Äldreboomens unga guldgosse

Äldreboomens unga guldgosse

Bara 28 år och med stora lån övertog han en rörelse hotad av konkurs. Snart tio år senare är Henrik Borelius en av de få framgångsrika inom svensk privatvård.

Henrik Borelius

Ålder: 37 år.
Familj: Fru och tre barn.
Bor: Villa i Danderyd.
Inkomst: Cirka 200 000 kronor i månaden.
Fritid: Tycker om att springa. Börjar varje morgon med en femkilometersrunda. Drömtillvaro som gammal: Att få leva på mitt sätt.     

Det var i början av karriären. Henrik Borelius hade åkt ned till Tyskland för att träffa några kunder. En av dem minns han speciellt.  
Borelius berättade att han var vd för Attendo, att företaget var marknads­ledande i Sverige och att det hade hållit på i 20 år och längre tillbaka än så fanns inte ett endaste företag som kunde mäta sig i erfarenhet om privat äldreomsorg.

Mannen sa sedan att han tillhörde Johanniterorden som hade tagit hand om sjuka och gamla i snart tusen år.
Det finns en del att lära, Borelius sa han aldrig men när de diskuterade likheter och skillnader mellan de två så arbetar Johanniterorden ideellt medan Attendo drivs kommersiellt.

Att driva äldreomsorg med vinstintresse har Henrik Borelius hört till leda. Själv säger han att en vinst är helt i sin ordning bara de gamla vårdas väl och får stimulans i var­dagen. Och tro bara inte att det i denna konkurrensutsatta bransch räcker att vara billigast i upphandlingen.
Det här är en relativt ny bransch och än så länge drivs bara 10 procent av allt äldreboende av privata företag, eller så här: nio av tio som har ett äldreboende finns i kommunal verksamhet , säger Henrik Borelius.

Han har heller inga betänkligheter att störste ägaren i Attendo, Industri Kapital, är ett riskkapitalbolag som har sitt ekonomiska säte i ett så kallat skatteparadis.
Attendo betalar skatt i Sverige som alla and­ra. Att vår ägare är utlandsregistrerad är helt lagligt och beror på att både svenska som utländska investerare vill komma bort från dubbelbeskattningen. Kritiken har sin grund i en snävt skruvad journalistik.

Och att han själv blivit rik på att vara Attendo trogen sedan 2000 tänker han inte rodna för. När han började på Attendo hade det knoppats av från Securitas och hade Melker Schörling och Gustaf Douglas som huvud­ägare. 2005 köptes Attendo av det engelska riskkapitalbolaget Bridgepoint. Borelius innehade ägarintressen och fick betalt därefter. Efter ett år sålde Bridgepoint vidare till ett antal ägare med Industri Kapital som främste budgivare.

Då utföll nya miljoner till Henrik Borelius. Enligt Veckans Affärers uppskattningar har han kunnat tillgodogöra sig runt 250 miljoner kronor på att göra samma jobb fastän med olika ägare. Och det i en bransch utan lågkonjunktur.
Det där är inte hela bilden. När jag kom till Attendo eller Partena Care som det hette på den tiden var företaget i kris och gick med allt större förluster för varje månad. När jag skulle köpa in mig i företaget fick jag först avslag från banken när jag ville ta ett lån. Banken ansåg att engagemanget var förenat med mycket höga risker. Och 2002 gjordes en nyemission som krävde nya pengar från aktieägarna.

Det var så det började, belånad, satt att driva ett näst intill konkursbo och 28 år gammal.
Nu befinner vi oss på Värmdö utanför Stockholm, adressen är Farsta slottsväg 3 5 och där huvudbyggnaden är från 1621.

Från annexen kommer de gamla ut i sol­gasset. En badar fötterna i fontänen, en annan går fram och tillbaka innesluten i sig själv, i en hammock sitter en kvinna och avverkar en cigarrett, njutningsfullt, och bredvid, bakom några häckar, lyssnar en grupp på ett tiotal äldre på en anställd som läser högt ur Bombi Bitt av Fritiof Nilsson Piraten. Det ser ut som om sinnena livades upp. Farsta slott är väl värt att visa upp.

De verkar ha det bra, brukarna ute på gården. Det är så de boende kallas varhelst de befinner sig, lite distanserande kan tyckas och det är svårt att se en mänsklig hand och mänskligt hjärta i ordet. Men det är det gängse uttrycket i branschen och Henrik Borelius har inte kommit på något bättre, fastän han skulle vilja.
Patient vill vi inte säga. En patient förknippas med medicinering. Men ett äldre­boende innehåller så mycket mer. Vad vi försöker göra är att stimulera de boende utifrån sin egna förutsättningar.

Antagligen är det ett mönsterboende där ute på Farsta slott. Attendo driver drygt 200 verksamheter runt om i Sverige och nyligen har företaget gjort klart med kommunerna i Höganäs, Ängelholm, Lund och Kalix. Det finns mycket kvar att göra i Sverige.
Intresset börjar växa, många kommuner börjar vakna upp. Än så länge har 30 procent av Sveriges kommuner tagit in privata vårdföretag även om dessa inte får ta hand om allt äldreboende. Men jag uppskattar att av Sveriges nära 290 kommuner vill 60 70 öka andelen privatvård eller börja med det.

Den där avoga inställningen till all privatvård börjar försvinna ute i kommunerna, menar han. Men fortfarande förekommer vita fläckar för Attendo och andra. De har uppstått i Göteborg, Jönköping och större delen av Norrland. Där har Attendo svårt att växa.

Socialdemokrati eller borgerligt styre börjar också spela allt mindre roll.
Östersund var den första socialdemokratiskt styrda kommunen som kontrakterade oss. Det var redan 1991. Men Karlstad och Umeå har öppnat för det så kallade kundvalssystemet där pensionären själv kan välja vilket företag som ska ansvara för hemtjänsten. Ett av problemen är att alla beslutsfattare i en kommun sitter runt samma bord, från social- till fastighetschefen. Ibland är det svårt att påverka.

Hans rörelseförmåga är begränsad. Han får lita till konferenser, seminarier och i pauserna bedriva opinionsbildning, att nätverka bland politikerna. Attendo har också en marknadsavdelning som besöker kommunledningarna för att få över dem på sin sida.

Argumenten kan vara de här:
Det behövs privata vårdföretag. Det gör att kommunerna kan bedriva jämförelser eller bench­marking gentemot den egna verksamheten.
Idealet vore att om en kommun har fem verksamheter inom äldreboende skulle minst två av dessa drivas privat. Det skulle säkerligen höja standarden för de boende och statusen för de anställda. Alla skulle kunna arbeta på sina egna meriter.

Sedan visar antagligen marknadsavdelningens utsända på det som Attendo har gjort bra och skapat avtryck i bland annat sociallagstiftningen. Som det här:
Företaget var i slutet av 1980-talet först ut med att införa så kallade hempärmar för hemtjänsten. De påminner om läkarjournaler och har sedan blivit en del av socialtjänstlagen.

I en undersökning genomförd av Socialstyrelsen och som heter Äldreguiden framkommer att Attendo vårdar de gamla 20 30 procent bättre än de kommunala verksamheterna, åtminstone enligt de uppsatta kriterierna.

Företaget arbetar också för att minska fallolyckorna och har på en del äldreboende minskat dem med 50 procent.
Det är en stor utmaning för oss. När en gammal person faller och kanske blir sängliggande orsakar det inte bara smärta utan också att en del av självbilden tar skada. Ofta hamnar de i depressioner och fallolyckorna kostar samhället stora pengar. Vi försöker rätta till det genom att se över medicineringen, ändra möblemanget och mattor som är lätta att halka på, sätta på höftkuddar när så behövs, men framför allt att se till att belysningen underlättar för dem.

Henrik Borelius var 28 år när han började på Attendo, i dag är han 37 år. Han brukar alltid omnämnas som en gryende börs-vd och han hamnar alltid på de översta platserna när tidningarna ska ranka talangerna under 40 år. Hur har denne unge man, som inleder dagen med att springa fem kilometer, satt sig att förvalta och utveckla äldreboende, vårda missbrukare, skapa familjehem och se till att de ensamma flyktingbarnen får tak över huvudet?
Jag upptäckte att jag drevs åt det entreprenöriella, jag ville skapa något.

Han gick på Handelshögskolan i Stockholm och tänkte ägna sig åt journalistiken på någon affärstidning. Han vikarierade på lokalradion i Gävleborg, var på Dagens Eko och på Dagens Nyheter.
Men så fick han ett stipendium till ett universitet i New York.
I USA ska man alltid ge något tillbaka till samhället och på universitetet fanns en grupp studenter som åkte till Harlem för att läsa läxor med de yngre. Det där införde jag sedan på Handels. Vi åkte ut till förorterna och vi kallade projektet Locka att lära, vilket kanske låter väl mesigt. Nu har studenterna hottat upp det till Pimp my grades'.

Det där kanske vore något för de svenska brukarna och vårdföretagen. Hela åldringsvården byter namn till Pimp my granny eller Pimp my dad eller varför inte det mer genusneutrala Pimp my room . Brukarna skulle betraktas med helt andra ögon.

Men det lär dröja, som det gjorde för Henrik Borelius. Han var på McKinsey några år och genomförde analyser inom bland annat telekom- och bilindustrierna och gjorde en sväng på friskolekedjan Kunskapsskolan.

Sedan ringde telefonen…

Det var Lars Forsberg som hörde av sig. Han var koncernchef för Attendos föregångare, Telelarm Care och undrade nu om inte Borelius ville ta hand om affärsområdet Attendo Care, det som var inriktat på äldreboende.

Numera är han vd för hela koncernen Attendo, som förra året omsatte 3,5 miljarder kronor och hade ett resultat på nära 270 miljoner kronor. Sett till det hittillsvarande 2008 blir omsättningen en bra bit över 4 miljarder kronor.

Men vad är det? Branschen om äldreboende, hemtjänst, hjälp till funktionshindrade och krisade familjer uppgår till cirka 140 miljarder kronor. Bara äldrevården kostar samhället 80 miljarder.

Och om Attendo hade några tusen anställda i början av decenniet finns i dag cirka 12 000. Under de här åren har han köpt 16 företag. Det minsta hade 2 miljoner kronor i omsättning, det största, Med One i Finland, cirka 1 miljard kronor.
Det pågår ett generationsskifte bland dem som driver privatvården. Det finns ungefär 1 800 vårdföretag i Sverige och många av dem som startade i början av 1990-talet var i 45 50-årsåldern och vill nu dra sig tillbaka. Vi får därför många förfrågningar.

Han har gjort tre större köp: 2004 köptes Capio Omsorg som då hade en omsättning på 800 miljoner. 
Året efter kom turen till Riksbyggens Serviceboende som kanske säger en del om en fragmenterad marknad när ett byggbolag driver äldrevård. Så förra året kom köpet av Finlands största företag inom privatvården. Med One har större bredd än Attendo och driver förutom äldreomsorg även vårdcentraler, specialistvård och tandläkarmottagningar.
Nu ska han gå vidare. Möjligheterna är många.

Han vill se Attendo växa i Sverige. De demografiska kurvorna talar för honom. I dag finns 1,5 miljoner svenskar som har fyllt 65 år. Om tio år har skaran ut­ökats med över 300 000 och när dagens 80- och 90-talister går i pension runt 2050 uppgår antalet pensionärer till 2,5 miljoner.
I dag har vi bara 2 3 procent av den totala marknaden. Det finns utrymme för oss.

Nästa steg blir att knyta till sig fler kontrakt för vården av funktionshindrade. Sedan väntar Norden. I Norge och Danmark har Attendo en relativt liten verksamhet.

Och efter det ska Europa betvingas.
England, Frankrike och Tyskland har ju inte alls samma regler och lagstiftning som Sverige, men här har vi nytta av att vi tidigare sålde äldrelarm och då lärde oss regelverket i Europa. En skillnad är också att i de här länderna är privata företag inom äldrevården betydligt vanligare. I England till exempel drivs äldreboendet av privata företag till omkring 80 procent.

Och vad vore en karriär i riskkapitalbolagets tjänst om inte en ny avknoppning hägrar? Den här gången till börsen.
Vi var på väg 2003 2004, men då kom Bridgepoint med sitt bud och det ansågs bättre för aktieägarna.

I dag har även de anställda möjligheter att köpa aktier i företaget. Det ska göra vardagsarbetet mer motiverande. Målet ligger längre fram.

Om det som händer varje månad, vid  löneutbetalningen, säger han så här:
Våra sjuksköterskor har betydligt bättre lön hos oss än vad som erbjuds i den kommunala verksamheten. Undersköterskornas löner ligger ungefär på samma nivå, den stora skillnaden är dock att vi använder oss av individuell lönesättning.

Så till slut, det svåra. Det som återkommer nästan var och varannan månad. Äldre som vanvårdats, äldre som tvingas lägga sig tidigt på eftermiddagen, äldre som är understimulerade i ett boende med snålt tilltagen personal. Attendo har uppmärksammats på flera håll, på Gotland och på Lidingö och i Uppsala för att nämna några platser.

Och i förra veckan kom regeringsutredaren Thorbjörn Larsson med sitt betänkande Värdigt liv i äldreomsorgen . Hans kritik är att all äldreomsorg är uppbyggd kring kollektiva lösningar med ett standardiserat utbud. Kritiken gäller alla.

Henrik Borelius säger så här:
Jag håller med honom. Vi inom äldreomsorgen kan alltid göra mer för den enskilde. Varje pensionär är unik. Och då spelar valfriheten mellan kommunalt och privat en stor roll, det ökar de gamlas inflytande.

Kanske larmen om vanvård aldrig tystnar. All personal passar inte för uppgiften. Attendo genomför självt oanmälda inspektioner ute på hemmen. En bock i kanten för omsorgschefen påverkar bonusen i slutet av året.
Vi måste naturligtvis bättra oss i de fall vi brustit, vi vill göra ett jobb som vi är stolta över. Men allt som står i tidningarna stämmer inte. Det är som med den sociala verksamheten. Vi får bara höra en sida av problemet. Detsamma gäller för oss. Vi måste sekretesskydda de boende. Men det är flera gånger jag har blivit frustrerad över det som står i tidningarna. Det stämmer inte, men jag kan inget säga.


För dig som prenumerant

VA KVINNA PODCAST

BLOGG

Följ chefredaktören på klimatresan

Under 2019 utmanar Veckans Affärer sina läsare att minska sina affärsresor med flyg med hälften. Chefredaktör Åsa Uhlin håller koll på hur det går med det och sitt eget mål att flyga mindre på bloggen VA:s klimatresa.