En ytterligare räntesänkning rycker allt närmare. Inflationen stiger nämligen inte så snabbt som befarat. Det förklaras delvis av att kronan har stärkts den senaste månaden, vilket dämpar importpriserna och därmed den totala prisuppgången i Sverige.

Förstärkningen (10 procent mot dollarn och 4 procent mot euron) sker från extremt låga nivåer, kronan är fortfarande kraftigt undervärderad, men skillnaden märks. De priser som företagen betalar, de så kallade producentpriserna, minskade med 0,2 procent mellan januari och februari. Det är en liten men markant minskning i jämförelse med förväntningarna om en uppgång på 0,3 procent. Det är framförallt importpriserna på stål, järn och oljeprodukter som faller.

Priserna på konsumentvaror stiger också mindre än väntat. Sammantaget ökar det sannolikheten för en rejäl räntesänkning i april. Det är troligt att räntan hamnar så lågt som 0,25 procent, inte långt från nollränta. Riksbanken har fortfarande stor marginal att kapa räntan innan inflationsmålet på 2 procent är nått.

Tyvärr har räntesänkningen små möjligheter att få fart på den svenska ekonomin. Företagen har svårt att bevisa sin kreditvärdighet hos bankerna, så några nya investeringar, expansion och nyanställningar kommer knappast att stimuleras fram. Försäljningsmöjligheterna på exportmarknaderna förblir glåmiga.

Effekten kommer att synas mest på den redan utflippade bostadsmarknaden. Lägre räntor innebär större möjligheter för bostadsköpare att bjuda över varandra på bostäder som de egentligen inte har råd med. Nästa år står minst 10, kanske upp emot 15 procent av Sveriges arbetskraft utan jobb. Den stora uppgången i arbetslösheten har inte slagit igenom ännu. Räntesänkningarna hinner före och inspirerar till dumdristiga köp. Men den nu nästan löjligt goda kalkylen kommer snabbt att bli oaptitliga när räntorna börjar stiga samtidigt som lönerna slutar att ticka in. Då brakar systemet en gång till, och fördröjer den ekonomiska återhämtningen som Riksbanken och alla vi andra så gärna vill uppnå.

Det behövs nya metoder för att förhindra en ny bostadsbubbla och påföljande krasch. Ekonomin måste sättas på grundlig rehabilitering. Det räcker inte med en vätskepaus för att kurera hyperventilerande marknader. I detta sammanhang levererar Institutet för tillväxtpolitiska studier (ITPS) ett mycket lovvärt inlägg i debatten. ITPS:s chefekonom Sandro Scocco vill införa separata inflationsmål för priserna på bostäder och andra tillgångar. Genom att kräva en större kontantinsats vid bostadsköp kan prisstegringen på bostäder dämpas, även om Riksbanken eldar på med nästan-noll-ränta.

Det är ett utmärkt förslag. Det är fortfarande alldeles för enkelt att låna 90 procent av köpeskillingen för en bostad. Bankerna kräver fast anställning av låntagaren, men tar sällan höjd för risken att bli arbetslös. Krav på en kontantinsats på minst 25 procent från köparen skulle plocka ned många drömkalkyler på jorden och förhindra onödiga krascher när flyttlasset gått. Då kan vi njuta frukterna av en starkare krona och låga räntor, utan att hyperventilera.