma resultat som i fas II skulle bolaget ha ett godkänt läkemedel i handen. Men förväntningarna var högre än så.

Studiedesignen var inget som oroade Diamyd. Den hade granskats av myndigheter, opinionsledare inom diabetes och inte minst i den noggranna genomgång som Ortho-Mcneill-Janssen genomförde innan de tecknade licensavtalet under 2010. Ingen hade haft några avgörande synpunkter på hur studien designats.

Därför kom förra veckans besked som en chock.

Inom loppet av några minuter gick värdet av 17 års forskning upp i rök. Slakten på aktien var skoningslös och gjorde i ett slag aktieägarna 3,5 miljarder kronor fattigare.

En halvtimme innan Stockholmsbörsen öppnade den 9 maj hade bolaget skickat ut ett pressmeddelande med ett mycket dystert besked. Diabetesvaccinet Diamyd var inte bättre än sockerpiller.

Knappt två veckor tidigare hade Elisabeth Lindner lämnat bolaget under märkliga former. Fick hon sparken eller valde hon att gå själv? Vad fick henne att efter tre års hårt slit ta sin väska och gå i detta avgörande skede? Frågorna hopade sig och efter förra veckans oväntade misslyckande restes nya. Hade hennes avgång verkligen inget med studieresultatet att göra?

Anders Essen-Möller beskrev tidpunkten som olycklig och var snabb med att ringa runt till affärstidningarna för att skingra spekulationer om brottsmisstankar eller oenighet kring strategiska beslut. I en intervju med Nyhetsbyrån Direkt försökte han också förhindra spekulationer om att Elisabeth Lindner vid tidpunkten skulle ha känt till studieresultatet. Men hans svar på journalisternas frågor var otillfredsställande och handlade endast om vad som inte orsakat vd-avhoppet.

Det han inte berättar är att han gjort jobbet som vd omöjligt.

Den bild som växer fram när VA talar med personer i bolagets närhet är att Anders Essen Möller hade klara problem att hålla sig borta från det operativa arbetet, särskilt när det hettade till, och ett stort behov att sola sig i glansen av den framgång som fram till förra veckan omgav bolaget. Det blev för mycket för Elisabeth Lindner.

Vi har sett det förut. Q-Meds grundare Bengt Ågerup och Glycorex grundare Kurt Nilsson är två exempel. I båda fallen var de externa vd:arnas uthållighet betydligt mer kortvarig.

Trots flera försök att få Anders Essen-Möller att ge sin version av det inträffade vill han inte berätta.

Jag har inget mer att säga om detta. Jag har lämnat det bakom mig nu , blir svaret när VA når honom på telefon.

Glansen för Anders Essen-Möller att sola sig i är helt bortblåst. I stället är det Peter Zerhouni, som strax före Elisabet Lindners avhopp lite lämpligt blev utsedd till vice vd, som nu i egenskap av tillförordnad vd får fronta mot marknad och medier. I sin tidigare befattning som affärsutvecklingschef var han djupt involverad i fjolårets succéavtal och tajt med Elisabeth Lindner.

Förutom att Anders Essen-Möller och Bertil Lindqvist förlorat någon miljard var har tusentals småaktieägare dragits med i ett kursfall som kommer att gå till börshistorien. De senare har varit starkt engagerade i bolaget via en kärntrupp som varje år inför bolagsstämman samlats på restaurang Grodan i Stockholm för att utbyta information.

Nu kommer kritik från bland andra Nordnets Sverigechef, Jan Dinkelspiel, som menar att bolaget gett alltför optimistiska prognoser kring chanserna att lyckas. Samtidigt tvingas Avanza ta kreditförluster på belånade Diamydaktier.

Men faktum kvarstår. Endast ett av tio läkemedelsprojekt når marknaden. Därför bör ingen satsa pengar på ett forskningsföretag om man inte är beredd att ta stora risker.

Tack vare en kostnadseffektiv organisation har aktieägarna i Diamyd inte behövt fylla på kassan i samma utsträckning som i många andra bioteknikbolag. Sammanlagt har Diamyd tagit in strax över 700 miljoner kronor genom emissioner och runt 45 miljoner dollar genom avtalet med Ortho-McNeill-Janssen. Av dessa finns 450 miljoner fortfarande kvar i kassan.

Dessutom är Diamyd inte ensamt om sitt misslyckande. För några månader sedan fanns fyra stora fas III-studier med substanser som såg ut att minska beroendet av insulin hos typ 1-diabetiker. I dag finns endast ett projekt kvar. De två andra som misslyckats var från Macrogenics och Tolerx som licensierats in av läkemedelsjättarna Eli Lilly respektive Glaxosmithkline. Det var Eli Lilly och Glaxosmithkline som designat fas III-studierna med ett upplägg som liknade det i Diamyd.

Årets stora diabeteskongress American Diabetes Association, ADA, som hålls i slutet av juni, blir en dyster historia för behandlingen av typ 1-diabetes. Nu står hoppet till israeliska Andromeda Biotech med Teva Pharmaceuticals som huvudägare. Substansen Diapep277 kommer ytterligare en tid framöver att befinna sig i en andra omgång fas III-studier.

Hos Diamyd Medical och i den vetenskapliga världen finns fortfarande en tro på att GAD65 spelar en viktig roll i att hejda utvecklingen av insulinberoendet hos typ 1-diabetiker. Det fanns en liten positiv effekt i den europeiska studien men den var inte tillräckligt stor för att nå statistisk signifikans. Var dosen för låg? Var patienterna för sjuka? Har den geografiska spridningen någon inverkan? Var mätmetoden riktig? Frågorna är många och nu ska materialet granskas i detalj av såväl Diamyd som Ortho-McNeill-Janssen som efter genomgången har rätt att hoppa av och återlämna rättigheterna till Diamyd.

Men kanske finns det vissa patienter som svarat tillräckligt på behandlingen? Andra halmstrån som Anders Essen-Möller och hans kolleger nu krampaktigt griper tag i är bolagets amerikanska studie som när den rapporteras nästa vår kan, även om det inte är särskilt sannolikt, visa andra resultat än den europeiska.

Samtidigt kör den amerikanska forskarorganisationen Trialnet en studie som liknar Diamyds, men med ett bredare åldersspann. Hoppet om att kunna förhindra uppkomsten av typ 1-diabetes lever och i Malmö pågår en studie på 50 barn i riskzonen. Men den studien kommer att ta tid.

Andra ljuspunkter är bolagets smärtportfölj där resultatet från en fas II-studie med NP2 väntas mot slutet av året eller i början av nästa.

Att Bertil Lindkvist under förra veckan sålde av en del av sitt stora innehav kan ses som ett tecken i tiden och har bidragit till att pressa börsvärdet till en nivå som i princip motsvarar bolagets kassa. Det innebär att minsta framgång för någon del av den forskning som fortfarande finns kvar i bolaget kan ge en rekyl i aktien, som framöver kommer att vara mer spekulationsdriven än någonsin.

I morgon fyller Anders Essen-Möller 70 år. Det skulle firas med stort partaj där han också skulle få sola sig glansen av det som förväntades bli en världsnyhet. Nu är festen inställd.

Diamyd medical

Verksamhet: Forskar i insulinberoende diabetes samt smärta.

Aktuellt: Studieresultat som redovisades förra veckan pekade mot att bolagets diabetesvaccin är verkningslöst. Aktien har rasat nästan 90m procent.

Grundat: 1994.

Anställda: Runt 30 personer.

Tf vd: Peter Zerhouni.

Ordförande: Anders-Essen Möller.

Börsvärde: 414 Mkr (sjönk från tidigare cirka 4 mdr kr till följd av det svaga studieresultatet).

Största ägare: Bertil Lindkvist 22% kapital, 15% röster, Anders Essen-Möller 6% kap, 35% röst och Avanza 9% kap, 6% röst.


Nyhetsbrevet för det nya näringslivet:

Kalendarium

För dig som prenumerant

BLOGG

Följ chefredaktören på klimatresan

Under 2019 utmanar Veckans Affärer sina läsare att minska sina affärsresor med flyg med hälften. Chefredaktör Åsa Uhlin håller koll på hur det går med det och sitt eget mål att flyga mindre på bloggen VA:s klimatresa.