Finansmarknadsminister Mats Odell och Vänsterpartiledaren Lars Ohly tävlar om vem som är mest emot bonus. Rörliga ersättningar stämplas med ordet ”bonus” till vår tids digerdöd, men när man skrapar under stämpeln är majoriteten av befolkningen positiva till att företag anpassar ersättningarna efter individuella prestationer och resultat.
Ordet bedrar.

På releasefesten till Erika Augustinssons och Maja Brisvalls nya bok ”Tjäna pengar och rädda världen” presenterade kläddesigner och ingenjörer olika miljövänliga och hållbara produkter och tjänster. Företagarna presenterade sig genomgående som ”sociala entreprenörer” för att betona att de inte fallit hän åt den krassa kapitalismen som bara jagar profi t för egen vinning.

Men den socialt entreprenöriella tituleringen hindrar tyvärr relationen till investerare och kunder som tycker att det verkar fl ummigt. Om de kallade sig entreprenörer, som vilka andra som helst, och gjorde de socialt goda aspekterna till en naturlig del av verksamheten, skulle de mycket lättare etablera sig som en naturlig del av ekonomin.

Det ansvarsfulla beteendet skulle sprida sig till fl er. Fondbolagens introduktion av ”etiska” fonder skapar en undran om alla deras andra fonder är oetiska. Personer som tror på jämställdhet men hellre presenterar sig med den mer trosfasta stämpeln ”feminister” får samma kommunikationsproblem. Det fi nns ingen enhetlig defi nition av en feminist och användningen av beteckningen möts därför av många dövöron. Samma med ”riskkapitalister” som efter fi nanskrisen fått en smutsig aura av galen egoism.

Om jag säger att jag ”jobbar med medier” väcker det automatiska associationer som jag inte är betjänt av. Politikerna i bonusdebatten framstår som att de blivit så uppslukade av sin egen roll som ”politiker” att de mist förmågan att lyssna in vad väljarna faktiskt tycker. Samma fel begår ”företagsledare” som inte vågar uttala sig om samhällsfrågor utan lämnar walk over till skrivborden i Rosenbad att styra näringslivet.

Företagen har inget att vinna på att sätta missvisande etiketter på sin verksamhet. Det leder ner i samma källare som biologister, vetenskapsfundamentalister, determinister, ateister, rockstjärnor och andra idealister stängt in sig i, osynliga för omvärlden bakom sina etiketter. Rapparna Eminem och Bizarre driver hejdlöst med etiketten rockstar i sin musikvideo med samma namn. Biff , solbrillor, blingbling och blondiner sammanfattar rockstjärnans leverne lika kategoriskt som politikerna låter bonus sammanfatta näringslivets.