Sverige öppet mål för jättefonder

Statliga investeringsfonder förvaltar det överskott som uppkommer från export av olja eller handel och är i dag en av världens viktigaste ekonomiska maktfaktorer.

Majoriteten av fonderna är dessutom för stora för att bara investera på hemmaplan. Att den kinesiska jättefonden CIC nyligen köpte Englands största vattenbolag Thames Water för 7 miljarder kronor är bara ett exempel på en rad uppmärksammade affärer som gjorts av statliga investeringsfonder under senare år.

Fonderna har köpt allt ifrån europeiska fotbollsklubbar och hotell till banker och varuhus, som till exempel klassiska Harrods i London.

Men framför allt har de investerat i energibolag, gruvor och infrastrukturprojekt - med andra ord strategiska tillgångar för en nation. 

I Sverige är debatten närmast osynlig kring fonernas framfart, men internationellt är diskussionen intensiv. De jättelika statliga investeringsfonderna har kommit att bli en nästan övertydlig symbol för den pågående maktförskjutningen i världen - från väst till öst.

Medan Europa och USA har levt över sina tillgångar har utvecklingsländer i Asien och Mellanöstern sparat sig till rikedom eller blivit rika på olja. Och medan västvärlden förlitat sig på en liberal marknadsekonomi har många snabbväxande länder i öst uttalade nationella strategier där staten och företagsvärlden går hand i hand. Bakom investeringarna döljer sig inte sällan en politisk agenda.

Man bör heller inte glömma att en viktig orsak till att statliga investeringsfonder köper europeiska tillgångar är helt enkelt därför att ledarna vill det. Här talar historien sitt tydliga språk: finns det ett desperat behov av kapital spelar det mindre roll var pengarna hämtas. Och många europeiska länder är just nu desperata.

”Det pågår ett hyckleri där regeringar och företag från hela världen åker till Kina med mössan i handen och tigger om pengar. Samtidigt fördömer samma människor de kinesiska statliga fonderna”, säger Frédèric Cho, Kinaexpert och executive advisor på Handelsbanken.

Ännu har utländsk statlig investeringsfond köpt någon nationellt viktig tillgång i Sverige. Och att börja skydda de statliga bolagen genom en inhemsk investeringsfond, som en rad europeiska länder har gjort, stöter på hårt motstånd.

Enligt Sophie Nachemsson-Ekwall, doktorand i bolagsstyrning vid Handelshögskolan i Stockholm, finns det en felaktig syn i Sverige kring att vi redan har stabiliserande ägare.

”En gång i tiden fanns det i form av bland annat Wallenbergfamiljen, men de, och andra institutioner, har mist sin roll. Och då menar jag att staten ska vara mer aktiv för att skydda viktiga bolag. Ämnet är väldigt kontroversiellt i Sverige, arvet från löntagarfonderna ligger som en våt filt över hela samtalet. Men i dag är världen global och om staten är passiv så är det öppet för kinesiska fonder att ta över nationellt viktiga bolag.”

Världens största statliga investeringsfonder

I Veckans Affärer nummer 7 kan du läsa hela artikeln. Har du inte ett eget ex skaffar du det HÄR!