Veckans affärer nummer 21 Prenumerera Läs Online
Veckans affärer nummer 21
Prenumerera
Läs Online
VA Hållbarhetnummer 4 Prenumerera Läs Online
VA Hållbarhetnummer 4
Nyheter Makten över innehålletSka tekniken anpassa sig till den fildelande verkligheten eller ska ungdomarna tvingas sluta kopiera, blogga och chatta?. Kampen om vad vi får göra och inte får göra på nätet är på väg att bli en våra största samhällsfrågor. I potten ligger en upphovsrätt anpassad för en pre-digital era. Storföretagen gör allt för att streta emot, men massans kraft är stor. Mer om upphovsrättenMer om fallet Stephanie Lenz vs Universal och ett intressant inlägg från Umai Haque hittar du här. Rättegången mot männen bakom The Pirate Bay skapade stora protester utanför Stockholms tingsrätt. Foto: ScanpixEn dag i februari 2007 börjar Holden för första gången i sitt arton månader långa liv att dansa. Han håller sig fast i sin lära-gå-vagn, och börjar gunga i takt till musiken, en köksradio som spelar Princes gamla dänga ”Let’s go crazy”. Hans mor, Stephanie Lenz, reagerar som så många andra småbarnsföräldrar och börjar föreviga sonens framsteg med familjens hemvideokamera. Det blir en kort film, 29 sekunder, med brusigt ljud, det går inte att riktigt uppfatta vilken låt det, det mesta man hör är slammer och Stephanies glada tillrop. Stolt som hon är vill hon gärna visa upp filmen med Holdens dans för hans morföräldrar. Men att skicka en videofilm på åtskilliga megabyte per mejl fungerar inte, så hon lägger upp filmen på Youtube och mejlar länken till sina föräldrar. Morföräldrarna kollar på filmen, skickar länken vidare. Fler och fler i familjen och bekantskapskretsen ser filmen, kommenterar och känner delaktighet. Inom några månader råkar även en representant för Universal se den här filmen. Universal äger eller administrerar någon del av de rättigheter som hänger ihop med Princes musik. Och det som händer nu är intressant. Universals advokater bestämmer sig för att Stephanie Lenz film är ett intrång i Princes upphovsrätt. De skickar ett brev till Youtube och kräver att filmen tas bort från nätet. När hon vägrar hotar de henne med 150 000 dollar i böter. Hon förstår inte vad hon gjort för fel. Hon har ju inte ens aktivt klippt in någon musik, utan bara fångat upp bakgrundsljudet. Och hennes uppsåt är ju inte att sprida Princes musik, ingen vettig människa skulle vilja använda Stephanie Lenz film för lyssna på ”Let’s go crazy”. Desssutom är hon en amatör, vare sig hon eller någon annan tjänar några pengar på dansfilmen. Det hela blir ett stort rättsfall, där organisationen Electronic Frontier Foundation driver hennes fall och till slut vinner. Historien, som beskrivs av juristen och debattören Lawrence Lessig i hans bok ”Remix”, visar väldigt tydligt skillnaden i syn på upphovsrätt mellan de traditionella ägarna av den och den nya generationens internetanvändare. I storbolagens värld är rättigheter något man införskaffar sig och sedan kan köpa och sälja. Dagens internetpublik vill bara lyssna, titta, skapa och sprida det vi tycker är intressant. Bolagen vill styra människors användning av allt som går att koppla till deras rättigheter, medan vi användare vill vara så fria det går i våra uttryckssätt, oavsett om det består i att lägga upp länkar, remixa eller skapa eget innehåll på nätet. En god vän till mig är musiker. I mitten av 90-talet släppte han och hans kompanjon sin första 12-tumssingel på en brittisk liten skivetikett. Tung, jazzig house med drum’n’base-influenser. På ett spår hade de samplat Stravinskys ”Våroffer”, pampigt och effektfullt. En tid senare lyckades de få kontrakt med ett större bolag för en lite större lansering, och skulle spela in låtarna på nytt. Men då var det stopp för ”Våroffer”, att ens tänka på att få rättigheterna för detta var helt uteslutet. Ett tredje exempel är filmen ”Trolltyg i tomteskogen” som visade i svensk tv i början av 80-talet. Många älskade den och vill gärna se den igen, men i dag går det varken att köpa filmen eller för SVT, som har den i sitt arkiv, att visa den igen. Orsaken är att ingen vet vem som äger rättigheterna. Kanske inte så konstigt att folk laddar hem den på Pirate Bay. Och det är bara ett av många upphovsrättsproblem för SVT, deras arkiv dignar av bra gamla program som de inte får lägga ut på nätet för att de inte får kontakt med rättighetsinnehavarna. Det höjs nu röster om att upphovsrätten ska avskaffas. Det efter Pirate Bay-domen så uppmärksammade Piratpartiet föreslog det först, nu vill man i stället reformera den. Och så långt tror jag ganska många är överens. Dagens lagstiftning passar väldigt dåligt in på den kultur, de konsumtionsmönster och det uppkopplade liv många lever i dag. För att förstå frågan måste man förstå varför vi över huvud taget har upphovsrätt. Man kan se den ekonomiska upphovsrätten som ett lagstadgat monopol för upphovsmannen. När en vanlig, fysisk vara säljs så kan köparen göra vad hon vill med den. Köper jag en cykel får jag rätt att använda den precis som jag vill, jag får cykla i stan, på landet, jag får demontera cykeln, bygga om den, byta ut delar i den. Jag kan till och med kopiera den, bygga en likadan, förutsatt att inget i konstruktionen är patenterat. Men när en bok, ett musikstycke eller en film säljs så får köparen inte göra vad hon vill med det. Hon köper bara rätten att nyttja verket, rätten att kopiera det eller förädla det ligger kvar hos säljaren. Och den rätten behåller upphovsmannen i 50 år, troligen kommer det för musik att förlängas till 70 år sedan EU-parlamentet röstade för det i april. Under den tiden har upphovsmannen ensamrätt på att sälja verket. Den ensamrätten ska garantera upphovsmannen intäkter, och säkerställa att hon vill fortsätta skapa. Men det argumentet är i dag helt överspelat. Trots att piratkopieringen grasserar tämligen fritt så fortsätter det att skapas ny musik, kreeras nya filmer, författas nya litterära alster. Livescenen för svensk populärmusik är mer levande än någonsin. Internet har öppnat portarna för en hel generation kreativa människor. När Måns Zelmerlöv spelar in en ny skiva 2009 bryr han sig inte ett dugg om hans musik blir skyddad till år 2059, 2079 eller 2104, som en bloggare formulerade det. Problemet för musiker och konstnärer som vill skapa nya verk i dag är så gott som aldrig att för många hör eller ser dem utan att betala för sig, utan att så få har hört dem. Risken att bli marginaliserad är så otroligt mycket större än risken att förlora intäkter som vi inte riktigt vet om de finns. Däremot är det uppenbart att film- och skivbolagen vill fortsätta tjäna pengar på de verk som skapades i början av 1960-talet, som annars snart kommer släppas fria. Man kan också jämföra med patent, där skyddstiderna är 20 år. Om jag forskar fram ett nytt cancerpreparat är jag alltså garanterad ensamrätt på att sälja det i 20 år, men om jag spelar in ett trumsolo är det skyddat i 70 år. Jämförelsen kan tyckas bisarr, men den handlar om en annan viktig aspekt: kunskapsspridningen i samhället. Det finns många studier om hur ett fritt utbyte av kunskap och information i samhället bidrar till att öka innovationen och välståndet. Senaste var det en holländsk studie som visade på de positiva effekterna med fildelning för Hollands ekonomi. För det är ju inte bara småbarnsföräldrar som vill filma sina dansande barn och svenska jazzmusiker som vill kunna skapa ny kultur med avstamp i redan skapade verk. Kulturen är full att yttringar som är parafraser, nytolkningar eller bara rent ut flirtar med gamla förebilder. Inom tekniken har open source-rörelsen visat hur mycket effektivare det är att utveckla programvara om man låter alla bygga vidare fritt på det man redan gjort jämfört med om var och en håller hårt på sitt. Det ironiska är att filmindustrin inte tvekar en sekund för att göra storfilm av gamla litterära klassiker, som i dag ligger i public domain. Walt Disney har ju gjort såväl Askungen som Pinocchio, Alice i Underlandet, Aladdin och Ringaren i Notre Dame. Men nåde den som anser att Disneys egna verk till slut ska bli allmän egendom. I dag är det tillåtet att ta kopior av verk för ”privat bruk”, en skärpning från den tidigare formuleringen ”enskilt bruk”. Men problemet med internet är att ingen kopia är vare sig enskild eller privat. Även om jag lägger upp en bild på mitt privata Twitterflöde så är den per definition tillgänglig för alla i hela världen. Men sannolikheten att någon annan än mina vänner och kolleger som följer mig på nätet skulle se den är rätt liten. Men det som en gång publicerats på nätet finns ju kvar där. Här har lagstiftningen inte hängt med alls. Samtidigt måste det finnas ett investeringsskydd för det bolag som lägger flera års forskning på att ta fram ett nytt läkemedel eller en ny teknologi. Ett enkelt sätt att göra detta är att skilja på amatörmässigt, privat nyttjande och kommersiellt. Lawrence Lessig skriver i sin bok att han vill befria amatörernas kreativitet helt från regleringar. Visst kan det blir svårt att skilja professionella från amatörer, och dra en gräns exakt för vad som är icke-kommersiell verksamhet. En privat blogg kan tyckas icke-kommersiell, men om den har Google-annonser? Hur stora intäkter kan tillåtas för att det fortfarande ska vara icke-kommersiellt? Gränsdragningen är inte enkel, men icke desto mindre borde den gå att lösa. Och självklart borde rätten utsträckas inte bara till kopiering och spridning, utan också till att skapa nya verk utifrån de gamla. Men det finns också en mycket praktisk invändning mot dagens upphovsrätt: den är vansinnigt ineffektiv – och det är den som slutligen kommer fälla skiv- och filmbolagen. Kostnaderna för att få folk att efterleva lagen är väldigt höga. Vi talar om rättegångskostnader på åtskilliga miljoner, bara Pirate Bay-fallet kostade 6 miljoner kronor, och då har fallet ännu så länge bara prövats i tingsrätten. I USA är dessa kostnader enorma. Lawrence Lessig spekulerar i vad det kostade i arbetstid för Universals jurister när de sammanträdde om att driva fallet mot Stephanie Lenz: 10 000 dollar? 50 000 dollar? För att driva in 150 000. Vad det skulle kosta att införa den övervakning av bredbandskablarna, som en del upphovsrättsorganisationer förespråkar, är det ingen som har en aning om, men troligen stannar de siffrorna inte på miljoner utan miljarder. Hur mycket IFPI, MPAA och RIAA har lagt på kriget mot piratkopieringen vågar jag inte ens tänka på. Vi talar ändå tusentals rättsfall i USA. En stor poäng med den förvaltning vi väljer att ha för att sköta vårt land är att den ska vara effektiv. Kostnaderna för att efterleva lagar och förordningar måste stå i proportion mot behovet av dem. Ett annat problem är att dagens lagstiftning blir ett hinder i så många fall, där det ändå inte finns ett ekonomiskt intresse, som fallet med filmen ”Trolltyg i tomteskogen” visar. Större delen av de verk som i dag är skyddade finns ju inte att få tag på. Ofta är piratsajter den enda källan, eller antikvariat. En stor fråga bland författare just nu är om de ska gå med på att låta Google digitalisera deras böcker och vilken ersättning de ska kräva för det. Men tre fjärdedelar av de böcker som Google vill skanna in finns inte ens tillgängliga. De är utgångna, ingen kommersiell aktör ser något värde i att ge ut dem. 16 procent av de 18 miljoner böckerna som Google vill digitalisera ligger i public domain, och bara ynka 9 procent är upphovsrättsskyddade som i dag finns att köpa, skriver Lawrence Lessig i ”Remix”. Vi har alltså en lagstiftning som begränsar tillgången till kultur för att säkerställa någons ekonomiska rättigheter som denne sedan ändå inte utnyttjar. Effekten blir en sorts kommersiell censur. Det enda rimliga är att skyddstiden bara borde gälla så länge upphovsrättsägaren utnyttjar den. Lawrence Lessig har föreslagit en liten avgift för att behålla skyddet, säg vart femtonde år. Då skulle Disney kunna betala för att fortsätta ge ut sina Kalle Anka-klassiker, medan det som är mindre intressant för den kommersiella medieindustrin ändå skulle kunna tillgängligöras. En annan aspekt är den geografiska. Upphovsrättslagarna är nationella, och rättigheter för till exempel musik gäller oftast per land. För musiktjänsten Spotify har detta lett till att tjänsten ser helt olika ut beroende på vilket land man bor i. Oasis finns till exempel i Sverige men inte i hemmalandet England. För Robyn är det tvärtom hon, hennes musik finns i alla länder utom Sverige. Daniel Ek, vd och en av grundarna, berättar om hur de försöker få skivbolagen att ändra sina uppdelningar per land, eftersom det är kontraproduktivt. ”Du vet ju aldrig var musik kan slå, Christian Waltz upptäckte plötsligt att han var jättestor i Grekland, men hans musik finns inte officiellt utgiven där.” I stället hade privatpersoner kopierat och spritt skivorna i Grekland och lokal radio hade började spela honom. Skivbolagen tänker fortfarande licensiering lika med lansering lika med stor, dyr marknadsföringskampanj. När det egentligen är så enkelt som att släpp musiken fri och se om den sprids, gillar folk den så berättar de det för varandra, över landsgränserna. Men ska inte upphovsmän få betalt för sitt arbete? Jovisst. Men det finns ingen naturlag som säger att en person ska ha rätt att få betalt för ett verk. Vill ingen köpa verket i den form du ger ut det, så är det trist men sant. Vill ni inte köpa Veckans Affärer så kan vi inte tvinga er. Och vill ni läsa oss på webben, i mobilen, på tv:n, se oss på scen måste vi anpassa vår produkt efter det. Om detta inte räcker för att bibehålla vissa kulturyttringar i vårt land, får vi titta på det som en del av kulturpolitiken. Men blanda inte ihop det med upphovsrätt. Den bästa lösningen jag sett är Creative Commons, CC, en lösare upphovsrätt där skaparen av ett verk kan sätta regler mer i detalj för vad som får och inte får göras med det. Kopiering men inte modifiering, eller återgivning för icke-kommersiellt bruk men inte kommersiellt. Eller alltihop. Men så gott som alltid med återgivning av skaparens namn och ofta också länk till dennes ursprungssida på nätet. Det har visat sig fungera bra för många, eftersom det ger bra verk stor spridning och därmed många länkar, vilket i sin tur ger högre Googleranking och fler träffar när man söker på ämnet. På bildcommunityn Flickr finns det över 100 miljoner bilder under CC-licens. Rent formellt betyder CC inte att du som upphovsman ger bort din upphovsrätt, utan CC bygger på dagens lagstiftning. Men systemet visar att det finns smartare sätt att hantera upphovsrätten än dagens trubbiga ”allt mitt är mitt och du får inte göra någonting med det”. Upphovsrätten har förändrats många gånger sedan den första gången stadfästes av Victor Hugo i Bernkonventionen 1886. Men hittills har så gott som varje förändring inneburit en skärpning. Upphovsrättsorganisationer som IFPI och MPA har varit mycket framgångsrika i att driva igenom lagändringar som stärker deras möjlighet att tjäna pengar på sina verk. Upphovsrättsdebatten är kanske i grund och botten en maktkamp. De som tidigare ägt rätten att bestämma kulturutbudet vill behålla den, trots att globaliseringen och nätet gör att begåvade amatörer kan nå ut nästan lika lätt som etablerade proffs. Men upphovsrättslagen är inte till för att skydda en viss industri, utan det fria ordet och det konstnärliga skapandet. Det är hög tid att se till lagen lever upp till det mottot.
Teliahärvan Nu drar finansmarknadsminister Peter Norman åt tumskruvarna i vårens heta debatt i CSR-frågan. Efter turbulensen kring Telia Sonera kräver han att de statliga bolagen ska intensifiera sitt hållbarhetsarbete.
Ryssland Den svängiga aktiemarknaden i Ryssland sjunker som en sten. Oljeprisets utveckling och valets efterdyningar har inte varit goda förutsättningar. Värderingarna är nu nere på bottennivå.
Flygkrisen Men 222 nyinköpta bränslesnåla plan utmanar Norwegian på allvar den blödande flygjätten SAS. "Vi är helt enkelt mycket mer effektiva", säger vd Björn Kjos i en VA-intervju. 1 kommentarer
Aktieanalys Kursutvecklingen för det miljövänliga och konjunkturokänsliga teknikbolaget har inte lyft. Därför råder det köpläge nu enligt VA Börs.
Aktietips Planen och malmkvaliteten skapar köpläge i en av de största svenska industriinvesteringarna på senare år. Det menar VA Börs Johan Widmark.
Aktieanalys Bolagets gruva är lönsam och i drift sedan länge. Dessutom är bolaget skuldfritt. Det får VA Börs att trycka på köpknappen.
Teknisk analys Börserna i Europa föll kraftigt i går medan USA i princip stängde oförändrat. Oljan och euron varslade dock om att nya nedgångar är att vänta, skriver VA Börs Love Samson.
CSR Andelen chefer i globala företag som kan tänka sig att betala mutor för att vinna eller behålla affärer ökar stort. Vissa kan också tänka sig att förvränga resultatredovisningen, skriver vår systertidning Nya Affärer.
Bankerna Swedbank Roburs vd Thomas Eriksson blir ny vd för Carnegie. Detta samtidigt som Swedbank Roburs vice vd Marianne Nilsson blir tillförordnad vd i fondbolaget.
Tillväxtmarknader Stimulanser kan ge skjuts åt Bric-ländernas börser framöver, enligt experter på Söderberg & Partners. Aktiemarknaderna i de fyra länderna har nyligen fallit tillbaka kraftigt.
Bolånen FI avslöjar hur mycket marginalerna mellan kundens bolåneränta och bankens kostnader har ökat. Detta samtidigt det blivit dyrare för bankerna att finansiera bolånen.
Skuldkrisen Ingen på EU-toppmötet ifrågasatte den inslagna vägen med ordning i statsfinanserna och reformer. Och ingen ville omförhandla den finanspolitiska pakten.
Prenumeranter Ett fåtal exemplar av senaste numret av VA har fått ett tryckerifel. Här kan du läsa hur du ska göra.
Ordföranden i skatteutskottet (M): S-förslaget om fördubblad värnskatt innebär marginalskatt kring 62-63 procent i Sverige och ett hot mot jobben.
Ordföranden i försvarsutskottet (S): Ska ett nytt försvarsbeslut kunna fattas under 2014 måste försvarsberedningen börja arbeta nu.
VD för Botrygg AB: Regeringens fokus på ett antal strukturformer för bostadsmarknaden är bra. Men nu måste bostadsbyggandet öka.
Gunnar Axén (M): Socialdemokraternas sysselsättningsmål gynnar inte Sverige, jobben eller den enskilde.
Hållbarhet Testa Veckans Affärers nya magasin om hållbara affärer och investeringar.
B2B Conversations Här är Veckans Affärers, Resumés och Hilanders vitbok kring kreativitet och tillväxt.
Information om inloggning och Mina portföljer hittar du här.
Nya Affärer granskning avslöjar stora skillnader mellan bästa och sämsta hotellkort.
Erik Wetter på Handelshögskolan i Stockholm forskar om förhandling och delar här med sina bästa knep.
Entreprenörer Nu står en ny bolagsgeneration och stampar i exportfarstun. VA listar de 50 kaxigaste bolagen.
Chatt Köpa till sillen och sälja till kräftorna eller Sell in May and stay away? I veckans chatt kan man hitta svaret. 2 kommentarer
Aktieanalys Aktierna kan bli en bra affär, enligt VA Börs. Åtminstone för dem som kommer in på noteringskursen. 1 kommentarer
Supertrender Den mobila explosionen i luren blivit vardagslivets nya nav. Här hittar du fler supertrender inom företagandet.
Export Dags att nominera till VA:s och SEK:s exportpris Årets Erövrare. Förra året vann Bolon – vilka vinner i år?
Fyndaktier eller portföljsänken. Här är senaste köp- och säljtipsen från VA Börs.
Hela listan Susanna Campbell, vd på Ratos, är näringslivets mäktigaste kvinna 2012. Här är 124 andra mäktiga kvinnor. 11 kommentarer
Supertalanger Listan toppades av diplomaten Lisa Emelia Svensson. 20 kommentarer