Han är börsens hårdaste vd

Han är börsens hårdaste vd

Gerteric Lindquist personifierar den svenska bruksandan. Med fast hand och gammaldags moral har han gjort Nibe till ett av börsens mest välskötta företag.

Lokal. Gerteric Lindquist sitter ­stadigt i den ­små­­-ländska skogen. Foto: Peter Westrup

Torsten Gerteric Lindquist

Yrke: Vd och storägare i Nibe.

Född: 30 oktober 1951.

Familj: Hustrun Carol, barnen Selina 19, Daniel 17 och Amy, 15 år.

Bor: I nybyggd villa strax utanför Markaryd.

Utbildning: Civilingenjör från ­Chalmers tekniska högskola, civil-­ekonom från Uppsala Universitet.

Karriär: Svenska handelskontoret i ­Kanada 1976 78, exportchef Nibe ­
1978 81, STC Trader 1981 82, exportchef Assa Abloy 1983 87, vd Nibe 1988 .

Fritid: Lyssna på musik, spela gitarr och sjunga, läsa böcker och jobba
på gården.

Reser helst till: Italien, för matens skull. Kanada, för att min fru är därifrån och för att det är ett härligt land. Mest drömmer jag om Nya Zeeland. Sagan om Ringen spelades in där. Jag har sett alla filmerna och läst böckerna flera gånger.

På nattduksbordet: Kvinna i grönt av Arnaldur Indridason, Flickan som lekte med elden och Män som hatar kvinnor av Stieg Larsson.

Fem favoritartister: Andrea Boccelli, Evert Taube, Sven-Bertil Taube, Gordon Lightfoot och Simon & Garfunkel.

Gerteric Lindquist kallas en av börsens verkliga ­hårdingar . Han är vänlig, omtänksam och mycket rolig, men som vd i Nibe har han hårda nypor.

Lönsamheten kommer i första hand. I alla lägen.

Nibe är banne mig inget dagis! Här ska folk jobba hårt. Att säga att de anställda är största resursen i ett bolag kan låta gulligt men blir lätt en floskel. Det finns inget mer omänskligt än bolag som inte tjänar pengar. Utan vinster tvingas man avskeda medarbetare, medan maskiner och fastigheter är kvar.

Redan vid anställningsintervjun är Nibe tydliga med att alla förväntas jobba tills dagens problem är lösta. Ingen tillåts sitta i fikarummet och snacka bort arbetsdagen.

Målen är tydliga. Varje hundralapp i omsättning ska ge tio kronor i vinst. Nibe ska växa med 20 procent per år. Hälften organiskt, hälften via uppköp.

Rimliga mål som är lätta att förstå och komma ihåg. Att ha 7,3 eller 8,9 procents vinst som mål går inte. Man får syrebrist bara man ska uttala det.

Att kalla Nibe för börskomet är närmast en underdrift. Aktien har ökat med 2 300 procent sedan börsintroduktionen 1997 utdelningar inräknade.

Inget bolag som placerats på börsen de senaste 20 åren har gått lika bra.

Vi har gått med vinst varje år sedan de ursprungliga bolagen i Nibekoncernen, Backer i Sösdala och Nibe i Markaryd bildades 1949 respektive 1952. Det är unikt!

Vid börsintroduktionen var bolaget en litet företag som tillverkade rörelement, värmepumpar, varmvattenberedare och braskaminer och inte gjorde mycket väsen av sig.

Största ägare var riskkapitalbolaget Merchant Venture Investments ihop med 17 anställda på Nibe som köpt in sig i bolaget i en så kallad management buy out .

Gerteric Lindquists aktier är i dag värda 600 miljoner kronor, motsvarande 5,5 procent av kapitalet och 8 9 procent av rösterna. Han är störste ägare efter Melker ­Schörling.

Frågan om vad han gör med alla pengarna verkar han inte ens förstå.

Kanske värjer jag mig mot tanken på att jag är så förmögen. Jag känner mig mest hemtam med att vara en vanlig människa. Inte en dag under snart två decennier har det känts tungt att gå till jobbet. Det säger jag inte för att du intervjuar mig , skrattar Gerteric Lindquist.

Oron för växthuseffekten gör att Nibe ligger bra positionerat, med produkter som mer effektivt utnyttjar energin. Ändå är han kritisk mot debatten.

För ett år sedan skulle jordens befolkning dö i fågel­influensa. Folk köade desperat för vaccin. Nu ska växthus­effekten ta livet av oss. Självklart ska vi inte förstöra naturen, men mest verkar det handla om vilken katastrof som är inne i medierna för tillfället.

För miljön tror han på en kombination av solenergi, biobränsle eller värmepumpar för uppvärmning med bland annat att en del flyger mindre och tankar bilen med etanol.

Gerteric Lindquist är kritisk till både förra och nu­varande regeringens energipolitik.

Energiförsörjningen måste byggas ut så att vi får kraft till industrier och hushåll. Ett till ytan så stort land och relativt sett liten befolkning måste i egen regi kunna producera den el vi behöver. När övriga världen bygger ut kärnkraften går Sverige åt motsatt håll.

I dag står Nibe på tre ben: villavärme, brasvärme och element. Kyla eller solvärme kan bli ett fjärde. Att kyla hem är dyrt, så vi jobbar med frikyla , att ta bergets låga temperatur för att kyla huset sommartid. Det är något vi får se mycket av nere i Europa i framtiden. Vi tittar också på solvärme. Alla våra beredare kan kopplas till solvärme, däremot tillverkar vi ännu inte solpaneler.

Nibe har 63 procent av sin omsättning i Norden. Bara 3 procent utanför Europa. Många analytiker hävdar att den svenska marknaden börjar bli mättad.

Tillväxten blir snabbare utomlands, men Sverige har inte stagnerat. Däremot är ­Sverige så litet att vi måste se Norden som hemmamarknad.

De närmaste åren räknar Gerteric Lindquist med att Nibe växer snabbast i övriga Europa. Prioriterade länder är Tyskland och Frankrike.

Andra länder som kommer starkt är Holland, Irland, Storbritannien, till viss del Polen och övriga Norden.

Tvärtemot vad medierna skrivit tittar Nibe också på att expandera i USA.

Jag fick frågan du ställer på ett analytikermöte och möttes efteråt av rubriken Nibe ska inte in i USA . Så är det inte alls. Vi får många propåer från USA och räknar seriöst på dem, med tanke på klimatet och deras nyvaknade intresse för energibesparing. Nibe Element har redan försäljningskontor där.

Den 16 juni är det tio år sedan Nibe börs­noterades. Trots att de ursprungliga ägarna är emot uppdelningen mellan A- och B-aktier, finns de också i Nibe. Dock med en ­ovanlig konstruktion. Från början beslöts att A-aktier inte skulle kunna ärvas eller säljas i maktkoncentrerande syfte. När de byter ­ägare stämplas de om till B-aktier.

Vi är ensamma om denna konstruktion på Stockholmsbörsen. När vi noterades var Nibe bara värt 420 miljoner kronor och vi skulle lätt ha kunnat bli uppköpta. Vi hade bestämt oss för att så länge vi var aktiva i bolaget ville vi ha ett skydd mot dem som ville förädla bolaget. Förädla är ett modeord och betyder oftast att fördärva. Beslutet var inte lätt, för vi älskar våra barn, men vi älskar också Nibe. Och vi ville undvika maktkamper i nästa ­generation.

När det gäller sina egna barn ser han ingen framtid för dem på Nibe.

Ingen kan slöra på föräldrarnas pengar. De måste ta sig fram på egen hand, det är mycket viktigt.
Han är inte orolig för att Nibe i framtiden blir uppköpt.

Nej. Bästa skyddet mot att bli uppköpta är att göra ett bra resultat. Och vi använder ­kassan mycket aktivt för rörelsens utveckling, vilket vi med fog kan visa.

Hittills har strategin varit att köpa bolag som i snitt inte omsätter mer än 10 procent av Nibes omsättning. Man har därmed aldrig gjort några jätteförvärv.

Snart kan vi kanske för första gången köpa ett bolag med en omsättning på 30 40 procent av vår egen. Eftersom vi omsätter fem miljarder betyder det ett stort bolag.

Tidigare har Nibe aldrig använt egna aktier, men Gerteric Lindquist utesluter inte det vid större förvärv.
Nibe har sagt att man senast 2011 omsätter tio miljarder kronor, men troligare är 2009 ­eller 2010. Bara i fjol växte bolaget 28 29 ­procent. På tre år har Nibe fördubblats.

Nu har det gått lite snabbare än vi själva tänkt. Vi har haft hjälp av en god konjunktur, ökade energikostnader och en ökad ­miljömedvetenhet. Fortsatt gynnsamma omvärldsfaktorer kan göra att vi når målet något snabbare.

Produktutvecklingen är viktig för Nibe, att hela tiden våga testa något nytt och bättre. Lika viktigt är att mäta störningar och sedan åtgärda dem.

Vi utför konstant mätningar på hela produktkedjan. Sådant som inte mäts kan inte bli bättre, så enkelt är det.

För att öka produktiviteten har Nibe ­ackordslöner.

En bra insats ska ge mervärde i lönekuvertet. Vi ser också till att de som inte lever upp till våra krav slutar. Alla som anställs vet exakt vad som förväntas av dem.

Lönespridningen är stor. En duktig operatör kan tjäna mycket. Är någon inte lika flink syns det direkt på lönekontot. Äldre personer som tycker att arbetstakten är för krävande erbjuds lägre fast lön på någon indirekt avdelning .

Å andra sidan får de ha kvar sitt jobb. Alternativet är att de inte får någon lön alls.

Gerteric Lindquist hyllar relationen med det lokala facket, men är emot centrala förhandlingar.

Nu förhandlas så mycket konstigt fram centralt, som arbetstidsförkortning. När hela världen konkurrerar med oss kan det inte vara rimligt att vi ska arbeta mindre. I ­Sverige har vi ofta en sluten syn på vårt samhälle, som om övriga världen inte existerade. Vi har också en irriterande ovana att betrakta oss själva som lite väl förträffliga. Allt är faktiskt inte bättre här.

Ska bolaget vara kvar i Sverige, vilket Nibe ofta sagt att man vill, krävs hög produktivitet. Något som ledde till hånfulla ­kommen­­-tarer i medierna när Gerteric Lindquist flyttade 200 produktionsjobb från västra Europa till Polen och Tjeckien.

Jag fick läsa att jag tvingades sträcka ­vapen och gå till reträtt. Att vi aldrig haft fler ­anställda i Sverige än nu är inte lika roligt att rapportera. När Japan industrialiserades handlade det om drygt 100 miljoner männi­skor. Nu är det 2,5 miljarder människor bara i Kina och Indien. Till det kommer Thailand, Vietnam, Laos och Kambodja. Och dessutom Brasilien, Argentina, Chile, Ryssland och ­övriga forna östblocket.

Prishöjningar på transporter och miljöaspekter påverkar också framtidens handel. Nibe är en vinnare genom högre energikostnader och en ökad miljömedvetenhet, men det finns också negativa konsekvenser. En ­effekt av den ökande konkurrensen är de kraftigt stigande priserna på metallråvaror. Produktionen av element berörs negativt.

Stål och koppar har visserligen fallit tillbaka något från sina högsta noteringar, men nickelpriset är besvärande högt. Priset låg 2004 på 10 000 dollar. För 15 månader sedan på 14 000 dollar. Nu närmar det sig 50 000 dollar. Tyvärr verkar det inte vara av ­över­­­-­gående natur

Flera storägare, i dag goda för runt en kvarts miljard kronor var, har varit på Nibe i fyra decennier. De har namn som Leif, Harry, ­Holger och Stickan.

En av dem började 21 år gammal, i skinnpaj och myggjagare.

Gerteric Lindquist kallar dem ryggraden i bolaget. Han hör själv till den gamla stammen och använder uttryck som hyvens killar , käcka tjejer , rejäla gubbar , gamäng och smedhalva .

Han beskriver sig själv som otålig, krävande och med kort stubin, men kan be om ursäkt.

Jag var bara sju år när mormor och morfar lärde mig att man aldrig kan tacka för många gånger,
aldrig hälsa för många gånger och aldrig be om ursäkt för många gånger. Det stämmer ännu!
Moral må vara gammalmodig men Nibe är ett högmodernt teknikbolag. Flera moment i fabriken i Markaryd utförs med robotceller.

Under en två timmars promenad i produktionen ifrågasätter han outsourcing.

Det vi kan rationalisera är plåt- och svetsarbeten och de läggs ofta ut. Det betyder att man sitter kvar med Svarte Petter, eftersom monteringen är svårast att rationalisera.

Gerteric Lindquist hälsar många av de anställda med förnamn. Han frågar en kvinna som försökt sluta röka hur det går. En annan anställd frågar han bekymrat hur hans fru som varit sjuk mår.

Det är så vi umgås på Nibe. Vi i ledningen sitter inte på några höga hästar, för vi är ju alla beroende av varandra.

På en svarv sitter en stor bild på en naken tjej. Gerteric Lindquist river inte ner den.

Jag kunde ha varit en machogubbe, men då hade jag generat en anställd inför dig. Men bilden ska ner, för vi har skolklasser på besök och nioåringar ska inte behöva se sådana bilder.

Gerteric Lindquist gifte sig för 20 år sedan med Carol, en tjej från Kanada som han träffade när han jobbade på Svenska handelskammaren i Toronto för 30 år sedan.

Vi träffades på en vinbar. Hon hörde mig och mina kompisar prata svenska och ­frågade var vi kom ifrån.

I dag har de tre barn i övre tonåren.

Vi sjunger och spelar gitarr, munspel och piano ihop. Det är mysigt. Musik är totalt avkopplande. Jag kan inte sjunga Havsörns­valsen och samtidigt grubbla över investeringsbeslut.

På frågan hur han var som barn, svarar han blixtsnabbt:

En glad liten knubbig kille som gärna spexade.

Han växte upp i Eskilsryd, ett samhälle mellan Nybro och Emmaboda med 15 20 hus.

Vi sprang in till varandras mammor och fick bullar och mjölk, sedan rusade vi ut och lekte igen. Jag har absolut inte tagit skada av att växa upp på landet.

Familjen levde inte i överflöd, men hungrade inte heller. Gerteric Lindquist pratar med värme om Eskilsryd och sin barndom. Föräldrahemmet har han behållit och varsamt renoverat.

Gerteric Lindquists mamma var inte bara hemmafru utan hjälpte bönderna att plantera skog, hässja hö, skörda säd och plocka potatis.Pappa var smed och jobbade tills han var 76 år.

Han slet hela livet och arbetade fram till sin död. Klockan sju varje morgon var han i smedjan och jobbade långt in på kvällarna. Mina barn frågar ibland: Pappa, var det verkligen så?

Smedjan var en social knutpunkt. Gerteric Lindquists far skodde runt 250 hästar. Minst varje vår och varje höst. Tre fyra hästar per dag. Han lagade också plogbillar, spett och verktyg.

Mest minns jag att han var så glad. Med åren utvecklades han till en god diplomat, för han tvingades umgås med alla bönder trots att en del av dem var i luven på varandra.

Föräldrarna var som natt och dag. Gerteric Lindquist är präglad av dem båda.

Pappan var social och rolig, men eftertänksam. Hans mor en riktig hårding.

Hon var, för att tala klarspråk, ett jäkla rivjärn! Hon ställde hårda krav på min bror Olle och mig. Och frågade alltid: Du har väl inte blivit högfärdig?

Ofta frågade hon också om han skötte sig. Hon ville inte se en skandal på löpsedlarna.
Enkla råd jag alltid levt efter.

De två bröderna hjälpte till i hemmet och började tidigt jobba. I smedjan hos pappa. I skogen. Men mest på sågverket med att ­sortera plank.

I dag drömmer många om att inte behöva jobba. Har jag fått med mig något så är det att jobb inte är en belastning. Dessutom har jag aldrig förstått företag där bolagsledningen på arbetstid spelar golf eller seglar.

En läxa han tidigt lärde sig, genom att betrakta dem som anlitade hans far, är att det oftast är de som har mest pengar som är svårast att få betalt av.

De rikaste bönderna var sämst på att ­betala pappa, vilket jag tyckte var tarvligt. Samma tendenser ser jag i dagens samhälle.

Han berättar hur företagsledare ber om ­rabatter på bergvärmepumpar. Svetsare och andra industriarbetare har inte en enda gång tiggt om rabatter.

Det är pinsamt. Men vi är konsekventa. Anställda får 25 procent rabatt. Ingen annan får rabatt. Ska min bror installera bergvärme får han gå till en återförsäljare.

Nibe leds av ett gäng slipade lantisar med hög moral. Inte minst Gerteric Lindquist.

Jag måste föregå med gott exempel. Att bygga upp ett förtroende tar många år, men man kan förstöra det på några timmar. I jobbet bor jag inte på lyxhotell för 5 000 kronor natten, utan en kvart utanför stan för 595 kronor natten.

Han går i taket om anställda kommer med höga reseräkningar.

Det ska inte behöva hända, vi är så tydliga. Inte så att de ska sova i tält, men Scandic duger. De ska inte heller hyra en BMW eller Mercedes eller äta på stjärnkrogar.

Nibefilosofin, eller Nibesjälen som han ­kallar den, återkommer gång på gång.

Nibesjälen är sparsam, lokal och utan ­extravaganser. Många säger att vi är hemvävda, och det kanske vi är, för vi känner oss bortkomna i de fina salarna.

Bolagsstämman varje år är typisk. Den hålls i Nibes idrottshall. På julluncher och bolagsstämmor spelar nioåriga skolelever blockflöjt. Många är barn till de anställda.

Utländska besök, även på hög nivå, bjuds på middag i personalrestaurangen.

Att Nibe är ett bolag med stark lokal förankring i sydvästra Småland märks tydligt.

I Markaryd bor 4 500 personer. I kommunen 10 000 personer. På Nibe i Markaryd ­jobbar 1 000 personer.

Gerteric Lindquist är lika lokal. Han bor strax utanför Markaryd, som är en riktig håla. Stationen är kvar, men tåget susar förbi. ­I stället tvingas man ta buss från Hässleholm.

Jag har inte räknat på det, men visst känns det märkligt att se tågen passera.

Främsta anledningen att bo i Markaryd är att vara nära företaget och de anställda.

På Ica träffar jag alltid anställda. I ett så här litet samhälle finns också en otrolig laganda. Dessutom bor vi på en fin gård en bit utanför Markaryd, så jag kan gå ut i skogen när jag vill. När jag äter frukost ser jag ut över sjön. Man kan inte ha det bättre.

Gerteric och Carol Lindquist har bott i Markaryd drygt 19 år. Trots att hon är uppvuxen i Toronto fascineras hon ännu av livet i Småland.

Hon lever efter devisen bloom where you are planted . För- och nackdelar finns överallt, men gräset är sällan grönare på andra sidan staketet. Är man missnöjd och klagar över allt blir man en pest för sin omgivning.

En sak är Gerteric Lindquist upprörd över att så få rikspolitiker besöker Markaryd.

Politiker från båda sidor ville besöka oss i valrörelsen, bara för att trycka våra händer och le framför kamerorna. Därför har Nibe som princip att inte ta emot politiker under ett valår, oavsett partifärg. Vill de komma ska det ske i början av mandatperioderna, när de kan hämta intryck för att sedan förhoppningsvis uträtta något.

Gerteric Lindquist har många krav på den nya regeringen. Han vill se en bättre universitetsutbildning. Och att man på grundskolan går tillbaka till en kunskapsskola med mer ordning och reda.
Han vill ge entreprenörer bättre villkor.

Skapa enkla skatteregler, så att de kan lägga mer tid på verksamheten. Ta de politiker som en gång bestämde att alla elever skulle lära sig engelska, trots att de själva inte kunde det. Sådana osjälviska beslut som är bra för landet vill jag se fler av.

Jag vill också se hårdare straff, vare sig det är ungdomar som sparkar ihjäl en äldre ­människa eller direktörer som skor sig på småsparare. Vi måste återfå respekten i ­samhället.

Gerteric Lindquists nätverk

Nibes vd beskriver sig själv som en person som inte odlar något nätverk. Måste han ändå sätta ihop några personer blir det hust­run Carol Lindquist och de tre affärs­områdescheferna ­Christer Fredriksson, Kjell Ekermo och Niklas Gunnarsson.

Kontakterna med ­andra företagsledare och finansmän är inte många, men Nibes huvudägare Melker Schörling är en ­person som Gerteric Lindquist träffar med jämna mellanrum. Han sitter visserligen inte med i Nibes styrelse, men är en ­engagerad ägare. Ordförandeklubban svingas i stället av ­Arwid Gierow som också är ledamot i kuverttillverkare Bong Ljungdahl, som också ingår Melker Schörlings ­bolagsgrupp. Med vid samma styrelse­bord sitter Georg Brunstam, vd för teknik­bolaget Nolato och Hans Linnarson, affärs­områdes­chef på Husqvarna.


Nyhetsbrevet för det nya näringslivet:

Kalendarium

För dig som prenumerant

BLOGG

Följ chefredaktören på klimatresan

Under 2019 utmanar Veckans Affärer sina läsare att minska sina affärsresor med flyg med hälften. Chefredaktör Åsa Uhlin håller koll på hur det går med det och sitt eget mål att flyga mindre på bloggen VA:s klimatresa.