Svenska investerare 
på efterkälken

Svenska investerare 
på efterkälken

”Svenska investerare ligger långt efter när det gäller att ta hänsyn till företagens samhällsansvar i värderingen.” Åsikten är Carl Roséns, främst känd från sin tid som ägaransvarig på Andra AP-fonden.

Carl Rosén visar sig vid en närmare granskning ha just ägarstyrningsfrågor som en röd tråd genom sin karriär. I dag är han chef för International Corparate Governance Network, ICGN, en organisation med 500 institutionella ägare från 47 länder som medlemmar.

Han anser att de svenska investerarna ännu inte tagit steget från att tycka att samhällsansvar enbart handlar om politiskt korrekthet till att inse att de är en viktig del av värderingen.

Det finns faktiskt inget bra svenskt exempel även om min tidigare arbetsgivare, Andra AP-fonden, kommit ganska långt. Jag tänker till exempel på East Capital. Det är väldigt duktigt på sin del av världen, men skulle kunna ha mycket draghjälp av andra investerare om det engagerade sig i de här frågorna.

Bäst i världen är PGGM. Det står i en klass för sig, menar Carl Rosén. Den holländska pensionsfonden låter miljö, socialt ansvar och etik genomsyra allt arbete.

Hållbarhet är nödvändigt , lyder fondens budskap.

Andra investerare som kommit långt är Norska oljefonden, den kaliforniska pensionsfonden Calpers (en av grundarna till ICGN) samt brittiska kapitalförvaltare.

När det gäller de svenska företagens arbete med CSR, corporate social responsibility, är den internationella jämförelsen inte lika dyster. SCA och Electrolux är svenska favoriter hos Carl Rosén.

Mitt intryck är att svenska företag varken är sämre eller bättre än de främsta västerländska företagen. Det positiva med svenska storföretag är att de säger att vi förstår att vi inte löst de här problemen men vi jobbar med dem i stället för att som i USA peka på formuläret och säga att vi faktiskt prickat av alla krav.

Stolta kan vi svenskar, och européer i övrigt för den delen, vara över de regelverk som styr ägarnas möjligheter att påverka. Framför allt i jämförelse med de amerikanska. De amerikanska aktieägarna har i princip inte haft någon makt alls fram till i dag. På fyra viktiga områden har ICGN arbetat fram förändringar. Den första gäller förvaltarregistrerade aktier, som tidigare automatiskt räknades som stöd till styrelsens förslag.

Ja, det låter helt galet och det var det också med tanke på att av ägandet i amerikanska bolag är i snitt 16 procent förvaltarregistrerat. I fjol kom en förändring.

USA har också befunnit sig fjärran från de möjligheter som de svenska nomineringskommittéerna innebär. De amerikanska bolagsstyrelserna har på eget bevåg valt nya medlemmar, helt utan insyn från aktieägarna. Det går inte längre. Detsamma gäller ersättningssystemen.

Sist men inte minst införs majoritetsröstning gradvis i de amerikanska börsbolagen, något som ICGN stöder.

Allt det här gör att det jättevakuum som varit mellan ägare och styrelse i USA blivit mindre.

Sättet att påverka genom ICGN skiljer sig på många sätt från hur Carl Rosén arbetade när han var ägaransvarig på Andra AP-fonden.

I dag sker förändringar främst genom påverkan på lagstiftare och policyskapare inom exempelvis EU-kommissionen, FN med flera. Då handlade det om direkt kontakt med företagen.

Det som var intressant på Andra AP-fonden var att vi hade en aktivistfond. Vi gick in i bolag där vi tyckte att styrningen (governance) var dålig och så försökte vi påverka till det bättre. Vi hade en rätt stor portfölj, runt 5 miljarder kronor. Idén kom från British Telecoms pensionsbolag Hermes. Det tjänade pengar och det gjorde vi också.

2007 var Carl Rosén med och startade AP-fondernas Etikråd.

Innan hade vi fått göra en akututtryckning varje gång en journalist ringde när det hettade till kring något av våra innehav. Det kändes inte professionellt.

Så de fyra stora AP-fonderna samlade sina resurser kring frågan och lät de FN-konventioner som Sverige skrivit under bli grunden. De tog ut en lista på de 4 000 viktigaste företagen och kontrollerade om det fanns några händelser som indikerade att bolagen medverkat till att bryta konventionerna. 4 000 blev 100 och av dessa plockade Etikrådet ut 12 15 bolag. På den första listan fanns Petrochina, Kinas största olje- och gasbolag. Det hade släppt ut bensen i en flod så att människor längs floden inte hade något dricksvatten. Det blev en jätteskandal. Etikrådet satte press.

Vi sade till dem att vi vill att ni har en miljöpolicy och vi kommer att hälsa på er fysiskt. Första året kommer vi själva och nästa år kommer vi med andra ägare. Vi träffade styrelsen och det gav effekt. Frågan om hur mycket vi ägde ställdes aldrig, det räckte med att vi ägde aktier.

Ett annat exempel var den japanska däcktillverkaren Bridgestone. Företaget hade köpt en gummiplantage i Liberia där det var uppenbart att det fanns barnarbete. Påtryckningar från Etikrådet fick bolaget att tänka om.

I vilka fall lyckades ni inte åstadkomma någon förändring?

Wal-Mart är ett. De har otroligt kontroversiella metoder för att förhindra organiserade fackföreningar. De har en väldigt utmanande inställning även i USA. Trots påtryckningar hände ingenting. Men det finns många exempel.

Trenden bland de institutionella investerarna världen över att minska exponeringen mot sin hemmamarknad fick Carl Rosén att intressera sig alltmer för Andra AP-fondens växande skara utländska innehav. Han fick upp ögonen för ICGN:s arbete. Efter några år i styrelsen utsågs han i fjol till chef över den organisation som formellt föddes vid ett möte på Watergate Hotel i Washington den 29 mars 1995. Bill Crist från pensionsfonden Calpers var moderator. Deltagarna insåg vikten av samarbete och i dag kan ICGN med över 10 000 miljarder dollar i förvaltat kapital sätta ordentlig press. ICGN:s medlemmar lägger stor vikt på arbetet med ESG (miljö, etiska och sociala frågor). Riktlinjer mot korruption är en av de viktigaste.

Korruption är en fråga det inte finns någon som helst kontrovers kring, alla inser att det är ett av de största hoten mot vårt välstånd.

Ett av ICGN:s nyare projekt handlar om de amerikanska företagens utökade möjligheter att bidra med pengar till politiken.

Att företagens pengar används för att lobba i frågor som inte ligger i aktieägarnas intresse är inget vi stödjer. Det kan få följdeffekter på exempelvis klimatfrågan. Fossillobbyister i Washington har varit ganska tydliga.

Ett tredje område som ICGN arbetar med är regler kring redovisning av växthusgaser där det i dag saknas globala riktlinjer.

Intresset för ägarfrågor kom tidigt i Carl Roséns karriär. Som finansdirektör i det statliga holdingbolaget Fortia kom han att sitta i en rad statligt hel- och delägda bolags styrelser och blev varse hur vikigt det är att ägarstyrningen fungerar.

Det faktum att staten var största ägare i bolagen gjorde att ledningen gick direkt dit i stället för att gå till styrelsen. Då var det inte säkert att besluten som fattades var i alla aktieägares intresse.

Även om mycket har hänt sedan Carl Rosén började intressera sig för ägarstyrning för över tjugo år sedan finns det mycket kvar att göra både internationellt och i Sverige.

De svenska institutionerna har en stor del av sina innehav utomlands. Du kan ju fråga dem hur många som exempelvis röstar för sina aktier på bolagsstämmorna.

Institutionernas starka röst


Den 29 mars 1995 samlades ett 50-tal människor i konferensrummet på Watergate Hotel i Washington, de flesta obekanta med varandra men med ett gemensamt intresse: att ge de institutionella investerarna en starkare röst genom samarbete.

Bill Crist, den dåvarande vd:n i den kaliforniska pensionsfonden, Calpers, var initiativtagare. Så bildades ICGN av Calpers och nio andra av världens största institutionella investerare.

Intresset för organisationen har varit stort och i dag består ICGN av 500 medlemmar i 47 länder som tillsammans förvaltar cirka 10 000 miljarder dollar.

Organisationens sekretariat ligger i London och består av cirka 10 personer. Ordförande är Peter Montagnon. Därutöver arbetar cirka 130 personer i olika policykommittéer.

Dödliga utsläpp. Död fisk som har spolats upp på stranden vid Songhuafloden. Bakom utsläppet låg två bolag ägda av kinesiska Petrochina. Afp/Scanpix

Motsträvig multis. Amerikanska varuhuset Wal-Mart är svårt att påverka. 2005 stängde bolaget ett varuhus i Quebec i protest mot att de anställda ville ansluta sig till facket.
 Robert J. Galbraith /scanpix

Röd tråd. Carl Rosén är chef för International Corporate Governance Network och brinner för ägarstyrning.

Relaterade artiklar


Med vårt NYHETSBREV missar du inget viktigt!

Kalendarium

MEST LÄST PÅ VA.SE

Senaste dygnet I veckan
  1. Så brädade han konkurrensen i ”världens hårdaste yrke” – slog alla rekord som dammsugarförsäljare
  2. Fick idén under sommarjobbet på McDonalds – nu tar hans bolag in en kvarts miljard
  3. Länsförsäkringar och Swedbank höjer bolåneräntor
  4. Affärsängeln bakom Malmös tech-succéer: ”Det är impact som gäller för mig nu”
  5. Tesla rasar på börsen efter beskedet att 3000 anställda sparkas
  1. Länsförsäkringar och Swedbank höjer bolåneräntor
  2. Fick idén under sommarjobbet på McDonalds – nu tar hans bolag in en kvarts miljard
  3. Svensk-brittiske miljardären: ”EU-kommissionen har lurat byxorna av Theresa May”
  4. SBAB går mot strömmen och sänker bolåneräntor
  5. Här är det klart vanligaste jobbet miljardärerna hade innan de blev snuskigt rika

För dig som prenumerant